The Hobbit: The Battle of Five Armies

@@@@
Hehehe Vrångmannen hatar ju Hobbitfilmerna med en passion jag inte sett sedan jag själv hatade No Country For Old Men. Men han har ju fel. Visst är vi inte lika impade som när Ringentrilogin slog ner som en atombomb på bio och femmorna haglade som batongslagen över Rodney King. Visst är det närmast filmiskt självmord att göra tre två-och-en-halvtimmes-filmer av en bok på 160 sidor när Ringentrilogin hade närmare 1 000 sidor att sno av. Meeeeen Peter Jackson slänger ju in strider och fighter på 45-60 minuter som i boken beskrivs på två meningar så det jämnar liksom ut sig ändå. Dessutom hade han den goda smaken att faktiskt lägga till en hel del scener (framförallt i de förlängda versionerna) som inte finns i boken men som knyter an snyggt till Ringentrilogin så att man nu kan se Hobbit 1-3 och sedan Ringen 1-3 och få två trilogier som hänger ihop. Denna recension är för övrigt baserad på den förlängda versionen av filmen, så vet ni det. Trean tar vid exakt där tvåan slutar med Smaugs anfall på den lilla sömniga flodstaden. När draken väl är dräpt tar vi en liten andningspaus där dvärgkungen får storhetsvansinne innan slakten kan börja på allvar när tre arméer dyker upp utanför Smaugs gamla grotta. Jävlar i helvete vad Jackson öser på! Jag vidhåller att slaget i Sagan om Konungens Återkomst är fetare och ballare trots att den snart har 15 år på nacken, men det här kommer inte långt ifrån. Tjong och tjoff mest hela tiden, precis som vi vill ha det. Att återbesöka Tolkiens värld gestaltad genom Jackson filmlins är alltid en skön upplevelse och så även här. Jag ser  nu fram emot en helg när man sätter sig och bränner igenom alla sex rullarna på raken, givetvis de förlängda versionerna.
/Surskägget

Hobbit: Smaugs Ödemark

@@@
Då stänger vi locket på dokumentärfilmstemat och ger oss iväg rakt in i fantasins fantastiska land. Del två i Hobbittrilogin stöter på samma problem som Sagan Om De Två Tornen gjorde när den kom. Det märks väldigt tydligt att detta är mellanfilmen, transportsträckan mellan den rafflande början och den spännande finalen. Jag var sjukt skeptisk till att man skulle göra lilla tunna Bilbo (boken alltså) till tre tretimmars filmer. Det fanns ju liksom inte material nog för det. Men första filmen motbevisade mig. Den följde boken och lyckades på att bra och naturligt sätt förlänga vissa scener (främst actionsekvenserna förstås) på ett bra sätt. Här blir det dock ganska uppenbart att materialet är lite väl tunt för att verkligen räcka till. Många gånger står filmen och stampar vatten och trots att Jackson försöker slänga med så mycket action han kan känns det många gånger ganska krystat och utdraget. Det händer ett par gånger att jag sneglar på klockan och det mina vänner är aldrig ett bra tecken. Oavsett är det fortfarande en spännande fantasyfilm trogen Tolkien och Ringenfilmerna och det kommer bli kul att se alla sex filmer på raken i framtiden då mycket knyts ihop snyggt redan nu inför vad som komma skall. Kanske filmen växer när man får chans att se om den, men just nu kändes den lite som en besvikelse efter den roliga och fartfyllda ettan.
/Surskägget
PS. Så som alla tidningar skrev om Persbrandts insatser i filmen skulle man kunna tro att han var huvudrollen. Han är med i bild i ca 57 sekunder och håller ett kort och koncist tal under större delen av de sekunderna. Blinka och du missar honom.

@@
Hej för långa tevespel.
/Vrångmannen

http://www.discshop.se/filmer/bluray/hobbit_smaugs_odemark_blu_ray/P121842

Veckans Trippel

Pirates of the Caribbean - The Curse of the Black Pearl
@@@
Alla hyllade ettan till oförskämt höga höjder när den kom (och gör väl det fortfarande). Jag såg den och tyckte att den var sådär, snudd på tvåa, men tillräckligt skickligt gjord för att vara värd en trea minus. Såg sen om den på DVD nåt år senare, och då växte den litegrann till en trea, gedigen och fartfylld, men utan det där lilla extra (Depp dock är lysande som Jack Sparrow). Mer finns egentligen inte att säga om den här filmen. Den har många sköna ingredienser (pirater, svärdfäktning, Johnny Depp, Keira Knightley, onda spöken, skattkistor, krutstänk) men blir aldrig mer än "bara" bra.

@@@
Underhållande romp ungefär som en karusell. Ibland vill man bara ha lite skönt matinéäventyr med full fart. Filmmusiken är strålande och Depp skoj.
/Vrångmannen

Pirates of the Caribbean - Dead Man's Chest
@@@@
Hade inga direkta jätteförhoppningar på tvåan, men som det brukar vara med uppföljare i actiongenren så pangade man på mer av allt det som var bra i den första. Jack Sparrow är ännu roligare, svärdsfajterna är ännu grymmare, skurkarna ännu farligare och tempot ännu högre. Vad gäller dueller finns det bara en som är riktigt, riktigt bra och det är den i The Princess Bride (I'm not left handed either, hahahaha...) men här kniper man lätt andraplatsen när man springer iväg och fäktas på ett kvarnhjul som rullar nerför sluttningen mot havet. Det är action det. Det finns inte mycket att säga. Gillar man fart och fläkt och pirater är det bara att se. Här prickade man helt enkelt in det lilla extra som saknades i ettan.

@@
Fattar varför denna gjordes. Ettan var ju en pengamaskin av rang och då finns det alltid anledningar att fortsätta enligt Hollywoodpamparna. Vad jag inte fattar är varför jag såg den.
/Vrångmannen


Pirates of the Caribbean - At World's End
@@@
Trean var tyvärr ett steg tillbaka från tvåan. Johnny Depp fumlar runt mer än nånsin, Orlando Bloom och Keira är arga/kära, det sprängs en jävla massa piratbåtar och det är action mest hela tiden. Visst är det en schysst avslutning på trilogin med högt tempo och fullt fräs, men det lyfter aldrig riktigt. Problemet är väl snarare att man koncenterar sig för mycket på att spränga saker och fäktas och skjuta och slåss att man liksom glömmer bort att det borde vara nån typ av handling med också. Helt ärligt är det den här delen jag minns minst. Och just det, Keith Richards är med. Som sig själv. Typ.
/Surskägget

@@
Nu börjar det bli Harry Pottervarning här. Fluffig familjeunderhållning som aldrig tar slut. Jag har hört att en fyra är på gång av Pirates. Gud hjälpe oss alla.
/Vrångmannen

Haven

@@
Efter Reservoir Dogs och framförallt Pulp Fiction drabbade Tarantinosjukan allt fler filmskapare. Plötsligt kunde man inte berätta en historia utan att korsklippa hit och dit i tid och rum och hoppa mellan flera parallella historier. I rätt händer funkar detta jättebra. Filmen får ett lyft och känns mer intressant att titta på. I fel händer blir det bara ett mischmasch av konstiga tidshopp utan mål och mening. Precis detta lider Haven av. Debutanten Frank E. Flowers har en helt okej story han vill berätta om ekonomisk brottslighet, droghandel och kärlek på Caymanöarna. Men istället för att bara berätta den rakt upp och ner ska han leka Tarantino och krånglar därmed till det både för sig själv och publiken. När han gör första tidshoppet tar det ca 30 minuter innan det framkommer att han hoppat bak i tiden vilket gör att man undrar vad det man tittar på ska tillföra handlingen (speciellt som han byter huvudkaraktär från Agnes Bruckner till Orlando Bloom utan ett ord). Det är jäkligt synd för det finns en hel del potential i filmen. Fotot är snyggt och de underbara miljöerna i Caymanparadiset lyfter upp filmen och förstärker handlingen. Hade man bara hållt sig till en rak tidslinje hade betyget utan tvekan blivit bra. Nu är det knappt okej.
/Surskägget

Troja

@@@
På papper är det här en fantastisk film. Med avstamp i en av litteraturens största klassiker, Illiaden, som i princip har allt en riktigt bra story ska ha (krig, kärlek, hjältar, skurkar, mod och svek) får vi följa den sköna Helena och hennes Paris och det krig som utbryter enbart på grund av deras förbjudna kärlek. Och i rollistan dyker namn som Brad Pitt, Peter O´Toole, Eric Bana, Orlando Bloom, Brian Cox, Brendan Gleeson, Sean Bean och Julie Christie upp. Manus av ingen mindre än David Benioff som gav oss lysande 25th Hour. Som sagt, på papper är det här fantastiskt. Meeeeeeeen...
Jag gillar verkligen den här typen av episk mastodontfilm. Det fäktas med svärd och anfalls med spjut och alla har fåniga frisyrer och babblar om ära och hjältedåd och kärlek som om de vore karaktärer i en Shakespearepjäs. Och det är inte så att Troja är dålig, det är bara det att den inte är sådär bra som den borde vara. Det borde vara en himlastormande femma som skakar om en som typ Sagan Om Ringen gjorde, men istället är det två och en halv timmes okej underhållning. Inget fel med det, meeeeeeen....
/Surskägget