Haven

@@
Efter Reservoir Dogs och framförallt Pulp Fiction drabbade Tarantinosjukan allt fler filmskapare. Plötsligt kunde man inte berätta en historia utan att korsklippa hit och dit i tid och rum och hoppa mellan flera parallella historier. I rätt händer funkar detta jättebra. Filmen får ett lyft och känns mer intressant att titta på. I fel händer blir det bara ett mischmasch av konstiga tidshopp utan mål och mening. Precis detta lider Haven av. Debutanten Frank E. Flowers har en helt okej story han vill berätta om ekonomisk brottslighet, droghandel och kärlek på Caymanöarna. Men istället för att bara berätta den rakt upp och ner ska han leka Tarantino och krånglar därmed till det både för sig själv och publiken. När han gör första tidshoppet tar det ca 30 minuter innan det framkommer att han hoppat bak i tiden vilket gör att man undrar vad det man tittar på ska tillföra handlingen (speciellt som han byter huvudkaraktär från Agnes Bruckner till Orlando Bloom utan ett ord). Det är jäkligt synd för det finns en hel del potential i filmen. Fotot är snyggt och de underbara miljöerna i Caymanparadiset lyfter upp filmen och förstärker handlingen. Hade man bara hållt sig till en rak tidslinje hade betyget utan tvekan blivit bra. Nu är det knappt okej.
/Surskägget