Nyårskaramell 3 - The Raven

@@
Som sagt alla rullar med "The" i titeln som får en tvåa drar vi av nu direkt som ett plåster. The Raven utgår från författaren Edgar Allan Poe (här spelad av John Cusack) och hans skräcknoveller som än idag räknas som stora klassiker. Poe blir inblandad i en härva där en seriemördare verkar mörda utifrån Poes berättelser. Snuten famlar lite i mörkret och börjar misstänka Poe själv efter ett tag så Poe inser att han inte har nåt val. Han måste hitta mördaren själv. Jag har ju alltid gillat John Cusack ända sedan jag såg honom i nån av alla tonårsrullarna under det tidiga 80-talet. Han har en skön naturlig stil och busig glimt i ögat som funkar väl i rollen. Med det sagt är filmen i sig ingen större hit tyvärr. Storyn försöker lite för mycket tills den liksom slår knut på sig själv i sina försök att vara originell och innovativ (den är ingetdera). Synd för potentialen finns helt klart där.
/Surskägget

Criminal

@@@
En helt okej spionthriller med Kevin Costner i en sån roll som passar honom som bäst, en där han får spela helt tom på känslor. Passar perfekt med hans stenansikte och minimala känsloregister. Ja jävlar vad jag alltid ska dunka in den kängan i hans ansikte så fort jag recenserar en film han är med i. Men han har ju på riktigt ett enda ansiktsuttryck och då blir det ju lätt stelt och tråkigt. Okej, skitsamma. Tillbaka till filmen. Premissen går ut på att Ryan Reynolds är CIA-agent som blir dödad av skurkar och sedan får sitt minne inplanterat i Kevin Costners skalle. Costner som är livstidsdömd superfarlig kriminell lyckas snart smita från CIA men störs av att han har Reynolds minnen i sin skalle vilket leder till att han söker upp Reynolds änka (Gal Gadot). Givetvis har han skurkarna i bakhasorna och det finns gott om tillfällen för sköna actionsekvenser. Det här funkar absolut en regnig söndag och är man sugen på lite spionaction som är sådär lite lagom ball är det här helt klart en rulle att kolla in.
/Surskägget

Star Trek Into Darkness

@@
Uppföljaren till nylanseringen av Star Trek för ett par år sedan (och som recenserades här). Nu har Captain Kirk, Spock och de andra i besättningen blivit lite varma i kläderna och åker runt på USS Enterprise i galaxen för att utforska andra världar. Men rackarns om inte skurken Khan dyker upp med övermänsklig styrka för att hämnas på mänskligheten. Det pangas en del, sprängs ganska mycket och slängs med en del blinkningar åt gamla teveserien. Men precis som med första filmen är det i princip bara yta (sjukt snygga effekter och sjukt snygg film överlag) men noll innehåll. Inte ens efter att jag läst min egen recension av första filmen kommer jag ihåg den och nu när jag sitter och skriver det här ca två veckor efter att jag såg Into Darkness minns jag inte den. Vad hände egentligen? Vem sköt vem och varför? När sprängdes saker i luften? Vilka saker sprängdes? Varför? Jag vet inte, jag bryr mig inte. J.J. Abrams har ju visat att han är grym på att fånga grupper av skådisar i både Super 8 och MI:III och han balanserar snyggt här i den stora ensemblen men storyn är trist, karaktärerna klichéplatta och skurken mnjaha. Snygg men tråkig. Precis som ettan.
/Surskägget

@@@@
Jag håller inte med. Star Trek Into Darkness är t.o.m bättre än ettan på alla vis. Spännande, skitsnygg, rolig och full fart hela hela tiden. Den är också väldigt lojal mot gamla så väl som nya fans, även om jag personligen skiter i den aspekten. En superduperunderhållande rulle i min bok och i MIN bok är det en fyra i betyg (ibland en trea hahaha!).
/Vrångmannen

Crossing Over

@@@
Precis som Crash tar man här avstamp i smältdegeln LA och följer en bunt olika personer innan det mer eller mindre vävs ihop i slutet. Där Crash tittade på hur kulturella skillnader kunde skapa både problem och lösningar tittar man här på den illegala invandringen. Harrison Ford är en immigrationssnut som jagar illegala mexikanare meeeeen som har ett hjärta av guld och i många fall väljer att inte deportera tillbaka dem till Mexiko. Ashley Judd är en advokat som kämpar för illegala immigranters rättigheter. Ray Liotta är snubben som delar ut green cards. Ett faktum han utnyttjar för att knulla med Alice Eve som är en illegalt i landet från Australien. Hon vill bli skådis men har inget jobbvisum. Sen har vi Cliff Curtis (du har sett honom i biroller i allt möjligt från Die Hard 4 till Sunshine till 10 000 BC) (fast just 10 000 BC såg du nog aldrig) som är Fords kollega men som eventuellt har dödat sin syster för att hon inte följer de muslimska sedvänjorna familjen lever efter. Helt klart en film som bärs fram av sina karaktärer. Ford är gedigen och mycket trovärdig som den buttre men ändå snälle gamle snuten som sett och hört allt tusen gånger i sin karriär. Alice Eve (kanske mest känd från She's Out Of My League) känns även hon grymt trovärdig som desperat skådis som gör allt för att få ett green card även om det innebär att väldigt motvilligt ligga med äckelpäckel Liotta (som gör samma roll här som han oftast brukar göra). En del storylines är starkare än andra och överlag är det en schysst rulle som säkert känns mer aktuell för jänkarna än för oss.
/Surskägget

She's Out Of My League

@@
Kirk (Jay Baruchel från Tropic Thunder och The Sorcerer's Apprentice) är en helt vanlig kille som lever ett helt vanligt liv tills han blir dumpad av sin tjej. Deppad jobbar han på tills slumpen slänger honom i famnen på supersöta Molly (Alice Eve) som mot alla odds blir kär i honom. Men både Kirks vänner och familj tycker att hon är för snygg för honom och till slut blir han så psykiskt nedbruten att han börjar hålla med alla trots att Molly skiter i utseendet. Det här är en rulle som vill ha hjärtat på rätt ställe men som dundrar på med så många klichéer att till och med en klichéälskare som jag själv börjar ruttna ungefär halvvägs in. Visst bjussas det på ett par riktigt stora garv, men det är lite för långt mellan dem för att det här ska bli annat än knappt okej. Känns också som att skådisarna (till stor del okända talanger) inte riktigt lyckas bära upp filmen. Idéerna finns där, liksom hjärtat, men det lyfter aldrig och mycket känns som rena transportsträckor för att komma fram till sluttexterna. Nja.
/Surskägget
PS. Vrångmannen überhyllade och fattar som vanligt inte vad en bra film är.