Visar inlägg med etikett ashley judd. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett ashley judd. Visa alla inlägg

tisdag 22 augusti 2017

Flypaper

@
Det här är så urbota dumt och långsökt så jag orkar inte ens försöka återberätta den snurriga oredan till handling. Vi kan säga såhär. Det är inte bara ett, utan två, bankrån vid samma tid på samma bank som går åt helvete. Man försöker vara Quentin Tarantino möter Bryan Singer och är knappt en bakfull Kalle Anka. Patrick Dempsey är inte så charmig som han tror, Ashley Judd hoppas jag sparkade sin agent efter detta, Mekhi Phifer inser att han är the token black guy och skäms hela vägen till nästa projekt och Tim Blake Nelson och Pruitt Taylor Vince tar överspelandet till helt nya nivåer. Fan, inte ens Jeffrey Tambor kommer undan med hedern i behåll i den här.
/Surskäget

tisdag 16 februari 2016

Tooth Fairy

@@@
Hahahaha Dwayne Johnson a k a The Rock har ju allt en bra actionstjärna ska ha. Han har utstrålningen, musklerna, utseendet och tillräckligt med skådistalang för att vara intressant även i roller där det inte sprängs ett hus var tredje sekund. Det här är en familjekomedi och ja The Rock funkar här också. Kidsen garvar åt honom i rosa ballerinakjol och han bjussar på sig mest hela tiden. I korthet går det ut på att han blir utvald att vara tandfé ett par veckor som straff för att han får barn att sluta tro på tandféer och andra magiska varelser. Givetvis blir det stor kalabalik när en stor, tuff snubbe ska vara tandfé. Stephen Merchant kliver in som den roliga sidekicken som ska lära upp The Rock att bli tandfé och kemin mellan dem är klockren. Det här har vi sett tusen gånger förr och det är inget nytt under solen. Men med The Rocks charm och Merchants humor är det helt klart sevärt.
/Surskägget

fredag 2 oktober 2015

Insurgent

@
Ännu en av många Hunger Gamesliknande kopior som löper amok på biograferna nu i jakt på ungdomars surt förvärvade stålars. Detta är del två i en boktrilogi som dock kommer att bli fyra filmer när det översätts från den skrivna sidan till den vita duken. Varför envisas typ alla göra fyra filmer av tre böcker nuförtiden? Divergent som första filmen hette var knappt okej, och uppföljaren är fyrahundra resor sämre. Man engageras inte i nåt här. Inte i karaktärerna, inte i handlingen, inte i världen, inte i låtsaskänslorna mellan tjejen och killen i huvudrollerna. Det här är så tråkigt trots att man plöjt ner miljoner och åter miljoner i snygga CGI-effekter och allt vad det kan vara. Hur man kan bränna så mycket pengar och ändå inte prestera en bra slutprodukt är ofattbart. Inte ens fans av böckerna kan väl bli engagerade av denna trista soppa där skådisarna ser ut att vilja åka hem så fort som möjligt och kolla om senaste lönechecken dumpit ner än. Det är så trist, så tamt och lamt att man inte ens orkar bli upprörd.
/Surskägget

måndag 23 februari 2015

Divergent

@@
Ännu en såndär utspelas-i-en-nära-framtid-där-staten-styr-och-ställer-och-folk-blir-uppdelade-i-sekter-och-måste-tävla-mot-varandra-för-att-överleva-med-en-ung-tjej-som-hjältinna-bok-som-blir-film-för-att-Hunger-Games-gick-så-bra-så-nu-vill-vi-kräma-ut-så-mycket-som-möjligt-ur-samma-publik-film som det är så nerlusat av numera efter Hunger Games fantastiska framgångar. Den här följer mönstret. Tonårstjej har dolda krafter ingen annan har och upptäcker dem pö om pö samtidigt som hon hinner bli kär i två killar varpå de slåss om henne utan att slåss (med andra ord de gnabbas om hennes uppmärksamhet). Dock finns en ljusning här och det är att hon denna gång inte blir kär i två snubbar utan bara en. Det känns nästan lite friskt och fräscht vid det här laget. Resten är dock inte så kul. Det puttrar på, det är lite halvsnygg CGI, det är lite halvintressant framtidsstory och det är lite halvbra gjort rent allmänt. Det kan å andra sidan dåligt sex också vara och måste jag välja mellan att se den här och ha dåligt sex väljer jag dåligt sex.
/Surskägget

torsdag 19 februari 2015

Twisted

@
Det är säkert inte regissören, manusförfattaren eller skådisarnas fel men i texten kring vad filmen handlar om kan man bl a läsa att: "Detta är en film som kommer hålla även de mest inbitna filmfansen undrande ända till slutet". Man vill alltså hävda att det här är en thriller där det kommer vara skitsvårt att lista ut handlingen, det kommer vara så många olika twists att huvudet kommer att snurra och inte sedan Seven kommer man aldrig ha en aning om vem mördaren är och vad han är kapabel till innan det bittra slutet. Bara för att man hävdar nåt betyder det inte att det är så. Tvärtom är detta så sjukt förutsägbart så att efter tre minuter vet jag vem mördaren är och vem filmen vill att jag ska tro att det är innan det avslöjas vem den riktige mördaren är. Jisses vilket skit! Hade det åtminstone varit en standardthriller kanske jag köpt det lite men det här orkar inte ens lägga sig på den nivån. Ashley Judd, Andy Garcia och Samuel L. Jackson går runt och läser repliker högt för varandra och nån av dem är mördaren. HAHAHAHA! Du vet vem efter tre minuter. Tre.
/Surskägget

torsdag 18 augusti 2011

Crossing Over

@@@
Precis som Crash tar man här avstamp i smältdegeln LA och följer en bunt olika personer innan det mer eller mindre vävs ihop i slutet. Där Crash tittade på hur kulturella skillnader kunde skapa både problem och lösningar tittar man här på den illegala invandringen. Harrison Ford är en immigrationssnut som jagar illegala mexikanare meeeeen som har ett hjärta av guld och i många fall väljer att inte deportera tillbaka dem till Mexiko. Ashley Judd är en advokat som kämpar för illegala immigranters rättigheter. Ray Liotta är snubben som delar ut green cards. Ett faktum han utnyttjar för att knulla med Alice Eve som är en illegalt i landet från Australien. Hon vill bli skådis men har inget jobbvisum. Sen har vi Cliff Curtis (du har sett honom i biroller i allt möjligt från Die Hard 4 till Sunshine till 10 000 BC) (fast just 10 000 BC såg du nog aldrig) som är Fords kollega men som eventuellt har dödat sin syster för att hon inte följer de muslimska sedvänjorna familjen lever efter. Helt klart en film som bärs fram av sina karaktärer. Ford är gedigen och mycket trovärdig som den buttre men ändå snälle gamle snuten som sett och hört allt tusen gånger i sin karriär. Alice Eve (kanske mest känd från She's Out Of My League) känns även hon grymt trovärdig som desperat skådis som gör allt för att få ett green card även om det innebär att väldigt motvilligt ligga med äckelpäckel Liotta (som gör samma roll här som han oftast brukar göra). En del storylines är starkare än andra och överlag är det en schysst rulle som säkert känns mer aktuell för jänkarna än för oss.
/Surskägget