The Game Plan

@@
Sötsliskig familjekomedi från den lilla perioden när The Rock tyckte han skulle slå på bred front och inte bara som muskelstinn actionhjälte. Konceptet är enkelt och vi känner igen det från mängder av andra filmer. Superkänd, egotrippad sportstjärna (The Rock) får plötsligt en liten dotter på halsen utan någon som helst erfarenhet av hur man hanterar barn. Krockar uppstår varpå det skapas komiska situationer som givetvis leder till kärlek mellan pappa och dotter. Inget nytt under solen, men The Rock har ju charmen för att göra det hela tittbart.
/Surskägget

Furry Vengeance

@@
Brendan Fraser spelar en arkitekt som ska röja upp ett skogsområde för att bygga lyxhus. Djuren i naturen sätter sig på tvären och ser till att det ena missödet efter det andra drabbar Fraser. Hahaha, det här är en okej söndagsmatiné för hela familjen. Djuren är riktiga och så har man bara animerat in att deras munnar rör sig när de pratar. Fraser har alltid haft schysst komisk timing och här är inget undantag. Inget fel på vare sig Fraser eller filmen men som gammal luttrad filmnörd har man sett det här tvåmiljoner gånger förut och blir inte lika impad längre.
/Surskägget

Fåret Shaun: The Movie

@@
Vrångmannen gav den här filmen en femma för inte så länge sedan. En femma?!?! Jag vet inte om han rökt några konstiga svampar eller om han bara var busig eller rentav pruttfull för det här är långt ifrån ett mästerverk på något sätt. En del av er kanske känner till att Fåret Shaun är en leranimerad teveserie inriktad på de yngre tittarna. Shaun och hans vänner på bondgården ställer till bus och det är helt och hållet utan repliker, storyn berättas likt en gammal stumfilm med gester och miner, vilket är perfekt när Shaunserien rullas ut över hela världen. Filmen är inget undantag på nåt sätt. Den är vare sig roligare, intressantare, häftigare, ballare eller mer finurlig än teveserien och teveserien är inte speciellt rolig, intressant, häftig, ball eller finurlig. Alls. Jag känner mig generös som bjussar på en tvåa i betyg.
/Surskägget

Tooth Fairy

@@@
Hahahaha Dwayne Johnson a k a The Rock har ju allt en bra actionstjärna ska ha. Han har utstrålningen, musklerna, utseendet och tillräckligt med skådistalang för att vara intressant även i roller där det inte sprängs ett hus var tredje sekund. Det här är en familjekomedi och ja The Rock funkar här också. Kidsen garvar åt honom i rosa ballerinakjol och han bjussar på sig mest hela tiden. I korthet går det ut på att han blir utvald att vara tandfé ett par veckor som straff för att han får barn att sluta tro på tandféer och andra magiska varelser. Givetvis blir det stor kalabalik när en stor, tuff snubbe ska vara tandfé. Stephen Merchant kliver in som den roliga sidekicken som ska lära upp The Rock att bli tandfé och kemin mellan dem är klockren. Det här har vi sett tusen gånger förr och det är inget nytt under solen. Men med The Rocks charm och Merchants humor är det helt klart sevärt.
/Surskägget

Muppets Most Wanted

@@@
Mupparna. Stjärnor kommer och stjärnor går men mupparna består. Efter en liten revival och comeback 2011 där Jason Segel tog tag i rodret var det rätt givet att de "nya" mupparna skulle få sig en uppföljare. Och nya filmen tar vid exakt där ettan slutar. Mupparna är plötsligt i hetluften igen och en ny manager Dominic Badguy (Ricky Gervais) blir anställd till Kermits missnöje. Och Kermit har förstås rätt. Dominic kidnappar snart nog Kermit och ersätter honom med sin chef, en dubbelgångare till Kermit vid namn Constantine, den farligaste grodan i världen. Constantine och Dominic är ute efter Englands kronjuveler och för att lyckas komma åt dem åker de på stöldturné genom hela Europa med mupparnas show som fasad. Under tiden ruttnar Kermit bort i fängelse i Sibirien ändå tills fängelsevakten Nadya (Tina Fey) tycker att Kermit ska ta tag i den årliga fångkabarén. Gillar man sina muppar (vilket jag gör) så gillar man det här. Det är ordvitsar, fåniga skämt, dåliga skämt, bra skämt, långsökta skämt och metahumor i snabbt tempo med mängder av kändisar i cameos (P Diddy, Tony Bennett, Lady Gaga, Céline Dion, Salma Hayek, Zach Galifianakis, Tom Hiddleston, Ray Liotta, Chloë Grace Moretz och Danny Trejo för att nämna några men långt ifrån alla). Gervais och framförallt Fey är kanon i de mänskliga huvudrollerna och även Ty Burrell från Modern Family gör en rolig biroll. Allt som allt en bra söndagsmatiné som saknar det där lilla extra som förra filmen hade.
/Surskägget

Dubbel Trubbel (2x Ashley Tisdale)

Aliens in the Attic
@@@
Ashley Tisdale har varit skådis sen hon var 10 och har varit med i alla möjliga och omöjliga teveserier för barn. Mest känd är hon väl för sin medverkan i High School Musicalfilmerna. Idag är hon 30 bast och försöker nischa in sig på en ny karriär. Denna lilla rulle är fortfarande kvar i familjefilmsgenren men är lite vuxnare och busigare. Titeln säger det mesta om filmen faktiskt. En familj flyttar in i ett hus över sommaren och som det slumpar sig landar lite halvonda rymdvarelser och tar vindsförrådet i besittning. Ungarna får sedan kämpa mot rymdvarelserna och rädda världen. Det är stora glimten-i-ögat mest hela tiden och det bjussas på skämt för både vuxna och barn i en lagom bra blandning. Inget Oscarsmaterial men perfekt en fredag- eller lördagkväll när man som vuxen vill se nåt med ungarna som inte har med Melodifestival, Idol eller Gladiatorerna att göra.
/Surskägget

Scary Movie 5
@@@
Första vuxna filmen för Tisdale, även om ordet vuxen i just det här sammanhanget ligger och flyter väldigt löst. Scary Moviefilmerna kan man tycka vad man vill om, jag personligen tycker att de har hållit ovanligt bra trots att man är uppe i fem stycken vid det här laget. Anna Faris fick sig en skjuts i karriären av de första och förhoppningsvis kan Tisdale få en skjuts av denna. Denna gång parodieras främst Paranormal Activityfilmerna samt Insidious, Sinister, Black Swan och Apornas Planet (samt en bunt till givetvis) och vi får som alltid även lite parodi på de knäppa Hollywoodmänniskorna (i detta fall Lindsay Lohan och Charlie Sheen som får/tvingas bjussa på sig själva). Tisdale är faktiskt en schysst komedienne och jag hoppas vi kan få se henne i fler komedier vad det lider.
/Surskägget

@
Far åt helvete, vilket jävla kack.
/Vrångmannen

Are We Done Yet?

@@
Det verkar som att första filmen med vår f d gangster och numera familjefar Ice Cube som recenserades i måndags för en vecka sedan blev en succé i hemlandet och därmed var det givet med en uppföljare. Den lilla familjen bor nu trångt i Cubes lägenhet och när frugan blir gravid med tvillingar är det dags att flytta. Sagt och gjort och Cube köper ett gigantiskt hus ute på landsbygden i en sömnig liten småstad. Pittoreskt och underbart på alla sätt och vis om det inte hade varit för det lilla, lilla problemet att huset är ett vrak. Allt som kan vara fel är fel och det dröjer inte länge innan Cube har en armé av snickare, rörmokare, elektriker och andra hantverkare som renoverar kåken åt honom medan han blöder pengar. Eftersom att det är en familjekomedi lyckas ju Cube ramla genom tak, genom golv, genom väggar och bli attackerad av diverse djur allt till ungarnas stora förtjusning. Det som funkade bra i första filmen är lite urvattnat vid det här laget. Dock en helt okej rulle som man kan slänga på som söndagsmatiné.
/Surskägget

Are We There Yet?

@@@
En familjekomedi med Ice "jag är farligaste gangstern" Cube? Med Ice "jag har släppt några riktigt tunga gangstaplattor" Cube? Med Ice "jag var med och grundade gangsta rap" Cube? Familjefilm? Vaaaaaaa?!?!?! När fan blir gammal blir han religiös heter det ju och det är väl det som hänt här. Cube har sedan länge lämnat Compton bakom sig och är nu snarare rakt ut från rikemansvillan än gettot. Och det är han absolut värd. Faktum är att han funkar ovanligt bra i rollen som schyssta snubben som erbjuder sig att skjutsa en singelmammas två ungar till Vancouver i Kanada på Nyårsafton för att hon jobbar och gärna vill ha barnen på plats. På vägen går givetvis allt fel som kan gå fel och vi får en klassisk komedi där ungarna är lite för smarta och lite för elaka och lite för påhittiga för sitt eget bästa (eller Cubes bils bästa för övrigt). Vi har sett det förr, det är inget nytt under solen, men Cube är faktiskt riktigt charmig och kul och ungarna söta så det funkar.
/Surskägget

Alexander and the Terrible, Horrible, No Good, Very Bad Day

@@-
Titeln är bedrövlig. Horribel. Vem orkar ens komma ihåg hälften av titeln? Filmen är inte lika bedrövlig, men nästan. Det är lite synd att se Steve Carell och Jennifer Garner sumpa bort sina talanger på denna familjefilm men jag antar att de vill göra nåt för kidsen kanske. Och är man typ 10 är filmen säkert jättekul. Jag är inte 10. Därmed är inte filmen jättekul. Några sköna Carellscener räddar från totalt fiasko, men det är på håret.
/Surskägget

Dubbeltrubbel (2x Jason Segel)

Sex Tape

@@

Neeeeeeeej!!!! Den här ville jag ju att den skulle vara mycket roligare och bättre än vad den var. Förutsättningarna finns ju. Cameron Diaz och Jason Segel spelar ett par som varit ihop i vad som för dem känns som sju evigheter. De har villa, barn och Volvo och inget sex längre. Herr Vardag har flyttat in och även om livet flyter på så är det liksom lite halvtråkigt. För att sparka lite liv i sitt sloknande förhållande skaffar de barnvakt och bestämmer sig för att vara lite busiga en kväll. Lite sex och lite lek med videokameran. Enda problemet är att de glömmer att har man Appleprodukter så hamnar allt uppe i molnet. Och har man då skänkt bort ett par iPads till polare och arbetskollegor har ju de helt plötsligt tillgång till just det molnet och den sexfilm som ligger där. Stressen!!! Större delen av filmen handlar om när Diaz och Segel springer runt från polare till polare för att samla in iPadsen och alla de dråpliga situationer de hamnar i. Och det är här det brister lite. Ja det är rätt fullsmockat med gags genomgående och man sitter och garvar (Rob Lowe i en biroll är kanon). Problemet blir bara att vissa (de flesta faktiskt) scener dras ut på i oändlighet. Känns som att man kanske skulle jobbat på manuset en vända till innan det hela blev film. En okej rulle som borde varit mer.

/Surskägget

Mupparna

@@@@

Jag älskar och har alltid älskat Mupparna. Kommer fortfarande ihåg hur Alice Cooper och de stora muppmonstrena skrämde skiten ur mig som liten knodd när Cooper gled in och sjöng Welcome To My Nightmare och såg ondare ut än Satan själv! Sån barnteve görs helt enkelt inte längre. Här har Jason Segel tagit sig an Mupparna med stort hjärta och ännu större själ. Det märks att Segel är ett gammalt fan och han har verkligen lagt ner stor möda på att finslipa manuset till perfekt muppnivå. Vi möter ett muppgäng på dekis där deras storhetstid ligger bakom dem och de numera är utspridda som vinden kors och tvärs över USA's stora nation jobbandes på syltor där ingen längre skrattar åt deras skämt. Segel och Kermit tar tag i det hela och snart nog har vi The Muppet Show i sin forna glans igen. Det här är busroligt, snyftigt och fyllt med bra musik. Precis som Mupparna ska vara!

/Surskägget

Gullivers Resor

@@
Jack Black som Gulliver i en modern och uppdaterad tappning av Jonathan Swifts gamla 1800-talsmästerverk Gullivers Resor? Nja. Black kör sin grej (lite lagom koko-crazy och spelar gitarr och sjunger hitte-på-sånger) och är kär i Amanda Peet men vågar inte säga nåt innan han via en storm hamnar i Lilliputt där alla är små, små, små och han är superjätte. Efter en viss skepticism accepterar folket honom (alla förutom en elak general) och han börjar bygga upp ett nytt liv där han lever som en kung. Det dras lite skämt om vår populärkultur, Black kör lite kiss- och bajsskämt, Jason Segel har en ganska intetsägande roll som Blacks minipolare, Emily Blunt är söt men tuff prinsessa och Billy Connelly är kung och säger typ en rolig replik. Det puttrar på och allt som händer har vi listat ut när vi såg filmaffischen och allt är för barn så det blir väldigt PK, t o m så PK att ungarna börjar tycka det är rätt trist. Nja, denna kan man skippa.
/Surskägget

Little Fockers

@@@
Ben Stiller är tillbaka som Gaylord Focker, sjuksköterskan som aldrig tycks kunna bli tillräckligt bra man för Teri Polos före detta CIA-agent till pappa (här liksom i de tidigare filmerna gestaltad av en gruffig och butter Robert De Niro). Tredje delen i Fockerstrilogin överraskar inte överhuvudtaget. Konceptet från de två första supersuccéerna behålls intakt och enda skillnaden är att ungarna nu är lite större än i tvåan där de var bebisar. Owen Wilson skönt flummiga miljonärskaraktär dyker upp och trånar lite efter Teri Polo, Ben Stiller snubblar in i den ena pinsamma situationen efter den andra och De Niro är vrång och butter och tycks inte ha annat än förakt för stackars Stiller. Vi vet vad vi ska få och även om det aldrig blir några superstora skratt så småskrockar vi lite mest hela tiden. Det funkar helt klart en bakissöndag och ibland behöver man såna filmer också.
/Surskägget

Puss in Boots

@@@
Mästerkatten från Shrekrullarna (med Antonio Banderas röst) får här sin första egna film. Vi följer med till hans barndom och får lära oss att han växte upp på barnhem tillsammans med Humpty Dumpty (tydligen Klumpe Dumpe på svenska, hursomhelst är han ett stort ägg med ansikte, armar och ben som är känd från en sagoramsa i USA/England). De växer upp och blir tonåringar och ställer till med mängder med bus. Humpty är som en kriminell mästerhjärna som använder Mästerkatten som muskler och smidighet vid inbrott. Men Mästerkatten är snäll och vill sluta sin karriär som tjuv. Tyvärr vill ödet annorlunda och han tvingas fly från sin hemstad. Humpty åker dock i fängelse. Detta händer mer eller mindre under filmens första tio. Sedan snabbspolar vi till vuxentid när Mästerkatten och Humpty återförenas för att knycka den gyllene gåsen från Jack och Bönstjälkensagan. Precis som i Shrekfilmerna knycker man hejvilt från gamla sagor och gör om dem till en modern och rolig variant med mängder av action, bus och spänning. Inte riktigt lika bra som Shrekrullarna men fortfarande en sevärd bra rulle som bör gå hem både hos barn och vuxna.
/Surskägget

Draktränaren

@@@@

I en annan värld och annan tid lever en bunt vikingar på en ögrupp och lever som vikingar gör mest. De tävlar i vem som är tuffast och har mest muskler och vem som dödat flest drakar. Ja, drakar. Det enda problemet på den annars fridfulla ön är att den då och då attackeras av drakar i alla möjliga och omöjliga storlekar och farlighetsgrad. Allra läskigast och farligast är den så kallade Nattfaran som man aldrig ser men som skjuter hemska eldbollar. Lille taniga Hicke som är ett stort skämt på ön just för att han inte har muskler och är tuff som de andra vikingarna lyckas under ett anfall skjuta ner en Nattfara när ingen annan ser. Han och draken blir sedan kompisar och Hicke inser att drakarna egentligen är snälla och inte alls de hemska bestar de har rykte om sig att vara. Nu gäller det bara att övertyga pappa hövdingen...

Charmen, humorn, spänningen, intelligensen och äventyret är på plats när Dreamworks återigen visar prov på att de är minst lika bra som Pixar när det gäller att smälla ur sig bra animerad film. Som vanligt känns det som att animationerna tagit ytterligare ett snäpp framåt och stundtals är det hur vackert som helst. Visst är det en klassisk story, liten obetydlig pojk går och skapar stordåd, men när det berättas med den värme och kärlek som här blir det bra. Ibland går tankarna lite till Avatar (främst när Hicke är ute och flyger med sin drake) med den skillnaden att den här filmen har intressanta karaktärer och en fin handling som man använder specialeffekter för att berätta medan Avatar hade en massa effekter men inget att säga.

/Surskägget

PS. Jag såg inte 3D-versionen men visuellt var det fantastiskt ändå.

G-Force

@

Jag fortsätter att börja året med att vara vrång och sur mest hela tiden. Ja det här är en familjefilm a k a barnfilm med lite kända skådisar/röster och låtsashandling som ska få oss vuxna att tro att även vi kan få ut nåt av rullen (vilket funkar finfint ibland, se på det mesta Pixar gör). Dessvärre är G-Force platt och trist (återigen Pixar lyckas ju gång på gång skapa mästerverk för både barn och vuxna, och även rullar som t ex Scooby-Doo och Asterix i liveversion är ju underhållande) utan några som helst förmildrande omständigheter. Zach Galifianakis är med och då hade man hoppats på nånting lite crazy, men nej han spelar så straight så man knappt känner igen honom. Tracy Morgan gör en av rösterna, men det hjälper inte mig för jag får se den avskyvärda svenskdubbade versionen, men jag betvivlar att han är så rolig som han kan vara då hela filmen är PG och Tracys humor är XXX. Jaja, nog med gnäll. Det handlar om James Bondmarsvin som ska rädda jorden. Ja, jag menar allvar. Vilket är mer än filmskaparna gör.

/Surskägget

Julkalendern 24 dec: Klappjakten

@@@

HAHAHAHAHAHAHA! Arnold Schwarzenegger och Sinbad (SINBAD!!! HAHAHAHA!) slåss för att få tag på en actionfigur (Turbo Man! TURBO MAN!!! HAHAHAHAHA!) till sina respektive söner i julruschen. Naturligtvis är Turbo Man (HAHAHA!) extremt populär och helt slutsåld överallt. Inte hjälper det heller att Arnie spelar en snubbe som mer eller mindre alltid jobbar och som aldrig har tid för familjen. Detta är helt enkelt Arnies sista chans att visa sin son att han älskar honom. Genom att köpa en actionfigur! Han köper sin unges kärlek! Aaaaaaaaaaaah, man blir alldeles varm i hjärtat. Kampen om att hitta en Turbo Man öppnar upp för en hel del fula tricks och knep mellan Arnie och Sinbad och hela filmen är i princip en enda stor skrattfest (kanske inte alltid av "rätt" anledningar). Jaaaaa, det är en etta egentligen, men kanske en femma nånstans ändå. Ni vet ju! Överdrivet, over the top, totalt osannolikt, ganska ruttet och amerikansk sensmoral så det stinker ända upp till himlen meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeen måste jag säga det igen? Arnie och Sinbad. Slåss. Om. En. Actionfigur. Under julruschen. HAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!
/Surskägget

Julkalendern 23 dec: The Family Man

@@-
Men vad är det här? Vad ÄÄÄÄR D-E-T H-Ä-R?!! Nicholas Cage spelar en rik börsmäklare som får tillfälle att se hur hans liv egentligen skulle ha sett ut om han hade gift sig med sin ungdoms kärlek. Det blir plötsligt vardag i förorten med barn, kåk och amorteringar men också mycket saknad kärlek i juletid. Vad hände med Nicolas Cage? Var inte han ballast och bäst förr (Vampire’s Kiss, Wild at Heart, Leaving Las Vegas, The Rock.. etc)? Rullarna han gör nuförtiden är oftast anskrämliga (med undantag för Lord of War som är FANTASTISK!). Antingen har han världens sämsta manager eller också gör han vad som helst för pengar och kan faktiskt inte läsa. Suck. Julstämningen är självklart hotad men jag ska hålla fanan högt och...zzzzzzzZZZZZZ!
/Vrångmannen

@
Jag håller med Vrångmannen i mångt och mycket av det han skrev i sin recension förutom att jag tycker filmen är sämre än han anser. Detta för att jag kommit underfund med att den här filmen är betydligt farligare och hemskare än den vid första anblick ser ut att vara. Faktum är att den här filmen måste vara ondskan själv och därför rekommenderar jag verkligen alla att undvika att se den. Varför undrar ni? Jo, såhär är det. Nic Cages filmer INNAN The Family Man: Rumble Fish, Birdy, Raising Arizona, Mångalen, Vampire's Kiss, Wild At Heart, Red Rock West, Leaving Las Vegas, It Could Happen To You, Kiss of Death, Trapped In Paradise, The Rock, Con Air, Face/Off, Snake Eyes, Bringing Out The Dead och Gone in 60 Seconds. Nic Cages filmer EFTER The Family Man: Kapten Corellis Mandolin, Windtalkers, Matchstick Men, National Treasure 1+2, The Weather Man, The Wicker Man, Ghost Rider, Next och Knowing. Ni ser mönstret va? Innan The Family Man gjorde han bra rullar, efter The Family Man har han bara gjort skit med Lord of War som enda undantag (Adaption är vare sig bra eller dålig, den bara är). Med andra ord passa er för The Family Man innan förbannelsen drabbar er också!
/Surskägget

Julkalendern 12 dec: Ensam Hemma

@@@

John Hughes har alltid nånstans gillat sin snubbelhumor. Trots att de flesta av hans tidiga filmer är dialogbaserade fanns det alltid nåt litet element av fysisk komedi (tänk Emilio Estevez klättra över tidningshyllan de satt fast i dörröppningen i Breakfast Club t ex). Med Ensam Hemma gick Hughes in i 90-talet och bestämde sig för att köra på med en film där komiken är fast förankrad i gammal hederlig ramla-på-arslet-och-slå-sig-skämt (Hughes skrev alltså bara manus till denna, den är regisserad av Chris Columbus numera mest känd för de första Harry Potterrullarna).

Lille Kevin (Macaulay Culkin), åtta år, blir av misstag lämnad kvar hemma när hela familjen sticker till Paris över jullovet. Först är allt frid och fröjd och Kevin njuter av att få göra vad fan han vill, men snart nog dyker det upp två inbrottstjuvar (Joe Pesci hahahaha och Daniel Stern). Eftersom att detta är en familjefilm lyckas Kevin ordna en bunt fällor runt om och i huset och när Pesci och Stern försöker ta sig in åker de på fler och fler smällar á la gammal klassisk stumfilmshumor.

Ja, filmen kräver att tittaren ska köpa att en liten åttaårig snorunge kan avväpna och oskadliggöra två tuffa inbrottstjuvar, men gör man det får man rätt så många kul skämt (om man gillar sin faller-omkull-på-röven-och-skriker-aaaaaaaj!-humor). Som familjefilm funkar den perfekt. Jultider, barn som vinner över vuxna och lyckliga slut faller väl ut hos de flesta ungar.

/Surskägget

@@
Just det. Ungar. Det här är väl en familjefilm som mest riktar sig till barnen. Måste säga att jag som vuxen-isch har ganska tråkigt när jag ser det här. Eftersom jag fortfarande har lite julstämning i mig kvar från förra recensionen (och förhoppningsvis snart några järn!) så jag ska ändå försöka fokusera på det positiva, i synnerhet eftersom den här filmen inte är gjord med mig i åtanke som publik i första hand. Det mysiga musiktemat av John ”Gör allt åt Spielberg” Williams har både julstämning, bus och äventyr inbakat i tonerna. John Candy, här i liten roll, är alltid en fröjd att se. Några av fällorna som Macaulay Culkin sätter för skurkarna är finurliga (och borde ha dödat dom tre gånger om i en allvarligare film). Pizzorna familjen beställer hem i början av filmen är asdyra. 150 DOLLAR och då är det år 1990!! ÅÅÅÅÅH! Culkin f ö gick det ju sådär för i branschen med drogproblem i tonåren, varierade bråk och senare lite udda indierullar. DÄR har vi en film jag skulle vilja se. Vad hände med Culkin och vad gör han egentligen nuförtiden när han är ensam hemma?
/Vrångmannen

Julkalendern 8 dec: The Santa Clause

@@
Det fanns en gång en kille som hette Tim Allen. Han hade en komediserie på amerikansk teve som var oförskämt stor och populär (mest minnesvärd nu i efterhand på grund av att den gav oss Pamela Anderson i sin första större roll). Eftersom att Tim hade erövrat tevemediet tyckte han att han borde vara störst på bio också. The Santa Clause skulle vara den film som skickade honom högst och längst upp på stjärnhimlen (istället blev Toy Story där Tim gör Buzz Lightyears röst störst och ingen minns hur Tim ser ut längre även om alla känner till hans röst). The Santa Clause är en klassisk familjejulfilm från Hollywood. Vi får träffa den stressade affärsmannen Scott (Tim Allen) som knappt har tid för julen. Men det slumpar sig som så att han oavsiktligt har ihjäl den riktige jultomten och därmed per automatik blir nästa jultomte på magisk väg. Helt plötsligt växer tomteskägg och tomtemage på Tim som trots att han gör sitt bästa för att inte bli jultomte naturligtvis blir det ändå. Scott lär sig att julen och familjen är det finaste som finns och alla blir lyckliga. Det bjussas på ett par skämt på vägen men är alldeles för gullenuttigt för att bli riktigt bra.
/Surskägget

Förortsungar

@@
När det står att det är en svensk familjekomedi betyder i själva verket att det är en barnfilm som mamma och pappa också får stå ut med att titta på. Så även i detta fall. Lilla Amina är hotad med utvisning till sitt krigshärjade hemland och hålls gömd av snälle hårdrockaren Johan (Gustaf Skarsgård). Amina träffar snart lite kompisar i egen ålder på gården i den förort Johan bor i och snart nog vill hon att Johan ska bli hennes adoptivpappa. Det finns två skurkar på gården också som gömmer tjuvgods och kompisgänget måste sätta dit dem såklart. Om det nu är nån som mot förmodan tvekar på att strulige, unge och ensamme Johan vänder sitt liv i 180 och blir bästaste adoptivpappan i världen kan du inte sett en film sen En Nations Födelse. Det här är enligt standardmall 1A. Inget fel med det, det är helt okej en regnig söndag för all del. Det som däremot gör mig jävligt skeptisk är att man valt att göra detta som en musikal. I'm sorry, en musikal funkar knappt som det är. När man gör den i Sverige funkar det inte alls. Jag ger det godkänt ändå för den är riktad till barn, och ungar kommer tycka att det är en femma. Därmed får vrånga Surskägget och glada barnen en balans.
/Surskägget