@@@
Annie från 1982 är en älskvärd musikal om en föräldralös flicka som efter en hel del tråkigheter äntligen får sig en familj. Annie från 2014 är en älskvärd musikal om en föräldralös flicka som efter en hel del tråkigheter äntligen får sig en familj. Låtarna är de samma, uppdaterade med lite tuffare produktion bara, i övrigt samma. Karaktären Annie har gått från rödblond liten tjej till svart liten tjej. I övrigt är det mesta sig likt. Jamie Foxx är helt okej som miljonären som inser att han kanske behöver en familj för att må bra. Nykomlingen Quvenzhané Wallis som Annie är söt och rar och duktig. Rosy Byrne gör en helt okej insats som sekreterare till Foxx. Och den som stjäl showen är Cameron Diaz som den elaka styvmamman som tar hand om Annie tills Annie hittar nåt bättre. Helt okej familjeunderhållning med jäkligt bra låtar.
/Surskägget
@
Men jisses. Ibland blir man bara så sjukt besviken. Okej att Ridley Scott inte gjort så jäkla mycket märkvärdigt de senaste tio åren, men med manus av Cormac McCarthy som räknas till en av de bäst levande amerikanska författarna idag så hade man lite hopp om nånting som åtminstone är sevärt. Pangar man dessutom in Michael Fassbender, Penélope Cruz, Javier Bardem, Cameron Diaz och Brad Pitt i rollerna ser det lovande ut på papper. Tyvärr stannar allt det lovande just på omslaget. Filmen i sig är en enda röra där vi har en väldigt lös tråd om knarkaffärer som går fel och där Diaz lurar skiten ur alla andra. Istället för att tighta till denna handling strösslar McCarthy ur sig meningslösa scener som till stor del är två snubbar som pratar om hur män och kvinnor ska förhålla sig till varandra. Och är det en scen mellan två kvinnor ligger alltid en lagom latent lesbisk fantasi där bak och lurar. Hela skiten känns rätt gubbsjuk och unken. Två timmar klockar skiten in på när det finns material för 45 minuter som mest. Det här är alltså en tevedeckare som ikläddes alldeles för stor rock.
/Surskägget
Vrångmannen var lite fåordigare i sin recension men kom fram till samma sak.
Cameron Diaz är en
karriärsadvokat som börjar bli riktigt kär i den kille hon dejtat
sedan ett par månader tillbaka. Och då upptäcker hon att snubben
är gift. Kalldusch! När frugan (lysande spelad av Leslie Mann)
sedan söker upp Diaz börjar de smida ränker för att sätta dit
den otrogna hunden rejält. Mitt i allt detta upptäcker de att
mannen har ytterligare ett förhållande (med Kate Upton). Då blir
det krig på allvar. De tre kvinnorna gaddar ihop sig och ser till
att ruinera honom rejält. Det här är en helt okej komedi som
kanske inte förtjänar en trea i betyg egentligen. Dock är Leslie
Mann så förbannad jävla superrolig och bjussar på sig själv
stenhårt så att hela filmen lyfter sig enbart på grund av henne.
Mann brukar alltid vara rolig men här är hon verkligen i toppform.
Diaz är stabil som hon brukar vara och Upton är enbart med för att
visa upp sig i urringat och bikinis stackaren. Se den här för Manns
skull, i övrigt är den ganska standard.
/Surskägget
This Is 40
@@@
Ska jag vara helt ärlig
minns jag inte den här rullen speciellt bra. Såg den för kanske
6-7 månader sedan och visst, jag garvade där man skulle garva och
var hyfsat underhållen medan jag tittade. Nu ett par månader senare
minns jag inte handlingen överhuvudtaget. Det finns nån scen där
Leslie Mann tar Megan Fox på tuttarna, det minns jag. Paul Rudd som
fotar sin röv med benen i vädret. Men det är typ allt. Så det
börjar nästan kännas som om trean i betyg är lite för högt.
Samtidigt gillade jag den när jag såg den...
Neeeeeeeej!!!! Den här
ville jag ju att den skulle vara mycket roligare och bättre än vad
den var. Förutsättningarna finns ju. Cameron Diaz och Jason Segel
spelar ett par som varit ihop i vad som för dem känns som sju
evigheter. De har villa, barn och Volvo och inget sex längre. Herr
Vardag har flyttat in och även om livet flyter på så är det
liksom lite halvtråkigt. För att sparka lite liv i sitt sloknande
förhållande skaffar de barnvakt och bestämmer sig för att vara
lite busiga en kväll. Lite sex och lite lek med videokameran. Enda
problemet är att de glömmer att har man Appleprodukter så hamnar
allt uppe i molnet. Och har man då skänkt bort ett par iPads till
polare och arbetskollegor har ju de helt plötsligt tillgång till
just det molnet och den sexfilm som ligger där. Stressen!!! Större
delen av filmen handlar om när Diaz och Segel springer runt från
polare till polare för att samla in iPadsen och alla de dråpliga
situationer de hamnar i. Och det är här det brister lite. Ja det är
rätt fullsmockat med gags genomgående och man sitter och garvar
(Rob Lowe i en biroll är kanon). Problemet blir bara att vissa (de
flesta faktiskt) scener dras ut på i oändlighet. Känns som att man
kanske skulle jobbat på manuset en vända till innan det hela blev
film. En okej rulle som borde varit mer.
/Surskägget
Mupparna
@@@@
Jag älskar och har alltid
älskat Mupparna. Kommer fortfarande ihåg hur Alice Cooper och de
stora muppmonstrena skrämde skiten ur mig som liten knodd när
Cooper gled in och sjöng Welcome To My Nightmare och såg ondare ut
än Satan själv! Sån barnteve görs helt enkelt inte längre. Här
har Jason Segel tagit sig an Mupparna med stort hjärta och ännu
större själ. Det märks att Segel är ett gammalt fan och han har
verkligen lagt ner stor möda på att finslipa manuset till perfekt
muppnivå. Vi möter ett muppgäng på dekis där deras storhetstid
ligger bakom dem och de numera är utspridda som vinden kors och
tvärs över USA's stora nation jobbandes på syltor där ingen
längre skrattar åt deras skämt. Segel och Kermit tar tag i det
hela och snart nog har vi The Muppet Show i sin forna glans igen. Det
här är busroligt, snyftigt och fyllt med bra musik. Precis som
Mupparna ska vara!
Cameron Diaz,
Jennifer Lopez, Elizabeth Banks, Brooklyn Decker, Anna Kendrick, Chris Rock,
Dennis Quaid och Rebel Wilson är en ganska stadig line-up i en klassisk romcom
där vi får följa mängder med olika par som i slutet visar sig hänga ihop på ett
eller annat sätt. Vi har sett det förr och vi kommer att se det igen. Just den
här filmen fokuserar som titeln mycket riktigt antyder på graviditeter,
förlossningar och barn. Lite romantik, lite skratt, någon tår för den som gärna
grinar till den här typen av filmer, lite feelgood, lite spex och lite bus och
en udda karaktär som är knäpp men snäll. Allt det där, allt det där.
@@ Cameron Diaz är alkoholiserad sol-och-vårare som råkar jobba som mellanstadielärarinna i väntan på att snärja rätt snubbe och gifta sig rikt. Hennes lektioner går ut på att visa filmer som handlar om skolor, typ Dangerous Minds, medan hon sover ruset av sig vid katedern. Detta fortlöper till den dag Justin Timberlake börjar som lärare på skolan. Han är nämligen arvtagare till stoooooora pengar och Cameron börjar flörta direkt. Kruxet är att Justin är så jävla helylle så man kräks och en av de andra helyllelärardamerna redan satt klorna i honom. Plötsligt måste Cameron skärpa sig och få sina elever att prestera bättre för att impa på Justin. Tanken är väl att det här ska vara som Bad Santa ungefär med Diaz i Billy Bob Thorntons roll. Hon är vrång, sur, elak och alkad större delen av tiden och bjussar på en del garv liksom Timberlake som passar jättebra som den helylle men naturligtvis supervrickade rikemanssonen. Jason Segel (från Forgetting Sarah Marshall) är stabil i sin biroll som gympaläraren som gillar Diaz. Annars är det Lucy Punch (ja hon heter så) som stjäl showen som den galna lärarinnan Diaz slåss mot. Inget att hänga i julgran direkt, en okej rulle som man glömmer bort rätt fort. Fråga mig om nåt år och jag kommer knappt komma ihåg att jag sett den. /Surskägget
@@@ Håller delvis med dig men tyckte nog att den var snäppet roligare än så. Absolut inget komiskt mästerverk men lite charmig med en hel del garv. Den är dock inte hälften så speciell och svart som den tror att den är. När allt kommer omkring så är det en ganska snäll komedi med lite feel goodkänsla faktiskt. Den är ok. /Vrångmannen
Bröderna Peter och Bobby Farrelly klev fram på 90-talet och blev kända som killarna som vågade göra riktigt smaklösa (och hysteriskt roliga) komedier. Debuten Dum & Dummare är fortfarande en av de roligaste filmer som gjorts och Jim Carreys karriär som rivstartat med Ace Ventura och The Mask formligen flög iväg till månen efter Dum & Dummare. Hans casting var förstås ett lyckodrag för både Bröderna Farrelly som för Carrey själv. Det som är mest utmärkande för Farrellybröderna är att de inte drar sig för att skämta om handikappade av olika slag. Mentalt störda (Dum & Dummare), överdrivet feta (Shallow Hal), schizofrena (Mina Jag & Irene), siamesiska tvillingar (Stuck With You) och amputerade (Kingpin). Men de balanserar väl på linan mellan att skratta åt och skratta med de handikappade. Ibland faller de över på fel sida linjen meeeeeen då är det alltid ett stort garv och med hjärta längst innerst inne trots allt. Några av deras filmer har inte riktigt överlevt tidens tand så bra som andra och vid en ny titt nu är vissa filmer som kändes hippa och fräscha på 90-talet lite halvstandardtråkiga idag.
Dum & Dummare @@@@ HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAH! Jim Carrey och Jeff Daniels som de idiotiska vännerna i Dum & Dummare är klassisk komedi när den är som bäst. Det finns så många sjuka skämt att jag knappt vet var jag ska börja. Jim Carrey är så elak mot sin bästa vän så många gånger att det inte är sant hahahahaha! Och scenen där Daniels tömmer sig efter laxermedel på en icke-fungerande toalett och sen tömmer den genom fönstret HAHAHAHAHAHAHA orkar jag inte med på riktigt. /Surskägget
@@@@@ Den här är i allra toppen av moderna komedier jag någonsin sett och sett om och sett om och sett om...HAHAHHAAHAHA! Polisen som dricker urin! Jim Carreys stepp när han får beröm för sin skitfula frack! "Do you want to hear the most annoying sound in the world?" HAHAAHAHAHAAHA! "Mock-YEAAH-ing-YEEAAH!". Ni har alla sett den och ni älskar den alla och den har en fin liten plats i era glada hjärtan. Eller? Komiskt mästerverk! /Vrångmannen
Kingpin @@@ Bowlingfilm med en twist hahahaha. Woody Harrelson har sedan barnsben siktat på att bli bowlingmästare. Men efter en ”incident” med ett gäng tuffingar förlorar han sin bowlinghand och får gå runt med plasthand och se värsta rivalen Bill Murray vinna bowlingmästerskap efter bowlingmästerskap. En dag stöter Woody ihop med Randy Quaid och lovar att träna honom. Deras väg till toppen är kantad av galenheter och dårskap och själva slutscenen när de äntligen står i final mot Bill Murray (som har håret på alla ändar utom den rätta hahahaha) är komisk briljans i dess allra bästa läge. Filmen har lite svackor här och där men skön underhållning är det verkligen. /Surskägget
@@@@ Jag älskar Kingpin. Den är så härligt skev och annorlunda med galna karaktärer, situationer och vändningar. Håller inte med om att det finns några svackor i denna. Kingpin är härligt ful i munnen men du garvar hela vägen fram till bowlingmästerskapet och Bill Murrays frisyr och sen garvar du efter du stängt av dvdn. Sjukt bra! /Vrångmannen
Den Där Mary @@ Stor, stor succé när den kom och kändes väldigt nydanande och nytänkande 1998. Ben Stiller är kär i sin gamla high schooldate Cameron Diaz som det aldrig blev nåt av. Han lejer privatdeckaren Matt Dillon för att leta rätt på henne men det slutar med att Dillon blir förälskad i henne. Nu måste Stiller slåss med Dillon om Diaz hjärta. Filmen är framförallt känd för scenen där Stiller runkar och får satsen på örat utan att märka det. Diaz tror att det är hårmousse och masserar in det i sitt eget hår. Det kändes väldigt hysteriskt kul då. Lite sådär idag. Överlag är filmen väldigt långsam i tempo och det är långt mellan de stora skämten. Stiller kör sin grej, Dillon är lysande som den galna deckaren och Diaz är perfekt som tjejen alla blir kära i för det blir man. Men som film har Den Där Mary åldrats rejält. /Surskägget
@@@@ Nejnejnejnej Skägget! Vad hände med ditt leende, ditt garv, ditt (vilda hahaha!) hjärta? Den Där Mary (och har ni märkt att skägget kör svenska titlarna...ååååååh!) är också en komisk klassiker med sköna farsinslag och roliga karaktärer. Såg om den bara för några veckor sen och den håller fantastiskt bra än idag. Inte långt mellan de stora skämten, inte långsamt och om det är det så är det roligt i allafall. Som fan. /Vrångmannen
Mina jag & Irene @@@ Jim Carrey brottas med en ko! HAHAHAHAHA! Han är schizosnut som är snäll egentligen meeeeen när nån pressar honom för hårt blir han sitt alter-ego Hank som är heeeeeelt slut i huvudet och elakast mot allt och alla. Har en hel del sköna stunder signerade Carrey som självklart är bäst på att spela helt knäpp och överdriven. Däremot saknas de riktigt stora jättegarven och filmen är lite överskattad. Det är inte en skrattfest rakt igenom som många hävdar och långt ifrån Carreys bästa stund, men den funkar absolut. /Surskägget
@@@ Här håller jag med Surskägget. Filmen är på inget sätt dålig och den har många roliga scener men den känns som en "mellankomedi" även om Jim Carrey verkligen är i toppform (där håller jag inte med Skägget). Renee Zellweger visar också att hon är en skön komedienne och borde göra busigare och galnare saker än Bridget Jones Dagbok (ååååååååååååååååååååh!). En kul rulle. /Vrångmannen
Osmosis Jones @ Här försöker blanda tecknat med riktig film. Bill Murray (hahahaha karlen är heeeelt slut hahaha) äter ett bakteriefyllt ägg och blir jättesjuk. Kampen mellan de onda bakterierna och de goda vita blodkropparna utspelas i en tecknad värld där Chris Rock gör hjältens röst och Laurence Fishburne skurkens. Men skämten uteblir, det mesta harvar på och mycket känns stelt och konstlat. Nej, det här är ingen höjdare. Däremot är Murray lysande de få scener han är med i. /Surskägget
Shallow Hal @@@ Jack Black är liraren som bara ser till det yttre hos tjejer och aldrig det inre. Tills han blir hypnotiserad och träffar Gwyneth Paltrow. I hans ögon ser hon ut som Gwyneth. I verkligheten ser hon ut som en 200 kilos Gwyneth. En film där sensmoralen är att man inte ska döma folk efter utseendet. Samtidigt passar Farrellybröderna på att skämta med hennes övervikt så många gånger att man undrar vad deras sensmoral egentligen är. Meeeeeeen det är kul så jag förlåter dem hahahaha! /Surskägget
Stuck With You @ Matt Damon och Greg Kinnear (usch) är siamesiska tvillingar. Den ena vill bli skådis och den andre vill inte. Typ. Har glömt hela filmen för den var så sjukt tråkig. Mest p g a Kinnear (usch) som är tråkigast. /Surskägget
@ Ett riktigt bottennapp trots bra insatser av Kinnear (jo han är ok i den här) och Damon. Inget skämt sätter sig och minns du ens filmen om du sett den? Jag minns knappt halva och den halvan är jag arg på. /Vrångmannen
Som de flesta vet gillar jag att få lite superöverdrivet Hollywoodactionspektakel på ögat med jämna mellanrum. Det ska pangas, sprängas, flängas, hoppas, slåss, flygas, skjutas, knivas, brottas och biljaktas så mycket som bara fysiskt omöjligt (se Wanted, Mr & Mrs Smith, Salt). När min favoritscientolog Tom Cruise och hans otroligt charmiga leende (vem kan motstå Tompa, kom igen alla haters ni vet att ni älskar honom i smyg) är en av huvudrollerna brukar jag se fram emot det extra mycket (det är sällan han sviker men det händer, se MI:2). Och jag blir inte besviken när jag ser den här. Cruise och Diaz är lite lagom busiga med varandra och slänger sig med oneliners samtidigt som Tompa avverkar skurkar snabbare än Arnie i Commando. Det pangas, sprängs, flängs, hoppas, slåss, flygs, skjuts, knivas, brottas och biljaktas så mycket som bara fysiskt omöjligt och mitt flin är brett. Jag nästan skriker: "Ja! JAAA! Det är en klockren fyra!!! Tompa lyckas igen!!!". Sen nån timme senare ska jag skriva världens längsta hyllning till filmen och inser att jag knappt minns den. Rätt så intetsägande film egentligen som funkade för stunden mest för att jag var på rätt humör men som jag aldrig kommer vilja se om och som inte bjussade på nåt speciellt egentligen. Knappt okej busaction.
/Surskägget
@@- Var helt övertygad om att Surskägget skulle gilla denna och han göööör ju det egentligen. Han älskade filmen men glömde bort den lite när han skulle diska. Vad spelar det för roll skägget? Just den här sortens popcornrulle SKA du ha glömt när du diskar men som en bra berg och dalbana så ska du ha jävligt kul just under själva upplevelsen, precis som du verkade ha. Vad jag tyckte? Jag tyckte det var skräp och jag kommer alltid minnas den här filmen med lite avsky och avsmak. Knight and Day kommer aldrig JAG att glömma ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH! /Vrångmannen
Jag gillar verkligen Shrek (@@@@) och Shrek 2 (@@@@). Däremot minns jag på riktigt inte en enda grej ur Shrek 3 (@@?). Vill minnas att jag såg den, ryckte lite på axlarna och undrade vad fan som hänt. Den var inte superusel, men absolut inte bra heller. Och definitivt inte ihågvärd (jo det är ett ord, det blev det nu) tydligen. Därför var jag lite tveksam till den fjärde installationen om vårt käre gröne träsktroll. Men vilken uppryckning! Den har precis rätt charm, skön story, perfekt humor för både vuxna och barn, mängder med flörtar med gamla sagor och en lagom dos moralkaka precis som både ettan och tvåan. Det här är helt enkelt den film de borde gjort som nummer tre och plöjt ner trean i en avfallskvarn. I min värld är detta från och med nu och för all tid framöver den film som jag kommer räkna som tredje delen i serien. Snabb genomdragning av storyn då. Shrek börjar ruttna på familjelivet och gör en deal med Rumplestiltskin som snabbt visar sig vara till Rumplestiltskins fördel och Shreks nackdel. Så till den grad att Shrek har en dag på sig att återvinna Fionas kärlek annars kommer Shrek aldrig att ha fötts medan Rumplestiltskin kommer härska oinskränkt över kungariket Far and Away. Detta bäddar för ett krig mellan häxor och träsktroll. Låt äventyret börja!
Det här är en rulle som jag normalt inte skulle gilla. Cameron Diaz spelar en framgångsrik trailerproducent i Hollywood som efter ett rasat förhållande behöver ta lite semester över jul. Hon hittar på nätet en person (Kate Winslet, också med brustet hjärta) som bor i Surrey, England och de byter bostad för att komma bort från det vanliga. Diaz busar omkring i den snöiga staden och hittar kärleken i snälle och omtänksamme Jude Law. Winslet busar omkring i varma L.A och hittar drömkärleken i snälle och omtänksamme Jack Black. Det låter inte speciellt spännande och det är det inte. Däremot är filmen sådär ogenerat snäll och söndagsunderhållande på ett sätt som får en att dra på smilbanden en smula och den bjuder på gott om julstämning. The Holiday är alltså den typen av film som jag vanligtvis älskar att såga sönder med något rostigt men glöggdoften gör mig mild och snöovädret utanför fönstret gör mig ljuv. Hjälp mig.
/Vrångmannen
@@@+
Det finns en hel del att gilla med den här filmen. Cameron Diaz, Kate Winslet, Jude Law och Jack Black är inte bara bra skådisar utan oerhört charmiga sådana också. Få killar skulle väl knappast gnälla att fastna i en snötäckt stuga ute på engelska heden med Diaz. Lika få tjejer skulle väl gnälla om de hamnade där med Jude Law. Samma sak med Kate. Okej. Jack Black kanske inte är den mest fysiskt attraktive snubben, men han har humorn och snällheten och det räcker för många tjejer det med. Gillar även dialogen, hur kärleken spirar och motsatsförhållandet mellan supersoliga LA i december kring jul och snöiga, supergrå och molntäckta England. Visst, det här skulle kunna kallas "fruntimmersrulle" och det gör den säkert av somliga också, men faktum är att det är en trevlig, mysig och skön rulle med lagom doser kärlek och julmys. Och sånt kan behövas ibland mellan Cobra och Commando.
@@ RomCom som man vet hur den slutar i samma ögonblick som förtexterna börjar rulla (nä, nu ljög jag, men vet redan när man ser omslaget). Ashton Kutcher och Cameron Diaz är på hemmaplan båda två vad gäller den här typen av filmer och de kliver in och gör sitt jobb men inte mycket mer. Visst, Diaz är sådär charmig som bara hon kan vara och det gör det svårt att inte gilla filmen litegrann (förmodligen har Kutcher samma effekt på damerna, annars vete fan varför han är med) men sådär superlysande är den inte. Jag har inget emot den här genren, men den här gången gick det lite väl på tomgång. Matthew McConaughey är en klart bättre leading man i dessa sammanhang och se hellre Hur Man Gör Slut Med En Kille På 10 Dagar eller Failure To Launch (så får ni söta Kate Hudson i första, och söta Sarah Jessica Parker i andra på köpet). Handlingen i en mening bjuder jag också på innan det är slut för den här gången: "Överstressat fruntimmer möter slabbig ungkarl i Vegas där de på fyllan gifter sig och när han vinner massa miljoner dagen efter är inte skilsmässan given trots att de hatar varandra och egentligen inte vill bo ihop som de tvingas till för att få ta del av pengarna". /Surskägget
VRÅNGMANNEN gillar såväl artsy fartsy som dratta-på-ändanhumor och blodbad. Utöver att vara gammal manusförfattare och kortfilmsregissör så jobbar han i "branschen" och har ett oändligt register av relevanta utbildningar bakom sig. BAKOM SIG!
SURSKÄGGET älskar Hollywoodrullar och tvekar inte att hämningslöst superhylla actionspektakel med det bästa av det mesta Hollywood kan erbjuda. Små pretto-artsy-fartsy-guuuu-vad-jag-är-intellektuell-filmer är sämst och tillför inte mänskligheten vare sig glädje eller underhållning. Surskägget jobbade under åtta års tid som filmjournalist och recensent för tidningar som svenska Playboy, ungdomstidningen Chili och tjejtidningen Hennes.
