Baby Driver

@@@@
Edgar Wright sitter i manus- och registolen igen efter att ha gett oss sköna rullar som Shaun of the Dead, Hot Fuzz, Scott Pilgrim vs the World och World's End. Alla dessa filmer har inte alltid gått hem hundraprocentigt hos detta sura skägg men de har varit intressanta, snyggt filmade och annorlunda på ett bra sätt. Baby Driver är inget undantag. Det här är alltså en musikal i grund och botten med en jäkla massa galna bilactionsekvenser och elaka bankrånare. Det är lite Blues Brothers möter Drive möter Fast & Furious möter Tarantino möter Heat. Oavsett är det en nästintill perfekt film och det är möjligt att mitt betyg är felsatt och att det ska vara en femma egentligen. Musiken som spelas passar perfekt in i varje scen och funkar många gånger som en sorts berättarröst till det som händer i filmen. Efter en ball inledningsscen med en skön biljakt får vi själva titelsekvensen filmad i en enda tagning som är så sjukt genombearbetad och snyggt koreograferad att man höll på att tuppa av av glädje i biofåtöljen. Wright har helt enkelt skapat en grymt cool film där det hela tiden händer så mycket för oss filmnördar att man börjar dansa marengo. Ansel Elgort i huvudrollen som Baby har vi tidigare sett i Divergentfilmerna (gud de är så dåliga) och förhoppningsvis fortsätter han framöver att välja den här typen av projekt istället för här är han riktigt bra. Han backas upp av Kevin Spacey, Jon Hamm, Jamie Foxx och Lily James som alla är perfekta i sina respektive roller. Det här är bara att buga, bocka och tacka för. En filmupplevelse utöver det vanliga som kommer tåla många sittningar åren framöver.
/Surskägget

Annie (2014)

@@@
Annie från 1982 är en älskvärd musikal om en föräldralös flicka som efter en hel del tråkigheter äntligen får sig en familj. Annie från 2014 är en älskvärd musikal om en föräldralös flicka som efter en hel del tråkigheter äntligen får sig en familj. Låtarna är de samma, uppdaterade med lite tuffare produktion bara, i övrigt samma. Karaktären Annie har gått från rödblond liten tjej till svart liten tjej. I övrigt är det mesta sig likt. Jamie Foxx är helt okej som miljonären som inser att han kanske behöver en familj för att må bra. Nykomlingen Quvenzhané Wallis som Annie är söt och rar och duktig. Rosy Byrne gör en helt okej insats som sekreterare till Foxx. Och den som stjäl showen är Cameron Diaz som den elaka styvmamman som tar hand om Annie tills Annie hittar nåt bättre. Helt okej familjeunderhållning med jäkligt bra låtar.
/Surskägget

The Amazing Spider-Man 2

@@
Jag älskar Spindelmannen. Det var framförallt den serien jag växte upp med. Visst. Jag läste Läderlappen, Stålmannen, X-Men, Daredevil, Hulken och allt det där, allt det där också men det var ju Spindelmannen jag grottade ner mig. Det var så lätt att identifiera sig med en osäker tonårspojk i Peter Parker som blev coole Spindelmannen med ett skämt per bildruta medan han spöade skurkar till höger och vänster. Det är därför jag desperat nästan försöker intala mig själv att rebooten efter Raimis lysande trilogi är bra. Första filmen vägrade jag ge en etta bara för att det är Spindelmannen även om det längst inne i hjärtat var jävligt nära. Tvåan är snäppet bättre men inte mycket (Vrångmannen sågar tvåan). Varför envisas de med att förstöra nåt som skulle kunnat vara så bra? Det här är frippin' Spidey! Sluta förstör! Och sluta ta in Green Goblin och göra honom till en pajas i bästa fall alternativt den fånigaste superskurk vi sett på film i sämsta fall. Jamie Foxx som Electro är stabil och bra i sin roll. Emma Stone som Gwen Stacy är ok men slarvas bort. Och Andrew Garfield funkar inte för mig som Peter Parker/Spindelmannen. Kanske är det här en etta egentligen men jag kan inte, förmår mig inte, att ge Spindelmannen det betyget. Aldrig nånsin.
/Surskägget

Horrible Bosses 2

@@@
När ettan kom gav jag den faktiskt exakt samma betyg som jag nu ger uppföljaren. Dock har jag sett om ettan och tycker nu att det är en fyra, så vem vet, när jag väl ser om denna kanske den åker upp ett snäpp i betyg den med. Grabbarna är hursomhelst tillbaka (vi pratar alltså Charlie Day, Jason Sudeikis och Jason Bateman) och den här gången är det de själva som blir chefer. Efter förra filmen har de sagt upp sig på sina jobb och ska nu starta en egen firma där de ska tillverka speciella duschmunstycken. Efter att ha blivit blåsta på en jätteorder av elake industrimagnaten Christoph Waltz och hans lika elaka son Chris Pine bestämmer de sig för att ge igen. Inte med mord denna gång utan med en kidnappning. Helt rätt. Dags att kidnappa Pine och tvinga rika pappan Waltz att punga ut med stålarna han blåste grabbarna på hahahaha. Charlie Day är kanske roligast just nu. Jag har sagt det förr och jag kommer säga det igen, när han drar igång med sin gnälliga pipskrikröst och bara babblar en jävla massa skit och idiotier då går det inte att hålla sig för skratt. Jag dööööör! HAHAHAHAHA! Kungen!!! Bateman är som vanligt otrolig som the straight guy, alltså snubben som till synes är normal så att de andras skämt ska bli roligare när det studsas mot honom. Meeeeen han är mer slut än alla andra ändå hahaha! Kolla minspelet. Så små, små grejer han gör som förmedlar så mycket ahahahahaha! Och Sudeikis är ju verkligen det nya stjärnskottet på humorhimlen som bara spottar ur sig så mycket dumt och kul mest hela tiden. Jennifer Aniston kommer tillbaka i en liten biroll och är givetvis ännu mer galen än i ettan, och Kevin Spacey gör en kanonbiroll från finkan där hans karaktär hamnat sedan första filmen hahahahahaha! Det här är bra mest hela tiden med kanske ett par transportsträckor här och där. Se den och se om ettan när du ändå håller på!
/Surskägget

White House Down

@@@@
HAHAHAHA! Jaaaaaaaa! Det är exakt så här jag vill ha alla mina actionfilmer jämnt hela tiden. Ge mig alla klichéer i boken där allt som kommer hända planteras noggrant i filmens inledande kvart för att sedan rullas ut sakta men säkert allt medan kulor viner, bilar exploderar, hus sprängs och hjältar och skurkar slår skiten ur varandra. Faktum var att jag var sjukt skeptisk till denna rulle innan jag väl såg den. Mest för att regissören är Roland Emmerich som visserligen har Independence Day på sin meritlista men tyvärr också har Godzilla (1998-versionen), Patrioten, 10, 000 BC och 2012. Inga sådär jättelysande filmer. En annan anledning till att jag inte sprang till biograferna för att se den var för att Olympus Has Fallen kom i samma veva och handlar om samma sak. Men White House Down har helt enkelt lyckas med konceptet lite, lite bättre. Det handlar fortfarande om att spränga så mycket bomber som möjligt på strax över två timmar, men Channing Tatum, Jamie Foxx, James Woods och Maggie Gyllenhaal lyckas förmedla rätt känslor på bättre sätt än dito huvudroller i Olympus. Tatum älskar jag mer och mer för varje film jag ser med honom och sånt här vill jag se honom i hela tiden, alltid och jämnt. Fortsätter han dunka ut såna här actionrullar där han lyckas vara granngrabben med glimten i ögat och tuffast och farligast när han behöver har vi en Tom Cruise för framtiden här. Det här vill jag fan se om direkt.
/Surskägget

Law Abiding Citizen

@@@
Clydes (Gerard Butler) hela tillvaro slås i spillror när två maskerade man bryter sig in i hans hus och dödar fru och barn. De åker fast men det hjälper föga när åklagaren Nick (Jamie Foxx) dessutom låter den ene vittna mot den andre och gå fri. Clyde är ursinnig och kräver att Nick ska pressa på och fälla båda men Nick är mer intresserad av sin karriär. Tio år flyter på och när avrättningen av den fällde ska till går allt snett. Avrättningen blir en ytterst plågsam affär för förövaren och snart nog hittas även den andre brutalt torterad och mördad. Nick börjar nysta i det hela och upptäcker att Clyde är före detta CIA-agent som är väl bevandrad i hur man tar livet av folk på de mest plågsamma sätt. Problemet är också att Clyde är supersmart och extremt duktig strateg som tänker femtioelva drag i förväg och därmed alltid vet vad du ska göra innan du vet det själv. Clyde tänker nu även hämnas på hela polis- och åklagarmyndigheten. The game is on! Tät och spännande mest hela tiden med bra insatser av både Butler och Foxx. Intressant idé om vad som skulle hända om en duktig och laglydig mönstermedborgare med spionbakgrund plötsligt byter sida och slaktar allt och alla. Vissa grejer är kanske lite väl fåniga men det får man alltid köpa i den här typen av actionthrillers.
/Surskägget

Django Unchained

@@@@@
Det är bara att kapitulera. Jag gillar westerns och jag gillar Tarantino (oftast). Här har han i mitt tycke pusslat ihop en perfekt film. Ingen har väl undgått att Tarantino är en nördig mästare i filmvetenskap och en maestro i filmkonst. Med hans förra film Inglorious Basterds så tyckte jag att han hade klivit upp på en riktigt komplex nivå som filmskapare. Han behöll sin rätt unika berättarteknik men samtidigt så visade han en mognad bland alla metareferenser och satte storyn i första hand. Den var sannerligen toppen. Nu har han gjort det igen och snudd på nästan bättre, förmodligen eftersom genren är mig lite extra kär. Django (fenomenal Jamie Foxx) är slav, blir befriad av en glad tysk tandläkare (fenomenal Christoph Waltz) som sadlat om till prisjägare. Bägge männen har en talang när det gäller att döda och det gör de ofta och explosionsartat samtidigt som Django försöker spåra sin fru som försvann när de blev separerade av slavägarna. Filmen ÄR otroligt blodig och våldsam, vilket kanske kan få en del att ”tända av”, men i Tarantinos universum så är allt som sig bör (hyllningarna till Peckinpahs blodiga Det vilda Gänget är många). Sen är det väl bara vår vän Quentin som kommer undan med att slänga in lite 2Pac i en (svart) western också? Funkar klockrent och visst är soundtracket en självklarhet. Det osar krutrök och billig whiskey långt efter man lämnat biosalongen med ett leende på läpparna och man får direkt instinkten att se filmen igen. Och igen. Given superklassiker tycker även Surskägget.
/Vrångmannen

Django Unchained

@@@@@

Quentin Tarantino visar återigen att superusla Death Proof bara var en ytterst tillfällig svacka och att han utan tvekan är en av de absolut bästa manusförfattarna/regissörerna som lever just nu. Django Unchained är Tarantinos stora hyllning till spaghettiwesterngenren som han älskar högt. Men liksom när han gör hyllningar till gangsterfilmer, samuraj/kung-fufilmer eller b-actionrullar som utspelar sig under andra världskriget har Tarantino tagit hela spaghettiwesterngenren och kört den genom sitt geni och spottat ur sig en så otroligt sjukt bra film att jag absolut inte tvekar att kalla den för mästerverk. Som vanligt när det gäller Tarantino är det till stora delar karaktärsdrivet med rätt långsamma och lugna sekvenser där vi verkligen får lära känna våra karaktärer, både hjältar och skurkar, för att sedan plötsligt explodera i en kavalkad av våld vi inte sett sedan Tarantino gjorde en kavalkad av actionvåld sist. Jag menar det. Tycker ni att Tarantino varit blodig tidigare har ni en del att se fram emot här. Det sprutar blod, inälvor och mänsklig vävnad lite överallt när actionsekvenserna väl sätter igång. Givetvis gjort med glimten i ögat och väldigt over-the-top så det blir överdrivet men ändå realistisk på nåt sätt. Tarantino lyckas ju också att alltid få sina skådisar att prestera på topp. Jamie Foxx i huvudrollen som slaven Django (filmen utspelar sig ett par år innan amerikanska inbördeskriget i södern där alla vita hade slavar som om det vore den mest naturliga sak i livet) som blir prisjägare och ger sig ut på jakt efter sin fru för att rädda henne från slaveriet är kanon och det luktar ju absolut en Oscarsnominering. Även Christoph Waltz (som fick en Oscar för sin roll som galen nazist i Inglourious Basterds) som spelar prisjägaren som befriar Django är sjukt bra och sparkar verkligen liv i den karaktär som Tarantino knapprat fram på sin laptop. Leonardo Di Caprio som slavägare är lika delar södercharmig och förtjusande som hänsynslös och bindgalen. Men frågan är inte om Samuel L. Jackson som vresig, bitter, elak och bitsk gammal slav gör sitt livs roll här och helt enkelt överglänser alla. Får han inte en birollsOscar är det nåt seriöst fel med världen. Som vanligt tar handlingen lite oväntade turer hit och dit under resans gång men jag ska inte gå in på det för ju mindre man vet och förväntar sig desto bättre. Filmen klockar in på 2.45 men känns som en halvtimme för det är så underhållande, spännande, snyggt, roligt, intressant och gripande att tiden bara flyger förbi. Det är exakt såhär riktigt bra film ska vara. Jag säger det igen, mästerverk.
/Surskägget

Valentine's Day

@@@
Klassisk romcom av romcomregissören Garry Marshall (Pretty Woman, Runaway Bride) där han har lyckats samla ihop en imponerande ensemble där i princip varje liten biroll är ett känt namn. Här kommer de i bokstavsordning: Jessica Alba, Kathy Bates, Jessica Biel, Bradley Cooper, Eric Dane, Patrick Dempsey, Hector Elizondo, Jamie Foxx, Jennifer Garner, Topher Grace, Anne Hathaway, Ashton Kutcher, Queen Latifah, Taylor Lautner, George Lopez, Shirley MacLaine, Emma Roberts, Julia Roberts och Taylor Swift. Puh! Det är en mängd olika stories som vävs ihop och som kretsar kring Alla Hjärtans Dag. Huvudspåret handlar om Kutchers karaktär som driver en blombutik och som naturligtvis har massor att göra på Alla Hjärtans Dag. Resten av karaktärerna vävs in och ut kring blombutiken och varandra på klassiskt Hollywoodmanér. Rätt så basic med andra ord och inga aha-upplevelser. Trean sitter dock som en smäck ändå på grund av alla skådisarna. De flesta är hyggligt duktiga på det de gör och både killar och tjejer i publiken får sitt ögongodis (Biel vinner med en noslängd för min egen del men både Alba och Hathaway är där och slåss). Lagom delar romantik och lagom delar humor (hävdar fortfarande att Kutcher är gravt underskattad komiker, se om That 70's Show och mannen ger snubbelhumorn ett nytt ansikte vi inte sett sedan Jim Carrey) ger en myspysig rulle perfekt till dejten.
/Surskägget

Law Abiding Citizen

@@+

Jag gillar upplägget på den här thrillern. Snäll familjefar (Gerard Butler) får sin familj mördad framför ögonen och planerar en extremt utarbetad hämnd på både mördarna och advokaten som satte dom fri (Jamie Foxx). Både Butler och Foxx är good guys samtidigt bad guys i varandras ögon där gränslandet för rätt och fel helt suddats ut och en tät katt och råtta lek börjar. Tyvärr så tappar regissören F. Gary Gray (Förhandlaren, The Italian Job) greppet efter en schysst start och filmen blir mer och mer otrolig och banal allt eftersom. Tråkigt. Kunde ha blivit riktigt spännande och annorlunda men är istället snygg dussinrulle för DVD eller söndagsfilm på TV.
/Vrångmannen

Stealth

@@@
I en nära framtid har tre superpiloter (Josh Lucas, Jessica Biel och Jamie Foxx) i USAs flotta utbildats att flyga tre hypermoderna stealthplan som inte syns på nån radar nånstans. När de är klara att ge sig ut i strid får de reda på att ett fjärde plan har utvecklats med en dator som pilot. Självklart blir den artificiella intelligensen för smart för sitt eget bästa och plötsligt är det nya superplanet en livsfarlig fiende.
Den här filmen har blivit så inihelvete totalsågad överallt att det är knappt man fattar att den fortfarande går att få tag på. Filmbolaget borde blivit så skrämda av all usel kritik att man bara begravde filmen i Nevadaöknen. Men tack och lov för mig går den att hitta för pålitliga 3 för en hundring på Willy's. Jag tycker att all negativ kritik är hel felaktig. Visst, storyn är fånig (men lever i samma gammla hederliga anda som Wargames / D.A.R.Y.L / Nr 5 Lever) och actionsekvenserna superöverdrivna - men what the fuck! Det är precis det jag vill ha en lördagkväll när biran står på bordet, chipsen och dippet är inom räckhåll och surroundsystemet står på 11. Det här är dumaction när dumaction är som bäst. Massiva explosioner, krutstänk och bomber och en sjuhelvetes massa tuffa datoranimerade flygplan som far tre cm över marken i 1000 knyck. Ibland räcker det.
/Surskägget