Visar inlägg med etikett flygplan. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett flygplan. Visa alla inlägg

fredag 18 augusti 2017

Sully

@@@
Clintan är snart 90 bast men still going starkt. Han har visserligen mer eller mindre slutat synas framför kameran (han har bara gjort fem filmer sedan år 2000) men bakom kameran i registolen är han desto mer aktiv med hela 15 rullar sedan år 2000, nästan en per år med andra ord. Det är inte illa pinkat av en gubbe så gammal så de flesta i samma ålder sitter på ålderdomshemmet och undrar var de lagt sina löständer. Sully berättar historien om det så kallade "Miraklet på Hudsonfloden" som inträffade i New York 2009 när en pilot räddade livet på samtliga ombord efter att en flock fåglar av misstag flugit in i planets bägge motorer och därmed effektivt förstört motorerna så att krasch eller nödlandning var de enda alternativen. Det riktigt spektakulära var att han landade planet på Hudsonfloden, inte där man brukar förvänta sig att se flygplan landa. I filmen spelar Tom Hanks piloten Sully och Aaron Eckhart är andrepiloten Skiles. Ungefär halva filmen behandlar den utfrågning som Sully och Skiles åkte på efter nödlandning av alla möjliga haverikommissioner och andra hälften fångar själva olyckan, nödlandningen och evakueringen. Clintan regisserar skickligt sina skådisar och berättar storyn utan större krusiduller. Ett gott hantverk helt enkelt av en man som vet vad han pysslar med.
/Surskägget

torsdag 12 februari 2015

Non-Stop

@@@@
Men! Det här skulle på sin höjd vara en halvhyfsad liten b-rulle typ som Snakes on a Plane. Istället visade det sig vara en riktigt tät och hålla-andan-spännande thriller som mer eller mindre utspelar sig i realtid. Liam Neeson är en alkoholiserad, butter och bitter gammal snut som numera jobbar som Air Marshall (ni vet snutar i civilkläder som sitter med på många flygturer i smyg om i fall att nån terrorist får för sig nåt) trots att han hatar att flyga. Direkt efter start får han ett sms på den hemliga mobilen från en terrorist som lovar att döda en passagerare vart 20:e minut tills han får 150 miljoner dollar på kontot. Denna lilla inledning sparkar igång en riktig nagelbitare där Neeson får slita och kämpa med allt från kabinpersonalen, passagerarna, flygsäkerhetsverket på land och självklart skurken. Det är stundtals klaustrofobiskt och de små ytorna på flygplanet används noggrant av regissören för att skapa så mycket stämning som bara möjligt. När eftertexterna rullar upptäcker jag att jag är sjukt nöjd och underhållen och att det här var långt mycket bättre än jag förväntat mig. Mer sånt!
/Surskägget

tisdag 25 maj 2010

Up in the Air

@@@@
Hade inte George Clooney haft huvudrollen i den här så tror jag inte den hade varit lika bra. Nu är rollen liksom skriven för Clooney för att passa honom perfekt. Därför är den så bra. Storyn är busenkel. Clooney jobbar som konsult som åker runt hela USA och sparkar folk åt företag som inte vill göra det själva. Men när en ung kvinnlig kollega (en strålande Anna Kendrick, kanske mest känd just nu från Twilightsagan) kommer på att de ska göra allt över video protesterar Clooney och får henne på halsen för att "lära upp henne". De turnerar USA runt och samtidigt inleder Clooney ett förhållande med en karriärskvinna (en lysande Vera Farmiga) som också reser väldigt mycket. Resten handlar om karaktärerna och hur de interagerar med och mot varandra. Clooney är strålande som den lätt emotionellt avstängde killen som älskar att vara on the road och hatar att vara hemma tills en kvinna bryter igenom hans pansar lättsamt och steg för steg. Jason Reitman är inte bara Ivan (Ghostbusters, Lumparkompisar) Reitmans son, han är jävligt begåvad och har gett oss Thank You For Smoking och Juno.
Vrångmannen såg tydligen inte riktigt samma film.
/Surskägget

fredag 12 juni 2009

Kapningen av Lufthansa 181

@@@
Tysk rulle om den verkliga kapningen av Lufthansa nummer 181 i slutet av 70-talet (kunde man aldrig tro när man såg titeln). Trots att större delen av handlingen utspelas i kabinen på planet är det spännande och svettigt mest hela tiden. Alla som förväntar sig Delta Force med mycket explosioner, skottlossningar och en skäggig Chuck Norris som karatesparkar folk ut genom fönster kan sluta läsa här. Nerven i filmen ligger i hur gisslantagarna och gisslan (och då framförallt en av piloterna) samspelar och försöker komma till nåt typ av status quo inne i planet allt varmare innandöme. Utanför planerar tyska regeringen hur de ska storma planet, men det lyfter titt som tätt och flyger från land till land och inte alla länders diktaturregeringar är villiga att bistå tyskarna hur som helst. Filmen är riktigt autentisk och det märks att teamet bakom researchat noggrant. Gillar också att tyskar pratar tyska, jänkare engelska och så vidare. Väl värd en titt om ni snubblar över den.
/Surskägget

måndag 12 januari 2009

Passengers

@
Ett flygplan kraschar. Överlevarna hamnar hos den unga och nyblivna psykologen Claire (Anne Hathaway). En mystisk man smyger runt gruppsessionerna. En och en försvinner patienterna. Anne konfronterar en snubbe från flygbolaget (David Morse) och anklagar honom för att flygbolaget döljer nåt kring kraschen. Samtidigt blir hon kär i en av sina patienter (Patrick Wilson). Han hävdar att han inte alls är rädd efter kraschen men ser konstiga varghundar smyga runt om nätterna och drömmer mardrömmar. Mitt i allt detta är Claires granne (Dianne Wiest) jäkligt märklig och smått påfrestande.
De här par raderna summerar hela handlingen i 99% av filmen. Att säga att det inte händer nåt whatsoever i filmjäveln är förmodligen årets underdrift. Det. Händer. Inte. Ett. Skit. Av. Intresse. Sen när det är typ fem minuter kvar av filmen kommer så den numer så vanliga M. Night Shyamalanbramalamankopierade twisten och jag var tvungen att uppsöka doktor för jag hade gäspat käken ur led.
/Surskägget

söndag 24 augusti 2008

Stealth

@@@
I en nära framtid har tre superpiloter (Josh Lucas, Jessica Biel och Jamie Foxx) i USAs flotta utbildats att flyga tre hypermoderna stealthplan som inte syns på nån radar nånstans. När de är klara att ge sig ut i strid får de reda på att ett fjärde plan har utvecklats med en dator som pilot. Självklart blir den artificiella intelligensen för smart för sitt eget bästa och plötsligt är det nya superplanet en livsfarlig fiende.
Den här filmen har blivit så inihelvete totalsågad överallt att det är knappt man fattar att den fortfarande går att få tag på. Filmbolaget borde blivit så skrämda av all usel kritik att man bara begravde filmen i Nevadaöknen. Men tack och lov för mig går den att hitta för pålitliga 3 för en hundring på Willy's. Jag tycker att all negativ kritik är hel felaktig. Visst, storyn är fånig (men lever i samma gammla hederliga anda som Wargames / D.A.R.Y.L / Nr 5 Lever) och actionsekvenserna superöverdrivna - men what the fuck! Det är precis det jag vill ha en lördagkväll när biran står på bordet, chipsen och dippet är inom räckhåll och surroundsystemet står på 11. Det här är dumaction när dumaction är som bäst. Massiva explosioner, krutstänk och bomber och en sjuhelvetes massa tuffa datoranimerade flygplan som far tre cm över marken i 1000 knyck. Ibland räcker det.
/Surskägget

fredag 23 maj 2008

Soulplane

@@-
Det skulle vara enkelt att skriva saker som: "En film om flygplan som aldrig lyfter", "Kraschlandar värre än 11 september" eller "Skämten kommer i mindre omgångar än portionerna ombord" men det vore faktiskt lite trist då den typen av ordvitsar är lite för givna med en sån här rulle. Dessutom är den inte så dålig. Visst, tvåan här uppe har ett minustecken efter sig, men riktigt kalkonusel är den inte heller, så en etta skulle kännas orättvis. För det finns en del kul att roas av också.
Vad handlar det om då? En fattig svart grabb stämmer flygbolag och vinner 100 miljoner dollar som han investerar i eget flygbolag. Flygplanet är pimplila (jo, det är en färg) med såna där navkapslar som spinner även när fordonet står still. Förstaklass har supersnygga flygvärdinnor och champagne, medan "low class" serverar KFC direkt ur påsen med en slurk billig Coltbira till. Självklart är det bara svarta som reser med bolaget med undantag för Tom Arnold och hans familj. Skämten bygger mycket på fördomar om vad svarta och vita gillar och ogillar vilket kan vara kul, men som oftast bara faller platt här. Roligast är Snoop Dogg som pårökt flygkapten, mer sånt och filmen hade kanske fått det lyft den behöver (men jaaaaaaa en liten ordvits får man väl ha!).
/Surskägget