Darkman 1-3

Darkman
@@@@
Sam Raimi var länge regissören nummer ett i undergroundkretsar efter sin klassiska Evil Deadtrilogi. Darkman var hans första på ett större filmbolag och vilken klockren actionstänkare Raimi slängde ur sig. Peyton (Liam Neeson) är en forskare som är på vippen att få till konstgjord hud för att hjälpa t ex brännskadeoffer. Hans problem är att huden bara håller i 100 minuter innan den smälter samman. Men innan han hinner lösa problemet glider maffiabossen Durant (Larry Drake) in och spränger hela labbet i småbitar tillsammans med Peyton. Åtminstone är det så det först ser ut. Men Peyton överlever mirakulöst och får då förstås nytta av sin teknik där han kan skapa syntetisk hud som dessutom kan likna vem som helst. Darkman är född! Raimi briljerar som vanligt med sina innovativa kameraåkningar, sin originella berättarstil och sina allmänna genialitet. Neeson är klockren som Darkman och det är action mest hela tiden. En klassiker som måste ses om man inte redan sett den.
/Surskägget

Darkman II - The Return of Durant
@
Oj jävlar vad snabbt utför det gick när Raimi inte längre satt i registolen. Arnold Vosloo tog över i rollen som Peyton/Darkman och är lååååångt ifrån samma klass som Neeson. Den här är dessutom gjord direkt till video så budgeten är inte den högsta vilket avspeglar sig. Darkman är en intressant karaktär som Raimi så skickligt visade oss i första filmen. Här pissar man helt på arvet och slarvar bort vad som kunde blivit riktigt bra.
/Surskägget

Darkman III - Die Darkman Die
@
Men herrejisses! Just när man inte trodde att det kunde bli sämre än tvåan så blev det det. Mycket sämre. Oerhört mycket sämre. Gör er en tjänst och se aldrig den här (se inte tvåan heller, men framförallt inte den här). Vilket skit!
/Surskägget

Third Person

@@@@
Manusförfattaren och regissören Paul Haggis är kanske fortfarande mest känd för Crash även om han har mycket annat bra (och en del dåligt) på meritlistan. Third Person liknar Crash i det att vi får följa ett stort antal karaktärer i till synes vitt skilda historier som dock blir hopknutna i slutet. Där tar dock likheterna slut. Third Person är helt och hållet en karaktärsdriven historia utan de små bitar av action och spänning som Crash har. Vi får följa våra karaktärer i hyfsat alldagliga situationer som sakta men säkert blir mer och mer skruvade allteftersom tiden tickar på. Haggis är skicklig på att skapa karaktärer som känns levande och äkta och skriver väldigt bra dialog. Han pepprar sedan filmen med skådisar som Liam Neeson, Mila Kunis, Adrian Brody, Olivia Wilde, Kim Basinger, Maria Bello, Morian Atias och James Franco som alla fångar sina karaktärer och gör dem till kött och blod. Det här berörde mer än jag trodde och det är alltid kul när en film lyckas göra det sådär helt otippat. Handlingen går jag inte in på då man får mer ut av filmen ju mindre man vet.
/Surskägget

A Walk Amongst The Tombstones

@@@
Liam Neeson har på senare tid blivit synonym med actionspäckade filmer där han glider runt och rensar ut bland skurkar som om han vore Steven Segal i sin prime time. Den här filmen trodde jag skulle följa samma mönster som Takenfilmerna, Non-Stop eller Run All Night. Action, action och action med en butter och halvt bitter Neeson som muttrar fram oneliners medan skurkar flyger ut genom fönster till höger och vänster. Och första fem minuterna är exakt så. Sedan lugnar filmen ner sig och vi får en närmast När Lammen Tystnarliknande thriller där Neeson ska spåra upp två kallblodiga seriemördare. Det är ganska spännande större delen av tiden åtminstone en timme eller så. Efter det blir det lite väl segdraget och man tappar intresse. Alla vet att slutfighten måste komma förr eller senare. Varför dra ut på det för länge? Filmen klockar in på närmare två timmar och 90 minuter hade varit en betydligt bättre längd. Utöver det är det välspelat etc men kill your darlings för bövelen!
/Surskägget

Run All Night

@@@
Liam Neeson har efter Takenfilmerna helt lyckats svänga sin karriär till att bli den tuffaste actionhjälten vi sett sedan Rambo ungefär. Här spelar han ungefär samma karaktär som i Taken med den skillnaden att han nu är på fel sida lagen. Som gammal lönnmördare åt maffian har han levt ett hårt liv och försakat familjen så till den grad att sonen (spelad av Joel Kinnaman) inte vill ha med honom att göra. Detta i kombination med hemska minnen av alla han mördat har gjort att han numera är en trött gammal suput som lever på pengabidrag från sin forna maffiabästis (Ed Harris). Allt ändras dock när maffiabästisens son i ett försök att tuffa till sig råka bli mördad av Kinnaman. Plötsligt krävs det att Kinnaman ska dö vilket Neeson givetvis inte kan tillåta. Dags att dra på sig de gamla jag-ska-döda-alla-som-kommer-i-vägen-för-mig-handskarna och lämna kilometervis av lik, blod och inälvor bakom sig där man drar fram. Neeson funkar klockrent som den store gamla björnen med alkoholproblem som är farligast och slaktar maffiaskurkar till höger och vänster. Kinnaman gör också en bra roll som sonen som bara vill bort så långt som möjligt från farsan och maffian. Det är några smådetaljer som gör att det inte kryper upp på en fyra (t ex försvinner Neesons alkoholproblem helt när storyn går in i actionoverdrive och återkommer inte) vilket är synd men å andra sidan är man underhållen mest hela tiden ändå.
/Surskägget

@@@
Klart underhållande men lättglömd action-thriller.
/Vrångmannen

Dubbel Trubbel (2x Liam Neeson)

Taken gjorde buttre Liam Neeson till actionstjärna över en natt. Filmer innan Taken: Schindler's List, Nell, Rob Roy, Michael Collins och Les Misérables. Filmer efter Taken: The A-Team, Wrath of the Titans, Battleship och Non-Stop. Och givetvis de två uppföljarna till Taken.

Taken 2
@@@
Dottern från ettan får den här gången hjälpa pappa Neeson att rädda mamman som nu blir kidnappad av de överlevande släktingarna till skurkarna Neeson hade ihjäl i första filmen. Mestadels går det dock ut på att Neeson med hjälp av väldigt klena ledtrådar lyckas hitta nya skurkar att döda och plöja igenom på jakt efter sitt ex. Det är egentligen mer eller mindre samma film en gång till. Och hey, varför inte? Att se en ensam snubbe plöja sig igenom hundratals bad guys är alltid kul.
/Surskägget

Taken 3
@@@
Den här gången kommer skurkarna från USA och betydligt närmare Neeson och hans familj än han skulle önska. Plötsligt måste han plöja sig igenom en bunt bad guys på hemmaplan där han måste ha amerikanska snutar i åtanke som han ju inte vill döda eller skada. Till skillnad från tidigare är det ingen familjemedlem som är kidnappad, den här gången är det Neeson själv som blir jagad av både skurkar och snutar efter att ha blivit falskt anklagad för mord. Utöver det följer filmen samma mönster som förut men den lilla skillnaden gör faktiskt ööööh stor skillnad för upplevelsen. Det blir samma lika men olika och det är tillräckligt för att göra det intressant en tredje gång.
/Surskägget

Non-Stop

@@@@
Men! Det här skulle på sin höjd vara en halvhyfsad liten b-rulle typ som Snakes on a Plane. Istället visade det sig vara en riktigt tät och hålla-andan-spännande thriller som mer eller mindre utspelar sig i realtid. Liam Neeson är en alkoholiserad, butter och bitter gammal snut som numera jobbar som Air Marshall (ni vet snutar i civilkläder som sitter med på många flygturer i smyg om i fall att nån terrorist får för sig nåt) trots att han hatar att flyga. Direkt efter start får han ett sms på den hemliga mobilen från en terrorist som lovar att döda en passagerare vart 20:e minut tills han får 150 miljoner dollar på kontot. Denna lilla inledning sparkar igång en riktig nagelbitare där Neeson får slita och kämpa med allt från kabinpersonalen, passagerarna, flygsäkerhetsverket på land och självklart skurken. Det är stundtals klaustrofobiskt och de små ytorna på flygplanet används noggrant av regissören för att skapa så mycket stämning som bara möjligt. När eftertexterna rullar upptäcker jag att jag är sjukt nöjd och underhållen och att det här var långt mycket bättre än jag förväntat mig. Mer sånt!
/Surskägget

A Million Ways To Die In the West

@@@+
Hahahahaha dåren Seth MacFarlane (om du inte vet vem han är ska du skämmas och läsa en annan blogg, typ en om knyppling) gör sin första riktiga huvudroll efter att i princip ha varit enbart röstskådis i Family Guy och Ted. Här får vi se hans nuna när han spelar huvudrollen som fårfarmaren Stark i vilda västerns hårda vildmark kring slutet av 1800-talet. Stark är ganska feg av sig och gillar inte egentligen att bo där ute i den hårda vildmarken där allt kan döda dig (därav titeln på filmen, Stark gillar att lista alla grejer som kan döda en hahahahaha). Han härdar ut för att söta flickvännen Louise (Amanda Seyfried) gör det värt att leva där. Till den dag hon gör slut och blir ihop med rike mustaschproduktsförsäljaren(!) Foy (en makalöst lysande Neil Patrick Harris hahahaha han är helt slut, helt slut) som är så dryg så man svimmar. Stark bestämmer sig för att lämna ökenhålan och dra till San Francisco istället och söka lyckan där. Då dyker Anna (sötaste, vackraste, mest talangfulla, Oscarsvinnande Charlize Theron) upp i byhåla och erbjuder sig att låtsas vara flickvän till Stark för att göra Louise avundsjuk och på så sätt vinna tillbaka henne. Hehehehe, ni hör ju. Det här är en klassisk romcom fast placerad i vilda västern sedd genom MacFarlanes galna ögon. Det är kiss-, bajs- och sexskämt heeeeeeeeeeeeeeeela tiden och alla är busigast. Bästa birollerna kanske nånsin i en komedi har Giovanni Ribisi och Sarah Silverman som ett kristet par som väntar på bröllop innan de kan ha sex. Förutom att Silverman jobbar som byhålans bästa hora! HAHAHAHAHAHAHAHA! Det är många roliga cameos, många hyllningar till andra filmer och många garv. Trots det lyckas filmen inte lyfta till den magiska nivån där det går från bra till lysande. Svårt att sätta fingret på exakt vad det är som inte riktigt funkar för alla ingredienser finns där. Dock mer än sevärd och gillar man MacFarlanes humor så är denna ett givet måste.
/Surskägget

@@@
Klart sevärd med många garv men borde varit ÄNNU bättre!
/Vrångmannen

Battleship

@@
Storsvulstig actionstänkare som vill vara en ny Transformersfranchise (Hasbro, leksaksbolaget som säljer Transformers säljer även spelet "Sänka Skepp" eller "Battleship" som det heter på engelska, så ja, det här är en film baserad på ett gammalt spel som går ut på att sänka motståndarens skepp) men som förhoppningsvis aldrig får nån uppföljare. För att göra det lite spännande slänger man in en bunt utomjordingar som kommer för att invadera jorden. Av nån anledning bestämmer sig utomjordingarna att slåss till havs. Precis på samma ställe som amerikanske och japanska flottan har en gemensam övning. Som av en slump. Det skjuts och sprängs och sprängs och skjuts och volymen ÄR SÅ HÄR HÖG FÖR ANNARS KANSKE FOLK SOMNAR FÖR MANUSET SKREVS AV DAGISBARN MED KRITA PÅ ASFALT EN REGNING DAG NÄR FRÖKEN GICK PÅ MUGGEN. Actionspektakel som det här har man ju inga förväntningar på men lite manus och lite karaktärer kan man väl få bland allt pangpang? Nåja, det är högt tempo och Alexander Skarsgård är med (och dör efter en kvart) (oj spoiler) (hoppsan) vilket är lite kul och det skjuts och sprängs massor. Dessutom får vi Brooklyn Decker (från Adam Sandlers Just Go With It) som är inihelvete läcker. Pangpang och Decker räcker till en tvåa. Knappt.
/Surskägget

@
Här kommer Bulten i Bo, han är snäll och gla'...jaaaaaa han är snäll och gla'!
/Vrångmannen

The Grey

@@@

Ett plan kraschar i alaskas ödemark och de enda överlevande är en handfull oljearbetare och en ruff tuff butch jägare (Liam Neeson). Inte nog med att det är massor av mil till närmaste någonting, det är skitväder och de är skadade. För att göra saken ännu värre så vädrar en flock skitstora vargar mat och kommer för att döda. Spännande och våldsamt. Liam gör en trovärdig tuffing med ett stört inre själsliv och filmen går lite i Hajens tecken dvs folk plockas av vargarna en och en och slits sönder och samman. Djurvetare hävdar att vargar aldrig skulle attackera en människa som de gör i filmen. Det må så vara men nästa gång jag ser en hundvalp så plockar jag upp den största stenen jag kan hitta. Better safe than sorry.

/Vrångmannen

Unknown

@@
Liam Neeson åker till Berlin med sin fru January Jones för att gå på stor forskarmässa där han är en av nyckeltalarna. Glömmer en väska på flygplatsen och skyndar tillbaka i taxi som råkar krocka. Neeson dör nästan och när han vaknar upp efter ett par dagars koma inser han att frugan inte lyckats hitta honom. Snabbt skyndar han till hotellet där han upptäcker att frugan inte känner igen honom och att elaka Aidan Quinn verkar vara hennes make. Neeson blir utkastad i kylan och måste nu försöka ta tillbaka sitt gamla liv. Till sin hjälp har han Diane Kruger som körde taxin. Spännande, rafflande, tam-da-da-da-da-da-tam! Eller njaaaa... Lite Hitchcock möter gamla Polanskithrillen Frantic möter Bourne i en lagom såsig, lite halvstandard actionthriller som aldrig höjer pulsen ens när twisten på slutet avslöjas. Neeson är sådär bufflig och högljudd som han brukar vara och som funkar finfint i actionsammanhang, January Jones kniper med ögonbrynen som hon gör i Mad Men och Aidan Quinn ser framemot lunchbuffén och lönechecken. En regnig söndag kan den funka, men äh, varför ska du slösa med din tid?
/Surskägget

The A-Team

@@@
Baserad på den sköna 80-talsteveserien med samma namn har man här skapat en film som är exakt lika fånigt underhållande som teveserien. Ingenting går att ta på allvar, allt är överdrivet over-the-top hela tiden och eftersom att det ska vara hyfsat barnvänligt är det ingen som svär (klassikern är att nån säger ”mother” och så sprängs nåt istället för att vi ska höra ”fucker”). I filmens inledande kvart får vi se grabbarna i The A-team träffas och resten av filmen handlar om hur de först blir blåsta under ett uppdrag och sen ska hämnas och rentvå sina namn. Tycker Bradley Cooper som den snygga i gänget och Sharlto Copley (District 9) som är den knäppa piloten är klockrena. Liam Neeson som hjärnan är okej men känns ändå lite felcastad och tuffa MMA-snubben Rampage Jackson känns helt fel i Mr T’s gamla paradroll som BA, den flygrädde och supertufft farlige muskelknutten i gänget. Som actionfilm finns inte så mycket att gnälla på annars. Det skjuts, sprängs, slåss och springs så mycket att det inte spelar nån roll att handlingen är lövtunn. Jag är underhållen hela vägen och så fort eftertexterna rullar har jag glömt allt. Vilket är helt okej. Då kan jag se om den nån annan lördag när man vill ha lite adrenlin.
/Surskägget

Vrångmannen såg filmen för ett tag sen han med.

The A-Team

@@@@

Kultactionserien från början av 80-talet har då, som så många andra, blivit långfilm för vita duken över 20 år senare. En riktig megabudgetstjärtsparkare till popcornsummerblockbuster. Joe Carnahan (Narc, Smoking Aces) står för regin och producerar gör bl.a bröderna Tony och Ridley Scott. Har man sett den gamla tv-serien så kan man hela upplägget . Hahahaha! Alltså, vilket jävla vrålös! Med tungan rätt i mun, t.o.m så överdriven att seriens skapare skulle rodna (eller inte för Steven J Cannell ÄR även han medproducent!) och ett gäng sköna skådisar (Liam Neeson, Bradley Cooper och Jessica Biel m.fl) som verkar ha så roligt med sina roller att glädjen och humorn hoppar ut från duken och örfilar upp dig i biostolen. Fånigt på det mest charmiga tänkbara sätt (precis som tv-serien), den senaste och ballaste musiken för kidsen (The Black Keys!), snabba klipp naturligtvis och flera hundra miljoner dollar kommer till sin rätt när det pangas och sprängs i den ena actionsekvensen efter den andra, utan att för den skull bli tjatigt. Handlingen då? The A-team ska lösa fallet fool! Vafan trodde du? Sommarens stora överraskning i genren, och nej det finns ingenting med filmen som ens är i närheten av någonting du ska ta på allvar. Du ska äta dina popcorn, garva läppen av dig och hålla käften. Mest för att du faktiskt är på bio...

/Vrångmannen

Taken

@@@
Nej det är inte teveserien proddat av Spielberg utan en actionrulle med manus av Luc Besson med Liam Neeson i huvudrollen. Neeson är en gammal CIA-agent (eller liknande det framkommer faktiskt inte helt hundra) som är grym på att döda människor med sina bara händer. Hans 17-åriga dotter blir kidnappad i Paris av en traffickingliga som säljer vidare unga tjejer som slavar till alla möjliga delar av världen. Neeson åker över till Paris och så kan blodbadet börja när han letar efter sin dotter.
Det här är en standardaction som ändå höjer sig snäppet över nivån standardaction. Neeson är faktiskt trovärdig som livsfarlig mördaragent (vilket jag inte trodde) och ger dessutom filmen ett lyft rent skådespelarmässigt jämfört med om det varit t ex van Damme i huvudrollen. Storyn är visserligen basic men aktuell och actionsekvenserna påminner mycket om Bournefilmerna. Som actionrulle räknat bjuder den på mer än bara lite pangpang, även om den inte gräver sig alltför djupt ner i ett socialt patos som kanske kan göra sig lämpligare i en dramafilm. En riktig one-man-army-rulle väl värd att se.
/Surskägget

@@@+
Som Surskägget skrev så är Taken en klart sevärd actionrulle med lite extra stjärtspark. Mycket överraskande att se Liam Neeson bryta nackar och ta namn för att finna sin kidnappade dotter. Sådär skönt våldsamt är det också. Man skjuter gärna någon många ggr på skeva ställen där det gör ont. Taken är lite lagom överdriven så att man precis ändå ska känna att det kanske kan hända i verkligheten. Jag ploppar på ett plus på betyget faktiskt för jag tyckte det här var spännande och mysigt. Klyschigt javisst och rullen visar kanske inte upp Paris bästa sidor men det är kul att höja på ögonbrynen ibland åt sånt man trodde skulle vara en dussinrulle. Seagal, Norris, Stallone, Schwarzenegger, Bronson, Eastwood och nu Neeson! Hur otippat coolt är inte det egentligen?
Bon chance!
/Vrångmannen