The Directors: The Scott Brothers (Tony Scott)

Här fortsätter vi skriva lite om den andra brodern i Scottduon. Nej jag talar ej om Cirkus Scott (bröderna Bronett) utan bröderna Scott (i cirkusen Hollywood) även om det just nu slog mig att det där var ganska fiffigt.

Tony Scott då. Britt även han som hakade på brorsan Ridley till Hollywood när denne började få uppmärksamhet i slutet på 70 och början på 80-talet. Han började sin karriär med hundratals reklamfilmer, detta genomsyrar hans rullar numera då vi snackar "long lenses", tonade linsfilter och gärna snabba klipp - skitkul om man fortfarande tycker att t.ex Snuten i Hollywood 2 är ball och skön, vilket vi gör. En aning mer kommersiell än sin bror och lyckas ofta med konststycket (i synnerhet senare i sin karriär) att mörda en rulle eftersom han helt enkelt verkar ointresserad av manuset och vill hellre leka med sin bilbana...förlåt kamera. Tony har dock också bjudit oss på några av dom skönare rullarna och ofta är det skamligt underhållande för att använda ett gammalt slitet uttryck, vilket jag gör för jag tycker det är ballt och skönt.

The Hunger (1983) - @@
Tjatig "vampyrrulle" med David Bowie och Susan Sarandon i knasig tantfrisyr. Det är snyggt och välgjort in i minsta detalj och musiken var säkert kalashet när det begav sig men daterar rullen fruktansvärt idag.

Top Gun (1986) - @@@@
Efter ett par år av att slicka såren efter blodsugarfloppen (hehe) så gjorde Tony Scott stor comeback med producenterna Jerry Bruckheimers (The Rock, Armageddon, Con Air, Pearl Harbor, Black Hawk Down och allt annat du sett där det sprängs för 100 miljoner) och Don Simpsons (dryg knarkare, dog på muggen) testostoronheta äventyrs-drama-kärlek-action-big big BIG FUCKING BLOCKBUSTER WITH GREAT SOUNDTRACK AND FUCK IT ALL BANG OF A MOVIE!!!
Vem har inte sett denna? Läs Surskäggets tårfyllda hyllning i tidigare inlägg.

Surskäggets kommentar: http://film4fucksake.blogspot.com/2008/01/dagens-hyllning_11.html


Snuten i Hollywood II (1987) - @@@@
Som ettan men snyggare, snabbare och lika mycket skoj. Bovarna är (om möjligt) farligare och släng in en tvåmeters sexgudinna som knappt kan säga en replik men här håller hon käften så det funkar ok (Brigitte Nielsen) så har du plötsligt en smarrig actionkomedi. Det ryktades om att Eddie Murphy och Tony Scott inte kom så bra överrens på inspelningen då Eddie Murphy tydligen är lite lat och tyckte det räckte med ett par tagningar men Scott ville ta 100 tagningar med 700 olika inställningar med alla kameror i hela världen så han sen kunde välja i klipprummet. Tur var väl det. Klassiker.

Surskäggets kommentar - @@@@: Bland de sista riktigt bra Eddie Murphyfilmerna när han fortfarande lät glappkäften rulla på som aldrig förr (den allra sista var väl En Prins I New York?) (påminner mig att det är dags att recensera herr Murphy vid tillfälle). Tony Scott är perfekt regissör för en sån här film. Snabba klipp, snygga miljöer, mycket pangpang och ett par explosioner. Bra skit.


Revenge (1990) - @@@
Den här filmen är det nog knappt någon som minns. Bitvis dryg och långsam men en intressant spänning mellan träkorken Kevin Costner och Anthony Quinn. De är gamla vänner (Quinn rik gubbe med maffiainfluenser, Kostner militär som hoppat av) men när Costner hälsar på inne i knösens unga fru Madeleine Stowe så blir gubbstrutten förbannad och vill hämnas men då vill sen Kevin hämnas tillbaks. Jag vet att jag gillade den här när den kom. Lite långsammare än tidigare Scottspektakel men ändå inte ointressant. Sköna miljöer och en hyfsad hur ska det gå känsla. Dom kunde väl åtminstone bytt ur Kevin Costner men säg tre rullar där man inte kan säga det.

Surskäggets kommentar - @: En av de mest onödiga filmer jag sett. Långsam och otroligt seg. Tristare än Kevin Costner och det säger inte lite speciellt när man petar in honom i huvudrollen dessutom. Bara grejen att Costner och Quinn är gamla vänner köper man aldrig då Costner ska vara lite rättrådig (han är ju hjälten trots allt) och Quinn är en röv mest hela tiden. Sen blir det lite pangpang men vid det laget har man gäspat käken ur led.


Days of thunder (1990) - @@
Fabriksrulle med Tom Cruise igen och lite samma upplägg som Top Gun (för man måste ju casha in tjing tjing!) men näst intill bedrövlig. Robert Duvall som skön coach räddar spektaklet en smula och Nicole Kidman klev ut ordentligt i rampljuset och blev Cruises flickvän på riktigt men får jag höra Show me heaven av Maria McKee en gång till..

Surskäggets kommentar - @@@: Top Gun i bilform. Jag tror fan det här är exakt samma manus där de bara bytt ut namnen på karaktärerna helt enkelt. Men hey, med tanke på hur bra Top Gun är så gnuggas lite av den filmen av på den här. Tom Cruise är alltid stabil, Kidman vet vad hon pysslar med, Duvall är schysst, Cary Elwes dryg och John C. Reilly karaktärsskådis (lika med: ingen minns att han är med i den här, det tog ytterligare 10 år för han att bli ett household name). Soundtracket är grymt, David Coverdale, GnR, McKee, du vet ju. Show me heeeeeeeaaaaaaaveeeeeeeen....


Den Siste Scouten (1991) - @@@@
Med ett manus av sköne mansgrisen Shane Black och en om möjligt ballare Bruce Willis än i Die Hard så lyckades Tony Scott naila den här överballa guldklimpen. Aldrig har grabbar varit så tuffa (t.o.m Damon Wayans som annars härmar knarkare i sketcher). Den ultimata buddymovien med sjukt skön action och full fart. Det smakar fabrik men på rätt sätt. Sulfit luktar skit och sulfat luktar mat (eller var det tvärtom). Den här ser man gärna om så ofta det går, helst en ocensurerad DVD från USA eftersom våldet gav tanterna och farbröderna mardrömmar på Statens Biografbyrå när den kom men alla vi andra sov gott. Se även Surskäggets hyllning på denna.

Surskäggets kommentar: http://film4fucksake.blogspot.com/2008/02/dagens-hyllning_13.html


True Romance (1993) - @@@@
Vad sa vi om manus tidigare? Här fick vår vän Tony sina händer på en knepig filmnörds 150 sidor våldsepos. Nörden hette Quentin Tarantino och med Scotts tajta regi och kärlek för genren (romantisk våldskomedi?) så skapade han lite skön filmhistoria. Räck upp en hand om ni inte gillar den här rullen. Det är så sjukt mycket kändisar med så det är blink and miss, Christopher Walkens monolog, Brad Pitts bästa roll någonsin? (pundaren Floyd), massor av action och en av dom sötaste kärlekshistorier man sett på länge. Hade jag inte varit så jävla grinig för att nån dåre håller på att borra i lägenheten under I FLERA TIMMAR så hade jag bjussat på en femma.

Surskäggets kommentar - @@@@@: Självklart är det här en femma. Tarantinos manus är fullt av knasiga men ändå trovärdiga karaktärer, knivskarp dialog och en apcool brud (fajten mellan Patricia Arquette och James Gandolfino kan vara en av de bästa slagsmålsscener som spelats in nånsin). Till skillnad från Natural Born Killers (ett annat Tarantinomanus) gillar Quentin True Romance och har sagt att utöver Quentin själv är Tony helt rätt person att göra just det manuset rättvisa. Här visar även Christian Slater vilken potential han har/hade och det är så jävla synd att snubben knarkar ner sig och nuförtiden mestadels tar skitroller i skitfilmer (Who is Cletis Tout?, Windtalkers, Alone in the Dark, Hollowman II).


Crimson Tide (1995) - @@@
Ibland skriver vi originaltiteln och ibland den svenska titeln. Vi är lite inkonsekventa så jag vet det men då skulle du se oss i verkliga livet och körde nog över oss direkt på övergångsstället mest för att bara få ett slut på eländet. Tror den här hette Rött hav när den kom. Denzel Washington, Gene Hackman, tight snygg thriller på en ubåt. Finfin underhållning men inget mästerverk. Ibland räcker det så.

Surskäggets kommentar - @@@: Denzel vs Gene. Två grymma skådisar på en liten ubåt. Risk för kärnvapenkrig. Luddig info från Presidenten. Vad göra? Skjuta eller inte skjuta? När dammet lagt sig vet vi att Denzel gjorde rätt och Gene fel. Å andra sidan visste vi det när vi såg bioaffischen. Ibland är förutsägbart helt okej när det levereras så snyggt av så bra skådisar.


The Fan (1996) - @@@
Åh vad skit jag har fått för att jag smyggillar denna. Hatad av de flesta. En slags Farlig Förbindelse för män i baseballmiljö. Robert De Niro är knivförsäljare, har lite problem med huvudet och det enda som betyder något för honom är baseball och hans son. Mest baseball. Han är besatt av spelaren Bobby Rayburn (Wesley Snipes) och börjar stalka honom. Snygg, välspelad och tät men ändå lite hjärndöd och förutsägbar. Jag gillar den ändå för vad den är. Så det så!

Surskäggets kommentar - @@: Nja, De Niro säljer onekligen knivar och Snipes spelar baseball men filmen är ganska trist för det. Jag minns inte ens slutet riktigt och det borde väl säga allt. Å andra sidan har De Niros karaktär grymt mycket potential att bli en klassisk creepy motherfucker i stil med Travis Bickle eller galningen De Niro gjorde i Cape Fear, men här är det väl Scotts fel som skiter i manus och hittar snygga vinklar istället som gör att det mest blir halvokej istället.


Enemy of the state (1998) - @@
Bra Will Smith. Hyfsat underhållande men någonstans måste jag sätta gränsen vid fabrikutspottandet. Sådär.

Surskäggets kommentar - @@@+: Riktigt tät och spännande underhållning. Smith jagas och Hackman försöker hjälpa honom. Visar på snyggt och smart sätt hur jävla övervakade vi är i världen idag, inte ens de gamla kommunisterna i Sovjetstaterna kunde övervaka folk såhär, men vi i de fria länderna låter staten göra det helt frivilligt utan protester. Sjukt. Men det är film vi ska hålla oss till här inte politik. Och det här är allt en underhållande actionrulle behöver vara. Den är faktiskt lite underskattad den här, och har väl hamnat lite i skymundan, men är värd en ny sittning. Så se om redan ikväll.


Spy Game (2001) - @@@
Robert De Niro och Brad Pitt som spioner. Spänning. Någon ska rädda någon...Ibland minns man inte filmer och det här är en av dom. Jag minns att jag gillade den här men that's about it. Jag ger den en trea nu för sett den har jag och så får jag helt enkelt se om. Å andra sidan om jag knappt ens minns filmjäveln är det då inte en etta?

Surskäggets kommentar - @@@: Stabil underhållning som är lite väl rörig här och där i story (men det sket väl Scott i). Talande för filmen är scenen där Robert Redford (och inte De Niro som Vrångmannen felaktigt skriver här ovan) och Brad Pitt har en scen på ett hustak. En vanlig regissör hade satt upp ett par kameror där på plats, men Tony Scott flyger in två helikoptrar för att få sina shots. Så ska en slipsten dras. Den blir faktiskt bättre andra gången man ser den, mycket på grund av att handlingen känns lite mer hanterbar när man redan sett den en gång.


Man on fire (2004) - @@
Denzel Washington är en tuff fd yrkesmördare som ska hämnas en familj som han en gång jobbat för och misslyckats att skydda. Slentrian och enformigt som attan. Har för mig att den här skrevs till skyarna när den kom och skulle vara någon slags comebackfilm för Tony Scott som många tyckte hade blivit gammal och tråkig. Jag hade en liten liten dregelsträng i mungipan av hopp och förväntan när jag sov...ursäkta såg rullen.

Surskäggets kommentar - @@@: Denzel är hård och arg och elak och dödar en jävla massa skurkar på hårda, arga och elaka sätt. En klassisk hämndrulle helt enkelt som du kan hitta hundratals av i gamla videobutiken för 9:90 för tre dygn. Men eftersom att Denzel är Denzel och inte Random Skådis så har han med sig en jävla pondus och tyngd som 99% av alla andra skådisar saknar. Därmed blir filmen också lite intressantare än vanligt.

Deja Vu (2006) - @
Nej

Surskäggets kommentar - @@: Nja. Denzels pondus och allt det där, men nja.

Deja Vu (2006) - @
Nej

Surskäggets kommentar - @@: Nja. Fortfarande Denzels pondus och allt det där, men nja.

Nu har jag läst att Tony Scott skall göra remakes på klassiker som The Warriors och den utsökta The Taking of Pelham 1-2-3. Jag vet inte vad jag ska tycka. Det var längesen klippkungen visade framfötterna men å andra sidan har han bjudit på grymt godis förr. Jag håller tummarna för en chans och kanske en till är gubbjäveln åtminstone värd.

/Vrångmannen