Johnny Depp + Tim Burton = sjukt bra filmer

Nu har jag äntligen sett Sweeney Todd men istället för att bara recensera den tänkte jag att vi kan ta en djupdykning i arkiven och kolla på allt Johnny Depp och Tim Burton gjort tillsammans. De är ju lite av ett dream team vad gäller skådis/regissörssamarbeten.

Edward Scissorhands (1990)
@@@@+
Burton är den vuxna sagans mästare. Depp spelar en Franksteins monsterliknande skapelse vid namn Edward Scissorhands. Han är snäll och vill väl, men har stora feta häcksaxar istället för fingrar så livet är lite svårt ibland. Han hamnar i Winona Ryders hus och de blir naturligtvis kära (även så i verkliga livet, Depp tatuerade in Winona Forever, vilket han ändrade till Wino Forever när de splittrades). Smolken i bägaren heter Anthony Michael Hall (en av 80-talets stora komedihjältar, varför försvann han från världen?) som är Winonas svartsjuke pojkvän. Slutet är bitterljuvt och filmen stannar med en länge, länge.

Vrångmannens kommentar: @@@
Vacker, rolig, sorglig och annorlunda. Älskade den här filmen när den kom men såg om den för något år sedan och fann att jag blivit mycket mer cynisk till åren och letade fel istället för att njuta. Ingen dum rulle alls men tyvärr har den tappat i mina ögon.


Ed Wood (1994)
@@@@
Den enda film Depp/Burton gjort som inte är en sorts saga (vilket t o m Sweeney Todd är på sitt sjuka sätt). Här handlar det om världens sämste regissör, Ed Wood, mest känd för Plan 9 From Outer Space som är så gräsligt dålig att den vunnit priser som världens sämsta film. Nu är det väl egentligen så att det finns betydligt sämre filmer i världen än det som Ed Wood presterade. Hans problem var snarare att han aldrig hade budget och struntade i om han ersatte en karaktär med en annan skådis mitt i filmandet. Däremot hade han passion för film vilket Burton verkligen lägger fokus på. Wood blev även bästis med Bela Lugosi under Belas sista år, och filmen koncentrerar sig en hel del på deras vänskap. Vackert svartvitt foto, och grymma skådisar som gestaltar en udda fågel. Grymt bra.

Vrångmannens kommentar: @@@@@
En helt felfri film. Snygg, fantastiskt rolig och mer underhållande än en snubbelgubbe på ett ishalt torg. Stort hjärta för en bedrövlig filmskapare som Ed Wood som på sitt vis blev kult. Hade inte surskägget ressat den här så hade jag dunkat upp den som dagens hyllning inom kort.


Sleepy Hollow (1999)
@@@+
Tillbaka till sagornas värld. Depp spelar över som aldrig förr (inte ens i Piratrullarna spelar han över så hårt som här) men det passar karaktären och filmen. Depp är polis som skickas ut till en liten byhåla för att ta fast en mördare som hugger huvudet av folk. Allt utspelas i nåt sorts 1800-tal i en väldigt Burtonsk värld med fyrtio nyanser av svart och stora mörka hotfulla träd. Det visar sig att det är Christopher Walken som rider runt och choppar skallen av folk helt enkelt för att han letar efter sitt eget huvud som huggits av (ja, han är alltså en vålnad). Filmen har alla möjligheter att bli sådär magisk som bara Burton kan bli, men det känns som att han för en gångs skull villar bort sig lite bland alla detaljer och scenografi. En riktigt bra film, visst, men inte magisk som vi är bortskämda med från herr Burton.

Vrångmannens kommentar: @@@@
Tim Burton gör action i trikåer av en gammal spöksaga (han har gjort det förr med Batman hehe). Fantastiskt, spännande och fartfyllt. Lysande Depp.


Kalle och Chokladfabriken (2005)
@@@@
Sagornas saga! Roald Dahl skrev mycket skräck och spökhistorier men även massor med barnböcker. Det här är en av mina favvisar helt klart. Har filmatiserats med Gene Wilder en gång way back when, men när Burton tar tag i saker och ting blir det naturligtvis en helt annan femma. En av få filmer där Burton låter färger ta över. Istället för det vanliga mörka (vilket finns representerat också) låter Burton färgerna explodera över hela bioduken (lite som han gjorde i Big Fish också). Depp är förstås underbar där han spelar över som Willy Wonka och passar som handen i handsken för rollen som den minst sagt udda figuren som äger chokladfabriken. Se och se om!

Vrångmannens kommentar: @@@
Tim Burton gör riktig barnfilm för barn. Lysande Depp men rullen är bara ok. Se hellre originalet från 1971 med en lika lysande Gene Wilder.


Corpse Bride (2005)
@@@
En dockfilm i samma stuk som Nightmare Before Christmas. Tycker kanske att Nightmare är lite charmigare och har bättre låtar, men Corpse Bride är på intet sätt dålig för det. Här är Depp bara röst åt en docka som blir kär i en annan docka (som dock, hahahaha get it, dock ey ey nudge nudge, är ett lik). Samtidigt ska han tvingas att gifta sig med en helt annan docka han inte älskar alls. Men kärleken övervinner allt etc. Lite standard, men fortfarande oerhört Burtonskt.

Vrångmannens kommentar: Tittar inte på dockfilm


Sweeney Todd Demon Barber of Fleet Street (2007)
@@@@
Jag är inte så värst förtjust i musikaler ska erkännas. Det finns självklart undantag, Blues Brothers t ex (inte en klassisk musikal ska erkännas, men snuddar vid det facket ändå), men rent spontant har jag svårt för filmer där folk sitter och pratar i lugn och ro och helt plötsligt brister ut i ett spektakulärt sång- och dansnummer där hela världen är inblandad. Hursomhelst. Visste på förhand att det var en musikal, men samtidigt är det Burton/Depp och då vet man att grejer brukar bli bra. Och självklart blir det så även här. Depp håller sig på rätt sida överspelet och Burton slänger in alla sina mörka vinklar och vrår som bara han kan. Depp är Sweeney Todd, en barberare som är ute efter hämnd på en korrumperad och elak domare som snodde Todds fru och dömde Todd till 15 i slavläger. Nu är Todd tillbaka i London och tänker helt enkelt ha ihjäl nämnde domare. Han hamnar hos en kvinna som säljer pajer (Helena Bonham Carter) och börjar döda folk som de sedan fyller pajerna med. Affärerna går lysande men hämnden återstår. Visst sjungs det mycket, men det är inga spontana dansnummer åtminstone. Istället är det som att man sjunger replikerna istället för att prata dem. Det funkar. Att Depp och alla andra inblandade (bl a Sacha Baron Cohen och Alan Rickman) sjunger själva funkar också förvånansvärt bra. En förtrollande film vars två timmar verkligen flyger förbi.

Vrångmannens kommentar: @@
Snyggt, lysande Depp, fantastiska biroller, blodigt och mörkt. Ämdå går det inte att se klart prupprullen för dom sjunger hela tiden! Varför?! Gick det inte att göra en vanlig talkie av historien?? Vill jag se folk sjunga så går jag på typ Oscarsteatern men det GÖR JAG INTE!!


/Surskägget