måndag 24 mars 2008

Walk Hard: The Dewey Cox Story

@@@@
Visst känns det som att Judd Apatow är mannen bakom några av de senaste årens roligaste filmer? Han har skrivit och regisserat 40 Year Old Virgin och Knocked Up och producerat Anchorman, Kicking & Screaming, Talladega Nights och Superbad. Det är inte så illa pinkat. Han står även bakom manuset (tillsammans med regissören Jake Kasdan) till den här nya pärlan. Jag har läst lite här och där att detta ska vara en parodi på Walk The Line (ni vet den grymma rullen om Johnny Cash med Joaquin Phoenix), men riktigt så är det inte. En parodi förutsätter alltid att man sett filmerna som parodieras för att det ska bli kul. Dewey Cox är inte en parodi, däremot en komedi inspirerad av musikaliska biopics (La Bamba, Ray, Walk The Line, Great Balls of Fire etc). Skillnaden är att man kan uppskatta Dewy Cox utan att ha sett en enda biopic i sitt liv, vilket man inte skulle kunna om den parodierade genren. Nå.
Dewey Cox (en underbar John C. Reilly) är en country/rockabillysångare som växer upp i en enkel sydstatshåla men som genom sin musik blir megastjärna. Självklart gifter han sig ung (med SNL-komediennen Kristen Wiig som är såååååååååååå kul, ge henne massa huvudroller nu!) och får massa barn, men äktenskapet knakar snart i fogarna när han blir kär i sin bakgrundssångerska Darlene (Jenna Fischer från amerikanska The Office). Vi får följa Dewey Cox upp- och nergångar i livet från 40-talet till nutid vilket ger möjlighet att utforska både country, rockabilly, punk, psykadelika och protesttrubadurer. Birollerna är makalösa och det känns som att halva SNL är med. Bäst är Tim "Ladies Man" Meadows som bjuder på så många skratt så jag vet inte var jag ska ta vägen. Och när Jack Black, Paul Rudd, Justin Long och Jason Schwartzman dyker upp i cameoroller som The Beatles är skrattfesten total (Black är McCartney och Rudd Lennon, självklart börjar de bråka hahahahaha!). Sen har vi en bunt kändisar som spelar sig själva, bl a Patrick "Bobby Ewing" Duffy, Eddie Vedder, Jewel, Lyle Lovett och hela The Temptations. Får heller inte glömma Jack "White Stripes" White i en helt makalös lite roll som Elvis Presley. HAHAHAHAHAA den scenen är en femma! Som om allt detta inte vore nog är låtarna hur bra som helst! Se filmen. Köp soundtracket. Det här är hur bra som helst.

/Surskägget


@@@
Jag börjar med det mindre bra. John C Reilly är tyvärr filmens största problem. Han är en duktig aktör som efter att ha sidekickat komiker som bl.a Adam Sandler och Will Ferrell vill vara rolig. Visst är han kul emellanåt men det tar inte lång tid förrän man inser just vart han har fått minspelen, de hysteriska skriken och gråten och den seriösa blicken ifrån. Han har gått Ferrellskolan men borde nästan fått underkänt. Walk Hard hade varit ett fenomenalt vehicle för Will Ferrell och passat honom som handsken. Reilly är ok men saknar den riktigt komiska touchen och timingen. Filmen är också för lång då vissa partier bara blir resa utan riktiga gags och ibland landar skämten tyvärr platt. Jag gillar prutt och dratta-på-ändan lika mycket som den näste men gör inte en idiot av mä! Nu låter det som om jag hatar filmen men nej då. Walk Hard är oftast riktigt kul med några makalöst underbara scener. De allra flesta biroller är grymt roliga. Inget mästerverk alltså, en klar mellanrulle för geniet Apatow och för lång för sitt eget bästa men skojig underhållning som bjuder på många shits and giggles. Håller heller inte med surskägget om att den inte är en parodi för det är den, också! It's layered like that.

/Vrångmannen

Inga kommentarer: