@@@@
HAHAHAHAHAHAHAHA SLUUUUUUUUUUUUUTA!!!!! Vad är det här?!?!?! Dårarna Tina Fey och Amy Poehler spelar två systrar som är heeeeeeeeeelt slut i huvudet hahahahahaha! Den ena (Fey) är proper och har koll på sitt liv (för mycket kontroll om du frågar hennes dotter) och den andra (Poehler dårå) har noll koll och noll kontroll. När deras föräldrar (James Brolin och Dianne Wiest) bestämmer sig för att sälja huset där systrarna växt upp tappar de alla begrepp. Alla deras minnen kommer ju att försvinna nu. Deras hus där de växt upp i trygghet kommer försvinna. Det finns givetvis bara en sak att göra. Ställa till med en sista superduperbrakfest som kommer att bli legen...vänta på det...darisk! Big mistake som vi säger i branschen. Givetvis blir det den galnaste kvällen ever och en mängd gäster som mer eller mindre river huset. Bobby Moynihan från SNL är otroligt rolig som en gammal polare som råkar få i sig enorma mängder tjack och far runt som en skållad ekorre hahahaha det är som att se en levande Chris Farley igen. Maya Rudolph (också SNL) är otrolig som avund- och svartsjuk gammal high schoolkompis och John Cena hahahaha är klockren som knarklangare. Det här är 100-skämt-i-sekunden-roligt mest hela tiden efter en lugnare startsträcka på kanske 20-30 minuter. Det finns vissa scener där jag garvade så hårt att jag var tvungen att stänga av och ta en paus för jag var rädd för mitt liv. Se genast! Fan nu blev jag sugen på att se om den pronto...
/Surskägget
@@@@
HAHAHAHAHAHAHAA! Dessa dårar. Dessa genier. Tina Fey och Amy Poehler visar vart skåpet ska stå. De spelar systrar i 40-årsåldern, den ena en morsa till en tonåring tillika slarver (Fey) och den andra Miss ordning-på-torpet (Poehler). Deras föräldrar beslutar sig för att sälja barndomshuset och systrarna blir rasande. De bestämmer sig för att ha en fet fest a'la high school med alla gamla "vänner" och "bekanta". Och FEST blir det. Sluta riv hela stan hahahaha! Härligt galen rulle med sjukt många bra biroller. Maya Rudolph HAHAHAHA! John Cena HAHAHA! Rachel Dratch HAHAHA! Bobby Moynihan AAAAAAAAAAHAHAHAHA! Filmen börjar lite segt och småförvirrat för att snart övergå till skitkul. Paula Pell, som skrivit manuset och har varit sketchförfattare på SNL i många år, släpper inte taget i första...taget. Hahaha! Mer sånt här. Alltid jämt.
/Vrångmannen
Mer SNL-relaterat från 90-talet. Kanske en av de roligaste herrarna, Chris Farley, som tyvärr gick bort alldeles för ung. Här kommer några smakprov på hans komiska genialitet och tajming hahahaha! Farley.
Vi fortsätter med 90-talet. Här finns så mycket bra. Enligt mig var detta guldåldern för SNL där första halvan hade Adam Sandler, Mike Myers, Dana Carvey, Chris Farley, David Spade, Tim Meadows, Chris Rock, Rob Schneider, Molly Shannon, Kevin Nealon och Norm MacDonald och andra halvan hade Will Ferrell, Chris Kattan, Traci Morgan, Cheri Oteri, Tina Fey, Jimmy Fallon och Horatio Sanz. Nu är det inte SNL vi ska titta på, men det finns många bra komedier med SNL-skådisar och vi tar väl direkt en titt på Adam Sandler hahahahaha!
@@
Här har vi en komedi jag önskar var bättre än den var. Med superroliga Amy Poehler och Rachel Dratch (båda från SNL) som tillsammans med indiedrottningen Parker Posey spelar en trio tjejkompisar som inte direkt var de populäraste på college och som femton år senare i livet...fortfarande inte är superpoppis är det här en kanonidé på papper (fan känns som att den meningen var lite väl krångligt formulerad men jag tänker ju inte radera och börja om nu när jag skrivit den) som aldrig lyfter. Posey blir skickad av sin chef guvernören (helgalna Jane Lynch du sett i biroller i allt från Talladega Nights, 40 Year Old Virgin, Role Models och Glee) till en Texashåla där årliga spring break (jänkarnas variant på våra finlandskryssningar) ska hållas och guvernörens dotter ska till. Guvernören vill förstås att nån håller ett öga på dottern så hon inte ballar ur. Givetvis är det våra tre hjältinnor som spårar, då framförallt Amy och Rachel. Det bjussas friskt på skämt hela tiden och det är många stora garv, men problemet är att Posey inte är komiker på samma nivå som Amy och Rachel. De hade behövt Kristen Wiig eller nån annan med samma potential för att detta skulle kliva upp några rejäla nivåer. För oss SNL-fans är det dock en given rulle i samlingen. Se upp för Will Arnett och Seth Myers i två helt galna småroller hahahahahaha!
/Surskägget
S: Det var väl din idé från början att snacka lite tevekomedier här på julkalendern? V: Är det komedier på teve? Är inte det lite brett? Det finns så jävla mycket bra, i det här forumet som julkalendern måste man ju kunna ta med lite teve, vad är det här vad är det här ååååååååh! S: Jo men jag tror du skickade ett sms att vi borde ta upp lite teveserier/komedier också och inte bara film i den här kalendern. V: Vi älskar ju film, men vi älskar ju också sketcher. Finns ju massa exempel. S: När du säger sketcher, tänker jag på Funny or Die direkt. Eller SNL. Är vi på samma våglängd då? V: Absolut, men vi får inte heller glömma MAD TV, In Living Color, Monty Python som faktiskt är en sketchserie men som man kanske inte tänker på på det viset. S: Vänta, det finns ju den här gamla 90-talsserien, vad fan hette den… V: The Edge. Med Jennifer Aniston när hon fortfarande hade stor näsa. Och han tjockisen från Seinfeld och Jurassic Park. S: Precis, den var skitkul. Kommer ihåg en sketch på tal om han tjockisen när han är Stephen King och spottar ur sig tre idéer i sekunden till sin fru som är så trött på honom. Hon vill att han ska diska och han ska göra böcker av allt. ”I disken, där bor det ett troll!” HAHAHA! V: The armed family var också en återkommande sketch där hela familjen sköt på varandra. Vilket osökt leder till SNL och Steve Martins återkommande Nervösa Familjen där ingen vågar prata med nån annan i familjen och ringer telefon är det ingen som vågar svara. Finns för mycket i SNL. Kanske ska gå över till renodlade komediserier. S: Och då säger jag… V: Mork & Mindy hahahahaha! Mork var ju en rymdkaraktär i Gänget & Jag som sen blev en spinoff hahaha! S: Mork & Mindy var okej, såg man mycket som barn. Och då slänger jag in Three’s Company hahaha! V: John Ritter rest in peace. S: Och hon söta. Suzanne Sommers. V: Och en tredje brunett. S: Dom gjorde den i Sverige ju. V: Med Jesper Malm! Vår gamle vän, som var pojkvän till en av tjejerna i serien. En fyra för tre hette den hahaa! S: Med Gillinger som var sämst. V: Sämst hahaha. S: Men om vi tar nåt lite mer aktuellt eller nytt, och då säger jag Entourage. V: Men då säger jag såhär. S: Men jag har redan sagt Entourage. V: Vi listar de fem roligaste lite nyare serierna och varför. Och Seinfeldbråket känner jag lukten av runt hörnet. S: Gud Seinfeld, skräpet! Men okej. Entourage säger jag förstås. Och Californication. V: Men Gud det är en dramaserie. Skärpning. S: Det är faktiskt bland det roligaste du kan se på teve just nu. Så drama, nja. V: Den är rätt skoj, meeeeeeeeeeeeeeeeeen…det är inte Rambodvdplåtboxen. S: Jag säger även It’s Always Sunny in Philadelphia. V: Det är bland det roligaste som gjorts för teve. Punkt. S: Vad har jag kvar?V: Arrested Development! Kom igen. Får jag se dr Tobias Füncke en gång till! HAHAHAHA! S: Füncke är fantastisk! Blue Man Group mangrejen hahahaha! V: Du gillade inte Eastbound & Down va? S: Nej, där har du en dramaserie under komedimantel. Den har ett garv per tre avsnitt sen är det bara misär. V: Men det är pruttkul misär. Poängen. Alla scenerna. S: Jag gillar ju Ferrells cameo i den, men inte huvudrollskillen som jag gång på gång säger är bra i biroller men inte i huvudroller vilket även är sant för filmen Foot-Fist Way. V: Vi måste prata mer om It’s Always Sunny. Taglinen är Seinfeld on crack. Alla karaktärer är jättestora egon som ändå lyckas hålla ihop som vänner. Skillnaden mellan Seinfeld (som är en av mina favoritserier) är att It’s Always dragit det tio vändor värre. S: Och att It’s Always är kul där Seinfeld inte är det. Det är också en skillnad. V: Du har inte gett den en chans som vanligt för du är ett surskägg. Var kommer hatet mot Seinfeld från? Nu får du stå till svars. S: Var ska man börja? Nummer ett. Skiten är ju inte kul. Vilket är det minsta man kan begära av en HUMORSERIE!!!! Ååååååååååååh! Nummer två. Kramer är inte kul. Han ääääääär inte det. Nej nej nej, en kille som studsar in genom en dörr hela tiden nej. VAD ÄR DET HÄR!!!! V: Åh nej! Vad sitter du och säger. Jag har stor respekt för din smak när det gäller humor. Men när det gäller Seinfeld är det en törn i min sida tills du begraver mig i din bakgård. Låt oss vara överens om att inte vara överens. Jerry Seinfeld som skrattar fram repliker för att han inte kan hålla sig. Det är ju charmen. S: Crappet. Vi går vidare. Men ge mig dina fem. Utan kommentarer. V: Arrested Development. Seinfeld. It’s Always Sunny. The Office UK. Vad ska man ta mer? Entourage är roligt men säger man drama är det fel, men det är en rolig serie men inte en komediserie. Jag älskar Entourage, men det är inte en komediserie. Har alltid hatat burkskratt så gillar att de nya serierna vågar låta bli. Har jag glömt nån nu, vad fan har vi då? S: 30 Rock kanske? V: Gillar den jättemycket men inte topp 5. Men säger Extras när jag måste spotta ur mig fem. Bubblare är typ 30 Rock eller Entourage om vi pratar moderna och inte gamla klassiker som Fawlty Towers. S: Cosby. HAHAHAHA! Skämt åsido. Jag säger också It’s Always Sunny. Den är för jävla bra helt enkelt. Vidhåller Californication, för jag VILL vara Hank Moody. VILL VARA! V: Arrested Development kom igen. Den har alltid varit på din topp fem, även innan du såg den. S: Fast den är nog inte topp fem. Tycker vi glömt Futurama eller Simpsons eller South Park. V: Egen kategori, animerad humor. Skitbra men det pratar vi inte om här. S: Office UK måste jag också säga. Ja det är klart att Arrested får vara med. Och den sista, det känns som att det är nån man glömmer bort. V: Det finns ett stort tomrum i din själ. Och det heter Jerry Seinfeld. S: Knappast. Men vi säger… V: Skriv M.A.S.H. så vi får dricka öl. S: Vi säger nog Entourage eftersom att jag nyligen såg en säsong samt att jag tydligen inte får nämna animerade serier utan arga blickar från somliga. V: Vi älskar våra Simpsons och Futurama, men kom igen. Alla vet det här. S: Dåså. Hur ska vi runda av det här då?V: Jag vill också nämna svensk humor som är ganska dassig men Lorry hade sina stunder och Grotesco är roligt. Som vanligt från det här avlånga landet är det inte speciellt mycket som är bra. S: Och då säger jag Solsidan och petar in den på min topp 5 istället för Arrested Development. V: Fy fan vad uselt. Men jag respekterar ditt beslut. S: Men håll med om att den är sjukt bra. V: Det mest klockrena som gjorts i humorväg för teve i Sverige som jag kan minnas. S: Skål. V: Skål.
Adam McKay är ett namn som kanske få känner till. Nämner man däremot några av rullarna han har regisserat så vet de allra flesta vilka filmer det är också vem som har huvudrollen i alla, nämligen Will "AAAAAHAHAHAHAHAHHAAA!" Ferrell. Adam McKay ville egentligen bli komiker och skådis men det gick inget vidare. Han sökte sig till humorinstansen Saturday Night Live som komiker men blev istället anställd av manusavdelningen för McKays talang låg tydligen i hans skrivande. Han jobbade som sketchförfattare mellan 1995-2001 och det var också där han träffade Will Ferrell, som blivit omåttligt populär i serien, och de blev vänner. När både McKay och Ferrell lämnade SNL var det oundvikligt att de skulle jobba tillsammans. Nåväl, McKay visade sig att ha fingertoppkänsla för komik och filmregi. Förutom att radarparet McKay/Ferrell gjort ett gäng filmer ihop så lanserade de hobbyhumorsiten Funny Or Die som alla (ALLA SA JA!) surfar in på då och då för att få sig ett litet skratt och rösta på olika sketcher. De har lyckats få många vänner kända och okända att figurera i diverse galenskap på siten och den har t.o.m genererat en tv-serie. Så. Nå. Till verken (förutom Stepbrothers som vi tidigare recenserat HÄR och HÄR)!
Anchorman: The Legend of Ron Burgundy @@@@ Älskar hur den här filmen för så många människor samman från jordens alla hörn. Comedy can make a difference! En synnerligen skitdum tillika smart rulle som bara blir bättre och bättre för varje gång man ser den. Ron Burgundy är "toppankaret" i galen frisyr och mustasch på en av San Diegos största nyhetsstationer under 70-talet. Burgundy spelas naturligtvis av Will Ferrell och han är naturligtvis helt slut. I hans nyhetsgäng hänger också Brick (en lysande Steve Carell), Champ Kind (David Koechner) och Brian Fantana (Paul Rudd). En riktig mansgrisklubb alltså och alla är heeeelt slut hahahaha! Plötsligt dyker Veronica Corningstone upp (Christina Applegate) en smart och driven nyhetskvinna som hotar deras tuffa machoexistens på tv-stationen. Tja, kändes lite onödigt att berätta handlingen egentligen för har du sett Anchorman så VET DU och förmodligen redan garvat sönder något i kroppen. Har du inte sett den så önskar jag dig all lycka till i framtiden i ditt lite mer humorlösa och faktiskt ganska gråa liv. GRÅA LIV! /Vrångmannen
@@@@ HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA! Ron Burgundy kan vara en av de mest knäppa karaktärer som skapats och i Will Ferrells skepnad blir det fantastisk underhållning hela vägen. Kolla bara hela flöjtscenen HAHAHAHAHAHA! Det här var också första gången jag såg Steve Carell och man förstod ju direkt att den här killen kommer bli stor. I love lamp. HAHAHAHAHAHA! Det finns dessutom så många sköna cameos och omotiverade scener som är inslängda bara för att de är superroliga att det här är en favorit en fredag när man vill bli lite glad efter en hård arbetsvecka. Tål att ses hur många gånger som helst. /Surskägget
Talladega Nights: The Ballad of Ricky Bobby @@@ Ricky Bobby (Will Ferrell who else?) är världens bästa Nascarförare. En dag uppstår hot både från en fransk utmanare (Sacha Baron "Borat" Cohen!) och ur hans förflutna familjeliv. Larvigt, fartfyllt, Days of Thundersnyggt (registered trademark) och skönt underhållande utan några större överraskningar egentligen. Anyhoo, det här är ändå skoj, lite snällt om än lättglömt och ni vet väl alla vad den här vrångprutten egentligen tycker om ”barntillåtna” komedier...ÅÅÅÅÅÅÅÅÅH! /Vrångmannen
@@@ Önskar verkligen att den här rullen var bättre än den är. Det är inte så att den är dålig, verkligen inte. Men med talangen inblandad vill man att det här ska vara en fyra eller rentav en femma. Och grejen är att det är svårt att sätta fingret på vad som inte funkar. Will Ferrell är skitrolig och John C Reilly som hans sidekick och bäste vän är klockren (deras kemi är så bra att de gjorde Step Brothers ett par år senare). Sacha Baron Cohen är hysteriskt kul som blasé fransman och det är en hel del skön action på bilbanan också. Problemet tror jag är att filmen är för lång. Där Vrångmannen ofta tjatar om sin barntillåtna humor som inte tillåter svordomar, tuttar och lite riktigt våld så tjatar jag ofta om Kill Your Darlings. Jag förstår att man som skapare tycker att allt är kul och inte vill klippa i filmen, men i det här fallet hade tjugo minuter mindre förmodligen betytt skillnaden mellan en trea och fyra i betyg. /Surskägget
The Other Guys @@@+ Två kontorsråttor till poliser (Will Ferrell i skön form och en närmast lysande Mark Wahlberg) får chansen att ge sig ut och lösa de tuffa fallen. Hahahahaha! En hel del action, en hel del fars och många minnesvärda scener. Sista akten släpar lite och känns lite uttorkad på idéer. I slutändan vinner The Other Guys på ren charm och energi. Naturligtvis också på att man för första gången skrattar MED Mark Wahlberg, inte ÅT honom. Bra jobbat Marky Mark funky fool hahahaha! Skönt pang pangskoj! /Vrångmannen
@@@@ HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA! Så här kul har Will inte varit på bra jävla länge. Man skojar förstås en hel del med actiongenren men bjuder även på några av de coolaste actionscenerna i år och förra året som får några av de senaste årens actionfilmer att gå hem och hänga sig i skam att en komedi kunde göra tuffare action. Det märks att McKay längtar efter att få göra en redig actionrulle och brassade på ordentligt i de scener där han fick chansen. Tycker han ska utforska detta vidare för jävlar vilket pangpang snubben kan bjussa på när han lägger manken till. I vilket fall som helst varvas denna tokaction med Will Ferrell i högform och en Marky Mark and the funky bunky i en paradroll. Man har förstått efter ett par SNL-sketcher att Wahlberg är en rolig kille och här får han chans att blomma ut. Kemin mellan Ferrell och Wahlberg är klockren och jag ser gärna en ny komedi med dessa två herrar. Många garv per minut och stentuff action. Jävlar vad nöjd jag är. /Surskägget
THE LANDLORD (av och med Adam McKay, Will Ferrell och Adam McKays FÖR lilla dotter!)
Efter fantastiska småroller och cameos i Waynes' World 1+2, Airheads, Coneheads och Billy Madison fick Chris Farleys sin första huvudroll och vilken huvudroll det är! Mer eller mindre specialskriven åt honom och radarpartnern David Spade visar denna rulle prov på vilken potential den här killen hade och hur långt han kunnat gå om han 1) inte dött av överdos och 2) tagit bättre beslut i karriären än Almost Heroes. Farley var larger than life på alla sätt och vis. Mycket av humorn handlade om att skrika på det mest komiska vis du kan tänka dig och sedan ramla och slå sönder ett bord, men Farley hade naturligtvis oändligt mycket mer att ge än så. Tommy Boy ger prov på hela hans repertoar. Visst har vi skrik-och-ramla-ut-genom-ett-fönster-killen, men vi får även den blyge pojkvännen, den alltid positive vännen, den lite lätt fumliga och halvdumme snubben och kärleksfulle sonen som Farley gjorde så lysande. Spades bittra, ironiska humor har aldrig funkat bättre än här där han kan bolla den mot Farleys fysiska galenskap och det är lätt att förstå att Spades karriär dog i samma ögonblick som Farley. Tommy Boy är ett måste för humorfans, annars har man fan ingen humor.
/Surskägget
Black Sheep
@@
En repris av succén Tommy Boy. Filmbolaget ville göra den, alla andra inblandade (framförallt Farley och Spade) ville det inte men blev tvingade p g a diverse klantiga kontrakt som skrivits en gång i tiden. Storyn är i princip densamma som i Tommy Boy och Spades karaktär får återigen ta hand om Farleys karaktär som är snäll men lite för klantig för sitt och alla andras bästa. Ett par riktigt bra skämt, många mellansträckor och hade det inte varit för Farley/Spade hade ingen kommit ihåg den alls. Men Farleys karisma räcker långt även med crap och Spades får bjussa på ett par patenterade oneliners. Mer än så blir det aldrig.
/Surskägget
The Chris Farley Show (bok)
@@@@
För första gången recenserar vi en bok här på Filmbloggen. Men boken om Chris Farley är väldigt bra och bör läsas av alla och envar som har minsta intresse av komedi. Man låter Farleys liv berättas genom hans vänner som alla får säga sitt och hur saker och ting artade sig från hans tidiga ungdomsliv till SNL-tiden till knarket till hans död. Folk som Adam Sandler, Chris Rock, Norm MacDonald, Tom Arnold, David Spade, Tim Meadows, Alec Baldwin och Lorne Michaels pratar alla om hur de försökte hantera Farleys alltmer eskalerande drogproblem och hur de försökte hjälpa honom. Boken ger en djup inblick i hur han var som person, både positivt och negativt finns med och slutkapitlena kring hans död bör ge alla som super för mycket en redig tankeställare förhoppningsvis utan att för den skull vara fylld med ett enda pekfinger. Köp den nu och ta del av Chris Farleys magi.
Jag lovade Vrångmannen att jag skulle ge den en trea, men vadfan, det går inte. Det här är kanske en av världens mest roliga tråkiga filmer. Det finns mängder med sköna gags och skämt, men i det stora hela är det inte mycket mer än en knappt okej film. Förmodligen har det att göra med huvudrollsinnehavaren Norm MacDonald (The Norm Show och SNL) vars charm ligger i att han är helt utan charm. Rätt usel skådis är han också, men han drar många sköna vitsar och mycket av komiken ligger som sagt i att han är helt tom och slut. Den väldigt lösa handlingen kretsar kring Norm och hans polare vars pappa ligger på sjukhus och behöver ett nytt hjärta. Det kostar 50.000 dollar för doktorn (en fantastisk Chevy Chase HAHAHAHAHAHAHA!) har spelskulder och kommer bli dödad om han inte styr upp pengarna. För att lösa problemet startar Norm en firma som hjälper sina kunder att ge igen på folk de inte gillar. Kruxet är att de blir utnyttjade av skurken (en som vanligt underbart elak Christopher McDonald) innan de vänder på steken och sätter dit honom. Några små cameos från SNL-folk som Adam Sandler och Chris "Roligast" Farley. Är man inget SNL-fan kan man helt klart hoppa över den här, samtidigt är det så mycket busigt och roligt som händer så man bör kanske se den ändå.
/Surskägget
@@@+
Surskägget har vaknat på fel sida och då är det bara att se upp! Hans resonemang lyder "mängder med sköna gags och skämt gör det till en knappt ok film". Vad tror du att det är vi tittar på skägget? Borta med vinden? Citizen Kane? Apocalypse Now?! Det här är en förbisedd pärla som bjussar på mängder med sköna gags och skämt! SKÄMT! När blev en SNL aka SKETCHRULLE MALL 1A analyserad för sin förfinade och genomtänkta story?! Skärpning för du vet hur arg...ååååååh! Du kommer att...att...få mig inlagd på akuten med....dina...förbannade...hrmph...lite svårt att...andas...måste...ge...betyg...på... HAHAHAHAHAAHAHAHAAHAHAA Chevy!!...film...jäveln..
Ännu en recension som tillkommit enbart p g a Tim Meadowsinlägget. SNL har genom åren gett oss mängder med sköna karaktärer som tagit klivet över och blivit långfilm (Blues Brothers, Wayne's World, A Night At The Roxbury, Superstar m fl) och Ladies Man tillhör den sköna skaran. Ladies Man a k a Leon Phelps (Tim Meadows) är en sorgfri, go och glad snubbe som snackar sex i nattradio och lägrar brudar. Tyvärr är han dels lite väl frispråkig (de flesta råd han ger sina lyssnare slutar med att analsex är bästa lösningen) dels lägrar han mest redan gifta eller på annat sätt upptagna kvinnor. Detta leder till att han får sparken samt att en bunt ilskna äkta män är ute efter honom (ledda av Will Ferrell i en av sina första lite större roller utanför SNL borträknat just Roxbury). Det finns en mängd stora skratt utspridda filmen igenom, men som ibland kan vara problemet med en karaktär som föddes i ett sketchprogram så blir filmen ganska sketchartad med en tunn röd tråd mellan de roliga "sketcherna". Helheten saknas litegrann men det är fortfarande bra om än inte lysande.
/Surskägget
@@ Jag vill så gärna gilla den här rullen för upplägget är finemang. Tim Meadows är en självklar leading (ladies) man och det var väl tänkt att den karriären skulle ta fart i och med den här populära snl-karaktären. Ladies Man är bitvis rolig och Meadows (såväl som en del sköna biroller) är bra men filmen är ganska taffligt gjord. Jag har inga problem med att den är uppbyggd som en sketchkavalkad. Tyvärr är den lite för slafsigt ihopklippt och en del av skämten dödar helhetsintrycket. Jag känner mig t.o.m snäll att ge den en tvåa i betyg men jag måste för bara jag ser Tim Meadows på dvdomslaget skrattar jag halvt ihjäl mig. Ge honom en chans Hollywood!
Om du liksom vi är ett SNL-fan vet du vem han är. Du skrattar ihjäl dig varje gång han dyker upp i en sketch eller som en biroll i nån film med andra kändare komiker i huvudrollerna. Många gånger stjäl han hela scenen när han är med. Du har dock, precis som vi, svårt att komma ihåg vad fan snubben heter egentligen. Du kallar honom, liksom vi, för han snubben i Ladies Man, när du snackar med dina polare för ingen kan komma på att han heter Tim Meadows utan att slå upp det på imdb.com. Detta trots att han är hysteriskt rolig.
Så varför händer det inte? Tim Meadows borde vara lika stor som Will Ferrell, Mike Myers eller nån annan av de många SNL-komikerna som gått vidare i sina karriärer. Tänk bara på Ladies Man. Okej, filmen i sig kanske bara är en trea. Men Ladies Man a k a Tim Meadows är ju roligast. Gladast i världen. Helt slut i huvudet. Alltid världens bredaste flin och största afro. Charmör in i det sista. Fin cognac i närheten. Hahahahahaha! Vilken hjälte.
Eller rektorn i Mean Girls. Kolla minspelet på Meadows. HAHAHAHHAAHAHA! Jag orkar inte. När han utan att skämmas gluttar ner på Tina Feys tuttar och sen låter ögonen glida upp till hennes ögon. När han uppmanar publiken att applådera och sen blir arg - ARG HAHAHAHAHA - när de applåderar för mycket. FÖR MYCKET! HAHAHHAHAHAHA! Det går på en millisekund så är han arg. Bara sådär över ingenting. Fantastiskt. Och så ska vi inte ens börja prata om hans fenomenala biroll i Walk Hard: The Dewey Cox Story som bandmedlem till Dewey Cox. HAHAHAHAHAHAHA! Det är stunderna med Meadows man minns mest. "Get outta here Dewey, you don't want any part of this."
Som sagt: en fantastisk komiker som ingen tycks minnas. Borde ha haft fem stora huvudroller i de fem senaste årens roligaste filmer. Istället harvar han på mest i olika teveserier. Eller som birollsinnehavare. Han har inte ens en bild på imdb.com. Skammen.
@@@@ Visst känns det som att Judd Apatow är mannen bakom några av de senaste årens roligaste filmer? Han har skrivit och regisserat 40 Year Old Virgin och Knocked Up och producerat Anchorman, Kicking & Screaming, Talladega Nights och Superbad. Det är inte så illa pinkat. Han står även bakom manuset (tillsammans med regissören Jake Kasdan) till den här nya pärlan. Jag har läst lite här och där att detta ska vara en parodi på Walk The Line (ni vet den grymma rullen om Johnny Cash med Joaquin Phoenix), men riktigt så är det inte. En parodi förutsätter alltid att man sett filmerna som parodieras för att det ska bli kul. Dewey Cox är inte en parodi, däremot en komedi inspirerad av musikaliska biopics (La Bamba, Ray, Walk The Line, Great Balls of Fire etc). Skillnaden är att man kan uppskatta Dewy Cox utan att ha sett en enda biopic i sitt liv, vilket man inte skulle kunna om den parodierade genren. Nå. Dewey Cox (en underbar John C. Reilly) är en country/rockabillysångare som växer upp i en enkel sydstatshåla men som genom sin musik blir megastjärna. Självklart gifter han sig ung (med SNL-komediennen Kristen Wiig som är såååååååååååå kul, ge henne massa huvudroller nu!) och får massa barn, men äktenskapet knakar snart i fogarna när han blir kär i sin bakgrundssångerska Darlene (Jenna Fischer från amerikanska The Office). Vi får följa Dewey Cox upp- och nergångar i livet från 40-talet till nutid vilket ger möjlighet att utforska både country, rockabilly, punk, psykadelika och protesttrubadurer. Birollerna är makalösa och det känns som att halva SNL är med. Bäst är Tim "Ladies Man" Meadows som bjuder på så många skratt så jag vet inte var jag ska ta vägen. Och när Jack Black, Paul Rudd, Justin Long och Jason Schwartzman dyker upp i cameoroller som The Beatles är skrattfesten total (Black är McCartney och Rudd Lennon, självklart börjar de bråka hahahahaha!). Sen har vi en bunt kändisar som spelar sig själva, bl a Patrick "Bobby Ewing" Duffy, Eddie Vedder, Jewel, Lyle Lovett och hela The Temptations. Får heller inte glömma Jack "White Stripes" White i en helt makalös lite roll som Elvis Presley. HAHAHAHAHAA den scenen är en femma! Som om allt detta inte vore nog är låtarna hur bra som helst! Se filmen. Köp soundtracket. Det här är hur bra som helst.
/Surskägget
@@@ Jag börjar med det mindre bra. John C Reilly är tyvärr filmens största problem. Han är en duktig aktör som efter att ha sidekickat komiker som bl.a Adam Sandler och Will Ferrell vill vara rolig. Visst är han kul emellanåt men det tar inte lång tid förrän man inser just vart han har fått minspelen, de hysteriska skriken och gråten och den seriösa blicken ifrån. Han har gått Ferrellskolan men borde nästan fått underkänt. Walk Hard hade varit ett fenomenalt vehicle för Will Ferrell och passat honom som handsken. Reilly är ok men saknar den riktigt komiska touchen och timingen. Filmen är också för lång då vissa partier bara blir resa utan riktiga gags och ibland landar skämten tyvärr platt. Jag gillar prutt och dratta-på-ändan lika mycket som den näste men gör inte en idiot av mä! Nu låter det som om jag hatar filmen men nej då. Walk Hard är oftast riktigt kul med några makalöst underbara scener. De allra flesta biroller är grymt roliga. Inget mästerverk alltså, en klar mellanrulle för geniet Apatow och för lång för sitt eget bästa men skojig underhållning som bjuder på många shits and giggles. Håller heller inte med surskägget om att den inte är en parodi för det är den, också! It's layered like that.
VRÅNGMANNEN gillar såväl artsy fartsy som dratta-på-ändanhumor och blodbad. Utöver att vara gammal manusförfattare och kortfilmsregissör så jobbar han i "branschen" och har ett oändligt register av relevanta utbildningar bakom sig. BAKOM SIG!
SURSKÄGGET älskar Hollywoodrullar och tvekar inte att hämningslöst superhylla actionspektakel med det bästa av det mesta Hollywood kan erbjuda. Små pretto-artsy-fartsy-guuuu-vad-jag-är-intellektuell-filmer är sämst och tillför inte mänskligheten vare sig glädje eller underhållning. Surskägget jobbade under åtta års tid som filmjournalist och recensent för tidningar som svenska Playboy, ungdomstidningen Chili och tjejtidningen Hennes.
