Nyårskaramell 11 - The Disaster Artist

@@@@@
HAHAHAHAHAHAHAHAHA! Neeeeeeeeeeeeeeeeej lägg ägg, sånt här orkar jag inte ens med när det är så här jävla übergenialiskt. För de av er som inte vet gjorde en helt okänd kille vid namn Tommy Wiseau en film 2003 som döptes till The Room. I Wiseaus huvud (han stod för manus och regi, producerade och hade huvudrollen) var den här filmen en given vinnare av Oscars i alla kategorier. I resten av världens ögon var det här det sämsta som nånsin setts av människa, djur eller utomjording och därmed också en skrattfest utan dess like varpå The Room omedelbart fick kultstatus världen över. Det här tyckte James Franco var så härligt knäppt att han var tvungen att regissera en film om inspelningen av The Room med sig själv i rollen som Wiseau. HAHAHAHAHA! Så underbart. Frågan är nu vem som är knäppare, Wiseau eller Franco? Hade det funnits nån som helst rättvisa hade The Disaster Artist vunnit alla Oscars i alla kategorier men den där jävla guldgubben är ju köpt av filmbolagen som plöjer ner mest pengar på att muta juryn. Det går inte ens att beskriva den här filmen för att göra den rättvisa. Det enda man ska veta är att den är sjukt makalöst jävla jätterolig hela tiden och att den bygger på en 100% sann historia. HAHAHAHAHAHA!
/Surskägget

The Vault (2017)

@@
Nu ska jag vara så snäll som det bara går att vara. Vi börjar med det positiva. Taryn Manning (Orange Is the New Black) och Francesca Eastwood (Clintans dotter!) är riktigt bra, i synnerhet Manning som verkar gå in stenhårt i alla roller hon tar sig för, t.o.m i en tjoflöjtskräckis som denna. James Franco dyker upp i en biroll och gör sin Franco. Premissen. Några bankrånare (med Manning och Eastwood i spetsen) ger sig på fel bank då det spökar i det gamla bankvalvet (hahahaha!). Love it. Musiken är också rätt cool på ett 80's retro-synth-vis och sätter viss stämning. The Vault börjar bra som en tät thriller men tyvärr så faller den pladask då "monstren" visar sina fula (och lite larviga) ansikten. Varför måste man visa allt hela tiden och hur kan spöken ibland gå genom väggar men ibland stå och banka på en dörr för att dom inte kan komma in? Hahaha, ge er. The Vault får en snäll betygstvåa enbart för att första halvan av filmen är ok och för att insatserna framför kameran övertygar. Bakom kameran verkar det vara boink bananas i huvudet. Filmaffischen lämnar också ALLT att önska. Jebus.
/Vrångmannen

Sausage Party

@@@@@
HAHAHAHAHA!!!! Dra åt helvete vad kul det här var. Jag ska erkänna att jag var sjukt skeptisk när jag först fick höra talas om den här filmen. En animerad rulle om korven Frank som blir lämnad i butiken av misstag när alla andra korvkompisar blir köpta av en människa och tagna till paradiset. Frank måste kämpa sig igenom både det ena och det andra för att också få komma till paradiset och på vägen dit inser han att allt är en enda stor lögn och att paradiset egentligen är rena rama helvetet för all mat. I ärlighetens namn låter det ju lite sådär. Men bakom detta står trion Seth Rogen, Jonah Hill och Evan Goldberg som gett oss otal komediklassiker och som med denna härligt sjuka animerade film har bjussat på ännu ett mästerverk inom komedigenren. Karaktärerna är kanon, dialogen riktigt smutsig och skitig och storyn långt mycket bättre och smartare än den låter när man sammanfattar den som jag gjorde nyss. Det är sjukt uppfriskande att se en animerad film där de svär mer än i alla Tarantinofilmer ihopslagna och som inte ens låtsas vara till för kidsen. Det här är en film för tonåringar och alla vuxna som har tonåringarnas sinne kvar. Rösterna görs bland andra av Seth Rogen, Kristen Wiig, Jonah Hill, Michael Cera, James Franco, Bill Hader, Salma Hayek, Anders Holm, Danny McBride, Edward Norton, Nick Kroll, Craig Robinson och Paul Rudd så man har onekligen samlat in ett gäng sköna människor som alla är klockrena i sina karaktärer som diverse matvaror. Avslutningsorgien där all mat ligger och knullar hejvilt kan vara det sjukaste och roligaste som visats på film. HAHAHAHAHAHA! Shit, nu blev jag sugen på att se om den.
/Surskägget

Why Him?

@@
Alltså jag vet inte. Idén är väl okej antar jag där en söt och snäll tjej med sträng pappa blir ihop med galet IT-geni som är lika mycket punk som poet som biljonär och helt slut i huvudet. Men vi har sett det så många gånger förut och det är verkligen inget nytt under solen här. Skämten är rätt givna på förhand även om några scener verkligen är fantastiskt roliga så är det ändå inget som fastnar eller sticker ut. James Franco i huvudrollen är otrolig. Verkligen född att spela den här rollen och man undrar hur mycket som är en karaktär och hur mycket som är han själv. Jag menar snubben har ju rykte om sig att vara en såndäringa genidåre hahahaha. Bryan Cranston som pappan är ett rätt givet val ur castingperspektiv, han är ju stel och trist och funkar utmärkt (även Costner hade varit ett givet val i den här rollen) och Zoey Deutch som tjejen är helt okej om än lite anonym. Lite som hela filmen faktiskt.
/Surskägget

True Story

@@@
James Franco spelar en pappa som anklagas för att ha mördat hela sin familj. Jonah Hill spelar en journalist som precis fått sparken från New York Times efter att ha slirat lite med sanningen. Medan Francos karaktär höll sig på flykt i Mexiko använde han journalistens namn. Det visar sig att de är från samma delstat och Hill tar snart nog kontakt med Franco för att försöka förstå varför Franco valt just hans namn. Där påbörjas en knackig och konstig vänskap där Franco bit för bit berättar för Hill om vägen som ledde till morden. Franco försöker spela oskyldig och Hill försöker låtsas tro på honom. Dessa samtal ledde till slut fram till en bok med samma namn som filmen. Francos karaktär sitter fortfarande inom lås och bom och väntar på att hans dödsstraff ska verkställas. Franco och Hill har bra kemi och trots att detta till stor del är en film där två snubbar sitter och snackar med varandra är det underhållande mest hela tiden. En stabil film som dock inte bjussar på större överraskningar och som man både kan se och skippa.
/Surskägget

@@@
Håller med Surskägget. Välspelad och småintressant pratfilm. Konstigt att man kan se Franco och Hill i samma rum och glömma bort vilka dom egentligen är och skratta ihjäl sig. Bra jobbat på det viset.
/Vrångmannen

Third Person

@@@@
Manusförfattaren och regissören Paul Haggis är kanske fortfarande mest känd för Crash även om han har mycket annat bra (och en del dåligt) på meritlistan. Third Person liknar Crash i det att vi får följa ett stort antal karaktärer i till synes vitt skilda historier som dock blir hopknutna i slutet. Där tar dock likheterna slut. Third Person är helt och hållet en karaktärsdriven historia utan de små bitar av action och spänning som Crash har. Vi får följa våra karaktärer i hyfsat alldagliga situationer som sakta men säkert blir mer och mer skruvade allteftersom tiden tickar på. Haggis är skicklig på att skapa karaktärer som känns levande och äkta och skriver väldigt bra dialog. Han pepprar sedan filmen med skådisar som Liam Neeson, Mila Kunis, Adrian Brody, Olivia Wilde, Kim Basinger, Maria Bello, Morian Atias och James Franco som alla fångar sina karaktärer och gör dem till kött och blod. Det här berörde mer än jag trodde och det är alltid kul när en film lyckas göra det sådär helt otippat. Handlingen går jag inte in på då man får mer ut av filmen ju mindre man vet.
/Surskägget

The Interview

@@@@
Filmen som nästan påbörjade ett tredje världskrig mellan Nordkorea och alla andra. Seth Rogen och James Franco har ju jobbat ett par gånger ihop redan med bra resultat och den här gången är inget undantag. Franco spelar Dave Skylark, en tevekändis som intervjuar skådisar och musiker och ofta får dem att bryta ihop och erkänna jobbiga saker från sin barndom. Hans producent Aaron (Rogen) drömmer om att få producera en riktig nyhetsshow och inte bara dålig underhållning, vilket även Dave skulle vilja för att bevisa att han inte bara är en lättviktare. Deras chans kommer när det visar sig att Nordkoreas president är Daves största fan. Han bjuder in Dave och Aaron in i Nordkorea för att Dave ska få intervjua honom. CIA ser ett gyllene tillfälle och värvar grabbarna att mörda presidenten. Vad CIA inte räknat med bara är exakt hur jävla slut i huvudet Dave och Aaron är hahahahahahahahahaha! Franco tar ut svängarna så det skriker om det och Rogen kör på med sitt patenterade lite-dumma-uppsyn-och-nervösa-skratt han alltid kör. Som Helan&Halvan-par är Franco och Rogen fantastiska. De bygger på varandras styrkor och stärker upp där det eventuellt finns svagheter. Det är för många, för galna skämt i minuten för att man inte ska garva läppen av sig, samtidigt (och det här har vi sett i tidigare Rogenfilmer) är det även skitsnygg action med svulstiga explosioner och för mycket pangpang. Hahahaha! Allt en actionkomedi ska vara med andra ord. Det är bara att se och se om.
/Surskägget

@@@@
Hahahahahahahahahaha!
/Vrångmannen

3x Stallone

För ett tag sedan körde Vrångmannen en 3x Stallonespecial. Nu är det min tur.

Shade
@@
Nåt så udda för Stallone som en pokerfilm. Där han dessutom bara har en av birollerna. Stuart Townsend, Gabriel Byrne och Thandie Newton har huvudrollerna som ett litet men skickligt gäng som livnär sig på att bluffa folk på pengar. Nu är det dags att göra en sista stor stöt och vinna en illegal pokerturnering där just Stallone är tippad att vinna. Det är många turer hit och dit och just när man tror att man vet vem som lurat vem så vet man inte ändå. Inget att skriva hem om, men har man inget bättre för sig 90 minuter en söndag och gillar sin Sly kan man alltid slänga på den.
/Surskägget

Bullet To The Head
@@@+
Hahahaha det är ju sånt här Sly ska göra. 80-talsaction galore trots att den gjordes häromåret med Walter Hill av alla människor i registolen. Det här är action som action ska vara. Tuffa karaktärer, både hjältarna och skurkarna, massa oneliners och en handling som bara är en bunt ursäkter för att ta oss från en actionsekvens till nästa. Precis som det ska vara och som vi vill ha det! Jag kan dock inte riktigt sträcka mig till att ge den en fyra även om betyget ligger riktigt, riktigt nära till hands.
/Surskägget

Homefront
@@@
En film Stallone borde spelat huvudrollen i men som han nöjde sig med att bara skriva manuset till. Istället får vi Statham i Slys roll och det är till stor del det som drar ner betyget ett snäpp för mig. Det här är annars precis som Bullet To The Head en gammal klassisk 80-talsactionrulle fast gjord nu. Statham är tuffaste snuten den här sidan Cobra som lämnar snutlivet bakom sig och flyttar med sin lilla dotter till en lugn liten byhåla för att komma undan ett MC-gäng som vill ha död på honom. Väl på plats i byhåla råkar han i bråk med stadens lokala knarkkung (en lysande James Franco) som på grund av en skitsak bestämmer sig för att ge sig på Statham och dottern. Bad mistake. Statham slår sönder hela stadens skurkar och Franco är så arg så han kokar och via Winona Ryder får dit MC-gänget. En sista stor shoot-out innan Statham kan lämna över alla skurkarna och en stad i ruiner till lokala polisen. Det här hade varit en perfekt, jag menar verkligen perfekt, roll för Sly med sina ledsna hundögon som inte vill annat än att bli lämnad ifred men mot sin vilja måste döda hela världen. Statham har helt enkelt inte samma charm som old Sly. Men så kan det vara. Fortfarande en riktigt skön rulle som borde ses.
/Surskägget

Spring Breakers

@@@@

Harmony Korine är än idag mest känd för att som ung tonåring ha skrivit manuset till Kids (en lysande verklighetstrogen film som snabbstartade Chlöe Sevignys och Rosario Dawsons respektive karriärer). Sedan dess har han mestadels harvat runt med diverse artsy-fartsyfilmer som gått långt under de flestas radar. Därför är det lite synd att när han väl får ihop tillräckligt med stålars för att locka till sig några riktiga affischnamn (i det här fallet James Franco, Selena Gomez och Vanessa Hudgens) och ha råd att göra en snygg rulle istället för nåt halvfult så är det ändå ingen som kommer att se filmen för att ingen vet vem han är. Hursomhelst är detta en bitvis sjukt knäpp och snudd på dokumentär film och bitvis ett farligt underhållande actiondrama som kan svänga åt vilket håll som helst. Inte sedan en Tarantinofilm har jag inte kunnat förutse vad som faktiskt kommer hända. Korine är en sann konstnär i allt som ryms i det ordet och därför är filmen inte fotad och gjord som vilken annan Hollywoodactionrulle som helst. Det är surrealistiskt och den röda tråden hoppar fram och tillbaka så att man ibland har svårt att pussla ihop vad Korine vill ha sagt. Mestadelen av tiden fixerar han dessutom kameran oerhört sexuellt på de fyra tonårstjejerna det handlar om samt att det slängs in omotiverade tuttar så fort han får chansen som gör att man börjar misstänka honom för att vara snuskgubbe tills han i nästa sekund låter de fyra tjejerna sparka så mycket stjärt och låta oss veta att de är i kontroll över sina liv hela tiden oavsett vad omvärlden (och vi tittare) tycks tro. Skådisarna är överlag bra, men framförallt måste jag nämna James Franco här. Jag vet att han fått mycket skit för sin roll som knarklangande wigger men de som dissar det här har helt enkelt inte fattat. Franco gör en rolltolkning värdig vilken femstjärnig komedi som helst, men gör det så straight att den ibland känns som om han menar allvar. Vilket han inte gör. Inte ens Andy Kaufman lurades så hårt på sin tid. Franco är makalöst underbar och även om resten av filmen hade varit skit (vilket den inte är) hade den varit värd att se om enbart på grund av Franco.

/Surskägget

3 x Stalllone

Bullet to the Head
@@@
Sylvester Stallone verkar på äldre dagar ha bestämt sig för att vi är tillräckligt många där ute som fortfarande suktar efter de enklare tiderna, actionrullarna utan en massa dataeffekter, superhjältar och drakar, utan att för den skull snåla på tufft och pang pang. Sly spelar en sympatisk hitman som teamar upp med en snut i New Orleans för att förgöra en gemensam fiende. Vi får sköna one liners, ordentligt med action med en lite glimten i ögat och stor kärlek till de tuffa men lite tomma rullar vi växte upp med. Stallone slår som vanligt på charmen och filmen blir bättre av att han spelar huvudrollen. Walter Hill (48 timmar, The Warriors) gör här en comeback som actionfilmsregissör och ger filmen en skön "gamla tider"-look. /Vrångmannen

Escape Plan
@@@
Bara att Stallone teamar upp med Arnold Schwarzenegger är värt två timmar på ögat. Hade det här mästarmötet skett för tjugo år sedan (och dessutom at det är en fängelsefilm, en genre som jag älskar!) så hade jag hoppat upp och ner och skrikit när jag läst om det, samt kissat på mig. Vi får The Stallone and Schwarzenegger Prison Show och det är ungefär så fint som det låter, om det är din kopp te. Riktigt trevligt även om det ibland känns lite hafsigt ihopslängt. Svensken Mikael Håfström (Ondskan, Strandvaskaren, Derailed) gör ett lite oinspirerat men ändå habilt jobb som regissör och myser nog halvt ihjäl sig av att vara på inspelningsplatsen med dessa gamla mastodonter. Jim Caviezel gör en ond och over the top (hehe!) fängelsedirektör. Gott så. / Vrångmannen

Homefront
@@@
Här har Stallone producerat och skrivit manus. Huvudrollen har han gett till sin Expendablespolare Jason Statham. F.d snuten Phil Broker (Statham) flyttar med sin 10-åriga dotter från storstan till redneckcountry. Där gillar dom som bekant inte främlingar. I den lilla hålan är det knarkkungen Gator (James Franco) som styr och ställer. INGEN ska komma dit och röra om i grytan för HONOM. Hehehe, det här är ok. Vi får se Statham sparka stjärt som vanligt men samtidigt finns det ett thrillermoment i filmen som gör att den inte känns som "bara" en actionfilm. Jag är ju väldigt förtjust i den här typen av filmer. Homefront har en del logiska luckor och borde ha varit mycket bättre men den är ändå underhållande på en enkel nivå. Ser framför mig att man borde ha bytt ut Statham mot Stallone, även om Statham funkar ok här. Vi får även se Winona Ryder och Kate Bosworth i väldigt annorlunda roller än man är van att se dom. Sevärt men lättglömt. /Vrångmannen

3 x garv till jordens undergång

Rapture Palooza
@@@
På med boxhandskarna för det är dags att ge bibeln en omgång! Lindsay (Anna Kendrick) och Ben är unga, kära och lever ett vanligt vardagsliv. Plötsligt en dag försvinner hälften av jordens befolkning rakt upp i luften. För de som är kvar väntar helvetet på jorden då djävulen (Craig Robinson hahaha!) dyker upp och börjar bestämma. Anna Kendrick är alltid en fröjd att se. Hon tillför något skönt knäppt och busigt till det hela, lite som i Pitch Perfect. Rapture Palooza är kanske inte bioduksmaterial och förmodligen inte en film för alla men jag tycker den är rätt skoj och annorlunda. Du kan ha mycket tråkigare framför dumburken en regnig söndag. Ge den en chans.
/Vrångmannen

The World's End

@@@+

Simon Pegg, Nick Frost och Edgar Wright är tillbaka med den tredje delen i ”Cornettotrilogin” (de första två var Shaun of the Dead och Hot Fuzz). Ett gäng 40-åringar återvänder till den lilla staden där de växte upp. De ska fullfölja ”The Golden Mile” som de misslyckades med som tonåringar. Tolv pubar, tolv pints. Allt står dock inte rätt till i byn och våra vänner hamnar snart i trubbel av episka proportioner. Sci-fi-action-komedi i samma anda som föregångarna i trilogin. Det är bitvis skitkul och full fart hela tiden men samtidigt tycker jag att The World’s End är den svagaste av rullarna. Den känns helt enkelt en smula trött ibland. Nåja, ska inte klaga. Bra men borde varit bättre. /Vrångmannen

This Is the End

@@@@@
Hahahahahahahahahahahahahahahahaha....HAHAHAAHAHAHAHAHAHAA!!!!
/Vrångmannen

@@@@@
HAHAHAHAHAHAAAAAAAAAAAAAAAAAAHAHAHAHAHAHAAH!
/Surskägget

Oz the Great and Powerful

@@@@
Har du nånsin funderat över hur trollkarlen från Oz hamnade i Oz och blev trollkarl där? Inte? Nähe. Men se om Trollkarlen Från Oz (1939) först så kanske frågan poppar upp i skallen på dig. Sen kan du se den här prequelen som mycket skickligt berättar historien om trollkarlen och hur han hamnar i Oz. Historien börjar i svartvitt på en kringresande karneval där Oz (en lysande James Franco) försöker hanka sig fram med medelmåttiga trollkarlstricks för en knappt intresserad publik. När en storm blåser in hamnar Oz i en luftballong som via stormen för honom rakt in i landet Oz. Där träffar han snart både en och annan häxa (en lysande Mila Kunis och en lysande Rachel Weisz), en flygande apa, en pratande porslinsdocka och en vacker drottning (en lysande Michelle Williams) och dras in i en maktkamp mellan den onda häxan och hennes fruktade armé och den goda drottningen och hennes samling bönder. Oz klurar ut hur de ska slå häxan med list istället för våld och slutet gott allting gott. I registolen hittar vi Sam Raimi och han guidar oss rakt in i en spektakulärt vacker visuell värld värdig självaste Terry Gilliam. Det här är spännande på ett hederligt gammeldags matinévis och jag vill bara ha mer och mer.
/Surskägget

Rise of the Planet of the Apes

@@@
När jag såg filmaffischen undrade jag trött varför man efter Tim Burtons magnifika fiasko av nyinspelningen av klassikerna Apornas Planet orkade prångla ut ännu en rulle i serien där egentligen ingen av filmerna förutom just originalet har varit något vidare bra. Att det var en prequel som visar hur allt började gjorde inte saken mer intressant. Sen läste jag ett par recensioner på imdb av en slump och blev förvånad att hur många som helst höjde filmen till skyarna och tyckte att det var årets stora överraskning. Hmmm, tänkte jag, antingen har filmbolagets marknadsavdelning suttit och skrivit mängder med fejkrecensioner på imdb eller så kanske den här filmen inte är så usel som man lurat sig själv att tro. Och det var den inte. Faktum är att större delen av filmen är riktigt bra. James "jag-kanske-inte-borde-rökt-den-där-fetingjointen-precis-innan-jag-ska-vara-värd-för-oscarsgalan" Franco levererar en solid och trovärdig roll som forskaren som råkar ta fram medicinen som gör aporna smarta när han egentligen söker efter ett botemedel för Alzheimers som hans pappa (en lysande John Lithgow) lider av. Vi får följa Francos liv med apan (spelad av Andy Serkis i ännu en motion captureroll) som blir smartare och smartare tills han en dag inser att han måste frita alla apor som lever i fångenskap. Här nånstans tappar filmen alla begrepp och där vi först fick en rätt lågmäld dramathriller slängs vi plötsligt in i ett actionspektakel som rimmar illa med stämningen och tonen i filmen dittills. Att alla apor i San Fransisco plötsligt blir jättesmarta hastas undan (för originalapan tog det bra tid att bli så smart, de andra blir det på trettio sekunder) och sen ska det slåss mot människor lite för länge och lite för poänglöst på Golden Gatebron. Trots att avslutningen ska vara fartfylld känns den mest utdragen och trist och förstör det mesta första delen av filmen byggt upp.
/Surskägget

@@@@
Jag gillar det här. Jag gillar de här dataaporna. Jag gillar även slutstriden som fan. Jag gillar t.o.m James Franco i den här rullen (han som annars är SÄMST!). En sommarblockbuster som den SKA vara. Allvar, humor, action, tanke, snyggt och aldrig tråkigt. En film som i stort sett har allt och snackar vi Apornas Planetfranchisen så är Rise of the Planet of the Apes överlägset bäst. Ja, t.o.m mycket bättre än gamla originalet med Charlton Heston. Gud, se om den skiten idag och se vad du tycker. Ge mig nu uppföljaren till den här.
/Vrångmannen

Your Highness

@@
Upplägget på papper lät klockrent när jag först hörde talas om det. Två riddare på medeltiden röker braj och ger sig ut på äventyr för att rädda prinsessan från onda trollkarlen. Med på resan får de en tuff lönnmördartjej som ska hämnas på trollkarlen för att han dödade hennes familj. Lite Cheech & Chong möter Willow. Tyvärr håller inte idéerna hela vägen från papper till film. Mycket beror på att huvudrollen spelas av Danny McBride (huvudrollen i teveserien Eastbound & Down och filmen The Foot Fist Way) som fortfarande är en av de klockrenaste birollskillarna som finns (kolla in honom i Tropic Thunder, Land of the Lost eller Hot Rod där han är kanon!) , men som i mina ögon helt enkelt inte kan bära upp en film helt själv. Vid sin sida har han James Franco som är lika borta och pårökt som han var under Oscarsgalan och som är otroligt kul bara därför samt Natalie Portman som plötsligt ville göra lite blajblaj efter ett gäng år som seriös dramaskådis. Justin Theroux som onda trollkarlen är fantastisk och Zooey Deschanel som söta prinsessan är just det - söt. Trots en del rätt coola actionsekvenser och en fantastisk scen där en CGI-groda är en vis man som ger råd, samtidigt som han är pedofil och totalt pervers (se filmen enbart på grund av den scenen), lyfter filmen aldrig. Den ligger i startläge klar för flygning hela filmen för att sen abrupt landa. Det är som att man aldrig vågar löpa hela linan ut. Synd. Potential för nåt riktigt kul finns det gott om.
/Surskägget

Oscarsgalan - Bästa Utländska Film

Russell Brand! HAHAHAHAHAHAHAHAHA! Kungen! Roligast på galan ikväll, tätt följd av James Franco som rökt upp hela Kaliforniens marijuanalager hahahaha! Men vår goda vänner i Danmark tog hem priset så det är bara att gratulera.
/Surskägget

Hvergang!
/Vrångmannen

Oscarsgalan - James Franco

HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA! Fantastiskt! James Franco är stenad! Han är hög som ett hus vad är det här vad är det här?!?!?! Har ni sett hans ögon? Hans totala brist på tajming. Snubben har suttit i en trailer innan showen och rökt på tillsammans med Seth Rogen HAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!

127 Hours

@@@

Den här filmen är lite som Titanic i och med att vi som åskådare redan från början vet exakt vad filmen handlar om och vad den går ut på. Skulle du nu inte ha läst nåt alls om den här filmen så är det väl i så fall dags för en klassisk SPOILERVARNING här och nu. Aron (James Franco) är en glad friluftskille som en dag fastnar med sin arm under en tung sten mitt ute i vildmarken. Han har pyttlite vatten, knappt nån mat och väldigt lite utrustning överlag. Han försöker få loss armen på alla möjliga sätt, men inser ju fler dagar som går att det enda som kan rädda honom är att kapa armen. Till sin hjälp har han en väldigt slö liten fickkniv. Det här är en sann berättelse som ni kunde läsa om i kvällsblaskorna 2003 när det här hände. Helt sjukt story om människans enorma överlevnadsinstikt och drivkraft att inte bara ge upp och dö. Killen lyckas alltså såga av sin arm och överleva. Efter fem dagar. Det här vet man som sagt när man kliver in i biosalongen och hur kul är det att se en kille sitta fast med armen under en sten i en och en halv timme kan man tycka, men Franco lyckas verkligen leverera ett porträtt som gör att man fascinerat sitter kvar och kollar trots minimalt med repliker. Regissören Danny Boyle (Slumdog Millionaire, Trainspotting) håller filmen till ca 90 minuter vilket är ett smart drag och gör att man trots allt kan hålla ett ganska högt tempo. Visst blir det lite långdraget ibland men som sagt Franco är väldigt övertygande och det är han som gör hela filmen. Han är absolut värd sin nominering för Bästa Manliga, men filmen i sig borde inte vara nominerad för Bästa Film. Det är den nämligen inte.

/Surskägget

@@@
På skäggets sida här. Att göra en rulle av den här historien tordes vara klockrent vid första tanke. En extraordinär händelse i en människas liv och en kamp mot klockan och döden. Samtidigt så är det en man som **SPOILERVARNING ** sitter fast med armen i ett jävla stenblock i en ravin långt åt helvete och hur gör man det intressant i långfilmsformat? Danny Boyle har ändå lyckats ok. Bitvis medryckande och spännande i den inre resan men tyvärr också lite seg. Jag tappar inte intresset men nästan. Hyfsat välgjort och påhittigt alltså om en man som sitter fast. Sevärd speciellt för James Francos skull men det finns ingen Oscarsvinnande rulle här. Endast en ok film om ett stort livsögonblick.
/Vrångmannen

Date Night

@@

Phil (Steve Carell) och Claire (Tina Fey) är ett gift medelålders par med två små barn som bor ute i en av New Jerseys småmysiga villaområden en timmes bilfärd från New York. Deras inrutade liv bara rullar på utan större med- eller motgångar. De är helt enkelt grymt inkörda med varandra och Herr Vardag har sedan länge etablerat sig i deras hem. När de får reda på att ett av deras vänpar ska skiljas (hahahah Kristen Wiig i en liten men rolig biroll) bestämmer sig Phil och Claire för att försöka piffa upp vardagen lite och sluta ta varandra för givet. Resultatet blir att de snor ett annat pars bordsreservationer på superhippa innekrogen mitt i NY för en kul och galen kväll. Problemet är att de nu blir misstagna för det riktiga paret av ett par korrumperade snutar som börjar jaga efter dem med pistolerna i högsta hugg.

Carell och Fey har bra kemi och filmen påminner lite om klassiska 80-talsskomedier där en person hamnar i en jäkla massa trubbel under en natt som Trassel I Natten (Jeff Goldblum) och After Hours (Griffin Dunne) för att nämna några. Tyvärr är många passager i filmen rena rama transportsträckorna och skämten är lite för långt mellan för att det ska bli en riktigt bra komedi. Och både Carell och Fey verkar gå lite väl på rutin och tomgång istället för att verkligen bjussa på de där klassiska ögonblicken. Några tokgarv räcker inte för att rädda filmen och det gör inte de många roliga birollerna heller (Mark Wahlberg, Mila Kunis, James Franco, Ray Liotta, William Fichtner, Mark Ruffalo). En okej liten måndagsrulle när ungarna lagt sig tillrätta och Herr Vardag sätter sig ner tillsammans med er i soffan.

/Surskägget

@@

Ibland är det skönt att röka lite fredspipa med den annars så "specielle" Herr Surskägget. Hehehe. Instämmer till fullo med hans recension här ovan och kan bara lägga till att Tina Fey får faktiskt skärpa till sig lite nu. Hon är smartare än det här. Mean Girls (där hon både spelar skön lärarinna samt står för manuset) rockar ju! Mer sånt istället för dussinklubben antecknar som är den fälla hon verkar hamnat i, i allafall på vita duken.

/Vrångmannen

Tristan & Isolde

@@

Jag vet att man nångång på högstadiet som hastigast läste igenom delar av Tristan & Isolde. Det jag minns från den lektionen var att Tristan & Isolde var en sorts Romeo & Juliastory som utspelades under tidig keltisk historia. Nån typ av magisk dryck var inblandad i deras naturligtvis förbjudna kärlek. Filmen tar avstamp i att detta skulle vara en mer eller mindre sann historisk händelse som genom åren blivit saga. England är splittrat bland massa klanhövdingar vilket Irlands kung utnyttjar och krigar och härjar i England som han vill. Så länge klanherrarna inte kan enas under en kung är de inte starka nog att slå tillbaka. Det slumpar sig som så att Tristan flyter iland mer död än levande på den irländska kusten där Isolde, som är irländska kungens dotter, hittar honom och i smyg hjälper honom tillbaka till livet. Självklart blir de kära, men snart nog pågår en turnering där vinnaren får Isoldes hand. Tristan vinner självklart. Problemet är att han vinner åt sin klanhövding Marke som därmed får Isolde till hustru utan att veta om Tristan & Isoldes hemliga kärlek. Lite otrohet, svek och svärdsfajter senare lyckas till slut Marke ena de andra klanhövdingarna och döda Irlands kung.

Helt okej rulle med lite vibbar av Ivanhoe och Kung Arthur. Det jag saknar är att man inte vågar vara riktigt så rå och brutal som man borde och mycket av de dödande huggen sker utanför bild. Det var en rå och våldsam tid, våga visa det och stå för det. Lite för mycket kärlekstjafs (se affisch) mellan actionvarven gör att tempot segar här och där, men överlag som sagt en helt okej rulle.

/Surskägget

Pineapple Express

@@
Seth Rogen har klivit fram från småroller till en charmig komiker i rullar som Knocked Up och Superbad (ser även fram emot Zack & Miri Make A Porno gjord av KUNGEN Kevin Smith). Judd Apatow producerar väl mer eller mindre allt som är roligt nuförtiden. Jag tycker båda dessa herrar har grymt skön stil och levererar humor jag gillar som fan. På papper borde jag därför gilla den här rullen om två stonerkillar som inte kan göra många rätt (ska tilläggas att jag gillar mina stonerrullar á la Kevin Smith, Cheech & Chong etc). Meeeeeeen det här lyfter aldrig riktigt. Många scener bara rullar på utan slut och man undrar lite hur de tänkt i klipprummet. Less is more people! Visst finns det några riktiga höjdarscener (Ed Begley som arg pappa! HAHAHHAHAHAHHAHAHA!) och storyn i det stora hela är kul, men klipp ner skiten med åtminstone 25 minuter så det blir lite bättre flyt och därmed roligare när man får bort massa dödtid så kan det här bli riktigt bra. Som det är nu är det sisådär. Okej, men knappt.
Vrångmannen tyckte såhär.
/Surskägget