Halloween (2018)

@@@
Glöm Halloween 2 (1981) och alla de andra rullarna i den här populära evighetsserien (speciellt Rob Zombies hemska hån). Alla filmer förutom den första kunde lika gärna ha varit Laurie Strodes (Jamie Lee Curtis) feberdrömmar. De existerar alltså inte här. Den nya Halloweenfilmen (kallar den för H18 fortsättningsvis) tar vid 40 år senare efter John Carpenters klassiska original från 1978. Strode (Curtis) är djupt traumatiserad efter Michael Myers attack i den sömniga förorten back in the day. Hon är nu en åldrad enstöring som bor i en stuga i skogen och hon är beväpnad till tänderna. Strode har dessutom dålig kontakt med sin dotter (Judy Greer) och sitt barnbarn och hon tror fortfarande att galningen Myers, som sitter inlåst på ett mentalsjukhus, kommer att dyka upp en dag för att avsluta jobbet. H18 är gjord med mycket förkärlek till originalet. David Gordon Green och Danny McBride är ju inte direkt kända för grejer i skräckgenren. Jag tycker att de har lyckas fint med det här. De skapade en snygg och solid lågbudgetskräckis som lite oväntat blev en stor succé (precis som originalet). H18 är alltså riktigt sevärd MEN känslan av att den också är ett mycket onödigt skötebarn väger lite för tungt hos den här vrånga gubben för att betyget inte blir mer än fullt godkänt.

/Vrångmannen

Alien: Covenant

@
Men far åt Nostromo vilket skräp.
/Surskägget

Sausage Party

@@@@@
HAHAHAHAHA!!!! Dra åt helvete vad kul det här var. Jag ska erkänna att jag var sjukt skeptisk när jag först fick höra talas om den här filmen. En animerad rulle om korven Frank som blir lämnad i butiken av misstag när alla andra korvkompisar blir köpta av en människa och tagna till paradiset. Frank måste kämpa sig igenom både det ena och det andra för att också få komma till paradiset och på vägen dit inser han att allt är en enda stor lögn och att paradiset egentligen är rena rama helvetet för all mat. I ärlighetens namn låter det ju lite sådär. Men bakom detta står trion Seth Rogen, Jonah Hill och Evan Goldberg som gett oss otal komediklassiker och som med denna härligt sjuka animerade film har bjussat på ännu ett mästerverk inom komedigenren. Karaktärerna är kanon, dialogen riktigt smutsig och skitig och storyn långt mycket bättre och smartare än den låter när man sammanfattar den som jag gjorde nyss. Det är sjukt uppfriskande att se en animerad film där de svär mer än i alla Tarantinofilmer ihopslagna och som inte ens låtsas vara till för kidsen. Det här är en film för tonåringar och alla vuxna som har tonåringarnas sinne kvar. Rösterna görs bland andra av Seth Rogen, Kristen Wiig, Jonah Hill, Michael Cera, James Franco, Bill Hader, Salma Hayek, Anders Holm, Danny McBride, Edward Norton, Nick Kroll, Craig Robinson och Paul Rudd så man har onekligen samlat in ett gäng sköna människor som alla är klockrena i sina karaktärer som diverse matvaror. Avslutningsorgien där all mat ligger och knullar hejvilt kan vara det sjukaste och roligaste som visats på film. HAHAHAHAHAHA! Shit, nu blev jag sugen på att se om den.
/Surskägget

Rock the Kasbah

@@@@
Hahahaha Bill Murray vet hur en slipsten ska dras. Mannen är ju otrolig i allt han gör. Det här är en liten lågmäld indiedramakomedi om en amerikansk manager på dekis (Murray) som på en sjabbig krog hittar en sångerska han tror på (Zooey Deschanel). Eftersom att han är på dekis lyckas han boka in henne som underhållning för trupperna i Afghanistan. Väl på plats försvinner Deschanel nästan direkt och Murray kommer i samklang med två vapenhandlare (Scott Caan och Danny McBride) och en legoknekt (Bruce Willis) som ska sälja vapen till några rebeller som hjälper USA. Och det är därute i öknen som Murray får höra den bästa röst han hört på evigheter. Kruxet är att rösten tillhör en ung kvinna och som kvinna får man inte bara springa iväg och skaffa sig en sångkarriär. Tillsammans flyr de rebellbasen och Murray lyckas få henne att ställa upp i afghanistanska versionen av Idol. Hahahahaha! Det här är så knäppt och skruvat så man knappt tror att det är sant, men det är det! Hahahahaha! Okej, allt som händer i filmen har inte hänt i verkligheten men grejen med grottjejen som vann Idol i Afghanistan är sann och bara det är helt otroligt. Murray är som vanligt helt jävla lysande och hans improviserade scen där han kör Led Zeppelin på nåt sorts inhemskt instrument för en handfull förbluffade ökenbor orkar jag knappt tänka på utan att skratta ihjäl mig hahahahahahahahahahaha!
/Surskägget

Angry Birds

@@
Är inte den här filmen en sisådär fem år för sen? Är det överhuvudtaget någon som fortfarande spelar Angry Birds? Är det någon som överhuvudtaget bryr sig om Angry Birds längre? Nja, jag är skeptisk. Det här borde som sagt ha kommit för länge, länge sen och som det är nu känns det sjukt oaktuellt. Med det sagt har man verkligen ansträngt sig för att fansen (vilka fans???) ska få vad de vill ha. Vi får alla de olika arga fåglarna med alla sina olika egenskaper som skjuts iväg med en slangbella in i grisarnas stad. Ja, det händer förstås en hel del annat innan vi hamnar där men det är ju det alla fansen (vilka jävla fans sa jag???) har väntat på och vill se. Jag hade en del förhoppningar på filmen då trailern faktiskt var rätt lovande och då vi trots allt får röster av sköna komiker som Jason Sudeikis, Josh Gad, Danny McBride, Maya Rudolph och Bill Hader. Tyvärr hjälper det inte. Det hjälper inte ens att man har plockat in Sean Penn för att grymta på ett par ställen (hahaha, det är rätt kul att man plockar in Sean Fuckin' Penn för att muttra och grymta) (men inte så kul som det borde vara). Allt som allt är det här helt okej underhållning som jag redan glömt bort. Inte uselt för att vara en etta, men egentligen inte bra nog att vara en tvåa heller.
/Surskägget

Aloha

@@@
Cameron Crowe är en regissör vars filmer jag alltid kommer att se bara för att han har spottat ur sig två av mina absoluta favoriter, Jerry Maguire och Almost Famous, och i och med dessa mästerverk förlåter jag honom allt. Sedan att han inte gjort nåt sådär jättelysande på ett bra tag (Vanilla Sky var okej. Elizabethtown rakt av dålig och We Bought A Zoo rätt blek) spelar ingen roll. Ser jag "a film by Cameron Crowe" på en affisch blir jag alltid intresserad och hoppas att han kan hitta rätt igen. Tyvärr är inte Aloha den filmen. Bradley Cooper är en före detta soldat med rymden som specialitet som hamnat i dålig dager efter att ha klantat sig i strid i Afghanistan. Han får nu en ny chans av multimiljonären som sponsrade honom i hans tidiga karriär (spelad av Bill Murray). Därmed skeppas Cooper till Hawaii för att se till att hawaiianerna går med på att en bit av deras land får agera uppskjutningsplats för en ny satellit. Cooper har tidigare bott på Hawaii och har en hel del kontakter där. Han har även sin gamla flickvän Rachel McAdams på ön som bor där med nye pojkvännen John Krasinski. För att hålla lite koll på Cooper blir han tilldelad en ung och energisk pilot som ska se till att han sköter sig (Emma Stone). Som vanligt i Crowes filmer är det i grund och botten en romcom vi får serverad dock berättad lite mer spännande än din vanliga Hanks/Ryan-variant. Det som dock funkade så bra i Maguire och Famous får vi inte mycket av här. Visst är karaktärerna mer intressant skrivna än i vanliga romcoms och visst är det lite turer vi inte brukar få se men i det stora hela är det ganska bortglömt när eftertexterna rullar. Magin saknas. Då hjälper det inte att Murray är fantastisk i sin biroll och att Stones energi är extremt smittsam och positiv.
/Surskägget

3 x garv till jordens undergång

Rapture Palooza
@@@
På med boxhandskarna för det är dags att ge bibeln en omgång! Lindsay (Anna Kendrick) och Ben är unga, kära och lever ett vanligt vardagsliv. Plötsligt en dag försvinner hälften av jordens befolkning rakt upp i luften. För de som är kvar väntar helvetet på jorden då djävulen (Craig Robinson hahaha!) dyker upp och börjar bestämma. Anna Kendrick är alltid en fröjd att se. Hon tillför något skönt knäppt och busigt till det hela, lite som i Pitch Perfect. Rapture Palooza är kanske inte bioduksmaterial och förmodligen inte en film för alla men jag tycker den är rätt skoj och annorlunda. Du kan ha mycket tråkigare framför dumburken en regnig söndag. Ge den en chans.
/Vrångmannen

The World's End

@@@+

Simon Pegg, Nick Frost och Edgar Wright är tillbaka med den tredje delen i ”Cornettotrilogin” (de första två var Shaun of the Dead och Hot Fuzz). Ett gäng 40-åringar återvänder till den lilla staden där de växte upp. De ska fullfölja ”The Golden Mile” som de misslyckades med som tonåringar. Tolv pubar, tolv pints. Allt står dock inte rätt till i byn och våra vänner hamnar snart i trubbel av episka proportioner. Sci-fi-action-komedi i samma anda som föregångarna i trilogin. Det är bitvis skitkul och full fart hela tiden men samtidigt tycker jag att The World’s End är den svagaste av rullarna. Den känns helt enkelt en smula trött ibland. Nåja, ska inte klaga. Bra men borde varit bättre. /Vrångmannen

This Is the End

@@@@@
Hahahahahahahahahahahahahahahahaha....HAHAHAAHAHAHAHAHAHAA!!!!
/Vrångmannen

@@@@@
HAHAHAHAHAHAAAAAAAAAAAAAAAAAAHAHAHAHAHAHAAH!
/Surskägget

30 Minutes or Less

@@
Titeln kommer från pizzerian som vår hjälte Nick (Jesse Eisenberg) jobbar på som pizzabud. Pizzan är nämligen gratis om det tar längre tid än 30 minuter från beställning till hemkörning. En kväll kör Nick ut en pizza till två snubbar (Danny McBride och Nick Swardson) som knockar honom och sätter på honom en dynamitväst. De vill att han ska råna en bank annars spränger de honom. De behöver bankpengarna för att betala en hitman för att döda McBrides pappa (mästerligt spelad av gamle Remo himself, Fred Ward) för att komma åt miljonerna pappan har på banken. Sen följer en bunt förväxlingar och missförstånd och dumheter innan Nick med hjälp av sin vän Chet (Aziz Ansari) kan sätta dit McBride och Swardson för gott. McBride är klockren i sin vanliga white trashroll som dum bonnlurk (och i en biroll är han alltid som bäst) och hans vapendragare Swardson (som du känner igen från typ alla Adam Sandlerfilmer) gör även han en paradroll. Eisenberg glider dock mest runt som en förvirrad Michael Cera precis som vanligt (de måste ju vara bröder!!!) och Ansari bjussar på ett par oneliners men gör inget större väsen av sig. För en gångs skull försöker man inte dra ut på en story i två timmar när man inte har material för det och filmen är beundransvärda 83 minuter lång inklusive eftertexter. Det innebär ett högt tempo som gör att filmen aldrig segar ner sig i onödan med en hel del sköna och roliga scener (bankrånet är fantastiskt). Detta till trots lyfter filmen aldrig riktigt. Svårt att sätta fingret på exakt vad det är, men mer än okej blir det aldrig.
/Surskägget

Your Highness

@@
Upplägget på papper lät klockrent när jag först hörde talas om det. Två riddare på medeltiden röker braj och ger sig ut på äventyr för att rädda prinsessan från onda trollkarlen. Med på resan får de en tuff lönnmördartjej som ska hämnas på trollkarlen för att han dödade hennes familj. Lite Cheech & Chong möter Willow. Tyvärr håller inte idéerna hela vägen från papper till film. Mycket beror på att huvudrollen spelas av Danny McBride (huvudrollen i teveserien Eastbound & Down och filmen The Foot Fist Way) som fortfarande är en av de klockrenaste birollskillarna som finns (kolla in honom i Tropic Thunder, Land of the Lost eller Hot Rod där han är kanon!) , men som i mina ögon helt enkelt inte kan bära upp en film helt själv. Vid sin sida har han James Franco som är lika borta och pårökt som han var under Oscarsgalan och som är otroligt kul bara därför samt Natalie Portman som plötsligt ville göra lite blajblaj efter ett gäng år som seriös dramaskådis. Justin Theroux som onda trollkarlen är fantastisk och Zooey Deschanel som söta prinsessan är just det - söt. Trots en del rätt coola actionsekvenser och en fantastisk scen där en CGI-groda är en vis man som ger råd, samtidigt som han är pedofil och totalt pervers (se filmen enbart på grund av den scenen), lyfter filmen aldrig. Den ligger i startläge klar för flygning hela filmen för att sen abrupt landa. Det är som att man aldrig vågar löpa hela linan ut. Synd. Potential för nåt riktigt kul finns det gott om.
/Surskägget

Land of the Lost

@@@+
Filmatisering av teveserie som jag tror aldrig gick på svensk teve, möjligtvis kunde den ses om man hade Sky Channel på den tiden då det fortfarande var nytt och fräscht med kabelteve och alla var vana vid att bara ha två kanaler (ja kära ungdomar, det är inte så längesen det var så). Will Ferrell spelar forskaren Rick Marshall som är säker på att det finns ett ställe bortom tid och rum där all tid existerar samtidigt. Tillsammans med assistenten Holly (Anna Friel) och den stackars guiden Will (Danny McBride) som råkar snubbla med av misstag hamnar hela gänget mycket riktigt i denna märkliga och smått farliga värld där både en T-rex och rymdvarelser springer runt och skapar oreda för våra hjältar. Snart är de indragna i en kamp på liv och död och universums fortsatta existens. Hahahahaha! Den här filmen är helt slut och Ferrell är lysande som vanligt. Danny McBride (Foot-Fist Way, teveserien Eastbound & Down) gör här en roll som han alltid ska göra enligt mig, nämligen en skön biroll, och är klockren (det är när han ska ha huvudroller som det skiter sig). Det är lite busigt, det är lite action, det är en hel del humor och har man bara barnasinnet med sig är detta underhållande och kul mestadels hela tiden. Visst är det en familjefilm och några av Ferrells allra galnaste idéer kom förmodligen inte med av den anledningen, men det här är fortfarande riktigt bra så gillar du Ferrell ska du absolut ge den här en chans. Och så har vi den lilla smyghyllningen till Kevin Smith och hans mästerverk Jay & Silent Bob Strike Back också som förmodligen de flesta missar men som jag givetvis serverar på silverfat här. Karaktärerna i den här filmen heter Rick Marshall, Will och Holly. Will Ferrells karaktär i Jay & Silent Bob Strike Back heter Federal Wildlife Marshal Willenholly. HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA! Lysande. Därav plusset i betyget.
/Surskägget

Hot Rod

@@@

Såhär skrev jag om filmen på en annan blogg en gång i tiden: "Hahahahaha, ännu en skön SNL-komedi. Andy Samberg tror han är tuffaste stuntkillen i världen trots att alla hans stunts går åt helvete hela tiden. Men när hans styvpappa är döende måste han ta sina stunts till en ny nivå för att dra in pengar för operationen. Tappar lite på slutet, men stor skrattfest mest hela tiden." Och efter att ha sett om den på Vrångmannens begäran eftersom att han suttit och sett den typ 10 gånger på tre dagar och skrattat sig fördärvad kan jag bara vidhålla vid den första recensionen. Det är en stor skrattfest mest hela tiden, men det där riktiga lyftet saknas. Och den tappar lite på slutet. Men visst, absolut sevärd och bjussar på mycket kul.

/Surskägget