Mystic River

@@@@
Efter gårdagens fiasko i Crackers hoppar vi fram till en film där Sean Penn är fantastisk och som har en story som är lysande i regi av Clintan. Den första bok av Dennis Lehane som mig veterligen blev filmatiserad (andra är t ex Gone Baby Gone och Shutter Island) och utspelar sig Lehanes vana trogen i Bostons arbetarkvarter. Vi får träffa tre barndomsvänner (Tim Robbins, Kevin Bacon och Penn) som efter ett trauma i barndomen har växt isär på äldre dagar. När Penns tonårsdotter (Emmy Rossum) hittas mördad blir det förstås stor uppståndelse i de gamla kvarteren. Det blir upp till Bacon som nu är snut tillsammans med sin partner Laurence Fishburne att hitta mördaren. Penn tänker dock inte vänta på att polisen gör sitt jobb och nyttjar sina gamla maffiakontakter för att skaka fram ledtrådar som kan leda honom rätt. Snart nog pekar allt mot Robbins och det blir jobbiga tider för alla inblandade. Clintan leder sina skådisar med van och varm hand och både Penn och Robbins gick hem med varsin Oscarstatyett den kvällen för Bästa Manliga Huvudroll respektive Bästa Manliga Biroll. Väl värt till bägge herrar och nog hade även herr Bacon gjort sig förtjänt av en statyett. Lehane hittar sätt att skriva trovärdiga karaktärer och att komma på en handling som är jobbig och spännande på samma gång. Det här är tummen upp hela vägen.
/Surskägget

Crackers

@
Sean Penn och Donald Sutherland i nån sorts farsartad historia där man ska knycka stålars från en gubbe som äger en pantbank. Det är mycket snack och lite verkstad i en film från 1984 som känns mer som 70-talets dokumentärkänsla än 80-talets glitter och glamour. Inget att hänga i julgran och inget att se ens om man är världens absolut största Sean Pennfan.
/Surskägget

Fair Game

@@
Sean Penn och Naomi Watts spelar CIA-paret som blir avslöjade och dumpade av CIA för att de råkar lägga näsan i blöt. Sådär lite lagom ospännande och glöms snabbt bort. Baserad på en sann händelse. Har även filmatiserats med Kate Beckinsale, Matt Dillon och Vera Farmiga i Nothing But The Truth. Fair Game är även namnet på en sopig deckarfilm med Cindy Crawford och William Baldwin. Den är baserad på en bok med samma namn. En annan filmatisering av den boken är Cobra med Stallone. Den filmen är astuff och skitbra.
/Surskägget

Angry Birds

@@
Är inte den här filmen en sisådär fem år för sen? Är det överhuvudtaget någon som fortfarande spelar Angry Birds? Är det någon som överhuvudtaget bryr sig om Angry Birds längre? Nja, jag är skeptisk. Det här borde som sagt ha kommit för länge, länge sen och som det är nu känns det sjukt oaktuellt. Med det sagt har man verkligen ansträngt sig för att fansen (vilka fans???) ska få vad de vill ha. Vi får alla de olika arga fåglarna med alla sina olika egenskaper som skjuts iväg med en slangbella in i grisarnas stad. Ja, det händer förstås en hel del annat innan vi hamnar där men det är ju det alla fansen (vilka jävla fans sa jag???) har väntat på och vill se. Jag hade en del förhoppningar på filmen då trailern faktiskt var rätt lovande och då vi trots allt får röster av sköna komiker som Jason Sudeikis, Josh Gad, Danny McBride, Maya Rudolph och Bill Hader. Tyvärr hjälper det inte. Det hjälper inte ens att man har plockat in Sean Penn för att grymta på ett par ställen (hahaha, det är rätt kul att man plockar in Sean Fuckin' Penn för att muttra och grymta) (men inte så kul som det borde vara). Allt som allt är det här helt okej underhållning som jag redan glömt bort. Inte uselt för att vara en etta, men egentligen inte bra nog att vara en tvåa heller.
/Surskägget

The Gunman

@@
Regissören har tydligen gjort Taken tidigare står det att läsa på omslaget. Därmed förväntar man sig en rejäl actionstänkare. Istället får man Sean Penn som går runt och ser lite vrång ut samtidigt som han gör massa nytta i världen. Lite som att han spelar sig själv alltså. Här och där sprinklas det ut ett par actionscener men överlag hade man velat ha betydligt mer av en film som heter The Gunman. Penn är bra. Han har deffat på sig en jäkla massa kilo muskler och ser ut att vara lika farlig som karaktären är. Men han har inte så mycket att jobba med. Storyn är lite sådär halvtråkig och actionscenerna rätt standard. Med undantag för en bra shoot-out på en herrgård är det inte mycket som höjer pulsen. Javier Bardem dyker upp som en helt okej halvskurk. Ray Winstone dyker upp som en helt okej polare till Penn. Idris Elba är knappt med som Interpolsnut. Och Mark Rylance påminner så mycket om Colin Farrell fast äldre att det är allt man tänker på när han är i bild. En okej action som borde varit mer.
/Surskägget
Vrångmannen tyckte ungefär samma sak.

The Thin Red Line

@@@@
När den kom 1998 var jag inte jätteimpad. Det spelade ingen roll att det var mästerregissören Terence Malicks stora comeback efter 20 års frånvaro. Det spelade heller ingen roll att alla i hela Hollywood ville vara med om så i trettio sekunder när Malick gjorde sin comeback. Nej. Jag jämförde filmen med Saving Private Ryan som jag tyckte var sjukt överlägsen och därmed förpassade jag The Thin Red Line till hörnet "okej-men-borde-varit-bättre". Nu en sisådär 17 år senare när jag ser om den så ser jag allt jag missade första gången. Malick är en närmast poetisk regissör som trots lugna stunder av ljus och kärlek även kan sparka stjärt när det väl smäller till. För mittpartiet är en ca 80 minuter lång krigsscen där det skjuts, sprängs och skjuts ännu mer som vi sällan sett maken till på film. Knappt att Spielbergs inledningsscen till Ryan mäktar med. Resten av tiden får vi poesi, livsåskådning och en klar och tydlig uppmaning att krig är fel. Allt utan att Malick skriver oss på näsan en enda gång. Dessutom klämmer han ut finfina insatser från de flesta skådisarna men framförallt Nick Nolte, Elias Koteas och Ben Chaplin vill jag nämna som extra bra. Kanske orättvist mot många av de andra som inte har i närheten så mycket tid i bild som dessa tre herrar (George Clooney är på riktigt med i 60 sekunder, Adrien Brody har typ en replik och Jared Leto skjuts ihjäl nästan i samma sekund vi ser honom i bild). Det måste varit härligt att ha stora skådisar i roller som statister i vanliga fall har (John C. Reilly, John Cusack, Nick Stahl, Miranda Otto). Och så får vi inte glömma Woody Harrelsons mycket snygga dödsscen. Det här är krig när det är som smutsigast och samtidigt oerhört vackert fångat av en regissör som har koll på sitt shit.
/Surskägget

The Gunman

@@
Sean Penn som åldrande ex Special Ops med samvete, i denna Taken möter Bourne, producerad av Penn och regisserad av Pierre Morel (Taken). Penn slåss tufft. Penn gråter. Penn har huvudvärk. Penn skjuter skarpt. Penn visar musklerna. Jagad av både den ena och den tredje så måste han ta reda på vem som vill honom illa, efter ett attentat han utförde för åtta år sedan. Action-thriller efter standardmall 1A som höjer sig en smula över räset eftersom Penn fortfarande är en kompetent skådis. Manuset lämnar 6700 grejer att önska. Startar segt men andra halvan av filmen tar sig, med lite pang-pang och jakt. Upplösningen är bland det larvigaste jag sett på länge. Ibland är filmen en etta och ibland är den en trea i betyg. Ok underhållning, knappt.
P.S.till hela filmteamet: DET FINNS INGA TJURFÄKTNINGAR I BARCELONA FÖR DET ÄR FÖRBJUDET DÄR!
/Vrångmannen

The Secret Life of Walter Mitty (2013)

@@@@
Nyinspelning av en gammal klassiker från 1947 med Danny Kaye i huvudrollen. Här är det Ben Stiller som inte bara axlat huvudrollen som Walter Mitty utan även rollen som regissör (vilket blir fjärde gången han regisserar sig själv, Reality Bites, Zoolander, Tropic Thunder är de tre första). Som vi kan se är en film med Ben Stiller både framför och bakom kameran en succé och detta är inget undantag. Walter Mitty är en drömmare, en man som glidit genom livet utan att göra större väsen av sig. En man som ständigt halkar lite efter ute i den verkliga världen där folk med vassa armbågar tränger sig före. Tills den dag hans jobb på tidningen Life blir hotat när Life blir uppköpt av ett annat bolag och samtliga anställda hotas med uppsägning. Plötsligt tar Mitty klivet ut i det verkliga livet för att hitta ett foto taget av legendariske fotografen O'Connell (spelad av Sean Penn) som ska pryda sista utgåvan av Life. Resan tar honom kors och tvärs över hela världen och sakta men säkert växer Walter som människa. Det här är en rejäl feel-goodfilm i samma stil som Forrest Gump där vår hjälte snubblar in i det ena och andra men där vi hela tiden vet att världen vill honom väl och att han kommer att klara sig helskinnad ur äventyret. Lika delar garv som fina stunder balanseras väl och vägs upp med bra prestationer av samtliga inblandade (underbara Kristen Wiig i lite för liten biroll slarvas kanske bort en aning då man velat se mer av henne). Hatten av för Stiller.
/Surskägget

@@@@
Har svajat lite fram och tillbaka lite i betyget men har till slut landat på en svag men mysig fyra i betyg. Håller annars med om Surskäggets fina ord om filmen ovan.
/Vrångmannen

Triss i Treor

När man recenserar finns det egentligen inget tråkigare att skriva om än en film som får tre i betyg. Tre innebär att filmen är bra, men inte lysande. Ofta är den välgjord med bra skådisar men lämnar inget bestående intryck alternativt att den inte riktigt skapar den känsla av magi i kroppen på en som riktigt bra filmer gör. Å andra sidan är den inte så dålig så man är arg eller garvar åt hur uselt det är heller. Treor är liksom filmer som ligger där och puttrar. Därmed finns det många gånger inte så jättemycket att säga om dem. Här kommer tre såna filmer.

Lawless
@@@
Allas vår favoritdåre Shia LeBeouf och allas vår favoritfilmgalning Tom Hardy spelar bröder som bränner olaglig sprit och säljer under förbudstiden i USA. De blir inblandade i maffian halvt om halvt mot sin vilja och sedan spårar det givetvis ur. Vi ser även Jessica Chastain och Mia Wasikowska som flickvänner till herrarna. Framförallt Chastain sticker ut, men även Hardy gör ett riktigt bra jobb i en film som överlag är välgjord meeeeeen lite för standard 1A för att bli mer än en trea.
/Surskägget

Gangster Squad
@@@
Mer gangster och mer duktiga skådisar. Den här gången är det Sean Penn, Josh Brolin, Ryan Gosling, Emma Stone, Giovanni Ribisi, Michael Peña och Nick Nolte som får röja loss i en James Ellroyinspirerad 50-talsdeckare där skurkarna är onda, hjältarna elaka och damerna livsfarliga. Det är L.A. Confidential light skulle man kunna säga och trots att det finns mycket potential i storyn och karaktärerna lyfter detta aldrig till större höjder.
/Surskägget

The Big Wedding
@@@
Okej här snackar vi ensemblefilm. Robert De Niro, Susan Sarandon, Robin Williams, Diane Keaton, Topher Grace, Amanda Seyfried och Katherine Heigl har huvudrollerna i denna romantiska dramakomedi som kretsar kring förberedelserna inför ett bröllop. Givetvis är inget som det ska vara i denna hyfsat instabila familj och karaktärerna snurrar in sig i det ena märkliga scenariot efter det andra. Ibland på gränsen till överspel och sängkammarfars, men den håller sig hela tiden på rätt sida den gränsen tack och lov. Liten halvrolig rulle för stunden med många duktiga skådisar att vila ögonen på.
/Surskägget

Gangster Squad

@@

Gangsterkungen och tillika psykopaten Mickey Cohen (Sean Penn) håller Los Angeles i ett järngrepp i slutet av 40-talet. Domare, poliser och advokater är alla köpta och tittar åt andra hållet. Polischefen sätter ihop en hemlig grupp av toppsnutar (Josh Brolin, Ryan Gosling m.fl) för att förklara krig mot den farlige gangstern och stoppa hans brottsliga framåtmarsch en gång för alla. Lite kärleksintresse inslängt i form av Emma Stone som kommit till Hollywood för att bli stjärna men hamnat snett. Hela filmen är en gigantisk klyscha med ok action, snygga stjärnor och snygg scenografi. Pulsen höjs aldrig ens en halv gång och man tittar bara på klockan på mobilen ett par gånger för att hur mycket det är kvar av filmen. Moving on.

/Vrångmannen