Dunkirk

@@@
Vrångmannen gick ner i både brygga och spagat och tokhyllade hela vägen in i kaklet och bortom (som han alltid gör när Christopher Nolan är i farten). Jag är inte lika lättflörtad och vill bli bjuden både på middag och tre flaskor vin innan jag släpper till. Nolan är en av de mest spännande regissörerna vi har idag utan snack. Och det här är absolut riktigt bra. Stundtals är det magiskt och mästerverksnivå. Men långt ifrån hela tiden. Eftersom att det är en krigsfilm blir det också naturligt att man jämför med Spielbergs mästerverk Saving Private Ryan, Stones mästerverk Plutonen, Coppolas mästerverk Apocalypse Now och Gibsons nära-nog-mästerverk Hacksaw Ridge. Dunkirk når inte upp till någon av dessa filmer. Det är ett onödigt hoppande i tid, vi får inte lära känna karaktärerna tillräckligt mycket och för att vara såpass mycket pang-pang och action är det ovanligt långdraget och segt på sina håll. Kanske hade jag för stora förväntningar som inte gick att uppfylla, men nog tycker jag att Nolan borde lyckats skapa något betydligt bättre än det här. Inte dåligt som sagt, men inte det mästerverk man hyllar den för heller. Kul dock att detta är andra filmen Tom Hardy gör med Nolan där han sitter med en mask för hela nyllet filmen igenom.
/Surskägget

Legend

@@@@
Tom Hardy har ju gång på gång visat prov på vilken grym skådis han är. Framförallt skiljer sig alla hans karaktärer rejält från varandra och Hardy lyckas hela tiden anpassa sig, sin fysik, sina gester och sitt tal så att t ex hans roll i Mad Max skiljer sig från The Revenant skiljer sig från Inception skiljer sig från The Dark Knight Rises etc. Mångsidig som fan helt enkelt. I Legend spelar han inte bara en utan två karaktärer, två tvillingbröder. Här får vi faktiskt en gång för alla verkligen prov på att han är mångsidig då bröderna upplevs som två helt olika personer som bara råkar vara lika varandra till utseendet. Manér, miner, tal är det dock skillnad på. Kudos till Hardy alla dagar i veckan för den här. Storyn i sig är en ganska standard gangster-börjar-på-botten-tar-sig-till-toppen-och-dalar-igen-story som vi sett förr (baserad på verklighetens gangstertvillingbrorsor bröderna Kray som härjade i London på 60- och 70-talen). Det verkligen skälet att se den här filmen heter Tom Hardy helt enkelt. Så sjukt magiskt jävla bra är han.
/Surskägget
PS. Jag har sett om The Dark Knight Rises ett flertal gånger efter den jättearga ettan jag gav den efter första biovisningen och måste säga att den har växt rejält. Fortfarande den sämsta av de tre filmerna Nolan gjorde men det nuvarande betyget skulle hamna på @@@. Och Hardy som Bane är tuff, Darth Vaderröst eller ej.

@@@
Här hittar ni min ressis
/Vrångmannen

The Revenant

@@@@
Leo DiCaprios första Oscar är välförtjänt (även om jag personligen kan tycka att han var ännu bättre i Wolf of Wall Street och att han borde fått en statyett redan då) i denna makalösa actionwestern som börjar med en smäll och sedan bara tar med oss på en berg-och-dalbana av känslor och actionsekvenser vi knappt sett på film förr. Den inledande actionscenen är bland det ballaste som visats på duk med långa tagningar, mycket specialeffekter och nästan dokumentär känsla som sätter oss som tittare mitt i smeten. Snyggt som fan (vad annat kunde man förvänta sig från regissören bakom Birdman?). DiCaprio i alla ära, men en hjälte blir aldrig bättre än den skurk man möter. Tom Hardy gör skurken och att han inte fick en Oscar för birollen är skam på torra land. Än en gång bevisar Hardy att han är en av sin tids allra bästa. Att filmen inte får en klockren femma precis som Vrångmannen utlyste glatt när han recenserade filmen beror på att det finns en liten dipp nånstans ca 90 minuter in i filmen. Återigen borde man ha kört på konceptet kill your darlings och klippt ner DiCaprios resa i vildmarken med kanske 20 minuter. Jag behöver inte se honom gömma sig från indianer, äta rått buffelkött och simma runt i iskallt vatten för att förstå att han har det tufft. Det har jag redan fattat ändå. Petitess i sammanhanget kanske, men sånt skiljer ett mästerverk från "bara" en riktigt, riktigt bra film.
/Surskägget

The Revenant

@@@@@
Ända sedan jag såg den briljanta och pulshöjande trailern så har förväntningarna varit skyhöga på det här äventyrsdramat. Leonardo Di Caprio! Tom Hardy! Regissören till fjolårets Oscarsvinnare Birdman, Alejandro González Iñárritu (prova att säga det namnet tre gånger fort)! Baserad (löst) på verkliga händelser så utspelar sig The Revenant i 1820-talets Amerika. Vi följer en grupp pälsjägare, långt ute i den skrämmande och vackra vildmarken, som blir utsatt för ett bakhåll av urinvånarna som (med all rätt) känner sig hotade av dessa vita tjuvar som klampat in på deras territorium för att plundra, hota och skörda. Vad som följer är en actionscen (if you will) som inte liknar någonting jag någonsin har sett på film med mina egna ögon. Makalöst! Redan i början förstår jag att The Revenant kommer att vara någonting alldeles extra. Vi bjussas på tillika vildmarksäventyr som våldsamt hämnddrama som ett poetiskt konstverk. Fotot och miljöerna är ren och skär filmmagi. Den här filmen borde vara perfekt att se i IMAX-formatet (tyvärr gjorde jag inte det). The Revenant är aldrig tråkig, ofta höjs pulsen rejält då filmen rent ut sagt är skitspännande, samtidigt som det vilar en slags andlig och sorgsen stämning över den. Skådespelarprestationerna är på absolut topp, i synnerhet Tom Hardy som än en gång visar var skåpet ska stå. Musiken är också helt perfekt, etc etc... Fuck it. Se filmjäveln. Det blir inte bättre än såhär i år. Det är omöjligt. Jag behöver nog inte vara speciellt våghalsig när jag sticker ut hakan och säger att The Revenant plockar hem de allra flesta priser igen på årets Oscarsgala. Annars jävlar.
/Vrångmannen

Legend

@@@
Legend är baserad på en sann och ytterst galen historia om Englands största brottslingar genom tiderna, tvillingbröderna Reggie och Ronnie Kray. Vrålsnygg rulle med en Tom Hardy i högform, gånger två! Hardy spelar bägge bröderna och detta löser regissören och manusförfattaren Brian Helgeland ypperligt med lite gamla och nya trick, så Hardy kan spela mot sig själv på vita duken. Tom Hardy är alltså fenomenal här (vad är nytt liksom?) och bär filmen på sina axlar, även under de mer spretiga partierna. Helgeland försöker tyvärr följa den sanna historien till punkt och pricka och tappar då en del av friheterna i berättandet för att göra det så dramatiskt som möjligt. Det blir lite styltigt i storyn liksom och det är ju trots allt en underhållningsfilm det här (och en mycket blodig sådan). Brian Helgeland är annars en utsökt manusförfattare med en handfull höjdare på sin CV. En annan grej jag inte gillar är att användandet av musiken bitvis känns vansinnigt malplacerat. Ibland så illa så jag irriterar mig istället för att hänföras av dramat. Nåväl, trots några klavertramp så är Legend en bra och intressant gangsterfilm. Speciellt om man inte har en aning om vilka bröderna Kray var, eller vad de gjorde.
/Vrångmannen

Locke

@@@
Hmm. Det här var ju faktiskt lite annorlunda och udda. Tom Hardy spelar Ivan Locke, en civilingenjör med betong som specialitet. Just denna kväll när vi får lära känna honom går det mesta åt helvete för honom. Nästa morgon ska den största betonggrunden i Europas historia läggas, ett one-night-stand ska föda barn och han måste berätta allt för sin fru. Jobbigt läge helt enkelt. I princip hela filmen utspelas i Ivans bil där han sitter och ringer runt mellan sin chef, sin underhuggare, sin fru och sin "älskarinna". Tom Hardy är enda skådisen vi ser i bild, övriga är enbart med som telefonröster. Filmen utspelar sig i princip i realtid och det enda som egentligen händer är att Hardy sitter och pratar i telefon i 80 minuter. Låter det tråkigt? Det är det garanterat inte. Tom Hardy visar här vilken grym skådis han är genom att bära hela filmen på sina axlar. Karaktären Ivan skiljer sig stort från t ex Bane, Mad Max eller Bronson och det är svårt att ens föreställa sig att det är samma kille som spelar alla rollerna. Dialogen är också bra och man bygger upp en spänning i samtalen där nånting går lite mer fel hela tiden. Visuellt är filmen skitsnygg med det brittiska nattmörkret i skarpt kontrast till motorvägarnas olika ljuskällor. Se den för Hardys skull och för att du förmodligen behöver nånting lite mer verklighetsgrundat mellan alla Avengersfilmer.
/Surskägget

Mad Max: Fury Road

@@@@@
What a lovely day... Mad Max: Fury Road är lika mycket en unik upplevelse som det är en actionfilm. Kanske mer. Det är ett sjuhelvetes drag i princip hela tiden. Som världens bästa berg och dalbana, som du aldrig vill ska ta slut. Den är också en slags vacker, lite poetisk och galen rockopera (utan sången då...) i en framtid där alla, och då menar jag ALLA, har blivit fullständigt galna. Mad Maxfilmerna har ju aldrig varit kända för sina invecklade och komplicerade storys och självaste Max är ju allt annat än talför. Så är fallet även här. Inga konstigheter eller krångliga förklaringar. Det körs på bara. Fury Road skakar av stämning, puls och visuell fantasi. Man känner krut och avgasdoft i biografen ta mig fan. Jag var helt slut efter den två timmar långa visningen (som för övrigt kändes som en kvart).Tom Hardy (Mad Max) och Charlize Theron (Imperator Furiosa) bjuder i de små, lugnare stunderna, mellan all galenskap, på det lilla mänskliga som kanske finns kvar i den mörka helvetesvärld deras karaktärer lever i. Fokus är dock på oktandoftande ultra-action med galna stunts och våldsamheter. George Miller (som är 70 bast i år!) är antingen en dåre eller ett geni, som fick för sig att göra ytterligare en Mad Maxrulle, trettio år efter den sista som hade premiär 1985. Efter att ha upplevt filmen så är jag helt övertygad om det senare. Jag välkomnar en uppföljare. Eller två. Eller tre. Så länge trean inte heter Beyond Thunderdome...
/Vrångmannen

@@@@
Ja jävlar vilket ös det här var! Miller tar det bästa av de tre första filmerna och trycker ihop det i en helgalen actionstänkare som man sent ska glömma. Sen skadar det givetvis inte att det finns mängder med referenser till de andra tre filmerna utströdda över hela filmen hehehe. Av de tre tidigare filmerna påminner den här mest om Mad Max 2 med sin ödelagda framtidsvärld, galna biljakter, vildsinta karaktärer och adrenalinpumpande action. Det som dock är smått fantastiskt är att slutscenen i Mad Max 2 (ni vet den där typ halvtimmen av den ballaste biljakten nånsin) fortfarande är tuffare än vilken som helst av actionscenerna i den här och då är Mad Max 2 från 1981 så ni fattar själva hur jävla ball den är!!! Hursomhelst, det spars inte på krutet i Fury Road. Action, lite snack, action, lite karaktärsutveckling, action, lite mer snack, mer action och så lite action till. Ungefär så ser filmen ut. Charlize Theron blir bara vackrare med åren t o m när hon är inkletad i smutsig olja och sanddamm. Att hon dessutom är Oscarsvinnande skådis som kan leverera gör att hennes karaktär Furiosa blir en av de ballare actionbrudarna vi sett på länge. Tom Hardy är en bra skådis men tyvärr har jag lite svårt för honom i den här rollen. Varje gång han pratar tänker jag bara på Bane och resten av tiden muttrar han mest för sig själv. Nä, Mel Gibson ÄR fortfarande Mad Max så det så. Oavsett håller vi tummarna för en eller gärna flera uppföljare.
/Surskägget

Triss i Treor

När man recenserar finns det egentligen inget tråkigare att skriva om än en film som får tre i betyg. Tre innebär att filmen är bra, men inte lysande. Ofta är den välgjord med bra skådisar men lämnar inget bestående intryck alternativt att den inte riktigt skapar den känsla av magi i kroppen på en som riktigt bra filmer gör. Å andra sidan är den inte så dålig så man är arg eller garvar åt hur uselt det är heller. Treor är liksom filmer som ligger där och puttrar. Därmed finns det många gånger inte så jättemycket att säga om dem. Här kommer tre såna filmer.

Lawless
@@@
Allas vår favoritdåre Shia LeBeouf och allas vår favoritfilmgalning Tom Hardy spelar bröder som bränner olaglig sprit och säljer under förbudstiden i USA. De blir inblandade i maffian halvt om halvt mot sin vilja och sedan spårar det givetvis ur. Vi ser även Jessica Chastain och Mia Wasikowska som flickvänner till herrarna. Framförallt Chastain sticker ut, men även Hardy gör ett riktigt bra jobb i en film som överlag är välgjord meeeeeen lite för standard 1A för att bli mer än en trea.
/Surskägget

Gangster Squad
@@@
Mer gangster och mer duktiga skådisar. Den här gången är det Sean Penn, Josh Brolin, Ryan Gosling, Emma Stone, Giovanni Ribisi, Michael Peña och Nick Nolte som får röja loss i en James Ellroyinspirerad 50-talsdeckare där skurkarna är onda, hjältarna elaka och damerna livsfarliga. Det är L.A. Confidential light skulle man kunna säga och trots att det finns mycket potential i storyn och karaktärerna lyfter detta aldrig till större höjder.
/Surskägget

The Big Wedding
@@@
Okej här snackar vi ensemblefilm. Robert De Niro, Susan Sarandon, Robin Williams, Diane Keaton, Topher Grace, Amanda Seyfried och Katherine Heigl har huvudrollerna i denna romantiska dramakomedi som kretsar kring förberedelserna inför ett bröllop. Givetvis är inget som det ska vara i denna hyfsat instabila familj och karaktärerna snurrar in sig i det ena märkliga scenariot efter det andra. Ibland på gränsen till överspel och sängkammarfars, men den håller sig hela tiden på rätt sida den gränsen tack och lov. Liten halvrolig rulle för stunden med många duktiga skådisar att vila ögonen på.
/Surskägget

Locke

@@@@@
Hur är det möjligt? En film som utspelar sig i 90-minuters realtid. En man i en bil på motorvägen (briljante Tom Hardy). Det är bara han, bilen, telefonen och rösterna på de människor han talar med. Hur är det möjligt att något sådant kan bli så fruktansvärt bra? Med bilen som biktstol får vi följa den högst sympatiske vardagsmannen Ivan Lockes resa. Att avslöja mer är att göra alla en oerhörd otjänst. Det är snyggt. Gripande. Spännande. Intensivt. Originellt. Man vill ha mer. Mer av allt. Vilken förbannad enmanshow. Hur är det möjligt? Se den här filmen!
/Vrångmannen

This Means War

 @
Jag gillar regissören McG's filmer. Charlie's Angels 1+2 bjussade på skönt ös med glimten i ögat, busiga karaktärer och överdrivna skurkar (hahaha galningen Crispin Glover!), We Are Marshall bjussade på ett bra amerikanskt fotbollsdrama och Terminator Salvation bjussade på bra actionstänk. Därför såg jag fram emot denna rulle om två CIA-agenter som är polare som råkar börja dejta samma tjej och därmed hamnar i fejd med varandra. Det här borde vara exakt den typen av actionkomedi som Charlie's Angels är och därmed passa McG som hand i handsken. Istället bjussas det på ren och skär skit. Humorn är obefintlig, actionsekvenserna skakigt fula och karaktärerna så ytliga att man inte bryr sig om dem ett dugg. Reese Witherspoon har bantat ner sig till ett streck med två jätteögon som guppar runt i en dödskalle med skinn på och man oroar sig mest över att hon borde käka en pizza istället för vilken av de två grabbarna hon ska välja. Chris Pine (mest känd som Kapten Kirk från nyinspelningen av Star Trek) ser ut som James van der Beeks mongoloide bror och skådespelar ungefär på den nivån med ett lätt förvånat ansiktsuttryck hela tiden. Tom Hardy (känd från en bunt engelska actionrullar du inte sett samt Inception) glider runt i fånig frisyr och verkar undra vad fan hans manager tvingat honom att vara med i för skit. Från första till sista bildruta är det här så oengagerat och generande trist att man häpnar över att det överhuvudtaget fick ok från filmbolaget att släppas. Bläurk!
/Surskägget

@
Vedervärdigt trams.
/Vrångmannen