Julkalendern 22 dec - Även änglar äter bönor (1973)

@
Urtrist gammal gangsterkomedi med Bud Spencer och Giuliano "medverkade i över hundra filmer" Gemma (istället för Old Blue Eyes, Terence Hill). Handlingen SKA vara att Spencer och Gemma är ett par vanliga killar som misstas som tuffa mördare av nåt gangstergäng på 30-talet. Ska vara. Jag fattar noll. Det händer knappt någonting. Uselt dubbat och dammigt foto. Några slagsmål och så den där farsen igen med tillhörande galet överspel. Outhärdlig rulle. O-U-T-H-Ä-R-D-L-I-G.
/Vrångmannen

Blood In, Blood Out

@@@@
Oj oj oj oj oj. En av de riktigt fina gamla klassikerna man såg mängder med gånger som tonåring. Helt plötsligt gick alla runt och pratade som om man vore tuffaste latinogangstern från L.A. "What up ese?", "Vatos locos, carnal!" och "Ey homes" blev standardfraser hahaha. Vitaste killarna den här sidan albinos glider runt och är "tuffa" hahahaha. Filmen däremot är ju så pass bra och skådisarna i den pratar konstant såhär så det blev lätt att plocka upp när man var ung och oförstörd och lätt att påverka. Taylor Hackford som har rattat klassiker som En Officer Och Gentleman, Mot All Odds och Ray styr sin ensemble med varm hand och lyfter fram riktigt fina prestationer ur folk man inte riktigt skulle kunna tro det om som t ex Jesse "var med i teveserien Fame" Borrego, Damian "inget annat av värde nånsin" Chapa och Benjamin "dyker upp här och där nuförtiden" Bratt. Vi får följa dessa tre killars liv som tonåringar upp i vuxen ålder och se hur det går åt olika håll för dem efter att ha varit busiga minituffingar. En hamnar i finkan och blir heltidsgangster, en blir snut och en blir heroinberoende målare. Runt dessa livsöden väver Hackford en intressant berättelse om rasism, gängkultur och bitar av Los Angeles historia. Tre timmar flyger förbi och när eftertexterna rullar börjar man glida runt och surra som en latinogangster. Ey vato, what up homes?
/Surskägget

Legend

@@@@
Tom Hardy har ju gång på gång visat prov på vilken grym skådis han är. Framförallt skiljer sig alla hans karaktärer rejält från varandra och Hardy lyckas hela tiden anpassa sig, sin fysik, sina gester och sitt tal så att t ex hans roll i Mad Max skiljer sig från The Revenant skiljer sig från Inception skiljer sig från The Dark Knight Rises etc. Mångsidig som fan helt enkelt. I Legend spelar han inte bara en utan två karaktärer, två tvillingbröder. Här får vi faktiskt en gång för alla verkligen prov på att han är mångsidig då bröderna upplevs som två helt olika personer som bara råkar vara lika varandra till utseendet. Manér, miner, tal är det dock skillnad på. Kudos till Hardy alla dagar i veckan för den här. Storyn i sig är en ganska standard gangster-börjar-på-botten-tar-sig-till-toppen-och-dalar-igen-story som vi sett förr (baserad på verklighetens gangstertvillingbrorsor bröderna Kray som härjade i London på 60- och 70-talen). Det verkligen skälet att se den här filmen heter Tom Hardy helt enkelt. Så sjukt magiskt jävla bra är han.
/Surskägget
PS. Jag har sett om The Dark Knight Rises ett flertal gånger efter den jättearga ettan jag gav den efter första biovisningen och måste säga att den har växt rejält. Fortfarande den sämsta av de tre filmerna Nolan gjorde men det nuvarande betyget skulle hamna på @@@. Och Hardy som Bane är tuff, Darth Vaderröst eller ej.

@@@
Här hittar ni min ressis
/Vrångmannen

Live By Night

@@@@
Ben Affleck har senaste tio åren eller så lyckats bli en av de mer respekterade regissörerna i Hollywood. Här bevisar han återigen varför. Precis som i klockrena Gone Baby Gone har Affleck skrivit och regisserat en adaption av en av Dennis Lehanes böcker. Kombon är klockren och jag hoppas det finns planer på fler samarbeten framöver. Den här gången utspelar sig hela rasket i slutet av 20- och början av 30-talet. Det är förbudstider i USA och stora pengar går att tjäna på att smuggla sprit om man är rätt person. Afflecks karaktär Coughlin är en sådan snubbe. På uppdrag av italienska Bostonmaffian beger han sig ner till Florida och bygger där upp en ordentlig smugglingsbusiness som drar in enorma stålars. Mot sig har han allt från andra maffiaklaner till Ku Klux Klan och religiösa grupperingar. Affleck låter historien ta sin tid och filmen är till stora delar karaktärsdriven. När det väl bli action så smäller det dock till rejält och sista shoot-outscenen är riktigt snygg. Samtidigt smyger Affleck in en antirasistisk agenda som med all förmodan är riktad mot Trump och hans anhängare i dessa dagar. Lehane har som vanligt lyckats skapa en gangsterstory med både djup och action och Affleck har överfört det hela till bioduken med stor framgång. Det är bara att lyfta på hatten.
/Surskägget

Whitey: The United States of America vs James J. Bulgur

@@@
Regissören Joe Berlinger har gjort sig ett stort namn som dokumentärfilmare med Paradise Losttrilogin om ett mordfall där tre oskyldiga killar sattes dit för mord de inte begått bara för att de lyssnade på hårdrock i princip (alla tre är nu frikända) samt dokumentären om Metallicas härliga sammanbrott under inspelningarna av St Anger, filmen Some Kind of Monster. Nu är han tillbaka för att ta sig an en av de mest ökända brottslingarna i USA, Whitey Bulgur som länge var den ledande maffiakungen i Boston (se även filmatiseringen av Whiteys liv, Black Mass, med en lysande Johnny Depp i huvudrollen). Även om vi får ta del av en hel del av Whiteys liv och tvivelaktiga karriär som gangsterkung så koncentrerar sig filmen på den rättegång som efter flera år äntligen kan bli av då Whitey lyckats hålla sig gömd i närmare 20 år. Och det är väl här det brister lite. Det blir för mycket trist rättegångssnack och för lite av det som är intressant, nämligen Whitey och den förödelse han lämnade bakom sig. Trots allt en intressant film som borde strukturerats lite hårdare för att ha ett bättre tempo.
/Surskägget

Black Mass

@@@@
Skön gangsterrulle i samma stil som Donnie Brasco eller Blow. De gemensamma faktorerna i alla tre filmer är att man har Johnny Depp i huvudrollen och att de är baserade på verkliga händelser. Här spelar Depp Bostongangstern James "Whitey" Bulger som lyckades med konststycket att vara en av de farligaste brottslingarna i USA samtidigt som han agerade informatör åt FBI och därmed var mer eller mindre skyddad av FBI-agenten som hade hand om honom. Bulger kunde därmed härja runt precis som han ville och mörda till höger och vänster utan att snuten slog till mot honom samtidigt som han skvallrade på sina maffiakonkurrenter varpå FBI slog till mot dem och satte dem i fängelse och därigenom gav Bulger ännu mer frihet då hans motståndare försvann en efter en. Ganska smutt upplägg om man är gangster och vill klättra på karriärstegen. När korthuset väl rasade såg Bulger till att försvinna illa kvickt och hans kompanjoner fick ta smällen. Han lyckades hålla sig undan i närmare 15 år innan FBI till slut hittade honom efter ett tips och kunde sätta honom i finkan. Depp gör en klockren roll som Bulger. Han pendlar med lätthet mellan charm och karisma till att bli den farligaste psykopat man inte vill vara på samma planet som. Snyggt, spännande och underhållande mest hela tiden.
/Surskägget

Life of Crime

@@
Med Jennifer Aniston, Will Forte, Isla Fisher, Mark Boone Junior och Tim Robbins i rollerna i en film som är baserad på en bok av Elmore Leonard förväntade jag mig betydligt mer. Visst får vi en del klassisk Leonard som skurkar som inte alltid riktigt har tänkt igenom sina handlingar hela vägen, hyfsat kul dialog och lite oväntade vändningar men långt ifrån levererat som när det kan bli som bäst (Jackie Brown, Get Shorty, Out of Sight). Alla skådisar gör okej ifrån sig ändå är det något som saknas. Kanske beror det på regin, jag vet inte. Det där lyftet man väntar på händer aldrig och filmen puttrar så sakteliga på tills eftertexterna plötsligt rullar och man inser att man egentligen inte sett något spännande hända under 90 minuter. Snöpligt värre.
/Surskägget

Killing Me Softly

@@
Dramathriller där tre smågangsters rånar ett pokerbord som drivs svart av maffian. Givetvis är detta inte okej och de får maffian efter sig i form av Brad Pitt som spelar en iskall lönnmördare. Han får självklart tag i dem och dödar dem. Sluttexter. Jaha? Det här är väldigt mycket vi har sett det förr där man på förhand har bra koll på vilka karaktärer som kommer att göra vad och när. Det är välspelat och välskrivet och välregisserat men också rätt så tråkigt. Och då spelar det ingen roll att skådisarna är bra och dialogen känns trovärdig när man ändå sitter och gäspar och sneglar på klockan. Det som stör mest är ett par scener mellan Brad Pitt och James Gandolfini. Inte för att de är dåliga på något sätt. Tvärtom är de förmodligen filmens höjdpunkter. Men de har absolut noll med resten av filmen att göra och känns därför sjukt malplacerade i filmens mitt. Ungefär som att man var tvungen att lägga till lite scener för att göra filmen lite längre än man egentligen hade material för. Älskar man sina gangsterrullar ska man förmodligen se den här bara för att bocka av den från listan. Eller inte.
/Surskägget

Dom Hemingway

@@@@
HAHAHAHAHA SLUUUUTAAAAA!!!! Såhär rolig får man fan inte vara. Jude Law är Dom, en smågangster som suttit ett gäng år på kåken utan att avslöja vem chefen för ligan är. Nu när han kommer ut ska ha få sin belöning för att han höll käft och det är ett gäng miljoner. Meeeeeeen självklart är Dom så jävla pantad så att det mesta går åt helvete för honom. Klassisk brittisk gangsterfilm har blandats med klassisk brittisk humor och resultatet är makalöst bra. Och just när man tror sig veta var filmen ska ta vägen gör den en sväng åt helt fel håll och allt rasar samman igen för Dom. Hahahaha! Law är otrolig som Dom. Roligast ena stunden och farligast nästa. Han ÄR en psykopat, det är för bra gjort, det går fan inte att skådespela, man måste vara så knäpp på riktigt. Den här rollen borde man kastat Oscarsstatyetter på Law för, men han blev ju inte ens nominerad sjukt nog. Se till att få tag på den här lilla pärlan och se den och se om den. Det är sällan man blir såhär pass bra underhållen.
/Surskägget

@@@
Inte fullt så toppen som Surskägget påstår, men helt klart en lite annorlunda, skuvad och underhållande gangsterrulle med sköna karaktärer och en makalöst bra Jude Law. Kalas för stunden, men sen borta. Boff bara.
/Vrångmannen

Triss i Treor

När man recenserar finns det egentligen inget tråkigare att skriva om än en film som får tre i betyg. Tre innebär att filmen är bra, men inte lysande. Ofta är den välgjord med bra skådisar men lämnar inget bestående intryck alternativt att den inte riktigt skapar den känsla av magi i kroppen på en som riktigt bra filmer gör. Å andra sidan är den inte så dålig så man är arg eller garvar åt hur uselt det är heller. Treor är liksom filmer som ligger där och puttrar. Därmed finns det många gånger inte så jättemycket att säga om dem. Här kommer tre såna filmer.

Lawless
@@@
Allas vår favoritdåre Shia LeBeouf och allas vår favoritfilmgalning Tom Hardy spelar bröder som bränner olaglig sprit och säljer under förbudstiden i USA. De blir inblandade i maffian halvt om halvt mot sin vilja och sedan spårar det givetvis ur. Vi ser även Jessica Chastain och Mia Wasikowska som flickvänner till herrarna. Framförallt Chastain sticker ut, men även Hardy gör ett riktigt bra jobb i en film som överlag är välgjord meeeeeen lite för standard 1A för att bli mer än en trea.
/Surskägget

Gangster Squad
@@@
Mer gangster och mer duktiga skådisar. Den här gången är det Sean Penn, Josh Brolin, Ryan Gosling, Emma Stone, Giovanni Ribisi, Michael Peña och Nick Nolte som får röja loss i en James Ellroyinspirerad 50-talsdeckare där skurkarna är onda, hjältarna elaka och damerna livsfarliga. Det är L.A. Confidential light skulle man kunna säga och trots att det finns mycket potential i storyn och karaktärerna lyfter detta aldrig till större höjder.
/Surskägget

The Big Wedding
@@@
Okej här snackar vi ensemblefilm. Robert De Niro, Susan Sarandon, Robin Williams, Diane Keaton, Topher Grace, Amanda Seyfried och Katherine Heigl har huvudrollerna i denna romantiska dramakomedi som kretsar kring förberedelserna inför ett bröllop. Givetvis är inget som det ska vara i denna hyfsat instabila familj och karaktärerna snurrar in sig i det ena märkliga scenariot efter det andra. Ibland på gränsen till överspel och sängkammarfars, men den håller sig hela tiden på rätt sida den gränsen tack och lov. Liten halvrolig rulle för stunden med många duktiga skådisar att vila ögonen på.
/Surskägget

The Untouchables

@@@@

Har som ni kanske vet svårt för Kevin Costner. Tycker mest han är ett stenansikte som kör samma min film efter film efter film och inte bjussar på nåt skådisvärde överhuvudtaget. Dock måste jag ge honom att han faktiskt gör en riktigt bra insats i den här rullen som Elliott Ness, mannen som fick i uppdrag att sätta dit Al Capone (filmen bygger alltså på en sann historia). Och om Costner är bra som Ness är Robert De Niro fantastisk som Capone. Han glider runt och är farligare än alla Gudfaderfilmer tillsammans och frustar och spottar och beter sig och är galnast, charmigast och farligast i en klockren kombo. Vill också minnas att detta var lite av Sean Connerys comeback till de stora filmerna igen efter ett par års limbo efter att han lagt av som Bond. Och Connery är givetvis briljant som Ness stenhårde sidekick. Filmen är spännande och underhållande från start till mål och vi får mängder med actionsekvenser samtidigt som vi får en hyfsat korrekt bild av vad som faktiskt hände där i Chicago under Capones maffiastyre. Icke heller att förglömma är Andy Garcias mycket fina insats som stenhård sidekick till Costner. Det här är en riktigt hederlig 80-talsklassiker som stått sig mycket väl mot tidens tand. Har du inte sett den än är det tjänstefel.

/Surskägget

@@@@
Det är bara att ställa sig upp, ge honnör och rätta sig in i ledet. En riktigt bra film av en riktigt bra filmskapare från det härliga 80-talet. Håller klockrent än idag
/Vrångmannen

Pusher 3

@@@
Då tar vi tredje och sista delen också när vi ändå håller på. Vet inte varför men fått för mig att de allra flesta tycker detta är den sämsta delen i trilogin och att den mest är där för utfyllnad. Jag håller absolut inte med. Trean håller fortfarande riktigt hög klass och vinklar om litegrann så att vi denna gång får följa mannen i toppen av näringskedjan, ni vet Milo, och inte grabbarna nere i ankdammen. Filmen följer Milo under ett hektiskt dygn. Inte nog med att han försöker peta in så många Anonyma Narkomanermöten som möjligt, han ska dessutom förbereda och laga mat till typ 100 gäster till dotterns födelsedag samtidigt som han ansätts till höger och vänster ifrån av diverse skumma typer som vill göra snabba knarkaffärer. Mot bättre vetande hoppas Milo på en affär med ecstasy och snart nog går allt åt helvete. Stackars Milo. Han får flänga mellan dotterns födelsedagsfest och flertalet möten gangstrar emellan. Stressen gör att han börjar peta i sig både den ena och andra drogen och så gick det åt skogen med hans 14 nyktra dagar också. Som vanligt i Pusherfilmerna är det karaktärsdrivet och "långsamt" för att sedan blixtra till i ett par riktigt blodiga scener där det köttas och slafsas rejält. Vid det här laget är det inget nytt under solen (Pusher del ett kändes ju på sitt sätt ganska nyskapande) men trean levererar en schysst gangsterstory som absolut är sevärd.
/Surskägget
PS. Det finns numera en brittisk remake av första filmen. Har inte sett den och har inga planer på det heller. Då kan man väl lika gärna se om danska förlagan.

Izzat

@@@
Norsk gangsterrulle i samma stil som Snabba Cash eller Pushertrilogin. Här är det slutet av 80- och början av 90-talet och vi får följa tre barndomsvänner som fastnar i kriminalitet bara för att de när de är små ser upp till gangstern Saddiq och börjar hjälpa honom göra inbrott. Det ena leder till det andra och plötsligt är vår trio vänner Saddiqs närmaste män som sköter all knarkhandel åt honom. Pengarna strömmar in, de går förbi alla köer till alla inneställen, det är brudar och bilar, party och droger. Allt som en kriminell ung man med pengar på fickan vill ha. Men det finns givetvis en baksida, som att behöva avrätta sin bästa kompis bara för att han försöker lämna gangsterlivet bakom sig. Ingen går att lita på och stressen att leva på fel sida lagen tär hårt på nerverna. Actionscenerna är snygga och hyfsat Hollywoodpåkostade, karaktärerna kanske en aning endimensionella men fullt trovärdiga och handlingen i stort intressant. Skildringen av det kriminella livet varvas med det vanliga familjelivet och hur det är att växa upp som invandrare i Norge med familjens krav på heder och traditioner från det gamla hemlandet. Kul att norrmännen liksom danskarna kan leverera bra action när de vill.
/Surskägget

Gangster Squad

@@

Gangsterkungen och tillika psykopaten Mickey Cohen (Sean Penn) håller Los Angeles i ett järngrepp i slutet av 40-talet. Domare, poliser och advokater är alla köpta och tittar åt andra hållet. Polischefen sätter ihop en hemlig grupp av toppsnutar (Josh Brolin, Ryan Gosling m.fl) för att förklara krig mot den farlige gangstern och stoppa hans brottsliga framåtmarsch en gång för alla. Lite kärleksintresse inslängt i form av Emma Stone som kommit till Hollywood för att bli stjärna men hamnat snett. Hela filmen är en gigantisk klyscha med ok action, snygga stjärnor och snygg scenografi. Pulsen höjs aldrig ens en halv gång och man tittar bara på klockan på mobilen ett par gånger för att hur mycket det är kvar av filmen. Moving on.

/Vrångmannen

Payback

@@@@
Jag vet inte varför men jag har alltid älskat den här lilla oansenliga rullen som kom och gick utan större fanfarer. Mel Galnast Gibson repriserar James Coburns gamla roll och även om om Coburns originalversion är skön (tänk The Limey ungefär) är den här versionen så mycket coolare. Porter (Gibson) är en hård snubbe som precis blivit blåst på 70 000 dollar av sin polare efter att de snott pengarna från yakuzan. Han blir lämnad med två skotthål i sig och alla tror att han är död. Men Porter överlever och vill nu ha hämnd och sina pengar. Polaren har gett alla stålars till maffian och Porter ger sig nu på allt och alla för att få sin deg. Filmen påminner lite om en gammeldags deckarstory med en skön voice over från galne Mel varvad med hårda oneliners och effektiva shoot-outs. Porter är den elakaste snubbe som vandrat på en bioduk och trots att han är en bad guy ska man heja på honom hahahahaha. Älskar även fotot som genomgående är lite blå- och gråtonat och som skänker filmen en skön känsla av hopplöshet och desperation. En enkel story som är coolt berättad. Ibland räcker det till en fyra.
/Surskägget