Jackie

@@@
Jag är kluven och betygstrean är supersvag och jag ger den endast för Natalie Portmans insats. Portman som Jackie Kennedy gör nämligen en kanonroll. Hon har fångat Jackie väldigt bra till både kroppsspråk och tal och vissa scener är himmelskt bra. Men lika många scener känns för långa, för onödiga och för bajsnödiga för att prata klarspråk. Visst är det intressant att följa mordet på JFK sett ur Jackies ögon både före, under och efter dådet men tyvärr är det också överdrivet långsamt och trist för många gånger. Jag hade hoppats på betydligt mer av den här filmen och tyvärr levererade den inte.
/Surskägget

The Magnificent Seven (2016)

@@@
Remake av den gamla klassiska westernrullen med samma namn som i sin tur är en remake på ännu mer klassiska mästerverket De Sju Samurajerna. Handlingen i korthet går ut på att en liten, fattig by mitt ute i öknen hotas av ett gäng skurkar. Då invånarna själva är enkla människor som hellre odlar och föder upp kossor så har de inget att sätta emot när skurkarna kommer och gör lite som de vill. Därför hyr de in de tuffaste revolvermän de kan hitta för att döda skurkarna åt dem och försvara byn. I den här versionen är det bland andra Denzel Washington, Chris Pratt, Ethan Hawke, Vincent D'Onofrio och Byung Hun-Lee som är de tuffa revolvermännen och skurken spelas av Peter Sarsgaard. De som verkligen sticker ut är just Sarsgaard och D'Onofrio som bägge två levererar på toppnivå även om det i ärlighetens namn är så att Sarsgaards karaktär är precis på gränsen till kliché. Washington är för det mesta stabil och ger alltid en viss pondus till alla sina roller och så ock här. Det är ganska mycket standardmall 1A hela vägen men regissören Antoine Fuqua ger oss ändå en skön ensemblefilm där alla karaktärer kommer till sin rätta och sista shoot-outen är snyggt filmad. Inget speciellt under solen kanske, men väl värt en titt.
/Surskägget

Black Mass

@@@@
Skön gangsterrulle i samma stil som Donnie Brasco eller Blow. De gemensamma faktorerna i alla tre filmer är att man har Johnny Depp i huvudrollen och att de är baserade på verkliga händelser. Här spelar Depp Bostongangstern James "Whitey" Bulger som lyckades med konststycket att vara en av de farligaste brottslingarna i USA samtidigt som han agerade informatör åt FBI och därmed var mer eller mindre skyddad av FBI-agenten som hade hand om honom. Bulger kunde därmed härja runt precis som han ville och mörda till höger och vänster utan att snuten slog till mot honom samtidigt som han skvallrade på sina maffiakonkurrenter varpå FBI slog till mot dem och satte dem i fängelse och därigenom gav Bulger ännu mer frihet då hans motståndare försvann en efter en. Ganska smutt upplägg om man är gangster och vill klättra på karriärstegen. När korthuset väl rasade såg Bulger till att försvinna illa kvickt och hans kompanjoner fick ta smällen. Han lyckades hålla sig undan i närmare 15 år innan FBI till slut hittade honom efter ett tips och kunde sätta honom i finkan. Depp gör en klockren roll som Bulger. Han pendlar med lätthet mellan charm och karisma till att bli den farligaste psykopat man inte vill vara på samma planet som. Snyggt, spännande och underhållande mest hela tiden.
/Surskägget

Blue Jasmine

@@@@
Vad fan vi kör en Woody Allen till. Som vanligt med honom finns det alltid minst fem filmer man inte sett bara för att man gjort ett uppehåll nåt år så hinner han prångla ut en bunt filmer på den tiden. Här har han valt att "bara" skriva manus och regissera och för en gångs skull är det faktiskt ingen karaktär som är Woody Allen (även i de filmer han inte är med i själv finns det alltid en karaktär som är en nervös, hypokondriker som babblar alldeles för mycket mest hela tiden). Här handlar det om Jasmine (Cate Blanchett) en före detta rikemanshustru som efter finansskandal blivit av med sin man (Alec Baldwin) och därmed alla pengar och tvingas flytta från New Yorks lyxsviter till syrran (Sally Hawkins) i San Francisco som lever allt annat än rikt. Ju mer av storyn som nystas upp desto mer inser vi att det lyxliv Jasmine levde på sin mans pengar var uppbyggt kring lögner, skattefiffel och annat fusk som lett till att mängder med människor blivit lurade på sina besparingar. Inte minst syrran och hennes ex-man (Andrew Dice Clay). Allen måste vara en av de bästa på personregi. Bobby Cannavale som på sin höjd är en okej birollskille du känner igen lite vagt men inte vet var du sett levererar ett otroligt porträtt av syrrans nya kille. Alec Baldwin är kanon. Sally Hawkins underbar. Andrew Dice Clay fantastisk. Och Cate Blanchett helt makalös. Lätt hennes absolut bästa prestation nånsin och en som hon mycket välförtjänt vann en Oscar för. En stor liten film som man säger om en person i kris och samtidigt en svidande kritik av dagens banker och deras fuffens affärer.
/Surskägget

Julkalendern 1 dec - Orphan

@@@

Vet att Surskägget inte är så pigg på filmer om spökbarn men vad sägs om levande ondskefulla snorungar då? Här har vi en flicka som blir adopterad in i en vanlig familj. Allt skulle vara frid och fröjd om nu inte tjejen var spritt språngande galen av ondska. Hahaha, det här är ju det bästa som finns, speciellt när det görs så här pass bra. Ett schysst manus, creepy score och riktigt bra skådisar (Vera Farmiga och Peter Sarsgaard bl.a) gör Orphan till en högst sevärd rulle. Den är kanske inte så kuslig som den kunde ha varit men den är underhållande hela vägen och jag myser ju alltid på mina härliga dårar. Orphan är också rätt orealistisk på sina ställen  men det ser jag genom fingrarna på den här gången, trots att regissören Jaume Collet-Serra (House of Wax, Non-Stop)  anstränger sig hårt för att vi ska tro att det här kan hända på tisdag. Thriller-rysare av den gamla skolan helt enkelt och med en tvist som kommer få dig att tappa hakan.

/Vrångmannen