The Magnificent Seven (2016)

@@@
Remake av den gamla klassiska westernrullen med samma namn som i sin tur är en remake på ännu mer klassiska mästerverket De Sju Samurajerna. Handlingen i korthet går ut på att en liten, fattig by mitt ute i öknen hotas av ett gäng skurkar. Då invånarna själva är enkla människor som hellre odlar och föder upp kossor så har de inget att sätta emot när skurkarna kommer och gör lite som de vill. Därför hyr de in de tuffaste revolvermän de kan hitta för att döda skurkarna åt dem och försvara byn. I den här versionen är det bland andra Denzel Washington, Chris Pratt, Ethan Hawke, Vincent D'Onofrio och Byung Hun-Lee som är de tuffa revolvermännen och skurken spelas av Peter Sarsgaard. De som verkligen sticker ut är just Sarsgaard och D'Onofrio som bägge två levererar på toppnivå även om det i ärlighetens namn är så att Sarsgaards karaktär är precis på gränsen till kliché. Washington är för det mesta stabil och ger alltid en viss pondus till alla sina roller och så ock här. Det är ganska mycket standardmall 1A hela vägen men regissören Antoine Fuqua ger oss ändå en skön ensemblefilm där alla karaktärer kommer till sin rätta och sista shoot-outen är snyggt filmad. Inget speciellt under solen kanske, men väl värt en titt.
/Surskägget

2 Guns

@@@@
Marky Mark & the Fånky Bånky slår ihop sina påsar med Denzel Washington i en actionrulle som var alldeles för underhållande mot vad den borde ha varit. Det är klichéafton mest hela tiden och jag kan trots det inte låta bli att älska varje sekund. Wahlberg och Washington har den där berömda kemin med varandra som gör att deras käbbel och babbel i alla scener lyfter filmen och gör den så mycket mer än bara en vanlig actionrulle. Storymässigt är det rätt rakt på. Washington är undercoversnut och Wahlberg undercovermilitär som både vill åt samma mexikanska knarkbaron. Givetvis vet de inte om att de är undercover och tror att den andre är skurk på riktigt. De luras och stångas med varandra minst lika mycket som de kämpar mot knarkmaffian. Hehehehe. Tydligen är filmen baserad på en serietidning och det kan förklara estetiken i filmen som är rätt serietidningsaktig i tempo, karaktärer och actionsekvenser. De flesta rycker förmodligen på axlarna åt den och tar den för vad den egentligen är, en standardactionrulle som råkat få två stora stjärnor i huvudrollerna. Jag ser den dock med mina gladaste actionglasögon och skriker: "Hurra!".
/Surskägget

@@@
Gediget underhållande utan krusiduller. Mark och Denzel har skön kemi. Lättsmält men trevligt pang pang.
/Vrångmannen

The Equalizer

@@@
Mer one-man-army. Den här gången är det Denzel Washington som klär på sig rollen som gammal CIA-agent som är farligast i världen men som nu lever ett stillsamt och tillbakadraget liv. När en ung prostituerad tjej (Chlöe Grace Moretz) som hänger på samma fik som Washington blir misshandlad av sin ryske pimp lackar Denzel ur och så är karusellen igång. Först ber han snällt att pimpen ska låta henne vara och erbjuder till och med en del stålars för att köpa loss henne ur kontraktet. När ryssen spelar tuff dödar Denzel honom och alla andra tuffa ryssar i rummet. Givetvis kan detta inte tolereras av den ryska maffian som nu börjar jaga Denzel gata upp och gata ner bara för att bli söndermördade av Denzel när de kommer i närheten. Hahahahaha man måste älska såna karaktärer som bara är för farliga för allas bästa men som har ett hjärta av guld och alltid gör det rätta, d v s dödar skurkar och räddar de oskyldiga utan att ens vilja ha cred för det. I registolen sitter Antoine Fuqua som, ja du gissade det, gjorde Training Day med Denzel. Därmed har vi ett team som kan leverera. Och filmen är bra, det är den. Dock saknas det där lilla extra som kan vara så svårt att sätta fingret på. John Wick med i princip samma story fick en fyra i betyg bara för att det där lilla extra fanns. Så kan det gå. Men vill man ha sig en skön one-man-army-rulle ska man helt klart kolla in den här.
/Surskägget

@@@
Ja, det här är stabil (och mycket våldsam) underhållning som duger utmärkt för stunden. Väldigt löst baserad på tv-serien från åttiotalet med samma namn.
/Vrångmannen

Flight

@@@@
Helt klart en av förra årets bästa filmer (även om den gjordes 2012 hade den premiär i Sverige 2013) med flera lysande insatser. Först och främst är det bara att ta av hatten och buga och bocka för Denzel Washington som gör en av sina riktigt bra insatser i denna (till skillnad från många Tony Scottrullar där han bara drattade runt och räknade pengarna). Han spelar en alkoholiserad pilot som håller huvudet kallt när hans plan plötsligt störtdyker och därmed räddar större delen av passagerarna. Istället för att bli hyllad som den hjälte han är åker han på skulden i och med att han är alkis. Washington porträtterar denna man så jävla bra så man skulle kunna tro Denzel själv är alkad hela tiden. Don Cheadle gör en liten, men viktigt biroll, också sjukt jävla bra liksom John Goodman som gör en ännu mindre, men likväl viktig biroll, så bra som han var i Big Lebowski. Kelly Reilly (som du sett i Sherlock Holmesrullarna med Downey Jr) gör den kvinnliga huvudrollen som trasig, nerdekad hora som lyckats kravla sig tillbaka till livet med sådan bravur att hon nästan spelar skiten ur alla andra i filmen. Det här är en karaktärsdriven, ganska långsam, men oerhört spännande berättelse om alkoholism och beroende som helt klart inte lämnar en oberörd. Och själva flygkraschscenen är så trovärdig att min puls var skyhög och jag svettades medan den höll på. I regi av Robert Zemeckis som verkar vara tillbaka efter lite animationsexperimenterande.
/Surskägget

Knarkvecka: Training Day

@@@+
Denzel Washington är veteransnuten som ska lära upp nykomlingen Ethan Hawke. De jobbar som civilsnutar och jagar knarklangare på LA's mindre säkra gator och torg. Ganska snart visar det sig att Washington är lite knäpp och verkligen sätter Hawke i klistret gång på gång. Det visar sig också ganska snart att Washington har en egen agenda som inte går ut på att göra staden mindre knarkfri för de skattebetalande hederliga människorna han ska skydda och tjäna. Dialogen och kemin Washington och Hawke mellan är kanon. Man köper deras karaktärer direkt och de känns verkligen som kött och blod. Det ligger en nerv och spänning från första till sista bildrutan och för det mesta lyckas manuset undvika de flesta fallgropar för att inte bli ännu en standardrulle. Dock är det filmen sista kvart eller så som drar ner betyget en smula då det där blir väldigt standard-vi-har-sett-det-förr. Synd för hade slutet varit en smula mer originellt hade det här utan tvekan varit en klockren fyra. Washington vann en Oscar för sin roll vilket kanske var lite överdrivet, men fine, snubben gör ju en grym insats (dock inte lika bra som Depp i Blow från samma år).
/Surskägget

@@@@
För jävla skitbra och tät snutthriller. Allt det där som Surskägget säger (förutom att Denzel inte skulle ha varit värd en Oscar...), allt det där.
/Vrångmannen

The Manchurian Candidate

@
Nyinspelningen från 2004 med Denzel Washington i huvudrollen och Meryl Streep, Jon Voight och Liev Schrieber i birollerna i regi av Jonathan "När Lammen Tystnar" Demme. Med den lineupen kan man tycka att det här skulle kunna blivit riktigt jävla bra. Tyvärr lurar Demme in oss i en seg och tråkig sörja som är alldeles på tok för lång och som bara puttrar på i sakta lunk utan att något av värde eller intresse händer. Grundstoryn där soldater hjärntvättas för att utföra ett mord på presidenten är intressant men här blir det bara långdraget och trist.
/Surskägget

Safe House

@@
Daniel Espinosa fick mycket cred för att ha regisserat Snabba Cash här hemma i Sverige. Så mycket cred att han kunde glida över till Hollywood, få en riktig budget och göra stor thrilleraction med Denzel Washington och Ryan Reynolds i huvudrollerna (så plockade han med sig Fares Fares också i en viktig biroll samt Joel Kinnaman i en helt oviktig biroll). Och det börjar bra. Reynolds är CIA-agent som är satt att vara ansvarig för ett safe house i Sydafrika som aldrig används. Hans dagar består av att få tiden att gå samtidigt som han tjatar på sin chef (Brendan Gleeson) att få ett bättre och viktigare uppdrag. När en före detta CIA-agent som senaste årtiondet eller så sålt amerikanska hemligheter till högstbjudande plötsligt åker fast i Kapstaden är det Reynolds safe house han hamnar i. Dessvärre är det nån (och har du sett en actionthriller tidigare i ditt liv listar du på en nanosekund ut vem som är huvudskurken) som förråder Reynolds och de andra CIA-agenterna och snart nog knackar skurkarna på dörren - med ett raketgevär. Sen är det full rulle medan Reynolds och Washington flyr med skurkarna i hälarna. Nånstans halvvägs in i filmen har man tröttnat och mot slutet sitter man nästan och somnar till trots att det är konstant action och fightingscener mest hela tiden. Kill your darlings brukar man säga. Jag förstår att Espinosa var glad att ha lite stålars och duktiga skådisar att jobba med men klipp ner filmen från två timmar till 90 minuter istället. Då åker betyget upp ett snäpp direkt. Nu blir det lite för långrandigt actionscenerna till trots.
/Surskägget

Unstoppable

@
Läs skäggets recension istället för här får ni ingen hjälp. Kameran snurrar runt runt ivriga personer med stora beslut att ta och tåget säger tuff tuff. Amerikanska flaggan viftar i slow-motion, fina flickorna väntar hemma med sina bebisar på sina hjältar och Denzel Washington skrikskrattar vartannat. Det är så fasansfullt så att jag nästan tappar hakan. Tony Scott. Du är avskedad från mina ögon och öron forever. FOREVER! Kameran snurrar runt runt Denzel. Runt. Runt. Hela tiden. Till snabb tuff musik. Runt. Runt. Räkna.
/Vrångmannen

Unstoppable

@@-

Det verkar som att Tony Scott och Denzel Washington blivit bästa vänner på samma sätt som Ridley Scott och Russell Crowe. En annan likhet är att de verkar skita i vilka filmer de gör bara de får lattja lite tillsammans. Sist Tony regisserade Denzel var i The Taking of Pelham 1-2-3 och nu är det dags för lite mer tåg. Här är det en sann historia om ett godståg med superexplosiva och dödliga gifter som blir förarlöst och skenar. Den ende som kan stoppa tåget och rädda hela världen (eller åtminstone stora delar av Pennsylvania) är förstås tuffe, orädde och allmänt bäste tågföraren Denzel. Tony Scott dundrar på med snabba MTV-klipp och filmen är som vanligt lika snygg som vilken rapvideo från P.Diddy som helst men ungefär lika tom på innehåll. Denzel ser inte ens ut att försöka längre och Rosario Dawson, Chris Pine och Kevin Dunn verkar alla undra varför de är med i filmen utöver lönechecken. Nu låter det värre än det är. Vill man ha 90 minuter dumaction levereras det i mängder här. Scott är en för duktig actionregissör för att man ska få tråkigt. Det är kompetent och okej. Knappt okej. Det blir ett minus på betyget.

/Surskägget

The Taking of Pelham 1 2 3

För lite över ett år sen skrev Vrångmannen en recension på nyinspelningen av The Taking of Pelham 1 2 3. Jag som bara hade sett trailern skrev en recension också. Bara så ni ska veta att ni har att göra med ett fullblodsproffs har jag nu sett filmen och tycker exakt vad jag skrev då.
/Surskägget

The Book of Eli

@@@@

En postapokalyptisk framtid där det enda som existerar är torr, varm öken, farlig sol och spridda skurar av bilvrak, skelett och enstaka byggnader i olika former av förstörelse. Genom detta döda och sterila landskap promenerar en man (spelad av Denzel Washington) sakta västerut. Han är en enkel man med enkla vanor och enkla önskemål. Han vill bli lämnad ifred men om nån ger sig på honom slaktar han allt och alla i sin väg med en stor macheteliknande jättekniv. När han stannar till i en löst sammanhållen liten stad korsas hans väg med den diktatoriske ledaren för staden (spelad av Gary Oldman) som river upp land och rike på jakt efter Boken. Vi vet inte riktigt vad Boken är för nåt, men vi har våra misstankar. Dessutom vet vi att Denzel äger denna Bok och vi vet också att nu dröjer det inte länge innan Denzel och Oldman kommer strida om Boken till döds.

Som story är det ett ganska busenkelt koncept där klassisk westernstory blandas med lika delar Mad Max. Vi har naturligtvis sett det förr, men bröderna Hughes (Menace II Society, From Hell) har skapat en fiktiv värld som på samma gång är visuellt hänförande, realistisk och vacker i sin fulhet och som suger in oss som tittare och inte släpper taget förrän på andra sidan. Att Denzel levererar och Gary Oldman lyckas balansera mellan det subtila och överspelande på ett sätt som bara han kan riktigt bra dagar gör att filmen höjer upp sig ett snäpp över det vanliga. Visst dyker det upp ett par luckor och konstigheter i storyn (hur i helvete får de tag i bensin t ex) men i det stora hela följer filmen de regelverk som den själv sätter upp för hur världen fungerar.

Filmen har fått en del kritik för att den är överdrivet religiös (för de av er som inte fattat att Boken är Bibeln så fick ni er precis en spoiler hahahaha) men trots att Bibeln framställs som det viktigaste verk som överlevt Kriget finns inga direkta pekpinnar att vi alla genast ska bli kristna och bekänna våra synder. Snarare är det så att Bibeln lika gärna kunnat vara Amerikas Förenta Staters Lagbok i filmen, men som ytterligare en nivå spänning och mystik har man valt Bibeln framför en tråkigare och mer steril form av lagar. För i slutändan är det precis det det handlar om. I ett laglöst samhälle måste nån sätta på pränt hur vi ska bete oss mot varandra och vår omvärld. För detta syfte funkar Bibeln som en grund att stå på och basera mer moderna och riktiga lagar och regler. Denzels karaktär är visserligen religiös, men han behåller det till stor del för sig själv och Oldman är inte religiös alls. Däremot inser han vilken kraftfullhet Bibelns ord faktiskt innehåller och vill utnyttja detta för sina egna ändamål som, hur egoistiska de än må vara, trots allt syftar till att bygga upp en ny och bättre värld för alla.

Filmens sköna look i kombination med Denzels lugn och inre styrka parat med Oldmans ettrighet och ilska gör detta till en mer än sevärd film. Och actionsekvenserna är snygga och sparkar stjärt som en liten bonus. Dessutom tycker jag Mila Kunis imponerar i den kvinnliga huvudrollen och ser framemot att se hur hennes karriär kommer att utvecklas (som en liten kul fotnot kan man notera att Kunis påminner väldigt mycket i både utseende, tal och mannerism i den här rullen om Angelina Jolie och att Kunis en gång i tiden spelade Gia som barn i filmen Gia där Gia som vuxen naturligtvis spelades av just Jolie...).

/Surskägget

@-- (ett minus minus)
Miljöerna är ok. Gary Oldman spelar över. Mila Kunis är bra och Denzel som vanligt stabil bl.a bl.a etc etc allt det där. MEN filmens stora problem är att den är så jävla tråååååååkig! Åååååååååååååååååååh! Det händer ju inget! INGET! Det promeneras, profecieras, Gary Oldman vill ha shampoo (alla är smutsiga i framtiden men det förstod ni väl?) och allt i outhärdligt långsam takt. Det är som att bröderna Hughes med vilje försöker få dig att somna eller så gick de på enorma doser valium under hela inspelningen. Vad är det här? Vad ÄR det HÄR?! Se istället The Road med Viggo som överbeskyddande farsa i en värld gått åt helvete. Den hade i allafall lite känsla i det sega. The Book of Eli är boring ass crap och vad händer med såna rullar då? Jo, de floppar inte bara stenhårt utan får också Vrångmannen att tappa humöret alldeles totalt fullständigt och då kan bara betyget bli det sämsta. Poff. Borta. Raderad. Nu är jag lugn ige...ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH!!!
/Vrångmannen

Och detta från en kille som ger Mannen På Taket en femma! På tal om filmer där INGET händer. Inget alls. Här är Mannen På Taket: Lång sjukhuskorridor. Fejkblod på golvet. Carl-Gustaf Lindstedt käkar en bulle. Det rings lite och fikas lite mer. Nån tänker på att kanske putta nån men gör det inte. En tjej skriker på en buss. Sven Wollter visar kuken. Det nästanbrottas lite på ett tak. Carl-Gustaf Lindstedt käkar ännu en bulle. Eller om det är en korv. De som inte somnat ser eftertexterna. Och detta ska vara en av Sveriges absoluta toppfilmer av en av Sveriges toppregissörer!!! VAD ÄR DET HÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄR!!! Varför kunde inte Renny Harlin vara svensk så vi hade nån over there i registolen som vi slapp skämmas för!
Bröderna Hughes låter historien berättas sakta genom sina karaktärer och eftersom att Denzel är en av vår tids främsta (jag svär om den snubben varit vit eller ännu hellre judisk hade han haft sju Oscars vid det här laget jävla rasisthollywood!) är det en ren fröjd - FRÖJD - att se honom arbeta i en film där karaktärsutveckling är viktigare än lite pangpang. Jeebus!
/Surskägget

Jag förlåter mycket i film. MYCKET. Men det fååååår inte vara tråååååååååkigt! Mannen på taket kom 1976 och skakade om hela thrillerscenen då ingen hade räknat med att orangebruna sverige skulle kunna producera nåt dyligt. Den är omåttligt spännande än idag och ger en skön och korrekt bild om hur det såg ut i Stockholm på den tiden. Men detta går inte ens att jämföra för det är två helt olika filmer från helt olika tidsåldrar från två helt olika land. Hur tänkte du skägget? Mannen på taket är en över 30 år gammal svensk samtidsskildringsdeckare med thrillernerv i dokumentär autentisk stil av en av sveriges stora Bo Widerberg. The Book of Eli är en smutsig framtidssaga med fet budget och religiösa undertoner från Hollywood igår av några pellejönsar. Att du tycker en gammal svensk film är tråkig må vara hänt men gör åtminstone en liknande och vettig jämförelse med den film du nu hyllar så härligt. "Jaha då jämför jag Star Wars med Åsa-Nisse för bägge är fars"?!. Du undrar vad det här är? Jag svarar då med en stilla suck MEEEEEEEEEEN VAD ÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄR DET HÄÄÄÄÄÄÄÄÄR?!!
/Vrångmannen

Men jag jämför inte filmerna. Jag jämför hur du ger en långsam film där iiiiiiiiiiiiiiiiinget händer på två timmar en femma och sen hur du ger en annan långsam film en etta. Mest för att du skyller på att inget händer och det är långsamt och segt och valiumknaprande och att det är därför du inte gillar Eli vilket är skumt för MPT är ju precis det du säger om den här. Långsam. Inget händer. Seg. Valiumknaprande. För övrigt är bröderna Hughes långt ifrån pellejönsar, Menace II Society, Dead Presidents och From Hell är alla grymt bra rullar där Hughes lyckas kräma ur det mesta av det bästa ur sina skådisar. Eli är visuellt supersnygg och bjussar på en tänkvärd och intressant historia som skulle kunnat bli en religiös rekryteringsfilm, men som lägger sig på rätt sida linjen av den gränsen och erbjuder en tanke att Bibeln efter ett världskrig som slår ut nästan allt mänskligt liv kommer vara en otroligt viktig bok för de överlevande mycket för att man behöver själslig guidning. Som bröderna Hughes själva sagt, det skulle lika gärna kunnat vara Koranen eller Bhagavad-Gita som Denzel släpar runt på, men i USA är det ändå mest troligt med en Bibel. Det är snyggt, det är spännande, det är mycket bra skådisar och en skön stämning i filmen mycket på grund av det långsamma tempot. Fyran är gjuten, en tre hade jag gått med på från din sida, t o m de som ger tvåor för att de tycker den är lite för religiös för dem kan jag ha förståelse för. Men en etta! Samma kategori som New Moon, Änglar & Demoner, Perfect Stranger eller Clash Of the Titans?!?!? Nej. Det shit don't fly mister. That dog won't hunt monsignor. War were declared.
/Surskägget

När jag skulle logga in på vår blogg för att svara på dina befängda försök till försvarstal så råkade jag trycka på knappen "Skapa ny blogg". Det kanske var ett undermedvetet tecken från ovan. FRÅN OVAN ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH! Att du tycker att Mannen på Taket är en etta för att den är tråkig är väl då lika galet som att jag tycker att Denzel-billabong-rullen är lika fucking boring? Att sen miljontals människor håller med mig och inte dig i detta fallet ska vi inte ens ta upp för att smaken är ju som baken och det vore fegt och taffligt (I just did...). The Book of Eli är ett misslyckande på alla plan. Varken publik eller kritiker gillade den men åter igen det ska inte spela någon roll när man talar smak (I just did it again...). Jag håller med om att bröderna Pellejöns har lyckats hyggligt förr (Dead Presidents håller jag högt) men när en tragiskt överspelande Gary Oldman vill ha schampoo som ytterligare en knasig skurk så ledsnar i allafall JAG! Förutsägbart piss till sömnpiller och eftersom du väckt den björn som sover (vem gör inte det efter den här rullen) så bjuder jag på bloggens första "ett minus minus" i betyg! You heard me.
/Vrångmannen

The Taking of Pelham 1 2 3 (2009)

@@-

Tony Scotts nyinspelning av Joseph Sargents thrillerklassiker från 1974 är näst intill bedrövlig. Denzel Washington är snäll farbror som jobbar på "styrcentralen" där han dirigerar all tunnelbanetrafik i New York. John Travolta är en arg tatuerad bad guy som med ett gäng andra tuffingar kapar en tunnelbanevagn. Travolta vill ha 10 miljoner dollar annars dödar han passagerarna i vagnen en efter en. Sen pratar Washington och Travolta med varandra via mikrofon till balla bildklipp och hård musik tills den oundvikliga konfrontationen äger rum. Visst låter det häftigt? 1974 kunde jag förstå att det var spännande. Nu blir man bara lite argtrött. Tony Scott måste skärpa till sig nu för det verkar som att karln går på pengaräls och har gjort det för länge. Manus? Nej. Filma? Ja. Kolla tuff bild. Denzel är enda behållningen. Svagt.

/Vrångmannen

@@
Jag har bara sett trailern, men den gav mig all info jag behövde för att kunna bedöma filmen. Tony Scott har gett upp allt och slänger ur sig dussinrullar som om de vore spammail till en publik helt utan spamfilter. Travolta går på extrem tomgång och undrar varför Tarantino en gång i tiden återupplivade hans karriär när Travolta den senaste tiden mest pissat på återupplivningen i vilket fall. Här får han spela lite bad guy men inte blir det roligare för det. Denzel är enda anledningen att se filmen trots att även han går på rutin och inget mer. Denzels tomgång är fortfarande bättre än många andras gasen i botten och även om han ser skitfånig ut i brillorna och är världens snällaste vet vi att han när tiden kräver det kommer göra allt för att stoppa Travolta när han i verkligheten skulle gömma sig under ett skrivbord. Ser jag filmen nånsin blir det om ett par år när jag hittar den för 20 spänn på Willys. Och knappt då.
/Surskägget

American Gangster

@@@
Ridley Scott. Denzel Washington. Russell Crowe. Och en episk berättelse om en knarkkung och polisen som jagar honom. Låter på papper som rena drömmen. Man kan tänka slevar av Gudfadern, The Departed och Scarface. En blivande klassiker. Men nej. Denzel och Russell är alldeles för bra skådisar för att det ska bli dåligt men det känns som att de bara gör sitt jobb. Jag känner ingen själ, inget riktigt hjärta. Ridley har förstås skapat en otroligt snygg film. 70-talet är återskapat in i minsta detalj. Men var är hjärtat? Var är den magiska stämningen? En film som är 2.40 lång ska inte kännas så lång (Sagan om Ringenrullarna t ex flyger förbi med sina 3 timmar) men American Gangster lämnar en del träsmak i röven. En hel del skulle kunna klippas bort utan att förstöra handling eller karaktärsutveckling. Jag säger inte att den är dålig. Men jag hade förväntat mig bättre. Bra mycket bättre.

/Surskägget
...................................................................

@@
Ledsen men det här var inget vidare. Ledsna snuthundögat Russel Crowe försöker sätta dit knarkkungen Denzel Washington (grym skådis men här på tomgång). Nästan tre timmar sömnpiller. En "true story" som förmodligen är mycket mer spännande och dramatisk i verkliga livet. Hollywood skäms! Ni ska ta verkliga händelser, ljuga till det och ta några extra varv och sen bjussa på en "epic" eller stjärtsparkare av rang. Vill jag se folk knuffas kan jag kolla på Cops på tv. Det är knappt ens snyggt gjort. Ridley Scott ta en semester. Det börjar likna glömfabriken här. Jag är så sur så jag plockar nästan bort en "fnork" till från betyget som man rycker en stjärna från en restaurang. Kartong.

/Vrångmannen