Nyårskaramell 5 - Patriots Day

@@@@
Ja jävlar så här ska en slipsten dras. Regissören Peter Berg går hela tiden från klarhet till klarhet och räknas väl idag som en av de bättre out there. Han har lite specialiserat sig på att göra verklighetsbaserade filmer med Mark Wahlberg i huvudrollen och det här är inget undantag. Den här gången är det terrordådet under maratonloppet i Boston som avhandlas. Vi får följa poliser i alla möjliga och omöjliga olika organisationer (jänkarna har typ tusen olika polisorganisationer) som med ljus och lykta jagar de två bröderna som stod bakom dådet. När det väl blir konfrontation och shoot-out är det nervigt och svettigt och mycket verklighetstroget vilket Berg är lite av en expert på att skapa i alla sina actionstänkare. Mycket bra.
/Surskägget

Cloverfield 1-3

Cloverfield var en liten lågbudgetrulle i found footagegenren som var en Godzillahyllning som skickligt skapade bra spänning och action med små medel. Eftersom att den drog in sina stålars var uppföljarna givna. Men JJ Abrams i producentstolen var smart nog att inte göra direkt uppföljare utan filmer som utspelade sig i samma universum men som inte hade något direkt med varandra att göra. Både jag och Vrångmannen gav första filmen en trea i betyg då det begav sig (vilket är 10 år sedan nu, jebus vad det springer undan) och efter att ha sett om den nu vill jag nog sätta dit ett plus på det betyget. I övrigt håller jag med mig själv med vad jag skrev för 10 år sedan (läs här). Intressant att notera är dock att en hel del av de då ganska okända skådisarna har gått vidare och fått fina karriärer. Lizzy Caplan (The Interview, Hot Tub Time Machine, Now You See Me 2), Jessica Lucas (Gotham, Pompeii), Theo Rossi (Sons of Anarchy), TJ Miller (Deadpool 1+2) och Odette Annable (Banshee, 2 1/2 Män) är inte så illa pinkat i en och samma film. Okej, nu till del 2 och 3.

10 Cloverfield Lane
@@@@
Michelle (Mary Elizabeth Winstead) packar sin bil och drar från stan. Trött på sin pojkvän och trött på sitt liv är det dags för byte. Men hon råkar ut för en trafikolycka och tuppar av. När hon piggnar på är hon inlåst i en bunker med Howard (John Goodman) och Emmett (John Gallagher Jr). Howard hävdar att kriget brutit ut, att luften inte går att andas uppe på ytan och att kärnvapen duggar tätt från alla håll och kanter. Men det är något med Howard som inte känns helt rätt. Så Michelle slits mellan att tro att hon faktiskt är kidnappad av två dårar och att tro på Howard. Detta bygger upp en tät stämning som underhålls fint av samtliga tre skådisar. Goodman har nog inte varit såhär bra sedan The Big Lebowski och Winstead som vi sett i Scott Pilgrim vs The World, Die Hard 4.0 och A Good Day To Die Hard gör lätt sitt livs roll här. Med små medel håller man uppe spänningen konstant och när eftertexterna rullar är man lika svettig som Winsteads karaktär. Mycket bra film som rekommenderas varmt.
/Surskägget

The Cloverfield Paradox
@
Zzzzzzzzz. Vad fan är det som händer? En trist och förutsägbar sci-fi rulle som följer det klassiska mönstret att om man har ett gäng personer i en rymdstation uppe i rymden så kommer allt gå ut helvete. Så ja, allt som kan lossna och/eller explodera gör det. Men vi bryr oss inte för vi har redan sett det bättre utfört i mängder med filmer tidigare. Inget nytt under eller över solen.
/Surskägget

Atomic Blonde

@@@@
Ärligt var jag lite halvskeptisk när den här dök upp. Vi har sett Charlize Theron i ett rejält magplask i den här tuffa-actionbrudar-som-sparkar-stjärt-genren, Aeon Flux (som jag såg om nyligen och som om möjligt är ännu sämre vid titt två), och hennes senaste par år har innehållit några rätt så ointressanta rullar som Prometheus, Snow White and the Huntsman samt uppföljaren The Huntsman: Winter's War och trailern var sådär lite halv-b tyckte jag nog. Tack och lov är detta en riktigt rolig serietidningsactionstänkare väl värd sin titt om man gillar sina överdrivna serietidningsactionstänkare som jag råkar göra. Dessutom härlig nostalgikänsla då allt utspelar sig under 80-talet och det kalla kriget med Theron som livsfarlig dubbelspion mellan öst och väst. Regissören David Leitch är gammal stuntman och var med och roddade John Wick vilket helt klart märks här. Det sparkas stjärt till höger och vänster och slagsmålsscenerna är många gånger filmade i en enda tagning (jaaa jag vet att det är klipp, men det är gjort så att det ser ut som en tagning) och om inte alla stuntmän haltade hem med 300 blåmärken efter varje inspelningsdag skulle jag bli sjukt förvånad oavsett hur mycket de förberett sig innan på att det ska vara säkert. Bra story möter bra action och några riktigt brutala shoot-outs. Vad finns inte att gilla. Mer sånt. Mer mer mer.
/Surskägget

Once Upon A Time In Venice

@@
Just som man trodde att Bruce Willis numera bara gör filmer direkt till dvd kom en trailer som gav alla oss Willisfans lite hopp. Det verkade som att vi skulle få en skön blandning av typ The Nice Guys/Kiss Kiss Bang Band möter The Last Boy Scout. Faktum är att det var länge sedan jag fick en sån skön känsla av en trailer. Tyvärr motsvarade inte filmen förhoppningarna på långa vägar. Det är en okej liten deckare med lagom små doser av action, humor och knäppa karaktärer utan att det på nåt sätt blir riktigt intressant och ballt nånstans. Shane "jag har skrivit det mesta av det ballaste" Black hade verkligen behövts plockats in för att skriva detta manus, då är jag övertygad om att det hade kunnat bli hur bra som helst. Som det är nu pissar man bort det mesta. Willis är okej i den här och verkar för en gångs skull gilla manuset (ni som har sett några av de senare årens snedsteg förstår nog varför) och som hans sidekick glider John Goodman in och levererar några av filmen absolut bästa scener. Tyvärr är han med för lite. Jason Momoa är helt malplacerad som mexikansk gangster och Famke Janssen må vara femte namnet på affischen men är knappt med alls. Stundtals onödigt rörigt och stundtals kul vilket gör det svårt att uppskatta då det saknas en helhet.
/Surskägget

Red State

@@@@
Underbare, underbare Kevin Smith hur kunde jag nånsin tvivla på dig? När jag fick höra att Smith, detta geni, denna gigant bland giganter, skulle skriva och regissera en skräckfilm var jag sjukt skeptisk. Snubben är makalöst bäst på att göra sina indiekomedier (Clerks, Mallrats, Dogma, Jay & Silent Bob Strike Back, Jersey Girl, Clerks 2, Zack & Miri Make A Porno) och även om han liksom Tarantino har sett typ vartenda film som finns att se och behärskar kunskap om filmmediet som få andra trodde jag ändå aldrig att skräckfilm var hans grej. Så fel jag hade. Så fel, så fel. Givetvis är Kevin Smith för genialisk för att kunna misslyckas överhuvudtaget. Med det sagt skulle jag personligen inte klassa Red State som skräck. Mer som en dramathriller. Men marknadsförarna har bestämt sig. Det här är skräck punkt slut. Fine. Jag ser det mer som tre filmer i en. Första delen är den som är mest lik en traditionell skräckfilm. Tre grabbar svarar på en annons för att knulla lite men blir istället tillfångatagna av en helknäpp religiös sekt som tänker tortera och döda dem. Rätt så creepy faktiskt. Andra delen av filmen är mer ett religiöst drama där Kevin Smith gör upp med alla sina religiösa inre demoner och dissekerar religion, Gud, himmel, helvete och allt där mellan. Tredje delen är en ren actionfilm där FBI ska inta herrgården som de religiösa dårarna bor i då man fattat att de kidnappar och dödar folk. Oavsett om man ser det som tre filmer i en eller en helhet så är det riktigt, riktigt bra genomgående. Dialogen är så välskriven och naturlig så att det känns som en dokumentär stundtals, personregin är klockren där de många okända skådisarna känns som att det är allt de gjort i sina liv och de få kända affischnamnen lämnar in Oscarsvinnande prestationer hela bunten (Tarantinos favvoskådis Michael Parks levererar sitt livs roll som ledaren för sekten och John Goodman har inte varit såhär bra sedan The Big Lebowski) och handlingen tar så många överraskande och oväntade vändningar att man sitter och är helt grundlurad av Smith och var man trodde att filmen var på väg. Som vanligt är det bara att buga och bocka inför Smiths storhet.
/Surskägget

@@@
Jag tycker Red State är en skön blandning av drama, skräck och thriller med en stor portion humor (annars hade det aldrig varit en Kevin Smithrulle). Smith själv klassar den som en skräckfilm och bara det gör att den platsar i den här månadens tema. Så det så! Håller med om i princip allt som Surskägget skriver men är inte riktigt lika generös med betyget. Trean jag bjussar på är dock stark och stabil. Det här är bra skit.
/Vrångmannen

Monsters University

@@@@
En prequel till fantastiska Monsters, Inc. Här får vi följa Mike och Sullivan när de träffas för första gången på universitetet och hur de blir bästa kompisar. Mike (vars röst återigen görs av Billy Crystal) är en liten kille. Och ofarlig. Inget monster man blir rädd för. Hans stora dröm att bli en skrämmare är därför fånig enligt alla som tar sig en titt på honom. Inte kan han skrämma ett litet människobarn? Mike inser sina begränsningar och ser därför till att vara det monster som är mest påläst om skrämning av alla. Han kan alla miner, alla varianter på hur man skrämmer ett barn. Ingen kan teorin bättre än han. Sully (även denna gång spelad av John Goodman) är givetvis Mikes totala motsats. Han är stor, läskig och anses som given skrämmare. Allt han behöver göra är att dyka upp och ryta så blir alla rädda. Eller? Snart nog hamnar Mike och Sully i samma lag som ska tävla om vilket lag är det bästa på att skrämmas på hela universitetet. Pixar sviker aldrig och här har de lyckats igen. Det är busigt, charmigt, snyggt, roligt och det funkar för både vuxna och barn.
/Surskägget

Flight

@@@@
Helt klart en av förra årets bästa filmer (även om den gjordes 2012 hade den premiär i Sverige 2013) med flera lysande insatser. Först och främst är det bara att ta av hatten och buga och bocka för Denzel Washington som gör en av sina riktigt bra insatser i denna (till skillnad från många Tony Scottrullar där han bara drattade runt och räknade pengarna). Han spelar en alkoholiserad pilot som håller huvudet kallt när hans plan plötsligt störtdyker och därmed räddar större delen av passagerarna. Istället för att bli hyllad som den hjälte han är åker han på skulden i och med att han är alkis. Washington porträtterar denna man så jävla bra så man skulle kunna tro Denzel själv är alkad hela tiden. Don Cheadle gör en liten, men viktigt biroll, också sjukt jävla bra liksom John Goodman som gör en ännu mindre, men likväl viktig biroll, så bra som han var i Big Lebowski. Kelly Reilly (som du sett i Sherlock Holmesrullarna med Downey Jr) gör den kvinnliga huvudrollen som trasig, nerdekad hora som lyckats kravla sig tillbaka till livet med sådan bravur att hon nästan spelar skiten ur alla andra i filmen. Det här är en karaktärsdriven, ganska långsam, men oerhört spännande berättelse om alkoholism och beroende som helt klart inte lämnar en oberörd. Och själva flygkraschscenen är så trovärdig att min puls var skyhög och jag svettades medan den höll på. I regi av Robert Zemeckis som verkar vara tillbaka efter lite animationsexperimenterande.
/Surskägget

Julkalendern 18 dec

Vi rundar av 90-talet med lite blandat gott!





/Vrångmannen och Surskägget

Speed Racer

@@@
Hur följer man upp en av de mest banbrytande och spektakulära filmtrilogierna genom tiderna? Om man heter Bröderna Wachowski och precis har avrundad Matrixtrilogin bestämmer man sig för att damma av en gammal japansk tecknad teveserie från 60-talet om en kille som heter Speed Racer och som är racingförare. Jag vet inte hur ni kände när filmen kom för ett par år sen, men jag var helt ointresserad. Och med tanke på att den kom och gick på bio snabbare än Blixten nyser gissar jag att de flesta kände likadant. Sedan dess har man sett den i lågprishyllan på Media Markt och varit lika ointresserad för det. Tills frugan köpte den till ungarna häromsistens och jag liksom av bara farten såg den när den ändå fanns tillgänglig. Och blev positivt överraskad. Visst, storyn är inget att hänga i julgran. Ung idealistisk racingförare (det är Speed Racer det) krigar mot elaka storföretag som tror de kan köpa alla förare och bestämma vem som får ta hem segern. Till sin hjälp har Speed den mystiske Racer X som bara råkar påminna en del om Speeds döde storebror som också råkade vara racingförare. Men det är en familjefilm och i en famljefilm kan man köpa en sån story. Hade det varit riktat till en enbart vuxen publik så nej. Men visst, hade det inte varit för de spektakulära och supersnygga specialeffekterna hade filmen fått en tvåa. För det här är snyggt. Sjukt snyggt. Där man vältrade sig i gröna, gråa, blåa och svarta nyanser i The Matrix låter man färgpaletten explodera i Speed Racer. Det är alla tänkbara färger och några till i superljusa, glittrande miljöer. De futuristiska racingbilarna- och banorna är fantastiska och de många bilscenerna snabba, snygga och sjukt underhållande. Med John Goodman och Susan Sarandon i biroller får vi en viss tyngd och Christina Ricci som Speeds flickvän är klockren i den rollen. Emile Hirsch (Into the Wild, Alpha Dog) är dock lite blek i titelrollen. Allt som allt är det en rolig resa. En bagatell visserligen men en underhållande bagatell.

/Surskägget