Justice League

@@@
Hörni vi har inte pratat om den här än. Av nån anledning har den ramlat lite mellan stolarna. Kanske för att DC's försök till att skapa ett Marvelliknande universum med mängder av filmer där alla hjältar äntligen kommer tillsammans i en storfilm inte har varit riktigt lika lyckat som Marvels dito. Avengers smäller helt enkelt lite högre än Justice League. Visst. Stålmannen, Wonder Woman och framförallt Batman är bra hjältar. Men Blixten, Aquaman och Cyborg är ju lite halvtråkiga om vi ska vara ärliga. Sen har ju många vänt sig emot att Zack Snyder valt att göra DC's universum lite för mörkt och allvarligt. Marvel har ju lyckats balansera fint mellan humor, spänning, action och ett uns allvar. Snyder snöar kanske ner sig lite för mycket i att göra allt mörkt och dramatiskt. Ibland kanske vi vill ha lite lättare stunder. Och de finns här i Justice League. Rykten gör dock gällande att det är de scener som Joss Whedon regisserat när Snyder hoppade av projektet pga en familjetragedi. Och det är lite det som är största problemet med Justice League. Det märks att det är två helt olika regissörer som rattat skutan. Ibland är det mörkt och dyster precis som Snyder vill ha det för att i nästa sekund vara skämtsamt, lättsamt och kul precis som Whedon alltid gör det. När hela Justice League står förenade för första gången är det helt klart lika kul som när Avengers väl stod samlade hela gänget för första gången. Men story och skurk (alltså jämför Steppenwolf med Thanos eller ens Loke och nej bara) är långt ifrån lika intressant och underhållande som Avengers. Allt som allt är det här helt okej. Men för att vara en film av den här magnituden vill vi ha mer.
/Surskägget

@@
Marvel or bust. Wonder Woman är cool. Batman är ok. Alla andra kan fara och flyga (och gör det också!)
/Vrångmannen

The Accountant

@@
Ännu en sån film som jag inte kan minnas handlingen på om jag så anstränger mig hela dagen. Kommer ihåg att Ben Affleck spelar en halvt autistisk snubbe som jobbar som revisor på dagarna och lejd mördare om nätterna. Han blir indragen i nåt som har med Anna Kendrick att göra och räddar henne. Sedan mördas folk till höger och vänster. Har jag för mig. Eller? När jag kollar på IMDB ser jag att Jeffrey Tambor, J.K. Simmons och John Lithgow var med. Minns jag inte. Kommer inte ihåg några specifika scener heller. Eller hur det slutar. Det var bara ett par månader jag såg den så det är inte femton år sen om vi säger så. Antingen börjar minnet svikta rejält eller så var det här liksom inget speciellt överhuvudtaget. Ser om trailern för att se om det är några minnen som vaknar till liv. Men nej. Nada. Zip. Inget. Jaha.
/Surskägget

Live By Night

@@@@
Ben Affleck har senaste tio åren eller så lyckats bli en av de mer respekterade regissörerna i Hollywood. Här bevisar han återigen varför. Precis som i klockrena Gone Baby Gone har Affleck skrivit och regisserat en adaption av en av Dennis Lehanes böcker. Kombon är klockren och jag hoppas det finns planer på fler samarbeten framöver. Den här gången utspelar sig hela rasket i slutet av 20- och början av 30-talet. Det är förbudstider i USA och stora pengar går att tjäna på att smuggla sprit om man är rätt person. Afflecks karaktär Coughlin är en sådan snubbe. På uppdrag av italienska Bostonmaffian beger han sig ner till Florida och bygger där upp en ordentlig smugglingsbusiness som drar in enorma stålars. Mot sig har han allt från andra maffiaklaner till Ku Klux Klan och religiösa grupperingar. Affleck låter historien ta sin tid och filmen är till stora delar karaktärsdriven. När det väl bli action så smäller det dock till rejält och sista shoot-outscenen är riktigt snygg. Samtidigt smyger Affleck in en antirasistisk agenda som med all förmodan är riktad mot Trump och hans anhängare i dessa dagar. Lehane har som vanligt lyckats skapa en gangsterstory med både djup och action och Affleck har överfört det hela till bioduken med stor framgång. Det är bara att lyfta på hatten.
/Surskägget

Batman v Superman: Dawn of Justice

@
Vi rundar av den här månadens tema med en riktig kalkon. Jag vill börja med att säga att det inte är, som många tror, Ben Afflecks fel att den här soppan till superhjälterulle inte går att titta på (för det gåååår inte). Han gör en helt ok Batman och en ännu bättre Bruce Wayne, helt klart. Nä, Afflecks fel är det inte. Eller rättare sagt felen, för de är så många. Det var faktiskt längesen jag såg ett så osammanhängande, tröttsamt och rörigt actionäventyr. Kladdigt pompöst är det också, så till den milda grad. Regissören Zack Snyder är till synes helt ointresserad av att berätta en historia med någon som helst tydlighet, struktur eller syfte. Det händer liksom lite förvirrade och lama grejer och folk säger saker. Sen kommer världens sämsta Lex Luthor in och smackar med läpparna (Jesse Eisenberg, tydligen direkt från någon uppsättning på Vår Teater i Bollnäs). Det verkar en bit in i filmen som om huvudkaraktärerna själva knappt vet vad de håller på med hahaha! Den stora fighten mellan Batman och Superman (Henry Cavill) är väl ok och höjer pulsen en smula (även om jag inte bryr mig om det där jävla dagisgnabbet dom emellan, hahaha ge er för fan!). Men då dyker världens sämsta CGI-monster Doomsday upp och dunkar ner rullen till en nolla igen. Kom igen! Sluta sno bergstrollet från Fellowship of the Ring för tusen år sen för att göra det sämre idag. Vad är det här?! När jag såg Batman v Superman första gången (!) så tyckte jag den var riktigt illa. Hatade. Jag var tvungen att se om den ett bra tag senare för att se om det fanns någonting av värde överhuvudtaget. Nix. Nitlott. Jag såg snarare mer grejer jag störde mig på, förutom då Wonder Woman (Gal Gadot) som här klumpigt och krystat blivit inslängd i smeten för att introducera hennes karaktär (ändå lite pepp på stand alone-filmen om WW som borde dyka upp snart). Det är väl klart att jag vill gilla det här egentligen. Batman! Superman! Wonder Woman för fasen! Den förra filmen, Man of Steel, tyckte jag om. Den hade nåt. Men det här... Ge mig vilken som helst av Marvelrullarna vilken dag som helst. Snälla. Vilken som helst! Jag är tyvärr, eller tack och lov, långt från ensam i världen att ogilla det här och jag behöver väl inte ens nämna hur många Razzies den här rullen tog hem vid årets Golden Raspberry Awards hahaha! För DET ska den ha. Minst. Surskägget däremot älskade den här skiten och försvarar den till sista bloddroppen. Jag misstänker att det här är långt ifrån slutdiskuterat... Batman v Superman drog dock hem griljoner dollar på bio så Snyder, som tror att han är guds gåva till DC-universumet, men är mer en självgod och trött tjäna-pengar-maskin nuförtiden (a'la Michael Bay), kommer väl att få göra en uppföljare till fruktar jag. Oh, the humanity. The boredom. The smugness.
/Vrångmannen

Öh, Vrångmannen, det är en dag för tidigt för första april. Sluta skoja och ge ettor till så här fina underhållande fyror. Speciellt en dag före första april. Det är en dag för tidigt för aprilskämt. En dag för tidigt. Hörru, Vrångis. Sluta skoja sa jag. Ge den en fyra som den förtjänar. Vad är det här??!?!?!
/Surskägget

Suicide Squad

@@@@
Varför allt hat? Har förstått att i princip alla recensenter dissar den här stenhårt. Det är för fan en serietidningsfilm om superskurkar. Vad vill man ha? Långa karaktärsdrivande scener där vi verkligen får lära känna våra psykopater? Kom igen! Vi vet allt vi behöver veta om karaktärerna. De är superskurkar och superpsykopater. De gillar att mörda, lemlästa och härja runt. Inte för att de har en plan om att krossa världen eller ser det i ett större psyko-anarkistiskt perspektiv. Nej. De är knäppa i skallen helt enkelt. Ibland slår man ihjäl nån för att de har fel färg på skorna och ibland får en person med samma färg på skorna en kram. Det finns ingen logik. Allt jag vill ha av en superskurksfilm får jag. Explosioner, mycket pangpang, mer explosioner och skurkar som är helt slut. Man väljer också helt rätt att fokusera på Deadshot (Will Smith) och Harley Quinn (Margot Robbie) som huvudskurkarna. Det är de som är mest intressanta och därför får de en ordentlig backstory medan t ex Slipknot vars tuffa egenskap är att han kan klättra uppför vad som helst knappt får skaka hand med resten av gänget innan han dör för buuuu ingen bryr sig om nån som klättrar i rep. Vi vill ha Deadshot som aldrig missar och som kan skjuta ihjäl en miljard monster medan de andra står bredvid och gapar. Och framförallt vill vi ha Harley Quinn. Robbie har en jäkligt tacksam figur att spela eftersom att hon har helt fria tyglar att vara så knäpp, galen, våldsam, sexig, barnslig, söt, elak och snäll som hon vill, när hon vill, hur hon vill. Men det gäller att förvalta detta rätt och det gör Robbie. Alla serietidningsnördar kommer drömma blöta drömmar om Robbies version av Harley Quinn i åratal framöver, så bra är hon. Helt klart den bästa skurk på duk sedan Heath Ledgers Jokern. Och på tal om Jokern. Jared Leto fick äran att ta tag i Jokern i den här rullen. Han gör det helt okej, men Jokern är med alldeles för lite för att man verkligen ska få en känsla för honom. Leto är lagom knäpp och kan med all förmodan göra en riktigt intressant Joker om han får mer tid på bioduken. Jag vill ju se en film med Harley Quinn och Jokern enbart nu. Snyggt också att man plockar in Ben Affleck både som Batman och Bruce Wayne för att få lite kontinuitet i DC's filmuniversum. Och så vore det ju ingen svensk filmblogg om man inte nämner Joel Kinnaman åtminstone litegrann. Jag gillar honom som skådis och det märks att han har bra kemi med resten av gänget, speciellt Smith (och enligt skvallerblaskorna Expressen och Aftonbladet är grabbarna polare privat). Hans karaktär är standardmachosnubbe1A vilket han absolut levererar.
/Surskägget

Runner Runner

@@@
En film jag hade noll förväntningar på. Omslaget såg sådär lite lagom halvointressant ut och storyn kändes lite för bekant för att man skulle orka satsa på att se den igen. Okej att det bjussas på Justin Timberlake, Ben Affleck och Gemma Arterton i huvudrollerna. Meeeen ändå. Storyn kändes lite för kliché. Ung man (Timberlake förstås) är grym på poker och hamnar i klorna på casinosajtsgangster (Affleck) som utnyttjar honom. I början är allt guld och gröna skogar och unge mannen träffar ung kvinna (Arterton) och de blir kära i varandra. Sen kommer snuten och Timberlake måste fly för att bevisa att han är oskyldig. Ja vi har sett det förr. Men kemin mellan Timberlake, Affleck och Arterton är bra och trots att det är mycket klichéer så är jag underhållen och sånt räcker långt. Inget mästerverk på nåt sätt och Affleck gjorde den förmodligen på lunchrasterna när han spelade in nåt annat betydligt ballare men det spelar ingen roll. Jag gillade den och det räcker absolut till en trea i betyg.
/Surskägget

Batman V. Superman: Dawn of Justice

@@@@
Tillbaka till ordinarie schema. Det var aldrig riktigt meningen att mars skulle bli en temamånad med svensk deckarfilm men hejsan hoppsan så blev det så ändå. Tack och lov är den fasen över nu (för den här gången, vi har ju Wallander och Beck kvar hahahahahaha!!!!) och vi tar givetvis direkt avstamp i en av de mest efterlängtade och förhandshatade filmerna på bra länge. Redan för typ två år sedan när det kungjordes att Ben Affleck skulle spela Batman kröp vartenda troll fram bak varje sten och började skrika och håna. Därför är det extra skönt som gammalt Affleckfan att se honom krossa rollen som Batman och Bruce Wayne och leverera en av de bättre Batmaninsatserna på duk nånsin. Vidare måste jag hylla Jesse Eisenberg som knäppskallen/geniet Lex Luthor som spelades så briljant av Gene Hackman en gång i tiden. Eisenberg (som jag har lite svårt för i vanliga fall) pendlar skickligt mellan galenskap och geni på ett sätt som passar rollen perfekt. Luthor ÄR galen men ett geni och Eisenberg lyckas verkligen fånga detta. Henry Cavill som Stålmannen är fortsatt bra precis som han var i Man of Steel även om han hamnar i skymundan mellan Affleck och Eisenberg. Tråkigt nog tycker jag Amy Adams som Lois Lane får betydligt mindre att göra här än i Man of Steel. Där tog hon lite initiativ, här är hon mest med för att hamna i situationer som Stålmannen kan rädda henne ur. Och på tal om kvinnorna. Äntligen är det dags för Wonder Woman att äntra den stora duken och det gör hon i form av Gal Gadot som gör det riktigt lysande. Tyvärr får hon vara med alldeles för lite vilket är sjukt synd då hon är det tuffaste som setts på bio sedan Marv i Sin City. Vi får verkligen hoppas på att hennes roll blir större i kommande Justice Leaguefilmen. Allt som allt är detta en skönt mörk serietidningsstänkare som bjussar på en hel del action och en Batman som slutat bry sig och dödar skurkar på löpande band till skillnad från förr då han "bara" slog ner och buntade ihop. Mer sånt!!! Och alla som läst Frank Millers lysande serietidning The Dark Knight Returns vet givetvis hur fighten mellan Bats och Stålis slutar. Och ja, det är lika tillfredsställande att se som alltid.
/Surskägget

Gone Girl

@@@@+
Välkommen tillbaka herr Fincher! Jag tjatar om det här varje gång jag recenserar en Fincherfilm och det är säkert orättvist mot honom men allt han nånsin gör kommer att jämföras med Seven och Fight Club, två av de absolut bästa filmer som hittills sett dagens ljus. Efter Fight Club (som kom 1999) har han egentligen inte gett oss nåt sådär superbriljant. Panic Room, Zodiac, Benjamin Button, Social Network och Girl With the Dragon Tattoo har alla varit okej men inte så mycket mer. En del som Button och GWTDT har nästintill varit tråkiga. Dock är jag alltid lika peppad när en ny Fincherfilm kommer för att man vet att han har det i sig. Och här fick han äntligen till det igen. När en snubbe med Finchers talang verkligen får till det ja då är det åka av som gäller. Jag vågar inte riktigt sätta en femma i betyg än, vill se om filmen en gång först, men det är nog egentligen bara jag som fegar då jag precis gav Birdman en femma och två femmor på raken känns både otippat och overkligt. Jag ska inte avslöja nåt om handlingen. Ju mindre man vet desto bättre. Allt jag tänker säga är att vi blir bjussade på en fantastisk resa med många bottnar och avkrokar som är en ren njutning att få följa med på. Ben Affleck och Rosamund Pike i huvudrollerna är svinbra och har kanonkemi mellan varandra. Det här lanseras väl som en sorts thriller men jag tycker att den snarare är en väldigt mörk och närmast kuslig kärlekshistoria. Se den som ett svart romantisk kärleksdrama istället för en thriller. Jag tror filmen vinner på det.
/Surskägget

@@@@
Till skillnad från Surskägget så gillade jag Zodiac och The Social Network väldigt mycket. Panic Room var jätte-jättedålig, Benjamin Button ska ha stryk och The Girl With the Dragon Tattoo är ett snyggt sömnpiller. Gone Girl är, som skägget säger, ett mörkt romantiskt drama med inslag av svart humor och thrillermoment. Tyvärr hade jag läst ett synopsis av romanen innan jag såg filmen (jag läser inte fiction...) så jag visste alla twists and turns. Trots detta är Gone Girl en väldigt bra film på många plan. Fincher i högform, Affleck och Pike är toppen och musiken av Trent Reznor och Atticus Ross är magiskt lågmäld och spännande, precis som i The Social Network (vann en Oscar för bästa musik). Ser nu mycket fram emot Finchers och Afflecks kommande samarbete, som är en remake av Alfred Hitchcocks Strangers on a Train.
/Vrångmannen

State of Play

@@

Russell Crowe är journalist som gräver i ett mord som politikern Ben Affleck möjligen ska eller inte ska ha gjort. Rachel MacAdams hjälper Crowe att gräva. Det är Washington och politik och tunga tuffa stråkar för att vi ska förstå hur tufft det politiska spelet är. Ett par andra bra skådisar dyker upp (Jason Bateman, Jeff Daniels, Helen Mirren, Robin Wright) i mer eller mindre stora biroller. Det var ganska spännande när jag tittade på det. Inget extraordinärt men okej. Idag, ca 6 månader efter att jag sett den minns jag den knappt. Det var en trea då, men minns man inte en film får den bara maximalt tvåa i betyg.

/Surskägget

Argo

@@@@
Ben Affleck går bara från klarhet till klarhet som regissör. Efter underbart mörka och täta Gone, Baby, Gone till actionexplosiva men lika mörka The Town till detta täta actiondrama som är baserat på en sann berättelse. -79 exploderar krutdurken Iran och mängder med amerikanska diplomater blir tillfångatagna och dödade. Sex stycken lyckas dock fly och gömmer sig hos Kanadas konsulat. Nu gäller det att hitta på ett smart sätt att få ut dem. CIA gnuggar geniknölarna men de flesta idéer skrotas direkt. Antingen är det för uppenbart eller så finns det risk att diplomaterna på plats inte skulle orka fysiskt. Den som slutligen får ihop en plan heter Tony Mendez (spelad av Affleck själv) och hade inte det här hänt på riktigt hade man fan knappt köpt storyn. Tony bakade ihop en bakgrundsstory där de sex diplomaterna fick ta på sig identiteter som producent, regissör, fotograf etc för en ny sci-firulle som de planerar att spela in just i Iran. Att manuset, produktionsbolaget, filmaffischerna och allt snack i branschpressen bara är ren och skär bullshit från Tony ska vara en tillräcklig rökridå för att resten av världen, och framförallt de Iranska myndigheterna, ska köpa det. Tony åker sedan in som en ”producent” för att hjälpa diplomaterna, eller ”filmteamet”, ut ur landet. Filmen är spännande från första till sista sekund trots att man kan gissa sig till utgången eftersom att de överhuvudtaget gör film av den i Hollywood. Affleck lyckas pressa ur det allra bästa ur skådisarna och skapar en närmast dokumentär känsla som andas instängdhet, paranoia och klaustrofobi. Jävligt stark film om en så sjuk idé att den inte borde ha funkat.
/Surskägget

Extract

@@
Jag är ledsen. Jag ville så gärna att den här filmen skulle vara bättre. Den har ju mängder med förutsättningar. Manus och regi av Mike Judge som för alltid ska hyllas även om han bara skulle göra filmer om hästar som bajsar från och med nu bara för att han gav oss fantastiskt roliga Beavis & Butt-Head, makalöst bra men lite bortglömda King of the Hill (Hemma hos Hill på svenska) och naturligtvis mästerverket Office Space. Jason Bateman (den roligaste straight man som setts på film), Mila Kunis (sötaste lilla sötnossötisen vi ses i Vegas å gifter oss på USA's nationaldag), Ben Affleck (i helskägg! hahahahaha!), JK Simmons (han Peter Parkers tidningschef J Jonah Jameson i Spider-Manfilmerna) och Kristen Wiig (som fått en alldeles för straight roll med tanke på hur knäpp hon kan vara) i huvudrollerna. Och en handling som kretsar kring det som Mike Judge kan bäst egentligen - vanliga jänkare som försöker klara sig igenom en lite småknäpp vardag men jobbiga grannar, otrohetsaffärer, skumma droger och stämningsansökningar. Bitvis skitkul men det lyfter aldrig. Det är som att det står ett jetflyg och blänker i solen på startbanan med full tank och bara väntar på ett klartecken att få flyga iväg som aldrig kommer. Jävligt synd. Fortfarande sevärd, men inte den klockrena film det borde ha varit.
/Surskägget
Vrångmannen tyckte ungefär likadant för en gångs skull.

The Town

@@@@

Ben Afflecks långfilmsregidebut Gone Baby Gone för ett par år sedan överraskade de flesta. Att Affleck som av många ses som en medioker actionskådis med många tveksamma val på CV:et kunde spotta ur sig en tät spännande och grymt bra thriller som regissör hade nog ingen räknat med (förutom vi som fattar Afflecks storhet). Nu är han tillbaka som regissör och den här gången placerar han sig själv framför kameran också. Och det gör han helt rätt i. Affleck är ledare för ett gäng bankrånare. Under en rån kidnappar de en av de anställda för att ha som skydd när de flyr. De släpper henne men bestämmer sig för att hålla ett öga på henne för att se hur mycket hon avslöjar för polisen. Det dröjer inte länge förrän Affleck är kär i henne och hon i honom. Han börjar fundera på en sista stöt och sen försvinna för alltid med henne vid sin sida. Frågan är bara om hon är beredd att hänga med honom eller om hon kommer att ange honom för FBI som är heta på spåret. Det här är The Departed möter Heat möter Gone Baby Gone till viss del. Och det är jäkligt bra. Feta actionscener varvas med lite gangsterproblem varvas med lite kärlek och bekymmer.

/Surskägget

@@@@-
Det är jobbigt för mig att Affleck visat sig vara en så kompetent och hängiven regissör. Jag älskade regidebuten Gone Baby Gone när jag såg den och The Town styrker bara min skräck om att Affleck (AFFLECK!) är att räkna med bakom kameran. Han är ju så jävla sämst oftast framför kameran. SÄMST! Sen gör han en helomvändning och visar kompetens och fokus. Nåja, jag är inte sämre än att ge beröm när beröm skall ges. Jag gillar även Affleck i mer komiska roller då han påvisat att han klart har ett par roliga gener i det där hästhuvet hahaha. Han gör t.o.m en bra tolkning av den romantiske och hårde bankrånaren i The Town så kanske ska han bara regissera sig själv. The Town är en riktigt bra film om ej perfekt. Den är lite väl klyschig på sina ställen och känns lite för lång trots att den inte är det. Klagomålen är bagateller då detta är en mycket underhållande och välgjord kriminalare som känns autentisk, även om jag föredrar Gone Baby Gone om jag måste välja. Kom igen nu då Affleck. Vad blir nästa regiutmaning? Three is the charm.
/Vrångmannen

Dumpa Honom

@@@@
Tror inte jag sett så många ex-flickvänner i en film tidigare. Jennifer Connelly (är det inte dags att begrava yxan, det var ju så länge sen nu, ring så tar vi en fika), Drew Barrymore (varmaste hjärtevännen, vi ses på fredag), Jennifer Aniston (kom igen du kan inte vara sur över att jag också legat med Angelina, det var ju låååångt efter att du dumpade mig för Brad, what goes around comes around för tusan!) och Scarlett Johansson (fick ditt snuskiga sms du ditt lilla busfrö där J) är alla perfekt castade (Conelly som lite sval och utled hemmafru, Barrymore som ”quirky” annonsförsäljerska, Aniston som Rachel från Vänner och Johansson som sexig, ung älskarinna) och gör därmed alla sin grej perfekt. Dessutom kul att se så många polare i en och samma film. Ben Affleck (det är vår tur att bjuda tillbaka, ta med dig Jenny och barnen och dyk in nästa lördag), Bradley Cooper (ring upp Zach så ses vi i Vegas nästnästa helg), Justin Long (häng med till Vegas, ring Willis) och Kevin Connolly (jag har kollat schemat och kan absolut vara med två inspelningsdagar i början av januari, hälsa Adrian, Kevin och Jeremy) är även de perfekt castade (Affleck som skön snubbe, Cooper som snygg snubbe, Long som humoristen och Connolly som kompisen). En relationsfilm där samtliga åtta ovan har olika typer av vänskaps- och kärleksrelationer till varandra i en salig röra där humor, allvar, kärlek, sex och förhållanden blandas till en skön kreolsk gryta vi gärna slevar i oss efter en lång dag i gruvorna.
/Surskägget

PS. Svenska titeln är helt missvisande, originaltiteln sammanfattar filmen bättre: "He's just not that into you". Å andra sidan är det den längsta och tråkigaste filmtiteln på år och dar.

The Directors: Kevin Smith

Surskägget skrev tidigare att det var konstigt att vi inte recenserat fler filmer av Kevin Smith här på bloggen. Så sant så sant. Mannen skrev ju en liten indiepärla som debut 1994 och drog ihop ett gäng kompisar till inspelningen för att gå hela vägen till Cannes and beyond. Därifrån har det bara gått uppåt även om det ibland kanske sluttat lite väl mycket. New Jerseyfödde Kevin Smiths filmer har sällan blivit stora succéer men eftersom hans budget alltid varit slim så har han oftast givit filmbolagen pengarna tillbaka och mer därtill (precis som Woody Allen) och har således fått fortsätta att göra sina dialogdrivna ensemblekomedier med eller utan pruttslapstick och svordomar (så mormor tappar löständerna innan hon svimmar!), oftast med. Hans filmer säljer exceptionellt bra på DVD och han är väldigt trogen sina fans och engagerar sig i sitt eget lilla universum View Askew på nätet där han ofta svarar på frågor och skapar debatt. En hyfsat jordnära kille för att ändå vara så framgångsrik och i år fyllda 40. Vi tittar lite närmare på hans mest "kända" rullar.

Clerks (1994)
@@@+
Smiths svartvita debutfilm kretsar kring snabbköpet "The Quick Stop" där uttråkade ungdomarna Dante och Randal jobbar (Randal i videobutiken vägg i vägg). Utanför hänger Jay & Silent Bob (Jason Mewes och Kevin Smith själv som Silent Bob), säljer maja och pratar skit, rättare sagt Jay pratar skit och Silent Bob röker och nickar. Folk och flickvänner kommer och går under dagen, pratar ytterst välskrivet och skojigt skit och en hel del roliga händelser inträffar runt den lilla butiken. Inte svårt att förstå att filmen blivit kult och hittat sin publik. Den visar också att Smith har en definitiv talang för dialog och humor. Clerks är en liten, amatörmässig film där man ändå vänt på vartenda öre, varit påhittig och trots svajiga skådespelare haft en vision och ett bra manus. Jay & Silent Bob skulle senare komma att bli ikoner i Kevin Smiths värld och få en egen stor skara fans världen över.
/Vrångmannen

@@@@@
Det är få filmer jag sett om direkt efter att jag sett den första gången. När man direkt satt på filmen igen när eftertexterna rullat klart. Hajen. Blues Brothers. Zack & Miri Make A Porno. Och Clerks. Såg den faktiskt tre gånger på raken, vilket jag tror är rekord. Detta är inget mindre än ett goddamn jävla mästerverk helt enkelt. Med en budget bestående av luft, skådisar som är polare och inspelning nattetid då affären Quick Stop (där Smith jobbade på dagarna) var stängd skulle detta lätt kunnat blivit ännu en amatörmässig film som ingen förutom de närmast sörjande brydde sig om. Istället lyser Smiths geni igenom direkt och man dras snabbt in i de fantastiska karaktärernas värld. Visst slängde Miramax in en fet bunt stålars och fixade till både ljud och bild i efterhand när de köpte filmen från Smith, men Clerks är ändå ett bevis för att man kan skapa mycket med väldigt lite om man bara har ett jävligt bra manus att jobba utifrån.
/Surskägget

Mallrats (1995)
@@@-
Lite mer pengar. Jay & Silent Bob är tillbaka. Filmen utspelar sig på ett köpcenter och Jason Lee (My Name is Earl samt många rullar) gör här debut. Vi ser också en riktigt ung Ben Affleck som "skurken". Kidsen pratar skit, har hyss för sig och hänger i ett köpcenter. Busigt och underhållande men precis som Kevin Smith själv erkänner så hade den blivit bättre om Smith hade gjort den idag.
/Vrångmannen

@@@@
Utöver Jason Lee gör även Ethan Suplee (brorsan i My Name Is Earl) debut i denna vilket är roligt eftersom att de jobbar ihop än idag. Ungefär som Vrångmannen skriver ovan handlar detta mest om ungdomar som hänger. Men det är inte bara mycket snack och lite verkstad. Det pågår två kärlekshistorier parallellt och Jay & Silent Bob har för sig både det ena och andra stuntet så det blir lite fart och fläkt. Och när Stan Lee (skapare av Spindelmannen, X-men, Hulken, Fantastiska Fyran) glider förbi och ger kärlekstips är lyckan total.
/Surskägget

Chasing Amy (1997)
@@
Kevins försök till kärleksdramakomedi där Ben Affleck blir kär i en lesbisk tjej är inget vidare i den här Vrångmannens tycke. Den lyckas varken vara rolig, romantisk eller dramatisk. Chasing Amy har sina stunder men som helhet är den ganska tråkig och seg trots välskriven dialog och bra skådisar (ja, t.o.m Affleck hahaha!).
/Vrångmannen

@@@
Smiths sämsta och då är den ändå bra! Säger en hel del om den här mannens historik. Lite seg på sina håll, men ändå underhållande större delen av tiden. Lite för allvarlig för att vara Smith och Jay & Silent Bob är med på tok för lite. Men absolut sevärd och inte dålig på nåt sätt.
/Surskägget

Dogma (1999)
@@@@-
Två änglar (Ben Affleck och Matt Damon) som blivit utkastade ur himlen och lever på jorden hittar ett kryphål i skriften och börjar en resa för att komma tillbaka in i himlen. Stor religionsfars med bl.a Chris Rock, Salma Hayek, Alan Rickman, George Carlin samt Alanis Morissette som gud (hahaha!). Jay & Silent Bob dyker som vanligt upp och ger sig in i galenskapen. Det här är riktigt skruvat, underhållande och annorlunda. En grymt rolig film som blev väldigt kontroversiell och Kevin Smith fick ta otroligt mycket skit från Katolska kyrkan. Suck. Det är ju bara humor.
/Vrångmannen

@@@@
Kevin Smiths jag-gör-upp-med-katolska-kyrkan-film är stundtals hysteriskt rolig och stundtals inbegripen i religiöst allvar. Men när det det slängs för mycket Bibelcitat i dialogen kompenserar Smith med ett bajsmonster i plast. Affleck och Damon är grymma som radarpar (ja det märks att de är gamla polare) och jag älskar hur de efter halva filmen cirka byter inställning till världen och Damon går från galen massmördarängel till timid och tvärtom för Afflecks del. En av Smiths smartaste filmer faktiskt med en hel del budskap dolt i alla galenskap.
/Surskägget

Jay & Silent Bob Strikes Back (2001)
@@@@
Hahaha! Precis vad titeln antyder. Jay & Silent Bob har här huvudrollerna i sin egna film. De får reda på att någon i Hollywood gör en film baserade på superhjältar (Bluntman & Chronic) baserade på en serietidning som är baserade på Jay & Silent Bob och de drar iväg på en road trip till Tinseltown 'cause they needs to gets paid hahahaha! Det händer 4000 sköna grejer i den här filmen och den är smockfull av metahumor, cameos och referenser till Kevin Smiths tidigare verk och karaktärer. Kan vara lite svårt att hänga med om man inte sett något mannen gjort tidigare. Vi andra garvar så vi ramlar ur soffa, Will Ferrell som Viltvårdssheriff HAHAHAAHAHAHAHAA! Guld.
/Vrångmannen

@@@@@
Federal Wildlife Marshal Willenholly! HAHAHAHAHAHAHAHA! Good Will Hunting 2: Hunting Season! HAHAHAHAHAHAHAHA! Sötaste Shannon Elizabeth! Sötaste Ali Larter (som släpper en fis!!!)! Sötaste Eliza Dushku! Scooby-Doobilen! Chris Rock som argaste regissören nånsin! HAHAHAHAHAHAHAHAHA! MARK FUCKIN' HAMILL!!!! Carrie Fisher som nunna! HAHAHAHAHA! Gotta give head to get ahead! HAHAHAHAHAHAHA! You wouldn't last a day on the creek pie fucker! HAHAHAHAHAHAHAHAHA!
/Surskägget

Jersey Girl (2004)
@@
Dramakomedi om ensamstående pappan Ben Affleck som dras mellan sin lilla dotter och sin svajiga karriär som är på väg på fötter. Nä. T.o.m Kevin Smith ber om ursäkt för den här lite för ofta. Smörigt och puttinuttigt värre. Liv Tyler som kärleksintresse är söt men får ingen plats att skina. Nä Skägget. Nä. Blä.
/Vrångmannen

@@@@
Smith ber om ursäkt för den med ett fånigt leende på läpparna samtidigt för han skämtar att han inte gillar den. Det han möjligtvis inte gillar är att han tog med J-Lo i en biroll (vilket ledde till att alla trodde det var en ny Gigli) och att den inte gjorde mer box office (vilket den borde ha gjort). Smith har tonat ner de allra värsta kiss- och bajsskämten och väljer en lite seriösare inramning om en mammas/frus plötsliga död och effekten det har på den lilla familjen. Affleck är klockren i rollen (skrevs för honom), lilla flickan som spelar dottern är jättesöt och Liv Tyler perfekt som nya kärleken (vem skulle inte bli kär i henne så som hennes roll är skriven och så som hon spelar den). Traditionell romcom men ändå inte, och det är "ändå inte" biten jag älskar. George Carlin som Afflecks pappa är dessutom bara han värd betyget. Och måste jag ens nämna att dialogen är fantastisk? Nä, trodde väl inte det.
/Surskägget

Clerks 2 (2006)
@@@@
Större. Snyggare. Roligare. Bättre. Karaktärerna från ettan är tillbaka, lite äldre men inte så mycket visare. Den gamla butiken Quick Stop brinner ner till grunden och Dante och Randal börjar i stället jobba på hamburgerbaren Mooby's. Dante ska gifta sig men går i ångertankar och alla är heeeeeelt slut. Det här är filmen som Kevin Smith ville göra 1994 men hade varken pengarna eller erfarenheten. Nu har han det och det här är HUR KUL SOM HELST! Snootch!
/Vrångmannen

@@@@
Mängder med oneliners och diskussioner om Star Wars, Sagan Om Ringen, pussy trolls, ass to mouth, åsneknullare och en kärlekshistoria inbakad i alla galenskap. De flesta av Smiths skådisar han brukar jobba med poppar in för både små och stora cameos (Affleck har en replik typ men vilken replik det är!) och alla är som Vrångmannen skriver heeeeeeeelt slut. Rosario Dawson är dessutom som vanligt sexigast och ändå helt jordnära. Hur fan gör hon?!
/Surskägget

Zack & Miri Make a Porno (2008)
@@@@
Läs Surskäggets genomgående recension här.
/Vrångmannen

Extract

@@@

Mike Judge har bjussat oss på så minnesvärda karaktärer som Beavis & Butt-head och så minnesvärda komedier som Office Space och Idiocracy (Jo! Idiocracy ÄR rolig! Vad är det med folk?? Sågad vid fotknölarna och dunderflopp när den gick upp på bio vilket är heeeelt otroligt! En slags live-action Futurama med ett garv i sekunden! Idioter åååååååååh!!! Den har i allafall fått sin kultfollowing precis som Rocky Horror Picture Show så håll kääääää....!!). Här kommer hans senaste alster Extract. Skojige Jason Bateman äger en fabrik som gör smakessens för kakor typ. Hans anställda är godhjärtade white trash. Jason tycker livet är lite tråkigt så han hyr en gigolo (på råd av hans bästa vän spelad av Ben Affleck) för att förföra sin fru så han själv kan ha sex med den nya söta tjejen på fabriken (Mila Kunis) utan att ha dåligt samvete. Farsen kan börja. Detta är verkligen en fars och i Mike Judges händer så blir det helt ok. En hel del dråpliga scener samtidigt som man undrar lite över poängen med filmen och varför man t.ex inte lät Kristen "komedigudinnan" Wiig vara roligare. Småbusig underhållning men långt kvar till charmen som Office Space och Idiocracy (ååååååååh!!!) gav oss.

/Vrångmannen

Julkalendern 17 dec: Surviving Christmas

@@@

Hahahaha Ben Affleck i en julfilm. Då blir det väl bra? Damn straight att det blir! Ben spelar en ensam miljonär som betalar en familj att låtsas vara hans riktiga familj över julen och att dessutom göra det som han minns sina jular som liten med samma traditioner som då (som naturligtvis inte liknar familjens traditioner). De tycker förstås att det är märkligt men vill inte tacka nej till så feta pengar som erbjuds. Dock är ju Ben en riktigt pain-in-the-ass-snubbe som har noll koncept om verkliga livet och lever i sin rika lilla låtsasvärld. Självklart krockar rik vs fattig och många komiska situationer med hyfsat seriösa undertoner inträffar tills alla lär sig lite av varandra och blir bättre människor (hey! det är en goddamn julfilm! vad hade ni förväntat er? marsmänniskor som skjuter skallen av alla?). Utöver herr Affleck ser vi James Gandolfini (i helskägg hahahahahahaha), Christina Applegate och Udo Kier (hahahaha!) i en liten roll. Julstämning i stil med Bad Santa men inte lika elak.

/Surskägget

I'm fxxking Ben Affleck

Ja den är sjukt gammal och alla har redan sett den minst tre gånger, men med tanke på veckans enkät tycker jag den passar rätt bra här ändå.


/Surskägget

Gone Baby Gone

@@@@
Ännu en film Vrångmannen ressade för ett tag sen. Läs här. De flesta vet väl vid det här laget att detta är Ben Afflecks regidebut. De flesta vet säkert också att filmen blivit sjuuuukt hyllad och att den ses som något av en comeback för Affleck (som de flesta tycker visar prov på mer talang bakom än framför kameran) då han haft lite kämpigt med sina val av filmer (jag gillar ju Ben men måste ju erkänna att Paycheck kanske inte var den roligaste film jag sett, däremot kommer jag alltid försvara Jersey Girl!). Gone Baby Gone är så långt bort från sommarblockbusterfilmer man kan komma. Och just därför är den fantastiskt bra. Det känns äkta och skitigt. De nedslitna Bostonkvarter och de många boende där som agerar statister är som en egen roll i filmen. Och de namnkunniga skådisarna som är med (Ed Harris, Morgan Freeman, Michelle Monaghan, Amy Madigan och John Ashton) lyckas Ben pressa ur vartenda droppe han behöver. Men mest lyckas han få ur sin brorsa Casey Affleck. Ja, jag vet, jag upprepar bara vad i princip vartenda jävel som skrivit mer än tre ord om den här filmen redan skrivit, Casey gör efter sin briljanta roll i Jesse James (nej jag kommer inte skriva hela den långa titeln, ni vet mycket väl vilken film jag menar) ännu en briljant roll. Slutets frågeställning är långt ifrån enkel och filmen kommer sitta kvar i hjärtat långt efter att man sett den.
/Surskägget

The Actors: Ben Affleck (en diskussion)

Eftersom att Vrångmannen utmanar mig att nämna tre filmer där Ben Affleck är bra (som att det skulle vara svårt) kommer tre rullar här.

1. Dazed & Confused. Ben är perfekt som adrenalinstinne O'Bannion som får gå om ett år på skolan, men som är beredd att spöa skiten ur alla småttingar trots allt helt enkelt för att han inte är smartare än så.

2. Good Will Hunting. Inte nog med att han fick en Oscar för bästa manus. Han är grym i filmen också som Matt Damons sidekick och livslånge vän.

3. Changing Lanes. En underskattad rulle där Affleck är perfekt som yuppie i krig med Samuel L. Jacksons utbrände fattigjon.

Det var tre. Jag skulle kunna dra tre till lätt (Dogma, Forces of Nature och Surviving Christmas t ex) men det spelar ingen roll. Alla ni Affleck haters kan dra en gammal filt över er. Tiden kommer ge mig rätt.

/Surskägget

----------------------------------------------------------------

Oj där fick du visst gnugga geniknölarna ditt gamla skägg. Ok jag kan hålla med om Dazed & Confused, en ung Affleck som visar sig på styva linan och i Changing Lanes är han väl ok (men överglänst av Samuel L Jackson som vanligt). När det gäller Good Will Hunting så är han inget vidare, ja ja han fick oscar för bästa manus men vad sa jag tidigare om hans regidebut då? Lysande! Han ska hålla sig bakom kameran har JAG SAGT! Han är säkert en schysst kille (även med spritproblem men vem har inte det) men tiden kommer att visa att det är bakom kameran på manus och regi han kommer bli stor. Han verkar ha koll på det och det är inget fel med det. Någon skådis att räkna med har han aldrig varit och kommer nog aldrig att bli. Inget fel med det heller bara han fattar det någongång.

Hans sämsta då:

Armageddon - Gillar ju dom där rullarna med katastrof och mycket Bruckheimer-bang-for-buck men Affleck är bara ett pretty face, faktiskt rent bedrövlig i denna.

Pearl Harbor - Jag förstår varför han valt stora filmer med mycket pang och effekter, det drar uppmärksamheten från att han är ett torrt sömnpiller med glansig blick. Filmen var inget vidare heller. Den var fan skitdålig!

Reindeer Games - En rulle som faktiskt blir sämre av att Affleck är med. Alla gör sitt jobb och den funkar som thriller men betyget dras ner avsevärt av torrbollen. Vem som helst i A & B-listan skulle gjort den rollen bättre.

Daredevil - Du skägget som är ett så stort Marvelfan måste fan hålla med denna gång. Affleck bort bort bort.

Gigli - Jag skrattar inte. Fnissar inte ens. Bedrövlig film, bedrövlig Affleck.

Paycheck - Inte ens John Woo kan få Affleck att se ut som en actionhjälte. Plågsamt. Han har en del att lära av Matt damon (läs: trilogin om Bourne där Damon är grym som Jason Bourne, vår tids James Bond).

Men visst, han har gjort ett par habila roller. Mer än så kan jag inte bjussa på. Gillar inte karln helt enkelt. Tiden kommer inte ge dig rätt din gamla surpung, i allafall inte så länge Affleck står framför linsen.

/Vrångmannen

----------------------------------------------------------------

Jag behövde inte gnugga nånting. Ben har allt för att vara en perfekt Hollywood leading star. Utseende, karisma, humor, självdistans, talang och lägger dessutom ner en del tid på att hjälpa fram andra okända förmågor. En all around good guy helt enkelt. Alla tjejer vill ligga med honom, och alla killar vill vara hans kompis.

Armageddon är en självklar @@@@. Det var fan bland det sista bra Michael Bay gjorde i action väg. Ben är självklar i rollen som hjälte och perfekt i balans med åldrige Bruce.

Pearl Harbor - @@@, visst lite lång och lite rörig, men usel? Nej nej. Ben är som vanligt toppen.

Reindeer Games - @@@, ALLA filmer med en naken Charlize Theron hamnar automatiskt på en trea, men filmen i sig är helt okej. Om det är nån som kör på som vanligt utan att bry sig annat än om sin lönecheck så är det Gary Sinise i den här. Ben levererar däremot.

Daredevil - @@@, ingen Spider-Man, men jag skyller allt på regissören/manusförfattaren som villar bort den mörka, svarta inledningen och spinner iväg i ljusare trakter. Elektra är så söt så man kan dö för henne, Bullseye är galen och irländsk och Ben är gjuten.

Gigli - @@@, ännu en underskattad rulle. Glöm för en gångs skull att det var "Bennifer" som gjorde huvudrollerna. Det är en helt okej rulle som blivit sågad för helt andra saker.

Paycheck - @, okej här håller jag med om att filmen stinker. Men snälla, John Woo? När gjorde han en bra film i Hollywood? En! Nä precis. Han lyckades t o m stinka ner annars underbara MI-serien med Tompa Cruise.

/Surskägget

----------------------------------------------------------------

Armageddon @@@+
Full fart med Willis, Affleck (stön), Buscemi och de andra hårdingarna. Snygga effekter, perfekt pace, mycket humor och oneliners, lite smörig men sådär grabbigt så det gör inget och massa ball det-går-åt-helvete-med-vår-planet action. Mycket bättre än den djupare och mer filosofiska Deep Impact @@. Ska jorden gå under vill jag att det ska se ut så här. Raketer, bomber, oljeborrare och rock n roll. Gott så.

Pearl Harbor @@
Ett sömnpiller av rang. Den är snygg och välgjord på alla sätt meeeeen Zzzzzzzzzzz..

Reindeer Games @@@
Underskattad thriller. Schyssta vändningar och fartfullt. Det enda som förstör är Affleck.

Daredevil @@
What could have been...Jennifer Garner som Elektra bjuder så man har nåt till kvälls annars är det inget vidare någonstans. Alla försöker så gott det går men filmen känns som ett hastverk och det har lagts ner noll på detalj och story. For shame, for shame..

Gigli @
Nej. Stockholmsfilmskola hade fixat det bättre.

Paycheck @
Bedrövligt men visst har John Woo gjort EN riktigt bra film i Hollywood =
Face Off @@@@

/Vrångmannen