Gone Baby Gone

@@@@
Ännu en film Vrångmannen ressade för ett tag sen. Läs här. De flesta vet väl vid det här laget att detta är Ben Afflecks regidebut. De flesta vet säkert också att filmen blivit sjuuuukt hyllad och att den ses som något av en comeback för Affleck (som de flesta tycker visar prov på mer talang bakom än framför kameran) då han haft lite kämpigt med sina val av filmer (jag gillar ju Ben men måste ju erkänna att Paycheck kanske inte var den roligaste film jag sett, däremot kommer jag alltid försvara Jersey Girl!). Gone Baby Gone är så långt bort från sommarblockbusterfilmer man kan komma. Och just därför är den fantastiskt bra. Det känns äkta och skitigt. De nedslitna Bostonkvarter och de många boende där som agerar statister är som en egen roll i filmen. Och de namnkunniga skådisarna som är med (Ed Harris, Morgan Freeman, Michelle Monaghan, Amy Madigan och John Ashton) lyckas Ben pressa ur vartenda droppe han behöver. Men mest lyckas han få ur sin brorsa Casey Affleck. Ja, jag vet, jag upprepar bara vad i princip vartenda jävel som skrivit mer än tre ord om den här filmen redan skrivit, Casey gör efter sin briljanta roll i Jesse James (nej jag kommer inte skriva hela den långa titeln, ni vet mycket väl vilken film jag menar) ännu en briljant roll. Slutets frågeställning är långt ifrån enkel och filmen kommer sitta kvar i hjärtat långt efter att man sett den.
/Surskägget