torsdag 12 juni 2008

Arn -Tempelriddaren

@@
En recension jag dragit mig länge för att skriva, dels för att jag känner personer inblandade i produktionen och dels för att jag inte hittat en jävel som tycker den är dålig och man vill väl inte gå mot massan? Megasuccén på Guillous romaner om Arn har väl inte gått någon förbi och det tycks som hela Sverige tog Arnfilmen till sitt hjärta och gick och såg den på bio(uppföljaren kommer snart). Såg den här på en speciell förhandsvisning med TV4 och självaste Jan Guillou på plats där han innan filmen pratade om hästar och fick, om jag ej missminner mig, en mobiltelefon i present. Ingen tjoade eller hurrade på den visningen vilket jag tyckte var lite konstigt. Min polare som jag hade med mig tyckte den var helt ok och pratade muntert om den efteråt medan han skällde på mig för jag var kritisk. Vi får alltså följa Arns uppväxt fram tills han blir ungtupp, förälskad och tillslut fruktad krigare i guds tecken. Alltså det är egentligen inget större fel på filmen. Den är välgjord och bitvis snygg så det är väl mig det är fel på men jag måste säga vad jag tycker. Den saknade raffel, panasche (eller hur fan det stavas), jävlaranamma och spänning. Det liksom bara var scener och det kändes inte som om något stod på spel. Joakim Nätterqvist (självaste Arn) ser ut som en hjälte med vemod = bra och flera av de andra skådespelarna gör bra ifrån sig men det finns också flera som inte verkar veta riktigt vad dom gör. En annan sak som irriterar mig är att tonvikten lutar ofta åt kärlek men jag VRÅNGMANNEN - TANGENTTRYCKAREN vill ha mer av machoaction! C'mon Guillou (som sköt en ko) mera svärdraffel för helvete! Sen när chansen till spänning infinner sig (t.ex när kungen tar tillbaka sin makt) så är det så bedrövligt klumpigt iscensatt och går så fort så man får ingen känsla alls. Kritiken mot filmen var ljummen men det sket väl alla som jobbat hårt med filmen i eftersom det är en av (om inte) sveriges största biosuccé och den vann överlägset publikens pris på Guldbaggegalan. Tvåan knackar snart på dörren och jag hoppas på mer raffel för jag orkar inte mer pussar och för korta strider i sandstorm som man inte ser. Men som sagt det är väl mig det är fel på. Man har alltid en tendens att jämföra den här typen av filmer med andra som alltid och som Guillou fyndigt sa när dom frågade vilket betyg Arn fick av honom själv "Filmen får en fyra men boken får en femma och kommer överleva alla kritiker med minst hundra år". Gubbe.
/Vrångmannen

2 kommentarer:

Sara sa...

Tvåan är bättre. ;)

Anonym sa...

Sen fick ju våldet tonas ner också så att den blev från 11 år! ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH!!!!