Dagens Hyllning

25th Hour - @@@@@

Jag har alltid haft lite av en hatkärlek till Spike Lee. Hans filmer är intressanta, välgjorda och gripande samtidigt som de ältar samma gamla rashat om och om och om igen (och då menar jag rashat från vita mot svarta, från svarta mot vita, från alla mot alla) som blir lite tjatigt i längden. Okej, jag fattar att läget i USA är bra annorlunda mot vad det är här hemma i Svedala, men ändå. Ibland vill man att en begåvad regissör ser utanför sina vanliga ramar. Och det är precis vad Spike gör här.


Handlingen är enkel. En man har dömts för narkotikabrott och ska infinna sig på morgonen dagen efter utanför fängelsets portar. Han har ett sista dygn i frihet innan han ska sitta sju år på kåken. Detta dygn ska han spendera med sina barndomsvänner, sin flickvän och sin pappa. Och även det gäng gangstrar han langat åt och som han nu vill bryta med.


Förutom att den här filmen har en helt lysande rollbesättning (Edward Norton, Philip Seymour Hoffman, Barry Pepper, Rosario Dawson, Anna Paquin och Brian Cox) som dessutom alla levererar skjortan av mer eller mindre alla sina prestationer någonsin är detta en visuellt underbar resa som i sin enkelhet är bländande vacker och en fantastisk hyllning till staden New York och människorna som bor där.


Jag har sett den här filmen flertalet gånger och den är fortfarande lika makalös. Manlig vänskap har sällan skildrats så bra på film som här. Det är mycket testosteron på ytan, men skrapar man bara det minsta på fasaden ser man alla känslorna som virvlar runt där innanför. Det här är en film att se, att minnas och se igen. En modern klassiker.


/Surskägget