Tusk

@@@@
En av de knäppare filmerna under denna temavecka med verklighetsbaserade filmer (och också den sista i temat). Kevin "Geniet" Smith fick av en slump nys om en kontaktannons i en brittisk tidning där den som annonserade erbjöd gratis husrum åt en inneboende. För en fattig student måste det ha låtit som himmelriket. Gratis boende hyfsat centralt. Fantastiskt. Det fanns dock ett enda krav på denna inneboende. Ett par gånger i månaden skulle personen klä på sig en valrossdräkt som uthyraren hade låtit sy upp. Man skulle då agera och bete sig som en valross under ett par timmar. Givetvis är detta så underbart fantastiskt kul att det satte igång geniknölarna på herr Smith. Resultatet är Tusk, en av hans mest knepiga filmer till dags dato samtidigt som den är helt jävla lysande underbar. Här tar Smith konceptet lite längre och låter uthyraren droga ner och kirurgiskt sy om vår stackars inneboende till en sorts Frankensteinaktig valrosskapelse. Hahahaha! Ja det är exakt så knäppt och bisarrt som det låter. Tusk är lika delar skräckfilm som komedi allt blandat med Smiths fantasifulla och magiska dialoger och definitivt inget för den kräsmagade. Vi får Justin Long i en skräddarsydd roll som offret som blir förvandlad till valross och han gör ett kanonjobb med att få oss att känna hans skräck och förtvivlan. Vi får Johnny Depp i en helknäpp (även för honom) roll som en kanadensisk polis som jagar efter denna valrosskapande seriemördare som bjussar på en hel del garv. Men framförallt är detta Michael Parks film i rollen som den galne seriemördaren. Han är fullkomligt briljant och dessutom en av få som skulle komma undan med en del av de repliker Smith har skrivit åt honom. Tyvärr gick Parks bort nyligen så detta blir även denna filmbloggs hyllning till ett skådisgeni som aldrig fick det riktigt stora genombrottet och erkännandet som han förtjänade. R.I.P.
/Surskägget
Vrångmannen var inte lika impad som jag. Han har fel.

10 Years

@@@@
Hahaha såna här filmer gillar jag. Stor ensemblefilm med Channing Tatum, Kate Mara, Justin Long, Chris Pratt, Rosario Dawson, Oscar Isaac, Jenna Dewan Tatum, Max Minghella, Anthony Mackie, Ron Livingston och Aubrey Plaza där det gamla gänget ska återses på sin highschoolåterträff tio år efter att de tog studenten. Perfekt. Sånt är alltid bäddat för konflikter och komiskt material. Vi får gamla idrottsstjärnan som nu är en trött tjockis som mobbade alla och som nu ska be om ursäkt samtidigt som han super ner sig totalt (lysande spelad av Pratt). Vi har ungdomskärlekarna som flöt isär och som inte sett varandra på tio år trots att de tänkt på varandra varje dag (Tatum och Dawson). Vi har stora rockstjärnan (Isaac). Vi har blyga tjejen som ingen la märke till men som nu är hipp och framgångsrik (Mara) och som kanske hade en inte så hemlig beundrare. Ja ni fattar ju. Alla gör sin roller kanon och det är ett rent nöje att följa det här gänget när de kastas in i varandras liv igen efter alla dessa år.
/Surskägget

The Conspirator

@@
Som vanligt i Hollywood kommer alltid alla teman drösvis. Vi hade Abraham Lincoln: Vampire Hunter nyligen och sedan Daniel Day-Lewis i en mer seriös tolkning av den skäggige presidenten i Lincoln. Innan dessa två rullar dök dock The Conspirator upp och mig veterligen försvann den lika fort. Lite skumt att den inte fick mer uppmärksamhet dock. Regissören är inte helt okände Robert Redford och i rollerna får vi James McAvoy, Robin Wright, Kevin Kline, Evan Rachel Wood, Tom Wilkinson, Alexis Bledel, Colm Meaney och Justin Long. Hyfsad ensemble. Men vad hjälper det när detta är en alldeles för lång och långsam rättegångsfilm där en av de anklagade för att ha konspirerat för att mörda Lincoln kanske är oskyldig men offras av politiska skäl. Det är mycket dialog, det är många karaktärer, det är hur många biroller som inte har nån som helst mening eller poäng som helst, men framförallt är det väldigt lite spännande. Några scener blixtrar till här och där, framförallt när avrättning medelst hängning ska genomföras mot slutet, men överlag är detta en alldeles för seg soppa för att vara intressant. Synd för just mordets efterspel ser vi sällan så mycket av, oftast är det upptakten till mordet som brukar skildras och som de flesta kanske har koll på.
/Surskägget

Julkalendern 22 dec

Hahahaha Jack White som Elvis! Fantastiskt! Pillow pants! Hahahahaha Kevin Smith skriver så sjukt bra dialog. Som sagt, ingen skriver dialog som Kevin Smith, hahahahahahaha! /Vrångmannen & Surskägget

Youth in Revolt

@@@@

Hahahaha Michael Cera från Superbad/Arrested Development/Juno/Scott Pilgrim vs the World i en skön dubbelroll som snälle och beskedlige och blyge Nick (ja Cera spelar karaktären precis som han spelar de flesta av sina karaktärer, lite snällt, blygt och nervöst och det funkar alldeles utmärkt i det här fallet) som för att impa på nyinflyttade och snygga Sheeni (Portia Doubleday från ööööh Big Mommas: Sådan Far, Sådan Son) (nej jag skojar inte) utvecklar ett alter ego, den betydligt tuffare, farligare och risktagande fransosen Francois. Det kommer säkert komma en dag då man tröttnar på att Cera alltid spelar samma typ av roll, men den här filmen är kanon just på grund av att Cera alltid spelar samma typ av roll för han gör den så jävla bra och filmen i mångt och mycket är uppbyggd på just detta. Att vi dessutom får mer eller mindre stora biroller av Zach Galifinakis, Ray Liotta, Steve Buscemi och Justin Long skadar inte heller. Helt klart en rulle för alla Cerafans därute som gillade just Juno framförallt men även Superbad. Klassisk tonåring-som-måste-bli-av-med-oskulden-komedi gjord med lite större finess än i vanliga fall.

/Surskägget

Dumpa Honom

@@@@
Tror inte jag sett så många ex-flickvänner i en film tidigare. Jennifer Connelly (är det inte dags att begrava yxan, det var ju så länge sen nu, ring så tar vi en fika), Drew Barrymore (varmaste hjärtevännen, vi ses på fredag), Jennifer Aniston (kom igen du kan inte vara sur över att jag också legat med Angelina, det var ju låååångt efter att du dumpade mig för Brad, what goes around comes around för tusan!) och Scarlett Johansson (fick ditt snuskiga sms du ditt lilla busfrö där J) är alla perfekt castade (Conelly som lite sval och utled hemmafru, Barrymore som ”quirky” annonsförsäljerska, Aniston som Rachel från Vänner och Johansson som sexig, ung älskarinna) och gör därmed alla sin grej perfekt. Dessutom kul att se så många polare i en och samma film. Ben Affleck (det är vår tur att bjuda tillbaka, ta med dig Jenny och barnen och dyk in nästa lördag), Bradley Cooper (ring upp Zach så ses vi i Vegas nästnästa helg), Justin Long (häng med till Vegas, ring Willis) och Kevin Connolly (jag har kollat schemat och kan absolut vara med två inspelningsdagar i början av januari, hälsa Adrian, Kevin och Jeremy) är även de perfekt castade (Affleck som skön snubbe, Cooper som snygg snubbe, Long som humoristen och Connolly som kompisen). En relationsfilm där samtliga åtta ovan har olika typer av vänskaps- och kärleksrelationer till varandra i en salig röra där humor, allvar, kärlek, sex och förhållanden blandas till en skön kreolsk gryta vi gärna slevar i oss efter en lång dag i gruvorna.
/Surskägget

PS. Svenska titeln är helt missvisande, originaltiteln sammanfattar filmen bättre: "He's just not that into you". Å andra sidan är det den längsta och tråkigaste filmtiteln på år och dar.

Waiting

@@@

På en restaurang ska en ny kille, Mitch (John Francis Daley) börja jobba. Chefen säger åt honom att hänga på veteranen Monty (Ryan Reynolds) och lära sig allt om hur saker och ting funkar från honom. Problemet är att Monty är en slacker av rang och gör allt för att jobba så lite som möjligt och ändå tjäna så mycket dricks som möjligt. Monty tar med Mitch på en resa genom restaurangens kvällsservering där vi också får lära känna Serena (Anna Faris när hon fortfarande var söt = innan alla jävla plastikingrepp), Raddimus (en överkåt och hysteriskt rolig Luiz Guzmán), den snuskigt äcklige kocken Floyd (Dane Cook), hyperarga Naomi (Alanna Ubach) och neurotiske Dean (Justin Long). Vi får följa varje servitör/tris när de brottas med sina problem och sina kunder och naturligtvis sprinklas det lagom doser humor under dessa små scener. Waiting fångar på både ett verkligt och humoristiskt sätt hur det kan vara att jobba på restaurang. En liten rulle som bjussar på en hel del värme och humor. Inget mästerverk på nåt sätt men absolut en sevärd och trevlig film.

/Surskägget