Morgan

@
Ridley Scotts son Luke Scott gör långfilmsdebut i form av en sci-firysare. Ridley Scott producerar. Ridley vill tydligen att det ska gå riktigt dåligt för sin son i branschen, som låter honom hållas på det här viset, eller så har mannen som gav oss Alien, Blade Runner och minst två nävar hästskit tappat omdömet alldeles enastående förträffligt på äldre dar. Man börjar ju fundera. Kanske visade sonen Luke dagstagningarna för sin far och typ sade: "det häääär då paaaappaaaa?" och Ridley nickade belåtet bakom cigarröken åt dravlet som nyss spelats upp framför hans egna ögon. För... VAD ÄR DET HÄR?! Kan vem som helst få en massa miljoner kastade efter sig så man kan leka film? Manuset... MANUSET är under ALL kritik och hela rullen känns som någon jävla lekstuga där karaktärer gör konstiga saker och springer lite hit och lite dit och sen säger något bara. Vad som helst. Hit och dit! En tvist ska man väl ha också? Och den såg man ju inte alls komma FÖRSTA KVARTEN! Ok, nu lugnar vi ner oss en smula och försöker hitta något positivt i alla fall. Jag kan komma på tre saker:

1) Paul Giamatti (för han är ju med i två minuter!)

2) Kate Mara (House of Cards och Fantastic Four), och Anya Taylor-Joy (The Witch och Split) är oavsett stinkbomb alltid bra (även om man faktiskt lider med dom här).

3) Morgan hade några otroligt tunga och snygga trailers innan release. Skitsnygga. Sådär så man satte filmen lite på en pedestal och bara väntade och hoppades och längtade...

Fy fan.

/Vrångmannen

10 Years

@@@@
Hahaha såna här filmer gillar jag. Stor ensemblefilm med Channing Tatum, Kate Mara, Justin Long, Chris Pratt, Rosario Dawson, Oscar Isaac, Jenna Dewan Tatum, Max Minghella, Anthony Mackie, Ron Livingston och Aubrey Plaza där det gamla gänget ska återses på sin highschoolåterträff tio år efter att de tog studenten. Perfekt. Sånt är alltid bäddat för konflikter och komiskt material. Vi får gamla idrottsstjärnan som nu är en trött tjockis som mobbade alla och som nu ska be om ursäkt samtidigt som han super ner sig totalt (lysande spelad av Pratt). Vi har ungdomskärlekarna som flöt isär och som inte sett varandra på tio år trots att de tänkt på varandra varje dag (Tatum och Dawson). Vi har stora rockstjärnan (Isaac). Vi har blyga tjejen som ingen la märke till men som nu är hipp och framgångsrik (Mara) och som kanske hade en inte så hemlig beundrare. Ja ni fattar ju. Alla gör sin roller kanon och det är ett rent nöje att följa det här gänget när de kastas in i varandras liv igen efter alla dessa år.
/Surskägget

The Open Road

@@
Den här rullen hade rätt bra förutsättningar. Du har tre skådisar jag gillar, Justin Timberlake, Kate Mara och the dude himself Jeff Bridges. Dessutom får vi gamla godingarna Mary Steenburgen och Harry Dean Stanton i birollerna. Sedan har du en handling som kretsar kring en road trip där son (Timberlake) och far (Bridges) ska resa tillsammans efter att ha tappat kontakten. I den smeten har du Mara som ett gammalt ex till Timberlake. Det är en intressant mix. Tyvärr är det otroligt långtråkigt skrivet. Karaktärerna är rätt platta och manusförfattaren tycks inte riktigt veta var han vill ta vägen med sin story. Det puttrar på utan att något direkt intressant händer och till slut sitter man och gäspar, kollar på klockan och väntar in eftertexterna. Bridges kliver dock in och räddar från totalt fiasko.
/Surskägget

The Martian

@@@@
Man måste ju bara älska den här typen av rymdäventyr där människa ställs mot natur och oövervinneliga odds bara för att kliva upp och endast med hjälp av sitt intellekt kuva naturen och överleva det som inte borde kunna överlevas. Här är det Matt Damon som råkar bli kvar på mars när hans polare drar iväg i rymdskeppet. Hur ska han överleva på denna karga och ogästvänliga planet innan någon form av hjälp kan hinna dit? Genom att vara smart och uppfinningsrik förstås. Det här är en bra blandning av sci-fi, action, drama och en hel del vetenskap. Actionbitarna blir aldrig för over the top och vetenskapsbiten blir aldrig för svår att hänga med i och det skapar förstås en perfekt blandning som håller oss som tittare på nålar mest hela tiden. En sak jag brukar störa mig på i denna typ av katastrof-i-rymden-filmer är att det händer olyckor hela jävla tiden pang pang pang utan att man hinner få till en story och känslomässig tyngd bakom (Gravity är ett bra exempel på det) men här håller man det på en lagom nivå. När Damon lyckas med något bra är det inte alltid det direkt efteråt går åt helvete och det är en frisk fläkt i den här genren. Sedan skadar det inte heller att vi har en uppsjö duktiga skådisar som alla gör bra ifrån sig med Damon i spetsen. Mer sånt.
/Surskägget
Vrångmannen var mestadels häpen att Ridley "har inte gjort nåt bra på ett decennium" Scott plötsligt gjorde nåt riktigt bra.

Fantastic Four (2015)

@
Bara tio år efter att man gjorde första försöket är det dags för en reboot. Väldigt många tyckte att första vändan inte blev speciellt bra. Jag tillhör väl de som tyckte det var okej men att det borde blivit så mycket mer. @@@ kan jag absolut bjussa på framförallt för att Chris Evans var lysande (hehe) som Flamman och även gamle surkarten Michael Chiklis funkade väl som Big Ben. Jessica Alba var dock helt felcastad som Sue Storm och Ioan Gruffudd hade inte rätt pondus som Dr Reed. Allt som allt var det dock helt okej underhållning och det är framförallt här som rebooten misslyckas så kapitalt. Det är inte underhållande. Hur mycket CGI-explosioner de än slänger in så bli jag aldrig underhållen. Sitter mest och kväver gäspningar. Vilket man inte ska behöva när man tittar på en superhjältefilm for fuck sake! Jag kan acceptera mycket från en serietidningsfilm men att jag blir uttråkad tillhör inte en av de sakerna. Fantastiska Fyran är faktiskt hur coola som helst, varför man aldrig lyckas göra en klockren film med dem är ett mysterium lika stort som hur Dr Doom egentligen ser ut bakom masken.
/Surskägget

@
Det kokar mer i mitt blod än i Flammans... ÅH!
/Vrångmannen