@@@@
Hahaha såna här filmer gillar jag. Stor ensemblefilm med Channing Tatum, Kate Mara, Justin Long, Chris Pratt, Rosario Dawson, Oscar Isaac, Jenna Dewan Tatum, Max Minghella, Anthony Mackie, Ron Livingston och Aubrey Plaza där det gamla gänget ska återses på sin highschoolåterträff tio år efter att de tog studenten. Perfekt. Sånt är alltid bäddat för konflikter och komiskt material. Vi får gamla idrottsstjärnan som nu är en trött tjockis som mobbade alla och som nu ska be om ursäkt samtidigt som han super ner sig totalt (lysande spelad av Pratt). Vi har ungdomskärlekarna som flöt isär och som inte sett varandra på tio år trots att de tänkt på varandra varje dag (Tatum och Dawson). Vi har stora rockstjärnan (Isaac). Vi har blyga tjejen som ingen la märke till men som nu är hipp och framgångsrik (Mara) och som kanske hade en inte så hemlig beundrare. Ja ni fattar ju. Alla gör sin roller kanon och det är ett rent nöje att följa det här gänget när de kastas in i varandras liv igen efter alla dessa år.
/Surskägget
Visar inlägg med etikett ron livingston. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett ron livingston. Visa alla inlägg
fredag 29 juli 2016
torsdag 7 juli 2016
The 5th Wave
@
Ännu en "ungdomar-måste-slåss-till-döden-för-att-kämpa-mot-ondskan"-film i samma ådra som Hunger Games, Maze Runner, Mortal Instruments, Beautiful Creatures, Twilight, Divergent, The Host, Ender's Game bla bla bla. Karaktärerna är plattare än platta. Storyn så sjukt tråkigt så grå färg ringde och stämde filmbolaget för att ha snott epitetet "tråkigast" från grå färg. "Twisten" så makalöst fånig att ingen i publiken eller på duken köpte konceptet. Ja inte ens M. Night Shyamalan tyckte twisten var okej och då har han ändå släppt ett par rejäla magplask. Det här är helt enkelt precis så trist och horribelt tråkigt som det aldrig ska behöva bli när det är så mycket pengar inblandat. Hade man gett hälften av pengarna till nån som faktiskt hade en gnutta talang och en egen idé istället för en kopia av en kopia av en idé hade vi kunnat få ett mästerverk. Som det är nu bör alla inblandade skämmas, springa med lönechecken till banken och blicka framåt och aldrig, aldrig, mer prata om att man gjort denna sörja.
/Surskägget
Ännu en "ungdomar-måste-slåss-till-döden-för-att-kämpa-mot-ondskan"-film i samma ådra som Hunger Games, Maze Runner, Mortal Instruments, Beautiful Creatures, Twilight, Divergent, The Host, Ender's Game bla bla bla. Karaktärerna är plattare än platta. Storyn så sjukt tråkigt så grå färg ringde och stämde filmbolaget för att ha snott epitetet "tråkigast" från grå färg. "Twisten" så makalöst fånig att ingen i publiken eller på duken köpte konceptet. Ja inte ens M. Night Shyamalan tyckte twisten var okej och då har han ändå släppt ett par rejäla magplask. Det här är helt enkelt precis så trist och horribelt tråkigt som det aldrig ska behöva bli när det är så mycket pengar inblandat. Hade man gett hälften av pengarna till nån som faktiskt hade en gnutta talang och en egen idé istället för en kopia av en kopia av en idé hade vi kunnat få ett mästerverk. Som det är nu bör alla inblandade skämmas, springa med lönechecken till banken och blicka framåt och aldrig, aldrig, mer prata om att man gjort denna sörja.
/Surskägget
Etiketter:
action,
chloe grace moretz,
dålig,
etta,
liev schreiber,
maika monroe,
maria bello,
ron livingston,
sci-fi,
tonåringar,
usel
lördag 10 oktober 2015
Vacation
@@@@
HAHAHAHAHAHA! Jag ska erkänna att jag var lite skeptisk när jag fick höra att man skulle göra en reboot på gamla Päron Till Farsafilmerna. Hela serien ligger mig väldigt varmt om hjärtat och framförallt de tre första filmerna har man sett för många gånger för att det egentligen ska vara hälsosamt. Chevy Chase var kungen av blickar, miner, snubbel och knäppa oneliners och med manus av fantastiske John Hughes (R.I.P.) bjussades vi på otroligt roliga äventyr när familjen Griswold åkte på semester. Här är det sonen Rusty (spelad av Ed Helms) i vuxen ålder som gör en repris av familjens resa till Wally World från första filmen. Med sig har han sin fru (Christina Applegate) och två söner. Det bjussas på stora garv, många garv och sköna garv i princip hela tiden. Man har definitivt fångat originalfilmens stämning och känsla, framförallt att man vågar slänga in mängder med svordomar och inte helt politiskt korrekta karaktärer precis som Hughes så framgångsrikt lyckades med i första filmen. Helms är otrolig som Rusty Griswald och Applegate gör en perfekt motvikt som frugan (som är heeeeeeelt slut trots att hon först verkar så normal hahahahaha). Vi får givetvis en liten cameo av både Chase och Beverly D'Angelo som sig bör och sköna birollsinhopp från bl a Chris Hemsworth (hahahahaha!), Colin Hanks, Leslie Mann, Ron Livingston, Norman Reedus och Charlie Day (HAHAHAHAHAHAHAHA!). Såg den nyligen och längtar redan efter att se om den. Fan om det inte är en komedifemma ändå.
/Surskägget
@@@@
Chevy Chase slutade i princip att vara rolig sekunden efter att trean i serien kom ut 1989 (National Lampoon's Christmas Vacation). Underbart att se en reboot såhär lyckad. Garvade i princip hela tiden. Betyget blir som bekant därefter.
/Vrångmannen
HAHAHAHAHAHA! Jag ska erkänna att jag var lite skeptisk när jag fick höra att man skulle göra en reboot på gamla Päron Till Farsafilmerna. Hela serien ligger mig väldigt varmt om hjärtat och framförallt de tre första filmerna har man sett för många gånger för att det egentligen ska vara hälsosamt. Chevy Chase var kungen av blickar, miner, snubbel och knäppa oneliners och med manus av fantastiske John Hughes (R.I.P.) bjussades vi på otroligt roliga äventyr när familjen Griswold åkte på semester. Här är det sonen Rusty (spelad av Ed Helms) i vuxen ålder som gör en repris av familjens resa till Wally World från första filmen. Med sig har han sin fru (Christina Applegate) och två söner. Det bjussas på stora garv, många garv och sköna garv i princip hela tiden. Man har definitivt fångat originalfilmens stämning och känsla, framförallt att man vågar slänga in mängder med svordomar och inte helt politiskt korrekta karaktärer precis som Hughes så framgångsrikt lyckades med i första filmen. Helms är otrolig som Rusty Griswald och Applegate gör en perfekt motvikt som frugan (som är heeeeeeelt slut trots att hon först verkar så normal hahahahaha). Vi får givetvis en liten cameo av både Chase och Beverly D'Angelo som sig bör och sköna birollsinhopp från bl a Chris Hemsworth (hahahahaha!), Colin Hanks, Leslie Mann, Ron Livingston, Norman Reedus och Charlie Day (HAHAHAHAHAHAHAHA!). Såg den nyligen och längtar redan efter att se om den. Fan om det inte är en komedifemma ändå.
/Surskägget
@@@@
Chevy Chase slutade i princip att vara rolig sekunden efter att trean i serien kom ut 1989 (National Lampoon's Christmas Vacation). Underbart att se en reboot såhär lyckad. Garvade i princip hela tiden. Betyget blir som bekant därefter.
/Vrångmannen
Etiketter:
beverly d'angelo,
charlie day,
chevy chase,
christina applegate,
ed helms,
komedi,
leslie mann,
ron livingston
fredag 14 november 2014
The Conjuring (Utmaning del 2)
@@@@
Vrångmannens recension av den här löd exakt: "Jag sket nästan på mig" för lite drygt ett år sedan när han ressade den här på bloggen. Givetvis vill han dela med sig av denna känsla till mig. Speciellt som han vet att spöken, Djävulen och barn är nej tack i min värld. Här får vi alla tre i en mysig liten hög. Satansdyrkande häxa på 1800-talet dödar sin nyfödda bebis och svär sedan att döda alla som försöker ta hennes mark i besittning innan hon hänger sig från ett träd. Spola fram till 70-talet och en familj flyttar in i huset för att starta ett nytt kapitel i sitt liv. Tyvärr dröjer det inte länge förrän de väcks på nätterna av att någon sliter av dem från sängarna, anfaller dem, låser in dem i källaren och både fysiskt och psykiskt attackerar dem. Det går så långt att de anlitar de professionella spökjägarna (nej inte Ghostbusters) Ed och Lorraine Warren för att hjälpa dem. Vad Warrens först tror är ett rutinuppdrag visar sig snabbt vara oändligt mycket värre än så, och de måste slåss mot ren och skär ondska. Regissör James Wan impade inte på mig med Saw men visar här prov på stor filmkonst. Trots att detta är bland det läskigaste på senare tid är det egentligen väldigt lite som visas. Istället nyttjar Wan skuggor och (o)fokus på ett snyggt sätt för att skrämma oss och framförallt ljud. Vem som än skötte ljudeffekter och musik borde fått en Oscar för detta. Creepy as shit. Dessutom hjälper det att ha en bunt duktiga skådisar till sitt förfogande och Patrick Wilson, Vera Farmiga, Lili Taylor och Ron Livingston levererar allihop. Att filmen är baserad på verkliga händelser gör allt ännu mer störande och skrämmande givetvis. Så medan jag åker ner till ICA för att köpa mer toapapper är det bara att tacka Vrångmannen som slängde denna utmaning åt mitt håll så hör jag av mig när jag fått en god natts sömn igen - om tre år. ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH!!!!
/Surskägget
Vrångmannens recension av den här löd exakt: "Jag sket nästan på mig" för lite drygt ett år sedan när han ressade den här på bloggen. Givetvis vill han dela med sig av denna känsla till mig. Speciellt som han vet att spöken, Djävulen och barn är nej tack i min värld. Här får vi alla tre i en mysig liten hög. Satansdyrkande häxa på 1800-talet dödar sin nyfödda bebis och svär sedan att döda alla som försöker ta hennes mark i besittning innan hon hänger sig från ett träd. Spola fram till 70-talet och en familj flyttar in i huset för att starta ett nytt kapitel i sitt liv. Tyvärr dröjer det inte länge förrän de väcks på nätterna av att någon sliter av dem från sängarna, anfaller dem, låser in dem i källaren och både fysiskt och psykiskt attackerar dem. Det går så långt att de anlitar de professionella spökjägarna (nej inte Ghostbusters) Ed och Lorraine Warren för att hjälpa dem. Vad Warrens först tror är ett rutinuppdrag visar sig snabbt vara oändligt mycket värre än så, och de måste slåss mot ren och skär ondska. Regissör James Wan impade inte på mig med Saw men visar här prov på stor filmkonst. Trots att detta är bland det läskigaste på senare tid är det egentligen väldigt lite som visas. Istället nyttjar Wan skuggor och (o)fokus på ett snyggt sätt för att skrämma oss och framförallt ljud. Vem som än skötte ljudeffekter och musik borde fått en Oscar för detta. Creepy as shit. Dessutom hjälper det att ha en bunt duktiga skådisar till sitt förfogande och Patrick Wilson, Vera Farmiga, Lili Taylor och Ron Livingston levererar allihop. Att filmen är baserad på verkliga händelser gör allt ännu mer störande och skrämmande givetvis. Så medan jag åker ner till ICA för att köpa mer toapapper är det bara att tacka Vrångmannen som slängde denna utmaning åt mitt håll så hör jag av mig när jag fått en god natts sömn igen - om tre år. ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH!!!!
/Surskägget
Etiketter:
31 skräckfilmer på 31 dagar,
james wan,
lili taylor,
patrick wilson,
ron livingston,
skräck,
spöke,
vera farmiga
tisdag 9 april 2013
Pretty Persuasion
@@@Intressant och lite annorlund high schoolrulle med ambition att både roa och oroa. Kimberly (en fantastisk Evan Rachel Wood) övertygar sina två väninnor att de ska anklaga läraren Percy (Ron Livingston) för sexuella övergrepp. Det blir givetvis stor skandal på skolan och Percy ställs inför rätta. Ju mer rättegången pågår desto mer nystas det upp att flickorna faktiskt ljuger. Men vid det laget är skadan skedd och Percy har blivit av med både jobb och fru. Tjejerna får sina 15 minuter i rampljuset tack vare skrupelfria tv-reportern Emily (Jane Krakowski). Rullen varvar mellan ren och skär high schoolfilm där vi får all tonårsångest och tonårsförälskelse och tonårsproblem som i vilken annan film som helst med grova rättsövergrepp och hur både påstådda offer och förövare utmålas, utpekas och utfryses av den stora oinsatta massan. Framförallt är det här Evan Rachel Woods film. Hon är kanon som den kalla och känslomässigt störda Kimberly som älskar att manipulera sin omgivning för att få det hon vill ha. Vilket i slutänden bara är en ytlig dröm om Hollywood.
/Surskägget
tisdag 6 april 2010
Office Space
@@@@
Väldigt märkligt att vi inte recenserat denna briljanta lilla pärla tidigare. Den har nu elva år på nacken, men är lite aktuell idag som då. Vi får träffa Peter (Ron Livingston), en rätt så trött kille som slavar på IT-företag med massa onödiga, tråkiga uppgifter. Allt han egentligen vill göra i livet är ingenting. Hänga lite, fiska lite, softa mycket. Istället har han åtta chefer (bland annat Gary "En röst i natten" Cole som Mr Lumbergh HAHAHAHAHAHA!) som ständigt är på honom om samma saker. Det är som att vara fast i ett ekorrhjul. En dag blir han hypnotiserad men väcks aldrig riktigt upp ur hypnosen vilket gör honom till glad, lugn och skit-i-allt. Livet leker plötsligt och allt går Peters väg, han blir ihop med söta servitrisen Joanna (Jennifer Aniston) och blir befordrad. Sen får han reda på att bästa polarna ska få sparken och då bestämmer han sig för att slå tillbaka på företaget genom en väl uttänkt kupp. Det fina med den här filmen är att Mike Judge (till skillnad från vad han gör i Beavis & Butt-Head) inte skriver skämten på näsan på en. Han låter dem lågmält rulla fram och låter folk antingen fatta skämtet eller inte. Det är smart humor på högsta nivå. Samtidigt petar han in en hel del samhällskritik och i bästa fall vill han även öppna upp ögonen på alla arbetsmyror som stressar ihjäl sig över ingenting. Manuset är baserat på ett gäng animerad kortfilmer Judge gjorde för SNL en gång i tiden som koncentrerade sig på karaktären Milton (Stephen Root) som är en mumlande, tystlåten och till synes försynt medelålders man som alla kör med men som alltid har sin hämnd planerad i bakfickan. That's my stapler.
/Surskägget
@@@@
Det är alltid skoj med komedier som man kan komma tilbaka till, se om och om igen med samma behållning. Office Space är helt klart en av dom. Massor av skojiga one liners, sköna karaktärer och genuint trevlig på något sätt. Mike Judge gick ju vidare och gjorde den enormt underskattade floppen Idiocracy. Den är inte fullt så skoj som Office Space men nästintill och med större budget (framtidsfilm!) och samma sköna avslappnade, lite trevliga humor. "Yeaaaaaah, i'm gonna need you to come in on saturday...around nine...yeaaaaaaaah"...HAHAHAAHAHAHAAHAAHAAA!
/Vrångmannen
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)



