Nyårskaramell 10 - Office Christmas Party

@@@@
Med julafton precis bakom dörren passar det väl alldeles utmärkt att denna härligt underhållande lilla julpärla dyker upp här på bloggen. Om alla julfilmer var såhär jämnt skulle jag inte göra annat än att titta på julfilmer hahaha. Vi har en kontorsfest anordnad av nervöse kontorsråttan Josh (mästerligt porträtterad av Jason Bateman som liksom är född till att spela exakt den här typen av karaktärer) som givetvis ballar ur helt i en orgie av dekadens, fylla, knark och våld. Precis vad Josh inte vill och var rädd för hahahaha. Snart nog har det spårat ur helt och skämten bara haglar det ena kiss-och-bajsskämtet värre än det andra hahahaha! Med sig på resan har Bateman en strålande cast bestående av Olivia Munn, Jennifer Aniston, Kate McKinnon (heeeeelt slut hahahaha), Vanessa Bayer, Jillian Bell, T.J. Miller och Rob Corddry. Så laddat för galna gags och sjuka skämt med andra ord.
/Surskägget

Life of Crime

@@
Med Jennifer Aniston, Will Forte, Isla Fisher, Mark Boone Junior och Tim Robbins i rollerna i en film som är baserad på en bok av Elmore Leonard förväntade jag mig betydligt mer. Visst får vi en del klassisk Leonard som skurkar som inte alltid riktigt har tänkt igenom sina handlingar hela vägen, hyfsat kul dialog och lite oväntade vändningar men långt ifrån levererat som när det kan bli som bäst (Jackie Brown, Get Shorty, Out of Sight). Alla skådisar gör okej ifrån sig ändå är det något som saknas. Kanske beror det på regin, jag vet inte. Det där lyftet man väntar på händer aldrig och filmen puttrar så sakteliga på tills eftertexterna plötsligt rullar och man inser att man egentligen inte sett något spännande hända under 90 minuter. Snöpligt värre.
/Surskägget

Marley and Me

@@
Owen Wilson, Jennifer Aniston och en hund. Baserad på en Floridajournalists krönikor om sin hund. Gäsp.
/Surskägget
PS. Hunden dör i slutet. Så slapp ni se den.

Horrible Bosses 2

@@@
När ettan kom gav jag den faktiskt exakt samma betyg som jag nu ger uppföljaren. Dock har jag sett om ettan och tycker nu att det är en fyra, så vem vet, när jag väl ser om denna kanske den åker upp ett snäpp i betyg den med. Grabbarna är hursomhelst tillbaka (vi pratar alltså Charlie Day, Jason Sudeikis och Jason Bateman) och den här gången är det de själva som blir chefer. Efter förra filmen har de sagt upp sig på sina jobb och ska nu starta en egen firma där de ska tillverka speciella duschmunstycken. Efter att ha blivit blåsta på en jätteorder av elake industrimagnaten Christoph Waltz och hans lika elaka son Chris Pine bestämmer de sig för att ge igen. Inte med mord denna gång utan med en kidnappning. Helt rätt. Dags att kidnappa Pine och tvinga rika pappan Waltz att punga ut med stålarna han blåste grabbarna på hahahaha. Charlie Day är kanske roligast just nu. Jag har sagt det förr och jag kommer säga det igen, när han drar igång med sin gnälliga pipskrikröst och bara babblar en jävla massa skit och idiotier då går det inte att hålla sig för skratt. Jag dööööör! HAHAHAHAHA! Kungen!!! Bateman är som vanligt otrolig som the straight guy, alltså snubben som till synes är normal så att de andras skämt ska bli roligare när det studsas mot honom. Meeeeen han är mer slut än alla andra ändå hahaha! Kolla minspelet. Så små, små grejer han gör som förmedlar så mycket ahahahahaha! Och Sudeikis är ju verkligen det nya stjärnskottet på humorhimlen som bara spottar ur sig så mycket dumt och kul mest hela tiden. Jennifer Aniston kommer tillbaka i en liten biroll och är givetvis ännu mer galen än i ettan, och Kevin Spacey gör en kanonbiroll från finkan där hans karaktär hamnat sedan första filmen hahahahahaha! Det här är bra mest hela tiden med kanske ett par transportsträckor här och där. Se den och se om ettan när du ändå håller på!
/Surskägget

We're the Millers

@@@@
Jason Sudeikis (roligast på SNL hur länge som helst) har länge gått och puttrat i en mängd biroller (Meet Bill, Semi-Pro, What Happens in Vegas, The Rocker, The Bounty Hunter, The Campaign) och sedan även i en bunt delade huvudroller (Horrible Bosses, Hall Pass, A Good Old Fashioned Orgy) där han i princip nästan alltid är roligast i väntan på sitt stora break. Och det kommer här. David (Sudeikis dårå) är en grässäljande slacker som alltid har softat runt och nöjt sig med det lilla han fått i livet på att sälja majja till en liten men betalande krets. Allt ändras den dagen då han tvingas ner till Mexiko för att plocka upp obscena mängder marijuana och smuggla över gränsen. Det är då han får sin snilleblixt. Om han hyr en husbil och hyr in lite löst folk så kan han låtsas vara en helylle amerikansk familj på väg hem från en semester i Mexiko. Tullgubbarna kommer inte misstänka ett skit! Han värvar granntjejen som jobbar som strippa (Jennifer Aniston), grannpojken som är mobbad av hela världen (Will Poulter) och en hemlös tuff punkbrud (Emma Roberts). HAHAHAHAHA! Ja ni fattar ju själva var allt det här kommer sluta. Det är stundtals så många skratt-per-sekund att jag knappt orkar med mig själv, och även mellan de riktigt superstora garven får vi hela tiden småskämt serverade som ett gigantiskt kakfat. Släng in makalösa biroller av Ed Helms, Nick Offerman, Kathryn Hahn och Luis Guzmán så är skrattfesten komplett.
/Surskägget

The Bounty Hunter

@@@
Klassisk (och då menar jag i betydelsen att den följer alla mallar i genren till punkt och pricka, inte att det är en klassiker i genren) romcom med allas vår romcomdrottning (nu när Meg Ryan klivit ner från tronen och opererat om sig till allas vår favoritskurk Jokern) Jennifer Aniston i huvudrollen. Gerard "SPAAAAAAARTAAAAAA" Butler är ex-snut som numera jobbar som prisjägare, d v s när folk drar från sin borgensumma och skiter i att dyka upp på rättegången så är det hans jobb att hämta in dem. Bästa dagen på jobbet blir samma dag han får reda på att han ska hitta och hämta in sitt ex (Aniston dårå) som han hatar av hela sitt hjärta sedan skilsmässan. Han hittar henne snart nog och sedan är det ett par dagars bilresa för att lämna in henne. På denna bilresan hinner de bli kära igen (vad annars!?) och slutet gott allting gott. Som sagt, filmen följer alla mallar men vi gillar mallar ibland om det gör på rätt sätt och det görs det här. Butler och Aniston har bra kemi och jag gillar dem båda två så det väger över till en betygstrea.
/Surskägget

Wanderlust

@@
George (Paul Rudd) och Linda (Jennifer Aniston) investerar i en svindyr minilägenhet i New York och förlorar kort därefter sina jobb vilket tvingar dem att sälja och flytta till Georges brorsa som kan erbjuda honom jobb i sin firma. På väg ner till Atlanta stannar de till över natten på vad de tror är ett motell men vad som visar sig vara ett gammalt hippiekollektiv lett av den karismatiske men lite knäppe Seth (Justin Theroux). Efter ett par dagar hos sin brorsa inser George att han inte vill följa samhällets alla måsten och tillsammans med Linda åker han tillbaka till kollektivet. Men det som först verkar vara en bra idé blir sämre och sämre ju längre tiden går. Rudd och Aniston har bra kemi mellan sig och man köper att de är ett par med lite problem och slitningar men som ändå försöker göra det bästa av situationen. Theroux är underbart dryg och ettrig som Seth i vildvuxet skägg och helt galna ögon hahahaha. Tyvärr går filmen lite på tomgång större delen av tiden och det blir lite för långt mellan de riktigt stora garven. Vissa scener borde klippts ner rejält (som när Rudd pratar med sig själv i spegeln, den blir bara trist till slut) och manuset kanske kunde fått lite mer bearbetning innan de satte igång (till exempel känns karaktären Malin Åkerman spelar som väldigt ofärdig). Allt som allt en okej rulle men inget minnesvärt.
/Surskägget

@@@
Wanderlust är en ganska harmlös men skön komedi där situationerna likt sketcher samt karaktärerna är viktigare än handlingen. Jag gillar ju sånt i den här genren. Håller inte med om att den går på tomgång som Skägget tycker utan den har en skön jämn underhållningskurva med några gapflabb (Rudd i spegeln var skitkul INTE för långt för det var längden som gjorde det skoj ett varv till). Ken Marino (tv-serierna Party Down och Childrens Hospital) som Paul Rudds jobbiga storebror orkar jag inte ens med hahahaha! Han är fan alltid skoj. Allt som allt en HELT okej rulle men inget minnesvärt.
/Vrångmannen

Bruce Almighty

@@@
Jim Carrey som Bruce har inte bara en dålig dag, han har ett dåligt år. Allt som kan gå snett verkar gå snett. Han får inte den där befordran på jobbet han räknade med, han krockar bilen, han får stryk, han får sparken, han bråkar med flickvännen (spelad av Jennifer Aniston) och hans hund pissar inomhus. Bruce skyller allt elände på Gud. Så en dag får han träffa Gud (Morgan Freeman) som erbjuder Bruce att ta över ett tag. Gud känner att han behöver lite semester och eftersom att Bruce verkar veta hur en slipsten ska dras får han alla Guds krafter. Givetvis ordnar Bruce upp allt som är fel i livet men upptäcker snart att han inte blir lyckligare för det. När sedan miljontals människor böner börjar komma ikapp honom inser han att Gud har det svårare än man kan tro. En liten feelgoodrulle där Carrey bitvis briljerar och bitvis går på tomgång. Aniston kompletterar honom väl, utan att göra större väsen av sig. Ett par stora garv, lite fniss och så ett par transportsträckor. Räcker till en trea.
/Surskägget

Horrible Bosses

@@@
Jag satt faktiskt och skrattade större delen av filmen men betyget blir inte mer än tre ändå. Detta beror förmodligen på att jag hade skyhöga förväntningar. För släng ihop Charlie Day (från en av de bästa komediserierna nånsin, It's Always Sunny In Philadelphia), Jason Bateman (från en av de bästa komediserierna nånsin, Arrested Development) och Jason Sudeikis (från två av de bästa komediserierna nånsin, SNL och 30 Rock) som tre polare som ruttnat på sina galna chefer som i sin tur spelas av Kevin Spacey (galnast, argast och psykopatigast), Jennifer Aniston (sexgalen dåre) och Colin Farrell (med den fulaste comb overn du sett hahahahahaha!) (och jo, koksad och heeeeeeeeelt slut) så ska det här bli dubbelt så skoj egentligen. Charlie spelar samma karaktär som i IASIP vilket ÄR den roligaste karaktären jag sett i mitt liv, speciellt när han sätter igång och skriker med sin gälla, hesa röst om totala idiotier HAHAHAHAHAHA! då orkar jag knappt titta för det är så bra. Bateman är som vanligt helt otrolig som the straight guy som med extremt små ansiktsuttryck förmedlar så mycket knasigheter och Sudeikis hittar verkligen rätt som totalt insöad på sex så t o m Anistons karaktär nästan upplevs som en nunna. Grabbarna vill hursomhelst ha ihjäl sina chefer för att få ett bättre och mer harmoniskt liv och till sin hjälp får de Motherfucker Jones (en lysande Jamie Foxx, ge karlen lite mer komediroller igen, han kan ju det där) som dock inte är så professionell hitman som det först verkar. Som sagt, kul mest hela tiden och hyfsat högt tempo, men hade väl förväntat mig liiiiite mer helt enkelt. Kommer självklart ses om i snar framtid med ett par bärs som tilltugg.
/Surskägget

The Switch

@@
Jason Bateman och Jennifer Aniston är BFF's och stöttar och hjälper varandra i vått och torrt. Tills den dag Aniston bestämmer sig för att bli gravid. Hon ser den biologiska klockan ticka iväg, ingen pojkvän finns i sikte så det enda raka är att skaffa fram en spermadonator och fixa graviditeten på egen hand. Bateman tycker det är en jättedålig idé och på själva insemineringsfesten (ja de har en fest för att fira att Aniston ska bli inseminerad, väldigt New York liksom) blir Batem stupfull och byter ut donatorns sperma mot sin egen. Aniston flyttar till Minnesota och sju år förflyter utan att de har någon egentlig kontakt tills Aniston och son flyttar tillbaka till NY och Bateman får chans att lära känna sin son (vilket han naturligtvis inte talat om för Aniston att han egentligen är pappan). Samtidigt börjar Aniston flörta med den snubbe hon tror är den riktige donatorn och Bateman står i valet och kvalet om han ska berätta något eller inte. Klassisk romcom som tyvärr är betonad på romancedelen och inte comedydelen. Att ha en begåvad komiker som Bateman i en vanlig romantisk dramaroll känns som waste of time, och att heller inte utnyttja Anistons komiska ådra känns också lite bortkastat. Visst, ett par sköna garv finns det (när Bateman väldigt snyggt spyr i en papperskorg på väg till jobbet hahahahah) men överlag sitter man mest och tittar på klockan. Jeff Goldblum dyker upp i en liten biroll och enbart på grund av att honom ger jag filmen ett ok.
/Surskägget

Just Go With It

@@@
Vid det här laget bör väl alla veta att jag älskar Adam Sandlers rullar och att jag tycker att mer eller mindre allt han gjort är bra. Naturligtvis så även denna, även om Sandler bitvis ju längre filmen lider surfar in mer och mer på en vanlig romcom än en traditionell Sandlerrulle vilket gör att den där fyran som filmen borde förtjäna får stanna kvar nerpackad i min plånbok. Att filmen inte blir ännu en vanlig romcom á la Sandra Bullock/Katherine Heigl/Meg Ryan beror förstås på Sandler själv som fortfarande klarar av att brisera ut i små klassiska Sandlersketcher mitt i vissa scener hahahahaha! Storyn är busenkel. Sandler är kär i supersöta nykomlingen Brooklyn Decker (vi är förlovade så alla grabbar kan bara lugna ner sig nu) som tror att han är gift med Jennifer Aniston trots att Aniston egentligen är Sandlers assistent. För att avhjälpa detta går Aniston med på att låtsas vara Sandlers fru men att de är uppe i en skilsmässa för att på så sätt hjälpa honom vinna Decker. Alla som sett minst en romcom i sitt liv vet förstås att det är Sandler och Aniston som till slut kommer att få varandra. Första halvan av filmen är mer Sandler än sista halvan som är mer vanlig romcom. Plus dock till Nicole Kidman som glider in i en liten biroll i andra halvan som är fantastiskt kul hahahaha. Gillar det här även om vissa bitar är lite för kliché för att det egentligen ska kännas ok när man glor på en Sandlerfilm. Och varför har inte Rob Schneider en liten skum biroll för? Skärpning!
/Surskägget

Management

@@

Liten indierulle med Jennifer Aniston och Steve Zahn. Zahn är uttråkad kille vars föräldrar äger ett litet motell där han sköter nattreceptionen. Han bor på hotellet och kommer egentligen aldrig därifrån. Aniston är resande försäljare av menlösa tavlor som hänger på hotellrum, receptioner och företag. När hon checkar in på Zahns hotell blir han genast förälskad. Efter ett one night stand börjar han hänga efter Aniston i vilken stad hon än befinner sig i. Hon tycker det är lite skumt till en början men eftersom att Zahn är så harmlös låter hon honom hållas. Tills hon försvinner till Seattle och gifter sig med Woody Harrelson. Ska Zahn få henne som i ett riktigt Hollywoodslut eller får han se sig besegrad värdigt ett indieslut? Långsamt tempo med en hel del riktiga garv emellanåt gör det här till en sån klassisk indierulle stjärnorna gör för att de vill visa att de inte är helt uppslukade av Hollywood. Den är bra för stunden och både Zahn och Aniston visar att de är duktiga skådisar men efteråt lämnar den en tämligen oberörd.

/Surskägget

Dumpa Honom

@@@@
Tror inte jag sett så många ex-flickvänner i en film tidigare. Jennifer Connelly (är det inte dags att begrava yxan, det var ju så länge sen nu, ring så tar vi en fika), Drew Barrymore (varmaste hjärtevännen, vi ses på fredag), Jennifer Aniston (kom igen du kan inte vara sur över att jag också legat med Angelina, det var ju låååångt efter att du dumpade mig för Brad, what goes around comes around för tusan!) och Scarlett Johansson (fick ditt snuskiga sms du ditt lilla busfrö där J) är alla perfekt castade (Conelly som lite sval och utled hemmafru, Barrymore som ”quirky” annonsförsäljerska, Aniston som Rachel från Vänner och Johansson som sexig, ung älskarinna) och gör därmed alla sin grej perfekt. Dessutom kul att se så många polare i en och samma film. Ben Affleck (det är vår tur att bjuda tillbaka, ta med dig Jenny och barnen och dyk in nästa lördag), Bradley Cooper (ring upp Zach så ses vi i Vegas nästnästa helg), Justin Long (häng med till Vegas, ring Willis) och Kevin Connolly (jag har kollat schemat och kan absolut vara med två inspelningsdagar i början av januari, hälsa Adrian, Kevin och Jeremy) är även de perfekt castade (Affleck som skön snubbe, Cooper som snygg snubbe, Long som humoristen och Connolly som kompisen). En relationsfilm där samtliga åtta ovan har olika typer av vänskaps- och kärleksrelationer till varandra i en salig röra där humor, allvar, kärlek, sex och förhållanden blandas till en skön kreolsk gryta vi gärna slevar i oss efter en lång dag i gruvorna.
/Surskägget

PS. Svenska titeln är helt missvisande, originaltiteln sammanfattar filmen bättre: "He's just not that into you". Å andra sidan är det den längsta och tråkigaste filmtiteln på år och dar.

Office Space

@@@@

Väldigt märkligt att vi inte recenserat denna briljanta lilla pärla tidigare. Den har nu elva år på nacken, men är lite aktuell idag som då. Vi får träffa Peter (Ron Livingston), en rätt så trött kille som slavar på IT-företag med massa onödiga, tråkiga uppgifter. Allt han egentligen vill göra i livet är ingenting. Hänga lite, fiska lite, softa mycket. Istället har han åtta chefer (bland annat Gary "En röst i natten" Cole som Mr Lumbergh HAHAHAHAHAHA!) som ständigt är på honom om samma saker. Det är som att vara fast i ett ekorrhjul. En dag blir han hypnotiserad men väcks aldrig riktigt upp ur hypnosen vilket gör honom till glad, lugn och skit-i-allt. Livet leker plötsligt och allt går Peters väg, han blir ihop med söta servitrisen Joanna (Jennifer Aniston) och blir befordrad. Sen får han reda på att bästa polarna ska få sparken och då bestämmer han sig för att slå tillbaka på företaget genom en väl uttänkt kupp. Det fina med den här filmen är att Mike Judge (till skillnad från vad han gör i Beavis & Butt-Head) inte skriver skämten på näsan på en. Han låter dem lågmält rulla fram och låter folk antingen fatta skämtet eller inte. Det är smart humor på högsta nivå. Samtidigt petar han in en hel del samhällskritik och i bästa fall vill han även öppna upp ögonen på alla arbetsmyror som stressar ihjäl sig över ingenting. Manuset är baserat på ett gäng animerad kortfilmer Judge gjorde för SNL en gång i tiden som koncentrerade sig på karaktären Milton (Stephen Root) som är en mumlande, tystlåten och till synes försynt medelålders man som alla kör med men som alltid har sin hämnd planerad i bakfickan. That's my stapler.

/Surskägget

@@@@

Det är alltid skoj med komedier som man kan komma tilbaka till, se om och om igen med samma behållning. Office Space är helt klart en av dom. Massor av skojiga one liners, sköna karaktärer och genuint trevlig på något sätt. Mike Judge gick ju vidare och gjorde den enormt underskattade floppen Idiocracy. Den är inte fullt så skoj som Office Space men nästintill och med större budget (framtidsfilm!) och samma sköna avslappnade, lite trevliga humor. "Yeaaaaaah, i'm gonna need you to come in on saturday...around nine...yeaaaaaaaah"...HAHAHAAHAHAHAAHAAHAAA!

/Vrångmannen

Derailed

@@@
Clive Owen lever sitt förortsliv med sedvanlig uttråkhet. Varje morgon in till jobbet, varje kväll hem till ett äktenskap som sedan länge kraschat men där man håller ihop på grund av barn (som dessutom lider av den värsta typen av diabetes och kräver mycket omsorg, hänsyn och extra jobb). Han träffar Jennifer Aniston på pendeln som sitter lite i samma sits. De träffas mer och mer och till slut hamnar de på ett hotellrum. Problemet är att det stormar in en galen fransk gangster (Vincent Cassel) som rånar Owen och våldtar Aniston. Dessvärre är detta bara början på oredan och Owen sugs djupare och djupare ner i ett träsk av hot, utpressning och mord. Regissör är Mikael Håfström som gör ett riktigt bra jobb men en förhållandevis enkel och traditionell story. Han satsar på att ge karaktärerna gott om utrymme vilket ger Clive Owen chans till att verkligen växa sin karaktär och få publiken att känna med honom. Nu är jag en stor sucker för Clive, tycker han är en skön snubbe och gillar alltid den typ av trovärdighet han för med sig och därför åker betyget upp ett extra snäpp. Men utan stjärnor som får en att känna så, vad vore film då?
/Surskägget
PS. Ni kan läsa svaret på min retoriska fråga i min recension av Withnail & I hahahahahahaha!