Nyårskaramell 15 - Game Night

@@@
Hahahaha Jason Bateman är en kille vi ständigt hyllar här på bloggen. Mycket för att han är så perfekt i roller där han är the straight guy, denna komiska term för en karaktär som är normal och som andra mer "onormala" karaktärer kan studsa sina skämt mot och som just för att han är sååååå normal blir den som verkar dum i huvudet. Bateman har en förmåga att porträttera the straight guy så jävla bra så man garvar dubbelt så mycket än skämtet kanske egentligen är värt. Här gör han denna karaktär perfekt. Den som får spela den knäppa i duon är Rachel McAdams som spelar hans rätt så utflippade fruga hahaha som bara blir knäppare och knäppare ju längre in i filmen vi kommer. Om Bateman är lysande är hon briljant. Storyn kretsar kring en festkväll som spårar ur helt. Mer behövs inte sägas. Gillar man sina knäppa komedier är det här en film att se. Inget mästerverk på nåt sätt kanske men en klart godkänt skrattrulle.
/Surskägget

Nyårskaramell 10 - Office Christmas Party

@@@@
Med julafton precis bakom dörren passar det väl alldeles utmärkt att denna härligt underhållande lilla julpärla dyker upp här på bloggen. Om alla julfilmer var såhär jämnt skulle jag inte göra annat än att titta på julfilmer hahaha. Vi har en kontorsfest anordnad av nervöse kontorsråttan Josh (mästerligt porträtterad av Jason Bateman som liksom är född till att spela exakt den här typen av karaktärer) som givetvis ballar ur helt i en orgie av dekadens, fylla, knark och våld. Precis vad Josh inte vill och var rädd för hahahaha. Snart nog har det spårat ur helt och skämten bara haglar det ena kiss-och-bajsskämtet värre än det andra hahahaha! Med sig på resan har Bateman en strålande cast bestående av Olivia Munn, Jennifer Aniston, Kate McKinnon (heeeeelt slut hahahaha), Vanessa Bayer, Jillian Bell, T.J. Miller och Rob Corddry. Så laddat för galna gags och sjuka skämt med andra ord.
/Surskägget

Necessary Roughness

@@
Måste bara öppna denna recension med att säga att svenska titeln på filmen är Tuffa Tag Grabbar. HAHAHAHAHA! Bögporr eller en komedi om amerikansk fotboll? Jag vet inte längre. Ett litet college i Texas får strul och måste spela med enbart skolelever. För att lösa problemet något tar man in ett gammalt proffs som gick på skolan för 10 år sedan men aldrig tog examen hehehe. Premisserna! Hahahahaha! Det dyker upp ett gäng hyfsat kända namn i lite mer eller mindre stora biroller som t ex Jason Bateman, Rob Schneider, Sinbad, Hector Elizondo och Robert Loggia och själva huvudrollen spelas av Scott Bakula om nån överhuvudtaget minns honom från såna klassiker som ööööh Värsta Gänget 3 och typ varje dålig teveserie nånsin. Jag älskar ju filmer som handlar om amerikansk fotboll så jag är snäll och slänger på en tvåa i betyg men egentligen är det nog en etta.
/Surskägget

Zootopia

@@@
Disney tar oss som så många gånger förr in i en värld där djuren beter sig som människor. Ett perfekt sätt att hålla upp en spegel mot den egna samtiden och kunna leverera samhällskritik förklädd till en tecknad familjefilm för alla åldrar. Och spegelbilden lämnar en del att önska. Rasism, våld, snikenhet och korruption formligen flödar i Zootopia. Fast givetvis i en Disneysöt animerad miljö med söta små djur hehehe. Disney vet hur en slipsten ska dras och det här är inget undantag. Det är samma mall som alltid där en liten, till synes obetydlig person (eller ja, kanin i det här fallet) tar sig an en uppgift som verkar för stor för att sedan lyckas bättre än alla tuffingar. Just i det här fallet kämpar kaninen för att bli den första poliskaninen för att sedan när den väl är polis försöka vinna nån sorts respekt som brottsbekämpare och inte bara få dela ut parkeringsböter. Moralen är klassisk, tro på dig själv så kommer du att lyckas. Det här blev lite väl för mycket standard för mig för ett högre betyg. Vrångmannen däremot hade inga problem med att dela ut fyror som om det var gratisglass.
/Surskägget

Animerat x 4

Vrångmannen här. Kom in i en sväng där jag fick filmkäft (kan jämföras med vinkäft, dvs. man vill ha vinet men det smakar illa i den egna munnen). Det blev en del tv-serier samt filmer man har sett många gånger förut som man vet är skitbra (i det här fallet Saving Private Ryan, Fight Club, The Dark Knight ni vet etc.). Något som funkade väldigt bra i väntan på att filmkäften skulle upphöra var animerade rullar. Har ingen aning om varför men det är väl någonting annat på nåt sätt, samtidigt som det just är film. Allt på originalspråket givetvis.

 Minions
@@@@
En prequel till Despicable Me där vi får de små gula, söta minionernas ursprungshistoria. Fartfyllt och roligt för både ung som gammal. Inte en tråkig minut faktiskt. Jag garvade ofta och det är härligt snyggt animerat och som så ofta fiffigt orkestrerat med ett jävla ös. Sandra Bullock gör rösten till elaka och missförstådda skurken Scarlet Overkill och det är en ren njutning att höra henne gå all in i sitt röstskådespeleri. Sen dundras det på med fler tunga namn naturligtvis, som Jon Hamm, Allison Janney, Michael Keaton och Steve Coogan. Skitkul detta faktiskt.
/Vrångmannen


The Good Dinosaur
@@
Ett hyfsat stort snedsteg av Pixar. Bitvis lite söt och skojig film om en rädd liten dinosaur som hamnar vilse i den stora dinosaurievärlden och blir vän med en liten människopojke. Tyvärr så är The Good Dinosaur rätt platt och by the book utan några som helst överraskningar och den känns lite hafsigt animerad till skillnad från många av Pixars andra filmer. Vet inte vad kidsen tycker (och de är väl målgruppen) men till syvende och sist så är den här rullen i mina ögon mest ett "jaha?".
/Vrångmannen



Zootopia
@@@@
I en värld där alla djur lever i harmoni, och där rovdjuren inte käkar upp gräsätarna längre, blir den unga Judy Hopps utsedd till den första poliskaninen någonsin i storstaden Zootopia. Skoj blandas med action och en smula allvar i den här fartfyllda deckarhistorien. Älskar också hur man i en animerad film av den här kalibern kan få in så mycket underfundigt om fördomar, rasism och sociala orättvisor i samhället eftersom det här är busiga djur som inte alltid kommer överens. Riktigt bra Disneyrulle och inte en tråkig stund. Underbart också att höra Jason Bateman (räven Nick Wilde) i en av huvudrollerna. /Vrångmannen

Inside Out
@@@@@
Vi hoppar från Pixars snedsteg till en av deras bästa filmer (kanske den bästa). Jag gapskrattade och grät. En otroligt fantasifull, rolig, sorglig och vacker film om hur det är att vara ett barn i de vuxnas värld och allt vad det innebär. Att följa alla de känslor som dyker upp i unga flickan Rileys hjärna i form av karaktärer som alla symboliserar en känsla är ett genidrag och ett grepp jag aldrig sett förr. Här kryllar det också av stora namn som gör rösterna men det är framför allt underbara Amy Poehler, som känslan Joy, som stjäl showen. Inside Out är ett animerat mästerverk och jag ser fram emot att se den igen och igen. Fuck it. Jag ser om den nu.
/Vrångmannen

This Is Where I Leave You

@@@
Onödigt lång titel på vad som i grund och botten är en skön komedi utan större aspirationer att bli ett mästerverk på något sätt men som funkar för stunden och mer därtill. Jason Bateman och Tina Fey har huvudrollerna uppbackade av Jane Fonda, Rose Byrne, Timothy Olyphant och Dax Shepard. Filmen är baserad på en bok av Jonathan Topper som även skrev manuset själv vilket verkar vara ett slöseri när du har drottningen av humor Tina Fey på plats. Hade hon fått satt sin touch på detta är jag säker på att det hade åkt upp ett snäpp i betyg då ramhandlingen är sådant område som hon helt klart trivs i. Vi får följa en syskonskara som inte setts på år och dar men som nu samlas hemma för att närvara på pappans begravning. Det här är givetvis som ni förstår som upplagt för trubbel. Syskonen kivas och när de inte gör det så bråkar de äkta paren istället. Mitt i smeten har du en fantastisk Jane Fonda som flummig kändismamma som är helt otroligt frigjord med sina vuxna kids hahahaha! Fonda stjäl de flesta scener hon är med i och är den stora behållningen. Bateman gör sin grej och är förmodligen en av de bästa straight guys humorvärlden har sett (m a o en karaktär som normal och som alla andra komiker bollar sina skämt mot meeeeeen som egentligen är den som är mest slut i skallen hahahaha). Batemans minspel är värt guld i nästan varje scen. Problemet är just att han är straight guy och får de andra att se roligare ut än sig själv trots att han egentligen är roligast. Svår balansakt det där. En liten indiekomedi som inte kommer att förändra världen men som är väl värd att se.
/Surskägget

Horrible Bosses 2

@@@
När ettan kom gav jag den faktiskt exakt samma betyg som jag nu ger uppföljaren. Dock har jag sett om ettan och tycker nu att det är en fyra, så vem vet, när jag väl ser om denna kanske den åker upp ett snäpp i betyg den med. Grabbarna är hursomhelst tillbaka (vi pratar alltså Charlie Day, Jason Sudeikis och Jason Bateman) och den här gången är det de själva som blir chefer. Efter förra filmen har de sagt upp sig på sina jobb och ska nu starta en egen firma där de ska tillverka speciella duschmunstycken. Efter att ha blivit blåsta på en jätteorder av elake industrimagnaten Christoph Waltz och hans lika elaka son Chris Pine bestämmer de sig för att ge igen. Inte med mord denna gång utan med en kidnappning. Helt rätt. Dags att kidnappa Pine och tvinga rika pappan Waltz att punga ut med stålarna han blåste grabbarna på hahahaha. Charlie Day är kanske roligast just nu. Jag har sagt det förr och jag kommer säga det igen, när han drar igång med sin gnälliga pipskrikröst och bara babblar en jävla massa skit och idiotier då går det inte att hålla sig för skratt. Jag dööööör! HAHAHAHAHA! Kungen!!! Bateman är som vanligt otrolig som the straight guy, alltså snubben som till synes är normal så att de andras skämt ska bli roligare när det studsas mot honom. Meeeeen han är mer slut än alla andra ändå hahaha! Kolla minspelet. Så små, små grejer han gör som förmedlar så mycket ahahahahaha! Och Sudeikis är ju verkligen det nya stjärnskottet på humorhimlen som bara spottar ur sig så mycket dumt och kul mest hela tiden. Jennifer Aniston kommer tillbaka i en liten biroll och är givetvis ännu mer galen än i ettan, och Kevin Spacey gör en kanonbiroll från finkan där hans karaktär hamnat sedan första filmen hahahahahaha! Det här är bra mest hela tiden med kanske ett par transportsträckor här och där. Se den och se om ettan när du ändå håller på!
/Surskägget

Bad Words

@@
Jason Bateman är ofta roligare än filmerna han är med i. Tyvärr. Mannen är något av ett komiskt geni som förmodligen är bäst i världen på att spela the straight guy med total avsaknad av känslor i ansiktet när han råkar ut för de galnaste sakerna runt honom. Dock verkar han inte ha den bästa agenten i Hollywood då hans filmer sällan får högre betyg än @@@ här på bloggen. Han är kanon, filmerna är det sällan. I regidebuten är det precis som vanligt. Bateman är toppen men storyn håller inte riktigt hela vägen. Idén är annars toppen. Vuxen snubbe (Bateman dårå) lyckas hitta ett kryphål och kan därmed vara med i så kallade Spelling Bee-tävlingar, m a o rättstavningstävlingar där ungar i 10-årsåldern får ett ord som de ska bokstavera högt inför juryn. Batemans karaktär krossar givetvis allt motstånd samtidigt som tävlingsledningen och föräldrar vill lyncha honom. Hahahaha! Tyvärr ligger en ganska mörk underton till storyn och tynger ner hela filmen. Det här är fel typ av film att göra en dramakomedi av. Full spätta in med bara de galnaste gagsen och det här hade kunnat bli hur bra som helst.
/Surskägget

@@@
Gillar den här en aning mer än Skägget. Tycker inte det är något fel med den mörka undertonen i storyn och nog är det bra mycket mer komedi än drama, även om den blir lite väl utdragen på slutet. Klart sevärd rulle med en, som vanligt, klockren Jason Bateman.
/Vrångmannen

Identity Thief

@@
Fan. Det här borde blivit så bra. Jason Bateman i sin paradroll som stel Svensson vars identitet blir snodd av sol-och-vårare i form av lättsinniga och smått galna Melissa McCarthy. Han åker tvärs över landet för att sätta dit henne och ta med sig henne till rättvisan så att han ska få sitt liv tillbaka. Udda par och road trips brukar vara en given hit (Raka Spåret Till Chicago, Due Date) och med Bateman och McCarthy i samma rulle borde detta blivit toppen. Istället bjussas det på väldigt lama skämt och många transportsträckor. Känner mig generös som bjussar på en tvåa.
/Surskägget

Teen Wolf Too

@

Lååååååååååååååååååååååååååååångt innan Jason Bateman blev den kärvänlige komiker vi känner och älskar idag fick han i uppdrag av Hollywood att ta sig an uppföljaren till Michael J. Foxs komedihit Teen Wolf. Om ettan är lite sådär (även om den har sin charm hehehehe) är tvåan katastrof. Varulvsdesignen är ungefär tusen gånger fånigare än i ettan (vilket säger en hel del) och ramhandlingen är boooooooooooooooring. Det visar sig att Batemans karaktär är kusin till Fox’s från ettan vilket räcker som förklaring till varför han plötsligt omvandlas till varulv. Istället för high school är det college det kretsar kring men karaktären är fortfarande en nörd som blir tuff som varulv. Inget nytt under solen och vi får alla vara glada för att Bateman gick vidare i livet och slapp dessa b-rullar.

/Surskägget

State of Play

@@

Russell Crowe är journalist som gräver i ett mord som politikern Ben Affleck möjligen ska eller inte ska ha gjort. Rachel MacAdams hjälper Crowe att gräva. Det är Washington och politik och tunga tuffa stråkar för att vi ska förstå hur tufft det politiska spelet är. Ett par andra bra skådisar dyker upp (Jason Bateman, Jeff Daniels, Helen Mirren, Robin Wright) i mer eller mindre stora biroller. Det var ganska spännande när jag tittade på det. Inget extraordinärt men okej. Idag, ca 6 månader efter att jag sett den minns jag den knappt. Det var en trea då, men minns man inte en film får den bara maximalt tvåa i betyg.

/Surskägget

The Change-Up

@@@@
HAHAHAHAHA! Älskar ju mina byta-kroppar-med-varandra-filmer som t ex klassiska pärlan Vice Versa, underskattade Dudley Mooreroliga Sådan Far, Sådan Son men även moderna varianter som t ex Freaky Friday. I den här kategorin placerar jag även rullar som Big och 13 Going On 30 där man inte byter kropp med någon annan men där barn blir sig själv som vuxen och tvärtom. The Change-Up tar detta klassiska koncept och låter två polare byta kropp med varandra. Självklart är de varandras motsatser, annars skulle det ju inte bli kul alls. Jason Bateman (denna lysande komiker som tyvärr lite för ofta syns i halvdana rullar) är den stele, arbetsinriktade och inrutade familjefadern (en roll som gjuten för hans mimik) och Ryan Reynolds är motpolen som galen, ansvarslös halvalkis som lever för dagen. Polarna ställer sig och pissar i en fontän efter en blöt utekväll och båda önskar sig att de kunde ha den andres liv. Vips har den magiska fontänen löst detta och när de vaknar upp är Bateman inlåst i Reynolds kropp och tvärtom. Låt humorn börja! Innan jag går vidare här vill jag bara säga att en film som i inledande fem minutrarna har visat en bebis som tvångsslår sig själv i huvudet i spjälsängen och sedan kaskadbajsar rakt i munnen på Bateman verkligen har satt ribban för nästkommande 100 minuter eller så. Kanske är det för att jag själv är familjefar, men i princip alla scenerna med tvillingbebisarna är så hysteriskt roliga mest för att filmskaparna totalt skiter i alla "regler" som gäller när barn är i bild. Det svärs åt dem, de får hantera gigantiska köksknivar (ja självklart är det CGI jisses) de bärs upp och ner, tappas nästan och ses på med inte så blida ögon. Hahahahaha! Överlag visar filmens första halva upp en skönt punkig disrespekt för det etablerade få-och-inte-få-göra-med-barn-i-film vilket även genomsyrar det mesta andra av humorn. Efter första hälften hoppas jag att filmskaparna ska orka hålla tempot uppe och sitter redan och hoppas på en femma i betyg. Tyvärr dippar dock tempot avsevärt i andra halvan av filmen och även om vi får en hel del sköna scener och gags når filmen aldrig tillbaka till samma skandalöst roliga over-the-top-humor som första halvan. Synd. Med det sagt är det här fortfarande bland det roligaste jag sett på länge. Gillar man sin kiss-och-bajshumor (väldigt mycket kiss- och bajsskämt i den här hahahahahaha!) varvat med enstaka sexskämt SKA man se den här filmen.
/Surskägget

@@@-

Rätt skoj men också rätt krystad komedi vad mig anbelangar. Jag har inga som helst problem med vare sig Ryan Reynolds eller Jason Bateman. Snarare tvärtom. Hade hellre sätt dem som "sig själva" i en annan kompiskomedisituation men det här duger ok. Sen klockar filmen in på nästan två timmar så man kunde lugnt ha klippt bort en halvtimme för bättre tempo och garv per minut.

/Vrångmannen

Horrible Bosses

@@@
Jag satt faktiskt och skrattade större delen av filmen men betyget blir inte mer än tre ändå. Detta beror förmodligen på att jag hade skyhöga förväntningar. För släng ihop Charlie Day (från en av de bästa komediserierna nånsin, It's Always Sunny In Philadelphia), Jason Bateman (från en av de bästa komediserierna nånsin, Arrested Development) och Jason Sudeikis (från två av de bästa komediserierna nånsin, SNL och 30 Rock) som tre polare som ruttnat på sina galna chefer som i sin tur spelas av Kevin Spacey (galnast, argast och psykopatigast), Jennifer Aniston (sexgalen dåre) och Colin Farrell (med den fulaste comb overn du sett hahahahahaha!) (och jo, koksad och heeeeeeeeelt slut) så ska det här bli dubbelt så skoj egentligen. Charlie spelar samma karaktär som i IASIP vilket ÄR den roligaste karaktären jag sett i mitt liv, speciellt när han sätter igång och skriker med sin gälla, hesa röst om totala idiotier HAHAHAHAHAHA! då orkar jag knappt titta för det är så bra. Bateman är som vanligt helt otrolig som the straight guy som med extremt små ansiktsuttryck förmedlar så mycket knasigheter och Sudeikis hittar verkligen rätt som totalt insöad på sex så t o m Anistons karaktär nästan upplevs som en nunna. Grabbarna vill hursomhelst ha ihjäl sina chefer för att få ett bättre och mer harmoniskt liv och till sin hjälp får de Motherfucker Jones (en lysande Jamie Foxx, ge karlen lite mer komediroller igen, han kan ju det där) som dock inte är så professionell hitman som det först verkar. Som sagt, kul mest hela tiden och hyfsat högt tempo, men hade väl förväntat mig liiiiite mer helt enkelt. Kommer självklart ses om i snar framtid med ett par bärs som tilltugg.
/Surskägget

Paul

@@@
Simon Pegg och Nick Frost som är mest kända för att ha gett oss Shaun of the Dead (fan jag måste verkligen ta och se den already!) och Hot Fuzz teamar upp igen. Den här gången spelar de två sci-finördar från England som är på roadtrip i USA. De börjar på Comiconmässan (stor sci-fi, fantasy, serietidningsmässa) och ska sedan åka runt och titta på sevärdheter som Area 51 och Roswell. Ute i öknen stöter de på Paul (CGI-animerad med Seth Rogens röst), en tvättäkta utomjording som flytt från myndigheterna (representeras här av Jason Bateman). På sin flykt får de med sig galna Kristen Wiig (hahahaha hon är heeeeelt slut och visar igen prov på att hon är den kvinnliga Will Ferrell, när ska hon få en huvudroll jeebus christ already!). Snart jagas de land och rike runt av Bateman och kompani och lyckas droppa hundra populärkultursreferenser i sekunden framförallt från Star Wars och andra sci-firullar men även från alla möjliga och omöjliga Steven Spielbergfilmer (mannen själv är med på telefon i filmen hahahahaha). Eftersom att Seth Rogen är med (om än bara som röst) får vi även lite sköna röka-gräs-skämt i vanlig ordning. Kul rulle som inte tar sig själv på särskilt stort allvar och som är gjord av sci-finördar för sci-finördar.
/Surskägget

The Switch

@@
Jason Bateman och Jennifer Aniston är BFF's och stöttar och hjälper varandra i vått och torrt. Tills den dag Aniston bestämmer sig för att bli gravid. Hon ser den biologiska klockan ticka iväg, ingen pojkvän finns i sikte så det enda raka är att skaffa fram en spermadonator och fixa graviditeten på egen hand. Bateman tycker det är en jättedålig idé och på själva insemineringsfesten (ja de har en fest för att fira att Aniston ska bli inseminerad, väldigt New York liksom) blir Batem stupfull och byter ut donatorns sperma mot sin egen. Aniston flyttar till Minnesota och sju år förflyter utan att de har någon egentlig kontakt tills Aniston och son flyttar tillbaka till NY och Bateman får chans att lära känna sin son (vilket han naturligtvis inte talat om för Aniston att han egentligen är pappan). Samtidigt börjar Aniston flörta med den snubbe hon tror är den riktige donatorn och Bateman står i valet och kvalet om han ska berätta något eller inte. Klassisk romcom som tyvärr är betonad på romancedelen och inte comedydelen. Att ha en begåvad komiker som Bateman i en vanlig romantisk dramaroll känns som waste of time, och att heller inte utnyttja Anistons komiska ådra känns också lite bortkastat. Visst, ett par sköna garv finns det (när Bateman väldigt snyggt spyr i en papperskorg på väg till jobbet hahahahah) men överlag sitter man mest och tittar på klockan. Jeff Goldblum dyker upp i en liten biroll och enbart på grund av att honom ger jag filmen ett ok.
/Surskägget

Extract

@@
Jag är ledsen. Jag ville så gärna att den här filmen skulle vara bättre. Den har ju mängder med förutsättningar. Manus och regi av Mike Judge som för alltid ska hyllas även om han bara skulle göra filmer om hästar som bajsar från och med nu bara för att han gav oss fantastiskt roliga Beavis & Butt-Head, makalöst bra men lite bortglömda King of the Hill (Hemma hos Hill på svenska) och naturligtvis mästerverket Office Space. Jason Bateman (den roligaste straight man som setts på film), Mila Kunis (sötaste lilla sötnossötisen vi ses i Vegas å gifter oss på USA's nationaldag), Ben Affleck (i helskägg! hahahahaha!), JK Simmons (han Peter Parkers tidningschef J Jonah Jameson i Spider-Manfilmerna) och Kristen Wiig (som fått en alldeles för straight roll med tanke på hur knäpp hon kan vara) i huvudrollerna. Och en handling som kretsar kring det som Mike Judge kan bäst egentligen - vanliga jänkare som försöker klara sig igenom en lite småknäpp vardag men jobbiga grannar, otrohetsaffärer, skumma droger och stämningsansökningar. Bitvis skitkul men det lyfter aldrig. Det är som att det står ett jetflyg och blänker i solen på startbanan med full tank och bara väntar på ett klartecken att få flyga iväg som aldrig kommer. Jävligt synd. Fortfarande sevärd, men inte den klockrena film det borde ha varit.
/Surskägget
Vrångmannen tyckte ungefär likadant för en gångs skull.

Couples Retreat

@+
Den här filmen har alla förutsättningar för att ha kunnat bli riktigt bra. Vince Vaughn och Jon Favreau har skrivit manus (och de har Swingers och Made på meritlistan). De är dessutom med i filmen tillsammans med Jason Bateman, Kristen Bell, Jean Reno, Malin Åkerman och hon en av de där från Sex in the City. Det handlar om fyra par som åker till en lyxig kurort nånstans i karibiska havet för att vad de tror ha kul, åka jetski, softa i laguner, se vattenfall och supa sig dyngraka på paraplydrinkar. Istället måste de gå igenom parterapi, vilket passar somliga och somliga inte alls. Det finns massa potential för klassiska scener i hela filmen, men antingen faller skämten platt, uteblir helt eller dras ut på alldeles för länge. Vince glimrar till ibland och levererar några riktigt sköna Vince Vaughnmonologer, men det är alldeles för sällan och långt mellan. Jag vill ju gilla det här, men det går inte. Filmen klockar in på närmare 110 minuter. Jag önskar att nån följt Stallones råd från 80-talet, en film ska inte vara längre än 90 minuter. Ett snabbare tempo hade räddat en hel del. Nu fattar jag vad de vill åstadkomma utan att det levereras. For shame, for shame.
/Surskägget

@
Det värsta en komedi kan utsätta dig för är att inte vara rolig. Så långt tror jag vi är överens. Jag trodde aldrig att Jason Bateman, Vince Vaughn och Jon Favreau tillsammans framför kameran kunde vara skittråkiga. Jag visste att de kunde vara medelmåttiga tillika skitskoj men det här suger bara så jävla hårt. Precis som Surskägget poängterar så finns det potential i grundidén men varenda scen misslyckas med vad som skall åstadkommas, de lite seriösare scenerna är patetiska och de "humoristiska" momenten en stor gäspning. Men jag hajar. Alla inblandade ville ha en skön betald semester i Karibien och då behöver man ju inte ens anstränga sig för att göra en hyfsad film eller hur? Får nästan Göta Kanal 2 att framstå som ett gulligt försök. Yeah, you heard me.
/Vrångmannen

Extract

@@@

Mike Judge har bjussat oss på så minnesvärda karaktärer som Beavis & Butt-head och så minnesvärda komedier som Office Space och Idiocracy (Jo! Idiocracy ÄR rolig! Vad är det med folk?? Sågad vid fotknölarna och dunderflopp när den gick upp på bio vilket är heeeelt otroligt! En slags live-action Futurama med ett garv i sekunden! Idioter åååååååååh!!! Den har i allafall fått sin kultfollowing precis som Rocky Horror Picture Show så håll kääääää....!!). Här kommer hans senaste alster Extract. Skojige Jason Bateman äger en fabrik som gör smakessens för kakor typ. Hans anställda är godhjärtade white trash. Jason tycker livet är lite tråkigt så han hyr en gigolo (på råd av hans bästa vän spelad av Ben Affleck) för att förföra sin fru så han själv kan ha sex med den nya söta tjejen på fabriken (Mila Kunis) utan att ha dåligt samvete. Farsen kan börja. Detta är verkligen en fars och i Mike Judges händer så blir det helt ok. En hel del dråpliga scener samtidigt som man undrar lite över poängen med filmen och varför man t.ex inte lät Kristen "komedigudinnan" Wiig vara roligare. Småbusig underhållning men långt kvar till charmen som Office Space och Idiocracy (ååååååååh!!!) gav oss.

/Vrångmannen

Hancock

@@@+
Hancock kan ALDRIG bli en tvåa som Surskägget skriver i sin recension. Jag är ledsen men den är grymt underhållande utan att vara något märkvärdigt. Kort då. Will Smith är Hancock, en superhjälte som lever som en uteliggare och alkoholiserat sig pga av att ingen gillar honom och han försöker göra rätt men ställer till mer kaos och besvär typ river halva stan för att fånga en snattare. In kommer en PR-agent (spelad av Jason Bateman) och försöker ge Hancock en ny image så folk ska gilla honom igen och så han ska gilla sig själv. Allt det här har skägget redan skrivit så jag skippar storyn (Charlize Theron ååååååååååååh PUSS!). Det är dock allt annat än en dålig film. Tvärtom så är den annorlunda, rolig och fartfylld med coola effekter och några sköna överraskningar. En klassisk summer blockbuster som gör få besvikna. Det görs många sämre filmer i liknande genres och vi har aldrig sett en rulle som Hancock förut. Skägget! Ta skägget ur röven och sluta sura. Det här ÄR smart och lite manipulerande entertainment som snart ses i en dvdhylla nära dig och som sen glöms bort även om det känns som ett lite orättvist öde. Ge den en chans. Minst.

P.S. Gamla tv-serieskådisen Peter Berg har regisserat (han har även gjort spännande The Kingdom och briljanta Very Bad Things). Det var nog bättre att hoppa bakom kameran för framför var han lite sådär. Ser fram emot nästa utmaning Mr Berg!

/Vrångmannen

Hancock

@@
Will Smith som alkoholiserad superhjälte lät på papper som en riktigt bra idé. Lite annorlunda men ändå i tidens anda med alla superhjältefilmer som rullar. Och Smith funkar som tankad superhjälte (vars krafter påminner om Stålmannens ungefär) där han försöker sätta fast skurkar och hjälpa oskyldiga men oftast mest lyckas slå sönder mer än han räddar. In kliver en PR-agent (Jason Bateman som mer eller mindre repriserar sin roll från Arrested Development ungefär, men det gör han ju bra så vadå?) och hjälper Hancock att bli nykter och i samma veva rädda sitt anseende. Batemans fru (spelad av underbara Charlize Theron) är förstås skeptisk då en full snubbe med superkrafter inte är det roligaste att ha i huset. Det finns en liten twist förstås, men det borde alla fatta vad det är efter en halvtimme ungefär. Standard komediaction med lite specialeffekter som kunde varit bättre. Okej, men inte mer.
/Surskägget