Carnival of Souls (1962)

@
Under dessa sköna 31 dagar med skräckfilm ska vi även passa på att titta lite i backspegeln och gräva fram några udda skräckisar som ingen förmodligen hört talas om. Vi börjar med den här lilla b-filmspärlan. Hahahaha "pärlan". Hahahaha "b-film". Mer som ö-filmsskiten. En ung kvinna kraschar i en tidig version av ett Fast & Furious-aktigt olagligt bilrace. Hon överlever och vacklar iväg till sitt nya jobb i en ny stad som orgelspelare i en kyrka. Men snart nog dyker mystiska människor upp och är allmänt hotfulla på ett sådär typiskt b-films ohotfullt sätt (med andra ord mycket stå och stirra med lite utsträckta händer och inget mer). Hon blir mer och mer rädd tills hon inser att hon faktiskt dog i den där kraschen och att hon nu irrar runt bland de levande döda. När hon inser det får hon nån sorts ro och hennes själ går äntligen vidare. Tyvärr kan vi som sett filmen inte gå vidare hursomhelst i våra liv för skiten är för alltid fast på näthinnan. Det här är så dåligt på alla plan så den här recensionen ska mest fungera som en varning. Föreslår nån att du ska se den så prata aldrig med den personen igen och undvik filmen för alltid.
/Surskägget

The 5th Wave

@
Ännu en "ungdomar-måste-slåss-till-döden-för-att-kämpa-mot-ondskan"-film i samma ådra som Hunger Games, Maze Runner, Mortal Instruments, Beautiful Creatures, Twilight, Divergent, The Host, Ender's Game bla bla bla. Karaktärerna är plattare än platta. Storyn så sjukt tråkigt så grå färg ringde och stämde filmbolaget för att ha snott epitetet "tråkigast" från grå färg. "Twisten" så makalöst fånig att ingen i publiken eller på duken köpte konceptet. Ja inte ens M. Night Shyamalan tyckte twisten var okej och då har han ändå släppt ett par rejäla magplask. Det här är helt enkelt precis så trist och horribelt tråkigt som det aldrig ska behöva bli när det är så mycket pengar inblandat. Hade man gett hälften av pengarna till nån som faktiskt hade en gnutta talang och en egen idé istället för en kopia av en kopia av en idé hade vi kunnat få ett mästerverk. Som det är nu bör alla inblandade skämmas, springa med lönechecken till banken och blicka framåt och aldrig, aldrig, mer prata om att man gjort denna sörja.
/Surskägget

Last Day of Summer

@
DJ Qualls har varit rätt rolig som knäpp och lite udda karaktär i Road Trip och All About Steve men när han tar sig an en dramatisk huvudroll som tystlåten och mobbad kille som till slut tröttnar på sin chefs ständiga förtryck och åker till hamburgerrestaurangen där han jobbar för att döda honom tar sig Qualls vatten över huvudet. Det hela slutar med att han kidnappar en av gästerna, spelad av Nikki Reed (Tretton, Lords of Dogtown och Twilightfilmerna) och släpar med henne till sitt motellrum där de så småningom blir halvbundisar. Replikerna är i princip bara kliché, comic reliefbitarna malplacerade och regin tämligen obefintlig. Storyn är också lite rörig och trots att det i grunden är en så enkel idé spretar filmen iväg åt alla håll och kanter. Ointressant och var glada att jag såg den så ni slapp.
/Surskägget

Ghost Rider: Spirit of Vengeance

@
De av er som följt bloggen ett tag kan nog inte ha undgått att skönja ett visst mönster när det kommer till recensioner av filmer med Nic Cage. Drive Angry. Knowing. National Treasure: Book of Secrets. Season of the Witch. Next (som vi visserligen inte recenserat här men som också är en etta). Alla ettor. ETTOR SÄGER JAG!!! Cage har gått från att vara en pålitlig skådis först av quirky udda kultrullar och sedan till stora actionspektakel till att numera i princip bara göra spektakel där han gång på gång skämmer ut sig själv. Självklart har det här med att göra att karlen ställer upp i vad som helst så länge han får en fet lönecheck för han förlorar ständigt mängder med pengar på hissnande usla affärer. Bara så att ni ska få ett hum på hur galen han är med sina pengar kommer här ett litet urval:
-Köpte hus i Bel Air för 6,5 miljoner dollar. Belånade huset för ytterligare 18 miljoner. Sålde det till slut för 10 miljoner.
-Köpt 50 svindyra superlyxbilar som kräver en hangar för att få plats med alla och en heltidsanställd mekaniker för att sköta dem.
-Köpte hus i Las Vegas för 8,5 miljoner. Sålde för 4,9 mill. Torskade i runda slängar 3,5 mille. Dollar. DOLLAR!
-Köpte hus på Rhode Island för 15,7 mille. Sålde för 6,2. Orkar du ens räkna ut hur många miljoner dollar han torskade där?
-Köpt flertalet slott runtom Europa som han restaurerat och sedan sålt till sjuka förluster. Runt 7 mille räknar man med att han gått back där. Ja. Det är fortfarande dollar.
Sådär håller han på den gode Cage. Till listan hör även flertalet lyxyachter, en karibisk ö och skulder till Skatteverket i USA. Inte undra på att han ställer upp i alla filmer som han gör. Jag misstänker att han inte ens läser manus. Bara frågar hur mycket han får betalt. Del två av Ghost Rider är så usel att den första delen i jämförelse framstår som ett av 2000-talets viktigaste filmiska verk. Och då ska vi komma ihåg att Ghost Rider 1 var rätt så sugig den med. Men så dålig är alltså tvåan att ettan framstår som ett frippin' mästerverk. Jisses.
/Surskägget

Immortals

@
Guuuuuuuud vilket skräp! Ett datoranimerat antikt Grekland där vi introduceras till fyrtioelva olika karaktärer i en inledande halvtimme som är så virrig och tröttsam att jag såg flera självmord inne på biografen. FÖR FOLK STOD INTE UT! Inte för att nån av karaktärerna sen är av det minsta intresse för oss som publik och typ 90% bara försvinner antingen rakt ner i en grav eller till en så liten biroll att man undrar varför de ens fick en replik till att börja med. Trots mängder med illa koreograferade svärds/spjutfajter och stora slag hade jag somnat snabbare än du kan säga "bläurg!" om det inte varit för att ljudvolymen VAR SÅ HÖG ATT LIKEN PÅ KYRKOGÅRDEN BREDVID BION SLÄNTRADE IN OCH BAD DOM SÄNKA!!! Ska du betala dina surt förvärvade slantar och se den här skiten som i princip får knäppusla Clash of the Titans att framstå som Århundrandets Film i jämförelse så glöm inte öronpropparna FÖR DET ÄR SÅ SJUKT HÖG VOLYM SÅ ATT LEMMY UNDRADE VAR HAN KUNDE FÅ TAG I SAMMA LJUDTEKNIKER TILL NÄSTA MOTÖRHEADTURNÉ!!! Att tömma ett helt rum på möbler, plasta in tak och golv, slipa väggarna, spackla fint, grundmåla, måla två lager färg och sen sitta på en obekväm pall med ett ben för lite så det blir jobbigare att sitta på den än att stå samtidigt som man tittar på färgen som torkar är a billion trillion times mer underhållande än att titta på ens tre sekunder av den här dyngsörjan. Fy fan vad förbannad jag blir när man slösar bort två av mina timmar på det här sättet. Usch!
/Surskägget

@
Här bjuds det på förhandsvisning en sketen måndag och det här är tacken? Har du inget positivt att säga om den här filmen överhuvudtaget? Jag skulle ALDRIG sänka mig så lågt så jag dissade något som så många lagt ner så mycket svett, blod, tårar, hjärta och själ i. Har du ingen skam i kroppen skägget? Att det ska vara så svårt att..
/Vrångmannen

Skräckfilm nr 26

The Haunting of Morella (1990)
@-
Ok, vi ska ha en sak klart för oss direkt. Jag visste till 110% att den här rullen skulle vara kass från början till slut. Men det var ju värre. Hade läst flera recensioner på andra bloggar samt har en hygglig koll och hatkärlek till kultregissören Jim ”jag-kan-inte-göra-film-om-livet-så-hängde-på-det-men-har-ändå- gjort-typ-en-galen-drös-i-alla-genrer-som-finns-och-har-alltid-haft-med-naket-alltid- alltid-alltid-vad-glor-du-på” Wynorski. The Haunting of Morella är alltså en erotisk "rysare" i ö-filmskategorin som bygger på en novell av Edgar Allan Poe (mycket löst misstänker jag hahaha!). Åh ge mig styrka så fasansfullt bedrövligt och jag blir ändå lite glad. Det dåliga slår över och kulisser fladdrar. Suck. Filmen utspelar sig i alla fall på 1700-talet och det bränns en häxa och sen blir det hämnd, blodig ond bråd död, spökerier och självfallet en hel del tuttar (sa jag Wynorski?) i en slags who-did-it-and-who-cared? I rolllistan hittar vi David ”Den Osynlige Mannen, NCIS” McCallum (varför?), Maria ”Vad har ni?” Ford (därför) samt Lana Clarkson (Barbarian Queen 1 & 2) i den kvinnliga huvudrollen. Hon blev i verkliga livet ihjälskjuten 2003 av den galne musikproducenten med det sjuka håret, Phil Spector (han blev dömd för det). Ett sidospår kanske men naturligtvis riktigt tragiskt och ungefär en miljard gånger viktigare än den här filmen, stopp, stjärnstopp, allting stopp. Nu har jag i alla fall sett den här katastrofen så nu slipper ni.
/Vrångmannen

Skräckfilm nr 19

Saw (2004)

@

Efter alla dessa år satte jag mig slutligen och tittade igenom Saw. Har tänkt se den hur många gånger som helst genom åren, men har aldrig känt mig tillräckligt lockad. Och det av goda skäl som det skulle visa sig. Cary "I'm also right handed" Elwes och Danny "jag skickar inga julkort till Mel Gibson längre" Glover är affischnamnen i en liten minibudgetskräckis som gjorde för ungefär en italiensk lire men som kom att spela in millions of millions of dollars världen över och därmed fick en sisådär en miljard uppföljare. Om jag inte missminner mig helt var Saw även den första rullen i vågen av tortyrskräckisarna (även om den är rätt tam i den bemärkelsen) som stinker ner biograferna i tid och otid nuförtiden med mängder av "realistiska" tortyrscener som ska vara ett subsitut för handling och riktig skräck men som mest framkallar äckelkänslor hos de mindre starkmagade. Anywho... Elwes vaknar upp fastkedjad i ett låst rum med en annan snubbe som också är fastkedjad. Mellan dem ligger ett lik. Glover är snuten som försöker fånga seriemördaren som fångat Elwes. Alla repliker Elwes har är av typen: "vi kan inte förklara det här för publiken på ett snyggt och/eller smart sätt så vi låter Elwes bara säga saker som för handlingen framåt men som egentligen aldrig skulle sägas på riktigt av någon i den situationen". Glover spelar över så mycket att Mel Gibson för ett ögonblick kändes helt normal. Att det här blev en dundersuccé har jag ingen som helst förklaring till. Ospännande, fult filmat, träiga skådisar, trista tvister, ganska lama specialeffekter och världens förmodligen sämsta repliker gör ingen skräckfilm. Till och med när Freddy var som sämst var han bättre än det här.

/Surskägget

Green Lantern

@
Jag kan förlåta en serietidningsactionrulle det mesta. Lite halvdassigt manus, lagom oengagerade skådisar och klichéer i varje bildruta är helt okej så länge det öser på och är fartfyllt. Vad jag aldrig förlåter eller har överseende med i en serietidningsactionrulle är långtråkighet. Man ska ALDRIG ha långtråkigt när det är serietidningsaction man tittar på. Hellre lite dumkorkad rulle som Thor där det åtminstone händer grejer hela tiden och inget tas på allvar än superseg blahablaha som här i Green Lantern. En timme och 53 minuter passerar och när filmen är klar (såg den i två omgångar för jag somnade efter ca 50 minuter första gången) minns jag den inte överhuvudtaget. Inte mer än att jag tittade på klockan vart femte minut och lite uppgivet undrade om det aldrig skulle hända nåt intressant. Mängder med totalt onödiga scener staplas på varandra, ingen som helst spänning byggs upp mellan hjälten och skurken, kemin mellan Ryan Reynolds som Gröna Lyktan och Blake Lively som hans ungdomskärlek är noll och till sist får vi nån sorts slutuppgörelse som är över innan den ens börjat. Gröna Lyktan förtjänade ett bättre öde än det här. Till och med en gud-vad-uselt-så-det-blev-bra-rulle hade varit att föredra framför den här gäspningen och axelryckningen. Så menlöst, långtråkigt och segt som det här var borde vara förbjudet./Surskägget

@
Nej skägget, det var sämre. För guds skull det var sämre.
/Vrångmannen

Knuckle

@
Dokumentärfilm som jag hört en del gott om och som på papper hade ett kanonupplägg. På Irland huserar en folkgrupp som kallas "Travellers". Mer eller mindre samtliga familjer är släkt med varandra på ett eller annat sätt, men istället för att leva som en enda stor lycklig klan hatar alla varandra. För att lösa sina problem utmanar de varandra på gamla hederliga boxningsmatcher utan boxningshandskar, bare knuckle fights (därav filmtiteln). När jag fick höra talas om den här rullen gick tankarna direkt till Brad Pitts karaktär i Snatch och scenerna där han och motståndaren bankar skiten ur varandra med bara knogar. Delvis är det så i verkligheten också. Dock lider Knuckle av att den aldrig kommer in på djupet på personerna den porträtterar. Efter att ha sett den har jag fortfarande ingen aning om vilka Travellers är. De bor i vanliga hus, inte i husvagnar, och verkar inte flytta oftare än vem som helst. De verkar vara som vilka irländare som helst med undantaget för att de då och då anordnar dessa boxningsmatcher (vilket vanliga irländare kanske också gör, det framgår inte heller). Matcherna verkar vara illegala, men samtidigt sker de på öppen plats med flera månaders förberedelser och annonsering utan att snuten direkt verkar bry sig. Och försnacket om hur mycket de hatar varandra verkar mest vara en grej för att själva matchen ska bli lite mer spännande. Ena veckan hatar alla den familjen, nästa vecka hatar alla nån annan familj. Den riktiga anledningen för dessa matcher där de bankar skiten ur varandra i flera timmar är pengar. Samtliga klaner satsar enorma pengar och prestigen vid vinst är hög. Dessutom verkar de flesta grabbarna som pysslar med det här vilja bevisa för de andra klanerna att de är män nog att våga. Eller? Filmen väcker en bunt frågor och levererar typ inga svar. Intervjuerna mellan fighterna känns mer som en ursäkt att få klippa ihop tolv års boxningsmatcher till en långfilm och sedan låta folk betala biobiljett för detta när man kan få se betydligt bättre och blodigare bare knuckle fights på YouTube alldeles gratis. En axelryckning och gäspning senare går livet vidare.
/Surskägget

Bunraku

@
Men Guuuuuud fy fan i helvetet vad dåligt! Ambitionen visuellt är att göra en serietidningsinspirerad film som typ 300, Sin City eller Scott Pilgrim vs the World. Istället får vi det sämsta i den vägen sedan The Spirit. Och då är The Spirit Oscarsmaterial i jämförelse med den här dyngan. Ambitionen är också att göra en western/samurajhybrid med tydliga nickningar åt För En Handfull Dollar, Yojimbo och Kill Bill utan att nånstans ens komma i närheten av dessa mästerverk vad gäller dialog, karaktärer, spänning och sevärdhet. Josh Hartnett är sjukt malplacerad som "revolverman". Snubben som spelar samurajen är tydligen superkänd sångare i Japan men övertygar inte som skådis. Woody Harrelson har jag nog aldrig sett så oinspirerad någonsin. Ron Perlman har fått världens fånigaste make-up och mumlar fram usel dialog med sin sedvanliga, träiga raspighet som förvisso kan funka ibland men dock inte här. Demi Moore har rollen som "vi-måste-skriva-in-en-kvinna-i-manuset-bara-för-att-ha-en-kvinna-i-filmen". Och hela det tråkiga, pissusla spektaklet varar strax över två timmar. Gå och ta en rotfyllning istället för att se det här.
/Surskägget

@
Ytterligare en rulle som hamnar i facket där jag ska hämnas på filmmakarna för att de lurade mig med trailer och stjärnor. Alltså VAD ÄÄÄÄÄÄÄR DET HÄÄÄÄÄR?!
/Vrångmannen

Everybody's Doing It

@
Pisstråkig highschoolrulle om de äkta och väldigt märkliga sexualundervisningarna (eller snarare bristen på dem) USA's skolsystem inte bara tillåter utan också sponsrar med stålars. Enda behållningen är Lizzy Caplan (Mean Girls, True Blood, Hot-Tub Time Machine) som tack och lov gick vidare i karriären mot nya, bättre filmer. Enda anledningen att jag ens skriver om filmen här är för att varna alla att undvika skiten. Så undvik skiten!
/Surskägget

Art School Confidential

@
Såg den för två veckor sen och när jag nu satte mig ner för att skriva om den kommer jag inte ihåg den överhuvudtaget. Det säger nog allt om hur tråkig rulle det här var. John Malkovich var med som dryg konstlärare. Sen var det nån konststuderande som var kär i nån modell tror jag. Eller nåt.
/Surskägget

@
Gud. Skräpet. Se regissörens tidigare film Bad Santa istället (nej se inte Ghost World för guuuuuu!)
/Vrångmannen

The Wolfman

@
Auuuuuuuuauuuuuuuauuuuuuuuuuuuhooooooooooooooooooow!!!!!!!!!!!!!!!! Om det där är varulvens plågade skri mot månen eller mitt gråtskrikande medan jag genomled den här sörjan lämnar jag öppet för tolkning.
/Surskägget

@@@-
Ytterligare en rulle som faktiskt inte är så dålig som skägget påstår. The Wolfman är långt ifrån perfekt och inspelningen var tydligen en galen upplevelse i sig (de fick bl.a byta ut regissören mitt under pågående inspelning). Precis som Drive Angry så är det här skräp men puttrigt underhållande sådant. Lite vargtjut, lite zigenare, lite gamla London, lite dimmiga heder och blodigt värre. Man märker tydligt hur de jobbat efter principen "vi känner att vi har en flopp på gång men då får vi fan i mig se till attt det inte blir tråkigt". Jag är ledsen skägget för jag vet att du blir argare än grannen när vi festar men det här är faktiskt underhållande skräp. Underhållande. Skräp.
Du tvingar mig nu för övrigt se den utskrattade och mördade rullen Red Riding Hood som du ger ett kalasbetyg. Jag hoppas att den är ok. Jag tror inte det men jag hoppas. Hardwicke. Twilight. Hur ska jag ens orka?
/Vrångmannen

The Twilight Saga: Eclipse

@
Jag borde vetat bättre än att ha sett den här. Så sa jag visserligen redan om tvåan men ibland så får man hjärnsläpp och så sitter man där och glor på nåt man vet på förhand kommer vara rätt så svensktevedeckarpruttuselt. Och Eclipse lever upp till alla förväntningar jag hade, vilket vill säga all uselhet som jag förutsatte levererades. Kristen Stewart fortsätter att ha två miner, en där hon blundtittar ner i marken så fort nån pratar med henne och en där hon lite tårögt tittar snett uppåt så fort nån pratar med henne. Robert Pattison glider förvirrat runt i Robert Smithfrisyr och undrar om nån skulle kunna vara så snäll och förklara varför manuset är en kopia av första och andra filmen och Taylor Lautner som supersnälla varulven Jake har tydligen fortfarande inte råd med en t-shirt (förmodligen för att gymkortet måste vara svindyrt i den där byhålan strax utanför Seattle) och springer runt och trånar efter Kristen. Precis som i ettan och tvåan älskar Kristen och Robert varandra meeeeeeeeeeeeeen Kristen måste flörta lite med Taylor också för hon slits mellan Den Stora Kärleken och Den Kanske Lite Mindre Men Lite Tryggare Kärleken. Trots att Kristen i dessa rullar är en sjukt trist och alldaglig brud med personlighet som en grå tapet på en övergiven mutterfabrik slåss alla om att få vara med henne. Hon hånglar lite än med den ene än med den andre och kan för sitt liv inte bestämma sig vem hon egentligen vill vara med. Efter närmare två timmars velande (vilket egentligen är närmare sex timmar om man räknar in de första två filmerna där hon gjorde samma sak) slåss de snälla vampyrerna och varulvarna (fortfarande sjukt ful CGI) mot några elaka vampyrer. Precis som i ettan och tvåan. Tre filmer på två timmar stycket som handlar om exakt samma sak. Dra mä baklänges med en rostig spik som Karl-Alfred skulle sagt.
/Surskägget

Edge of Darkness

@
Det finns två typer av Hollywooddårar. De glada dårarna vi gillar (hej Charlie Sheen) och bara dårarna (ja Mel, vi pratar om dig). Mel Gibson skaffade talibanskägg och ballade ur fullständigt. Men eftersom att Hollywood är Hollywood och en säker kassako alltid är välkommen fick Mel en tjugotredje chans till comeback. Edge of Darkness var filmen som skulle visa att han var tillbaka här för nåt år sen. Problemet är bara att filmen är så sjukt ointressant och tråkig att den knappt blev ett blipp på publikens mentala filmkarta. Varje gång en karaktär kommer in i bild för första gången vet man redan att det där är snubben som kommer förråda Mel senare, och det där är skurken och det där är nån tråkig bifigur som snart är död. Man lanserade filmen som mörk och tuff och thriller-så-in-i-helevete när det i själva verket är så ospännande att man nästan börjar förlåta allt Uwe Boll gjort nånsin. Comeback blev det verkligen inte. Det går lite rykten om en ny Mad Max, men seriöst, hur spännande är det egentligen? EGENTLIGEN!?!?! Låt Mel bo ut sina sista dagar på fårfarmen i Australien. Vi andra bryr oss inte längre mer än att vi då och då ser om Dödligt Vapenrullarna och Braveheart.
/Surskägget

@@
Den är ok men bara knappt. Bitvis segt så det förslår. Se den gamla brittiska miniserien som den här rullen bygger på istället om ni har möjlighet.
/Vrångmannen

Megashark vs Giant Octopus

@

Hahahahaha okej jag visste direkt när jag köpte den (femtio spänn, det är för billigt för att säga nej) (FÖR ATT SÄGA NEJ!!!) att det här skulle vara skräp. En riktig b-rulle (eller snarare ö-rulle) med dassigt manus, pissiga skådisar och Lorenzo Lamas (hahahaha Falcon Crest kom tillbaka allt är förlåtet). Men vad jag hade förväntat mig var en massa tokaction från första till sista bildrutan med usla effekter men ändå ös. ÖSET!!! För det finns ju sköna stunder. En jättehaj som hoppar tiotusen meter upp i luften och äter upp ett flygplan ÄR bra. Samma haj som hoppar upp och tuggar i sig Golden Gatebron i San Fransisco? Strålande? En jättebläckfisk som slukar oljeplattformar? JAAAAAAAAAAA! Tyvärr är det ungefär 1 minut och 23 sekunder sånt kul och resten tråkig dialog där gamla 80-talspopprinsessan Debbie Gibson (googla själv ska jag behöva göra allt här ååååååh vad är det här?!?!?!) låtsas vara skådis och Lorenzo Lamas fortfarande har samma hårtofs som i Falcon Crest. Hade regissören bara bjussat på 80 minuter haj och bläckfisk som äter allt så hade jag varit nöjd (fortfarande gett filmfan en etta men ändå). Nu ska jag se om filmen baklänges så jag får tillbaka mina 80 minuter.

/Surskägget

Priest

@
Recept på total katastrof:

1 dl western
3 dl vampyrer
500 gr usla CGI-effekter
3 msk Mad Max
1 krm halvkända skådisar
Rör ner western och vampyrer i en bunke. Rör om väl. Låt jäsa och häll på CGI. Krydda med Mad Max och lite halvkända skådisar, t ex Paul Bettany och Karl Urban. Häll i form och låt grädda på 200 klichéer i 85 minuter. Servera.
/Surskägget

Drive Angry

@
Hahahahaha sämsta titeln på länge tror jag. Nic "kommer någon ihåg att mitt namn brukade stå för kvalitativa filmer en gång i tiden?" Cage bjussar på ännu en skitfilm på jakt efter så många lönecheckar som möjligt för att betala igen alla skulder han lyckats dra på sig. Dock börjar faktiskt filmen riktigt bra och jag sitter och hoppas mot alla odds att detta kanske kan bli en sån skön jävla glimten i ögat actionstänkare som är hur kul och cool som helst, men efter ca 20-30 minuter är det jävligt uppenbart att nej, det blev bara en stor sörja av unkenhet trots allt. Cage har rymt från helvetet (vilket vi skulle vilja veta mer om men som bara nuddas vid ytligt) för att rädda sitt barnbarn från satanistsekt. Med sig på resan får han supersexiga Amber Heard som du dreglat över i Never Back Down, Pineapple Express, Zombieland och The Joneses. Faktum är att Amber är räddningen från en etta minus för guuuuuuuuuuuuuu vad uselt och bedrövligt det här är. Actionsekvenserna känns som om de är regisserade av en femåring och manuset skrevs nog på ett Twitterinlägg. Det slängs in ett par tuttar med jämna mellanrum så man inte ska somna helt och Amber springer runt i ett par shorts så korta att de förmodligen är ett brett skärp och inte shorts alls vilket håller en vaken lite till. Hörru Cage, kanske dags att pensionera sig nu?
/Surskägget

@@@
Hehehe lugn och fin nu. Det här är dumt skit och Cage ser ut som en 70-åring i balla kläder som skjuter folk till höger och vänster utan att blinka meeeeeeen... Finns mycket smått och gott att hämta här hehehe. Scenen där han, mitt under ett samlag, skjuter ihjäl 100 bad guys utan att för den skull sluta kn***a, ja eller knulla, är rolig och fartfylld i sitt överdrivna serietidningsvåld. Amber Heard är bra och sparkar stjärt hon med + har den tuffaste bilen i mannaminne. William Fichtner (Prison Break) är revisorn som ska hämta hem Cage till helvetet igen. Han har glimten i ögat då han är farligast i kostym. Sen har vi kanske årets roligaste bad guy, Billy Burke som den galna odödliga sektledaren Jonah King. Hahahaha! Ok, rullen är inget mästerverk på något sätt men jag var väl på sveriges bästa humör när jag såg den. Måste alltså by default vara galnare än Cage när jag ger det här betyget. Samtidigt, precis som Cage själv säger: ”I don’t give a fuck”. Kalasunderhållning.
/Vrångmannen

Knowing

@
Nic "hårlinjen kryper bakåt och ögonen sticker ut mer och mer" Cage är nån sorts professor som kan allt om solen typ (framgår inte så värst tydligt men det spelar liksom ingen roll). Han har en son som får ett 50 år gammalt brev på skolan fyllt med siffror (som ett skolprojekt 50 år tidigare fick alla barn rita en teckning om hur de tror framtiden kommer att se ut, men en liten flicka klottrade ner mängder med siffror istället). Cage tar sig en whisky och listar ut på stubb att siffrorna är datum då det skett katastrofer, hur många som dött och vilken latitud och longitud olyckan inträffade på. Det känner han naturligtvis är lite kusligt eftersom att brevet legat i en förseglad cylinder i 50 år. Hur kunde flickan veta att alla olyckor skulle ske? Men det allra värsta är att det finns tre datum som ligger i nära framtid. Cage gör förstås vad vem som helst skulle göra när man inser att man har en siffersekvens som visar exakt var och när en jättekatastrof som dödar hundratals ska ske - han åker dit. Genom flera mirakel undkommer han döden varje gång trots att det regnar explosioner och bråte runt honom gång på gång. Snart nog inser han dessutom att den sista siffersekvensen visar datumet då hela jorden kommer gå under. Och som en slump är det solen som kommer göra det (vilket är bra då Cage kan allt om solen så han kan inse detta). Inledande halvtimmen är faktiskt ganska spännande och jag gillar idén med siffrorna som visar alla katastrofer, men att Cage listar ut detta på en sekund är löjligt och sen barkar det utåt fort som fan med den ena löjliga sekvensen efter den andra och själva slutklämmen (vilket man listade ut typ på en gång) känns bara nej nej nej. Sen väljer filmskaparna att slänga in den mest hysteriska kvinna jag sett på film och när hon väl dör vill man mest applådera.
/Surskägget

The Mechanic

@

Det finns en Megadethlåt som heter The Mechanix. Den är tuff. Den här filmen är det inte. Eftersom att Jason Statham är affischnamnet borde jag ju bara skippat den här. Snubben gör ju överlag rätt usla rullar (nej Crank är inte "adrenalintuff" och "actionmaxad") och The Mechanic är sannerligen inget undantag. Efter en halvtimme lattjade jag lite med min iPhone. Efter ytterligare en halvtimme gick jag och gjorde en grogg. Sista halvtimmen såg jag i ögonvrån medan jag skrev busiga saker på Facebook. Statham är lejd mördare, bäst i branschen, blir förrådd yadda yadda yadda. Gäsp. Ingen bryr sig, ingen tycker Statham är tuff (inte ens om man är 1 år och fortfarande kissar i blöjan) och actionscenerna är så tråkiga att John Matrix och Marion Cobretti klev in och spöade Statham för att de tröttnat. Snälla se inte det här. Det är en skymf och skam mot allt vad actionfilm heter. Har sett bättre och tuffare action en solig tisdag i Bromölla.

/Surskägget

PS. Det är en remake på The Mechanic med Charles Bronson. Han sägs nu ha återuppstått och letar efter Statham med en machete i handen.