@Jag borde vetat bättre än att ha sett den här. Så sa jag visserligen redan om tvåan men ibland så får man hjärnsläpp och så sitter man där och glor på nåt man vet på förhand kommer vara rätt så svensktevedeckarpruttuselt. Och Eclipse lever upp till alla förväntningar jag hade, vilket vill säga all uselhet som jag förutsatte levererades. Kristen Stewart fortsätter att ha två miner, en där hon blundtittar ner i marken så fort nån pratar med henne och en där hon lite tårögt tittar snett uppåt så fort nån pratar med henne. Robert Pattison glider förvirrat runt i Robert Smithfrisyr och undrar om nån skulle kunna vara så snäll och förklara varför manuset är en kopia av första och andra filmen och Taylor Lautner som supersnälla varulven Jake har tydligen fortfarande inte råd med en t-shirt (förmodligen för att gymkortet måste vara svindyrt i den där byhålan strax utanför Seattle) och springer runt och trånar efter Kristen. Precis som i ettan och tvåan älskar Kristen och Robert varandra meeeeeeeeeeeeeen Kristen måste flörta lite med Taylor också för hon slits mellan Den Stora Kärleken och Den Kanske Lite Mindre Men Lite Tryggare Kärleken. Trots att Kristen i dessa rullar är en sjukt trist och alldaglig brud med personlighet som en grå tapet på en övergiven mutterfabrik slåss alla om att få vara med henne. Hon hånglar lite än med den ene än med den andre och kan för sitt liv inte bestämma sig vem hon egentligen vill vara med. Efter närmare två timmars velande (vilket egentligen är närmare sex timmar om man räknar in de första två filmerna där hon gjorde samma sak) slåss de snälla vampyrerna och varulvarna (fortfarande sjukt ful CGI) mot några elaka vampyrer. Precis som i ettan och tvåan. Tre filmer på två timmar stycket som handlar om exakt samma sak. Dra mä baklänges med en rostig spik som Karl-Alfred skulle sagt.
/Surskägget
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar