Valentine's Day

@@@
Klassisk romcom av romcomregissören Garry Marshall (Pretty Woman, Runaway Bride) där han har lyckats samla ihop en imponerande ensemble där i princip varje liten biroll är ett känt namn. Här kommer de i bokstavsordning: Jessica Alba, Kathy Bates, Jessica Biel, Bradley Cooper, Eric Dane, Patrick Dempsey, Hector Elizondo, Jamie Foxx, Jennifer Garner, Topher Grace, Anne Hathaway, Ashton Kutcher, Queen Latifah, Taylor Lautner, George Lopez, Shirley MacLaine, Emma Roberts, Julia Roberts och Taylor Swift. Puh! Det är en mängd olika stories som vävs ihop och som kretsar kring Alla Hjärtans Dag. Huvudspåret handlar om Kutchers karaktär som driver en blombutik och som naturligtvis har massor att göra på Alla Hjärtans Dag. Resten av karaktärerna vävs in och ut kring blombutiken och varandra på klassiskt Hollywoodmanér. Rätt så basic med andra ord och inga aha-upplevelser. Trean sitter dock som en smäck ändå på grund av alla skådisarna. De flesta är hyggligt duktiga på det de gör och både killar och tjejer i publiken får sitt ögongodis (Biel vinner med en noslängd för min egen del men både Alba och Hathaway är där och slåss). Lagom delar romantik och lagom delar humor (hävdar fortfarande att Kutcher är gravt underskattad komiker, se om That 70's Show och mannen ger snubbelhumorn ett nytt ansikte vi inte sett sedan Jim Carrey) ger en myspysig rulle perfekt till dejten.
/Surskägget

Abduction

@@@
Det här är exakt den typen av film som jag ifrågasätter mig själv varför jag ens ska se den. Huvudrollen görs av Taylor Lautner, en av de barbröstade bebisvarulvarna i Twilightserien, en skådis som är helt ointressant för alla som inte älskar att glo sig mätta på svarvade sexpacksmuskler och handlar om en snubbe som plötsligt hamnar på flykt undan en galen mördare och CIA. Kliché och trist tänkte jag men regissören är ju ändå John Singleton (Boyz n the hood, Higher Learning, Four Brothers) så lite intresserad var jag ju framförallt med tanke på att Singleton inte gjort nåt sedan 2005 då han gjorde just Four Brothers, en rulle jag gillar. Döm min förvåning när filmen faktiskt överträffar mina förväntningar rejält. Framförallt första timmen där vi får en bra uppbyggnad av karaktärerna och sedan en tät närmast Hitchcockliknande stämning där vi inte vet vem man ska lita på och vem man inte ska lita på. Tyvärr avslöjar filmen sedan lite väl fort vem som är skurk etc och sista fyrtio minutrarna är mer kliché och pangpang än bra thriller. Kul att se Michael Nyqvist i ännu en Hollywoodroll som skurk (ni vet MI:IV), denna gång som serbisk lönnmördare. Allt som allt schysst underhållning som delvis bjuder på lite nerv och tempo och delvis på klassisk actionkliché.
/Surskägget

The Twilight Saga: Eclipse

@
Jag borde vetat bättre än att ha sett den här. Så sa jag visserligen redan om tvåan men ibland så får man hjärnsläpp och så sitter man där och glor på nåt man vet på förhand kommer vara rätt så svensktevedeckarpruttuselt. Och Eclipse lever upp till alla förväntningar jag hade, vilket vill säga all uselhet som jag förutsatte levererades. Kristen Stewart fortsätter att ha två miner, en där hon blundtittar ner i marken så fort nån pratar med henne och en där hon lite tårögt tittar snett uppåt så fort nån pratar med henne. Robert Pattison glider förvirrat runt i Robert Smithfrisyr och undrar om nån skulle kunna vara så snäll och förklara varför manuset är en kopia av första och andra filmen och Taylor Lautner som supersnälla varulven Jake har tydligen fortfarande inte råd med en t-shirt (förmodligen för att gymkortet måste vara svindyrt i den där byhålan strax utanför Seattle) och springer runt och trånar efter Kristen. Precis som i ettan och tvåan älskar Kristen och Robert varandra meeeeeeeeeeeeeen Kristen måste flörta lite med Taylor också för hon slits mellan Den Stora Kärleken och Den Kanske Lite Mindre Men Lite Tryggare Kärleken. Trots att Kristen i dessa rullar är en sjukt trist och alldaglig brud med personlighet som en grå tapet på en övergiven mutterfabrik slåss alla om att få vara med henne. Hon hånglar lite än med den ene än med den andre och kan för sitt liv inte bestämma sig vem hon egentligen vill vara med. Efter närmare två timmars velande (vilket egentligen är närmare sex timmar om man räknar in de första två filmerna där hon gjorde samma sak) slåss de snälla vampyrerna och varulvarna (fortfarande sjukt ful CGI) mot några elaka vampyrer. Precis som i ettan och tvåan. Tre filmer på två timmar stycket som handlar om exakt samma sak. Dra mä baklänges med en rostig spik som Karl-Alfred skulle sagt.
/Surskägget