Draft Day

@@
Jag älskar filmer om amerikansk fotboll. Jag ogillar Kevin "stenansiktet" Costner samtidigt som jag inte kan sluta kolla på filmer med honom. Han har ju nånting. Men ändå ingenting. Knepigt det där. Här kombineras amerikansk fotboll med Costners alltid lika träiga min som inte ändras en enda gång under hela filmens gång. Ändå är han på nåt sätt charmig. Vad håller han på med? Ska han få mig att känna mig charmad trots att han inte kan visa en enda känsloyttring i sitt marmornylle? VAD ÄR DET HÄR!?!?!?! Jag tycker Costner funkar som bäst i filmer där han spelar lite psykopat eller galning för då passar det bra att det är samma min och tomma blick som stirrar på en ur teverutan i två timmar. Men som här där han ska vara en vanlig snubbe som utsetts för en jäkla press från alla möjliga håll och kanter under en låååååång dag ja då funkar det inte alls för tydligen är inget som händer honom viktigt för HAN HAR SAMMA OBEKYMRADE MIN GENOM HELA FILMEN HAN BLINKAR VÄL KNAPPT ENS GUD HJÄLPA MÄ GUD!!!!!!
/Surskägget

Dallas Buyers Club

@@@@
Filmen som plockade hem typ alla skådis-Oscars. Och det var väl McConaughey och Leto värda helt klart. För det är dem man minns från den här. Filmen i sig är ganska långsam och egentligen ganska intetsägande. Baserad på en verklig händelse där en snubbe under tidigt 80-tal åker på HIV och sedan börjar smuggla in egna bromsmediciner från Mexiko och alla möjliga länder eftersom att USAs läkemedelsverk vägrar godkänna medicinerna för mänskligt bruk. Det låter kanske mer spännande än det egentligen är. Mestadels är det McConaughey och Leto i ett slitet hotellrum som säljer medicinerna till behövande och visar upp ett stort fuck-you-finger till myndigheterna som dock till sist stänger ner allt. Nerven och dramat i filmen (och därav dess höga betyg) ligger helt i McConaughey och Letos jordnära tolkningar av dessa karaktärer som känns hundraprocent äkta hela vägen. Kudos till bägge herrarna.
/Surskägget

The Invention of Lying

@@@
Tänk er en värld där ingen ljuger. Det existerar inga lögner. Folk kan inte ljuga om de så ville. Det innebär att alla alltid säger exakt det som poppar upp i skallen. Om man kommer på en blind date får man höra direkt att man inte var vad den andra förväntade sig och att det nu inte blir sex även om middagen är god. Det finns heller inga fiktiva böcker eller filmer. Ingen är kapabel att komma på nåt som aldrig hänt och som inte är sant. I denna värld lever Mark (Ricky Gervais). Han är rätt obetydlig och har inget sådär jättemycket att se framemot i livet. Till den dag då han helt plötsligt börjar ljuga. Med ens blir han som en Gud. Allt han säger, oavsett hur galet och utflippat, tar alla för absolut sanning i och med att det inte existerar lögner. Ska han nu manipulera världen och alla i den så att han får ära, rikedom och berömmelse? Eller ska han försöka göra världen till en bättre plats? Ricky Gervais bjussar som vanligt på mängder med garv och smart humor. Här är det inte bara skratt för skrattets skull utan även en hel del tanke bakom. Vilket filmen faktiskt lite förlorar på. Ibland vill man bara ha ett garv för att. Oavsett är det en skön och annorlunda komedi med bra biroller av Jennifer Garner, Jonah Hill, Rob Lowe, Tina Fey och allas vår favvokomiker Louis CK.
/Surskägget

Alexander and the Terrible, Horrible, No Good, Very Bad Day

@@-
Titeln är bedrövlig. Horribel. Vem orkar ens komma ihåg hälften av titeln? Filmen är inte lika bedrövlig, men nästan. Det är lite synd att se Steve Carell och Jennifer Garner sumpa bort sina talanger på denna familjefilm men jag antar att de vill göra nåt för kidsen kanske. Och är man typ 10 är filmen säkert jättekul. Jag är inte 10. Därmed är inte filmen jättekul. Några sköna Carellscener räddar från totalt fiasko, men det är på håret.
/Surskägget

Men, Women & Children

@@@@
Fascinerande, intressant, roligt och allvarligt i en perfekt blandning. Jason Reitman har tidigare gett oss tankeväckande och spirituella små guldkorn som Up in the Air, Juno och Thank You For Smoking och med denna gör han nog sin hittills bästa film som regissör. Vi får träffa en uppsjö olika karaktärer som alla har det mer eller mindre trassligt i livet (ungefär som vi alla har). Gemensamma nämnaren är den nya tekniken och hur vi använder den för att kommunicera med varandra istället för att faktiskt prata med varandra på riktigt. Men var lugna. Det blir inga moraliska pekpinnar i stil med "Internet dåligt, prata riktigt bra" utan bara en reflektion hur det ser ut i dagens samhälle och vilka för- och nackdelar det finns med all denna härliga teknik som ger men också tar väldigt mycket. Ensemblen är lysande. Vi får Adam Sandler (nedtonad och seriös), Jennifer Garner (med jätteöron och en karaktär man vill döda), Emma Thompson, Judy Greer (som den kanske sämsta mamman typ ever), Dennis Haysbert, J.K. Simmons och en drös nya talanger där den ena är bättre än den andra. Reitman styr sina skådisar och karaktärer med varlig hand och vi får ungefär lika mycket tid med alla. Det är drama och humor i väl avvägd blandning. Resultatet är en av 2014 års absolut mest sevärda filmer.
/Surskägget

Valentine's Day

@@@
Klassisk romcom av romcomregissören Garry Marshall (Pretty Woman, Runaway Bride) där han har lyckats samla ihop en imponerande ensemble där i princip varje liten biroll är ett känt namn. Här kommer de i bokstavsordning: Jessica Alba, Kathy Bates, Jessica Biel, Bradley Cooper, Eric Dane, Patrick Dempsey, Hector Elizondo, Jamie Foxx, Jennifer Garner, Topher Grace, Anne Hathaway, Ashton Kutcher, Queen Latifah, Taylor Lautner, George Lopez, Shirley MacLaine, Emma Roberts, Julia Roberts och Taylor Swift. Puh! Det är en mängd olika stories som vävs ihop och som kretsar kring Alla Hjärtans Dag. Huvudspåret handlar om Kutchers karaktär som driver en blombutik och som naturligtvis har massor att göra på Alla Hjärtans Dag. Resten av karaktärerna vävs in och ut kring blombutiken och varandra på klassiskt Hollywoodmanér. Rätt så basic med andra ord och inga aha-upplevelser. Trean sitter dock som en smäck ändå på grund av alla skådisarna. De flesta är hyggligt duktiga på det de gör och både killar och tjejer i publiken får sitt ögongodis (Biel vinner med en noslängd för min egen del men både Alba och Hathaway är där och slåss). Lagom delar romantik och lagom delar humor (hävdar fortfarande att Kutcher är gravt underskattad komiker, se om That 70's Show och mannen ger snubbelhumorn ett nytt ansikte vi inte sett sedan Jim Carrey) ger en myspysig rulle perfekt till dejten.
/Surskägget

Flickvänner Från Förr

@@@

Bakom den något fåniga titeln döljer sig en charmig och lite annorlunda version av Charles Dickens' gamla klassiker En Julsaga. Istället för att huvudkaraktären är en snål gammal grinig man som via tre spöken får uppleva julaftnar från förr, i nuet och i framtiden är det en ung, hipp modefotograf (Matthew McConaughey) som är helt iskall när det gäller flickvänner och dumpar alla brudar efter max två veckor men oftast redan efter en natt som får känna på spökenas kraft. Han kan alla tricks och knep i boken när det gäller att ragga upp tjejer och avverkar minst en per natt och dumpar och glömmer dem lika fort. När han är på sin lillebrors bröllop och dissar hela idén med giftermål får han besök av tre kvinnliga spöken som visar honom hans livs kärlek (Jennifer Garner) när de umgicks som unga, i nutid och hur det kan bli i framtiden. Matthew inser snart att han lever ett tomt och värdelöst liv och ändrar sig och öppnar sitt hjärta för kärleken. Aaaaaaaaah (tår i ögat). HAHAHAHAHA! Klichéerna haglar men det sket väl jag i för jag gillar McConaughey och Jennifer Garner och även om karaktärerna är klassiska för amerikanska bröllopsfilmer (bruden är hysterisk hela tiden och brudgummen lite töntigt snäll, alla tärnor är slampor och hjältinnan präktig) så överlever filmen på grund av charmen från McConaughey och Garner. Och Emma Stone är lysande som ett av spökena.

/Surskägget

@
Åh guuuuud! Jag gillar de flesta skådisarna i den här rullen förutom McConaughey. Jag hatar den fan. Kan inte rå för det, jag bara gör det. Därför blir rullen utomordentligt olidlig. Det klyschiga och ganska oskojiga manuset hjälper ju inte direkt heller. Jag brukar ju smygilla sånt här en bakissöndag men nu är det må-bra-lördag och jag kunde inte se klart skräpet. Jag ku-u-u-u-nde i-i-i-inte! DET GICK INTE!
/Vrångmannen

Old Man River Red

@@@+

Nyinspelning av westernfilmen Old Man Yeller (från 1961). Eftersom westernfilmer är en bristvara idag och i synnerhet på bio så undrar man varför en sådan här spännande westernpärla inte fick ett bättre öde. Kanske vågade producenterna inte satsa på en biolansering och ansåg att dom helt enkelt skulle tjäna in pengarna på release för tv och dvd. Budgeten var modest och flera av de kända skådisarna ställde upp för en struntsumma pga klassikern den är baserad på. Gamle ilskne enstöringen Joe Hanrahan (Sean Connery) äger en bit land vid floden där han vaskat guld i hela sitt liv utan att egentligen funnit lyckan. Plötsligt dyker en ung nybyggare med fru (Shia LaBeouf och Jennifer ”Alias” Garner”) upp och börjar bygga sig ett hem på andra sidan floden. Hanrahan blir rasande och tar till allt fler och hårdare metoder för att få den envisa familjen att flytta. En revolverman (Billy Zane) erbjuder sina tjänster men blir nekad. Ilsken kommer han åter med ett gäng dammiga bandidos och Hanrahan måste slå sig ihop med nybyggarparet för att överleva. Det här är ett spännande och välgjort thrillerdrama i verklighetstrogen westernmiljö. Lite väl våldsam på sina ställen (det står från 11 år på dvdförpackningen) och aningen lång men den här förbisedda guldklimpen förtjänar sin publik. Det var också längesen man såg Sean Connery och han gör en fenomenal rolltolkning, kanske sin sista.
/Vrångmannen

Elektra

@@@
I princip hela världen har dissat den här rullen. Därför har jag hela tiden struntat i den trots att jag vet med mig att jag gillar mina serietidningsrullar. Nu hittade jag den billigt på Discshop och slog äntligen till. Det var på tiden. För det är verkligen inget fel på den här filmen. Okej, det är ingen Oscarsvinnare, men det finns betydligt sämre filmer därute. Elektra är visserligen jäkligt by-the-book och det bjussas inte på några överraskningar, men i det här fallet betyder det bara att det är kompetent och välgjort utan att det blir ett nytt mästerverk. Jag tycker storyn följer serietidningarna hyfsat bra (kul att se att ninjorna faktiskt försvinner i grön rök även i filmen) och Terence Stamp som blinde Stick är perfekt i rollen. Specialeffekter och fightscener är även de klart godkända. På sina håll är filmen lite mer melankolisk än actionbetonad, men även det följer serierna så det funkar. Det enda som är tråkigt är förstås att man inte nämner Daredevil nånstans. Det har säkert med rättigheter etc att göra, men de kunde försökt få med hans namn och en liten flashback till den filmen för att knyta ihop Daredevil och Elektra lite bättre. Men överlag så funkar den här alla gånger när man vill ha lite serietidningsmatiné.
/Surskägget

@@+
Alltid gillat karaktären Elektra. Sket väl en hel hink i Daredevil (blind superhjälte i röd horndräkt med pinne??) men en het hämndgalen ninjachick med sai-knivar är da shit! Jennifer Garner spelade även Elektra Natchios i filmen om Daredevil och var också ända behållningen.
Men tyvärr. Elektra skulle varit så mycket mer. Den är ok men jag är ändå förbannad. DET ÄR FÖR SNÄLLT! Jag vill ha min mörka barnförbjudna Elektra! Hon som spetsar dom som kommer i hennes väg så blodet sprutar. Jag hajar att dom inte gör en sån här pengainsamlare för vuxna endast så jag får väl snällt dra mig tillbaka och läsa seriealbumen igen (om jag kan stå ut med Daredevil som hennes "sidekick" dvs). Frank Miller vart var du?! Varför sa du inget?!
/Vrångmannen