The Outsiders (Director's Cut)

@@@@
Jag har redan recenserat den här om än som hastigast i The Actor's: Tom Cruise men Coppola släppte för ett tag sedan en director's cut som är ca 30 minuter längre och som bättre följer boken filmen är baserad på. Framförallt är det väl Rob Lowe som blev mest glad när denna version släpptes då hans karaktär helt plötsligt får betydligt mer tid på duken än i originalversionen. Director's cut kan vara både bra och dåliga och Ridley Scott har ju gjort en karriär vid sidan av att alltid klippa om sina filmer femtielva gånger. Här är det dock berättigat och vi får betydligt mer kött på benen i denna version än originalet vilken ger filmen ett större djup och mer tyngd. Coppola har med denna version på ett sätt skapat en helt ny film som ger oss betydligt större inblick i dessa fattiga rockabillygrabbars liv. Sedan är det alltid kul att se så många stjärnor i en och samma film. C. Thomas Howell och Ralph Macchio i huvudrollerna må vara halvt bespottade på idag men snubbarna kunde leverera back in the day och förtjänar absolut sin femton minuter i rampljuset. Matt Dillon, Rob Lowe, Emilio Estevez, Patrick Swayze och Tom Cruise är alla stabila i sina biroller och det är redan här klart och tydligt att de skulle få stora karriärer. Enda större kvinnliga rollen spelas av Diane Lane och även hon lyckas glänsa i de få scener hon är med i. Det här är bra skit helt enkelt.
/Surskägget

The Invention of Lying

@@@
Tänk er en värld där ingen ljuger. Det existerar inga lögner. Folk kan inte ljuga om de så ville. Det innebär att alla alltid säger exakt det som poppar upp i skallen. Om man kommer på en blind date får man höra direkt att man inte var vad den andra förväntade sig och att det nu inte blir sex även om middagen är god. Det finns heller inga fiktiva böcker eller filmer. Ingen är kapabel att komma på nåt som aldrig hänt och som inte är sant. I denna värld lever Mark (Ricky Gervais). Han är rätt obetydlig och har inget sådär jättemycket att se framemot i livet. Till den dag då han helt plötsligt börjar ljuga. Med ens blir han som en Gud. Allt han säger, oavsett hur galet och utflippat, tar alla för absolut sanning i och med att det inte existerar lögner. Ska han nu manipulera världen och alla i den så att han får ära, rikedom och berömmelse? Eller ska han försöka göra världen till en bättre plats? Ricky Gervais bjussar som vanligt på mängder med garv och smart humor. Här är det inte bara skratt för skrattets skull utan även en hel del tanke bakom. Vilket filmen faktiskt lite förlorar på. Ibland vill man bara ha ett garv för att. Oavsett är det en skön och annorlunda komedi med bra biroller av Jennifer Garner, Jonah Hill, Rob Lowe, Tina Fey och allas vår favvokomiker Louis CK.
/Surskägget

Veckans Dubbel - Wayne's World 1+2

Wayne's World

@@@

Jag tror att alla vi som var i tonåren i början av 90-talet sprang runt och sa saker som "Schwing!", "Exsqueeze me", "If she were a president she'd be Baberaham Lincoln", "Extreme Close-up!!!" och "Not!" mest hela tiden. Allt var Mike Myers fel. Långt innan han blev Austin Powers med hela världen var han Wayne Campbell med åtminstone halva världen. Tillsammans med sidekicken Garth (Dana Carvey) gled Wayne runt i tillvaron och gjorde teveshow på lokalteve och lyssnade på hårdrock. Där Wayne var sjukligt avslappnad var Garth mer uppstressad och klarade inte av sociala situationer som att skaka hand eller prata med tjejer. Tillsammans var de självklart oslagbara, och när onde tevebolagssnubben Benjamin (Rob Lowe) försöker sno konceptet med Wayne's teveshow slår naturligtvis grabbarna tillbaka. Filmen gjorde även superstjärna av Tia Carrere som dock lika snabbt lyckades döda sin egen karriär med smarta filmval som Kull the Conqueror, Jury Duty, Treacherous (mot C. Thomas Howell vilket säger typ allt om den filmens kvalitet) och en uppsjö teveproduktioner. Filmen var en sensation på sin tid, och många scener är fortfarande moderna klassiker. Dock har åren farit hårdare fram med filmen än jag trodde, och på många ställen känns den riktigt föråldrad. Fullmatad med cameos från Alice Cooper, Chris Farley, Meat Loaf, Robert Patrick och roligast av alla Ed (Al Bundy) O'Neill som en caféägare som är heeeeeeeelt slut. Varför fick aldrig den karaktären en egen film?

/Surskägget

Wayne's World 2
@@@

Om man har ett vinnande koncept, varför bryta det? Så har väl Mike Myers tänkt jämnt egentligen (The Love Guru är på sätt och vis bara ännu en Wayne's World) och när det var dags för uppföljaren till superpopulära Wayne's World körde man på med mer av det goda. Den här gången får Wayne en uppenbarelse där Jim Morrison i en dröm säger åt honom att skapa en rockfestival (If you book them, they will come) för att liva upp saker och ting i trista lilla förorten. Rob Lowe som elak teveboss är ersatt av Christopher Walken som ännu ondare skivbolagsboss, Tia Carrere njuter av det sista stora ögonblicket i sin karriär nånsin, Dana Carvey som Garth är fantastisk (scenerna mot Kim Basinger är magiska), Drew Barrymore dyker upp som svenska Bjergen Kjergen (hahahahaha och så blandar de ihop Sverige och Norge genom att snacka fjordar, lysande!), Chris Farley får en större (och naturligtvis roligare) roll och självaste Charlton Heston dyker upp innan Aerosmith avslutar med lite rock n roll. Det är liksom i första filmen mycket metahumor och ordvitsar i hederlig Myersstil. Återigen något föråldrad på sina ställen, men fortfarande riktigt kul.

/Surskägget

Ett par av Swayzes 80-talsrullar

Och eftersom att vi ändå nämnde filmerna när vi pratade om Swayze tidigare kan vi köra ett par snabba recensioner också.

Red Dawn (Röd Gryning)
@@@@
De elaka sovjetkommunisterna lyckas invadera USA. Otroligt men sant. Patrick Swayze, C. Thomas Howell, Charlie Sheen och några andra unga grabbar lyckas fly och gömma sig i den bergiga skogsterrängen. Snart börjar de bekämpa ryssen med det lilla vapenförråd de har i sann gerillakrigsföringsanda. Mängder med action varvas med trovärdiga karaktärer och bra dialog. Det här är 80-talsaction när den är som bäst. Wolverines!

Youngblood
@@@@
Rob Lowe bor i byhåla med sin farsa och äldre bror som haft en lovande hockeykarriär framför sig som tagit abrupt slut på grund av skada. Nu får lika talangfulle Rob en chans och sticker till farmarligan. Där blir han polare med Patrick Swayze som är den givne ledaren och poängplockaren i laget. Rob får ligga med Cynthia Gibb, vi ser knappt Keanu Reeves i en tidig roll och ständige coachen Ed Lauter skriker och härjar medan det på isen utspelas lika mycket boxning som hockey. Action varvas med tonårskärlek och lite tuffa sekvenser i slow-motion på isen. När ska de börja göra såna här filmer igen?

Dirty Dancing
@@@@
Nobody puts Baby in a corner. Swayzes riktigt stora genombrott och förmodligen den film de allra flesta tänker på när de hör hans namn. Det är 50-tal och det är inte okej att unga, judiska flickor dansar med äldre tuffa danslärare på semesterläger. Mamma och pappa är jättearga och då vet de inte ens att dottern ligger med Swayze. Besöksförbud införs och allt är tragiskt och jobbigt. Sen lyfter Swayze upp Jennifer Grey i ett dansnummer du inte sett sedan Grease och alla är så impade att de lipar. En tjejfilm? Ja. Men fuck you, jag ger tummen upp ändå.

Road House
@@@@
Pain don't hurt. Swayze är USA's (och därmed automatiskt världens) bäste utkastare/dörrvakt (förmodligen har de VM i sånt eftersom att det tycks vara så att alla i filmen vet detta om Swayze). Han lockas till en liten byhåla där en ond Ben Gazzara styr med järnhand. En konfrontation är förstås oundviklig men när Ben dödar Swayzes bäste vän Sam Elliott tar det hus i helvete och Swayze plöjer sig igenom alla Gazzaras gangsters som den värste Rambo. Jag säger det igen. 80-talet hade fan de bästa actionfilmerna. Och just det, sexiga Kelly Lynch visar tuttarna. 80-talet!!!
/Surskägget