The Outsiders (Director's Cut)

@@@@
Jag har redan recenserat den här om än som hastigast i The Actor's: Tom Cruise men Coppola släppte för ett tag sedan en director's cut som är ca 30 minuter längre och som bättre följer boken filmen är baserad på. Framförallt är det väl Rob Lowe som blev mest glad när denna version släpptes då hans karaktär helt plötsligt får betydligt mer tid på duken än i originalversionen. Director's cut kan vara både bra och dåliga och Ridley Scott har ju gjort en karriär vid sidan av att alltid klippa om sina filmer femtielva gånger. Här är det dock berättigat och vi får betydligt mer kött på benen i denna version än originalet vilken ger filmen ett större djup och mer tyngd. Coppola har med denna version på ett sätt skapat en helt ny film som ger oss betydligt större inblick i dessa fattiga rockabillygrabbars liv. Sedan är det alltid kul att se så många stjärnor i en och samma film. C. Thomas Howell och Ralph Macchio i huvudrollerna må vara halvt bespottade på idag men snubbarna kunde leverera back in the day och förtjänar absolut sin femton minuter i rampljuset. Matt Dillon, Rob Lowe, Emilio Estevez, Patrick Swayze och Tom Cruise är alla stabila i sina biroller och det är redan här klart och tydligt att de skulle få stora karriärer. Enda större kvinnliga rollen spelas av Diane Lane och även hon lyckas glänsa i de få scener hon är med i. Det här är bra skit helt enkelt.
/Surskägget

Apocalypse Now (1979) samt Apocalypse Now Redux (2001)

Apocalypse Now (1979)
@@@@@
Krigsfilmernas krigsfilm. Rullen alla andra kopierar på ett eller annat sätt. Filmen som satte en standard för inte bara hur bra krigsfilm ska vara utan även för bra film överlag. Ett mästerverk utan dess like som bara växer och växer för varje gång man ser den. Kanske den absolut bästa film som någonsin gjorts om jag skulle bli pressad att välja bara en enda under pistolhot. Francis Ford Coppola tog den ganska tråkiga kortromanen Heart of Darkness (jo, den är trist, läste den nyligen inför denna temamånad för att få känsla för den i samband med en återtitt på filmen och boken är så tråkigt så räknande av får är uppåttjack i jämförelse) och skapade en briljant film på alla plan med så många bottnar och lager att det är löjligt. Martin Sheen gör sin livs roll som den avdankade kaptenen som sätts på uppdraget att hämta hem en överste som spårat ur långt ute i Vietnams djungel mitt under brinnande Vietnamkrig. Överste Walter Kurtz i Marlon Brandos skepnad är filmhistoria på alla sätt och vis och Brandos kanske finaste stund trots nästan minimalt med tid på duken. Filmen är även legendarisk för allt skit och strul bakom kameran med en Coppola som slet sitt hår och nästan dog på kuppen att få sin vision precis så som han ville ha den och pantsatte både hus, ära och heder för att få ihop alla pengar samtidigt som Brando strulade och bara krävde mer och mer hahaha. Det finns egentligen inget mer att säga som inte redan sagts tusen gånger om den här. Mästerverk.
/Surskägget
PS. Ja, vi skäms att det tog oss sju år innan vi skrev en recension om detta mästerverk.

Apocalypse Now Redux (2001)
@@@
Coppola fick plötsligt den briljanta(?) idén att göra en director's cut på sitt gamla mästerverk. Kanske var han inspirerad av Ridley Scott som klipper om alla sina filmer i tid och otid. I det stora hela är detta originalet med ett par nya scener inslängda. Och de nya scenerna förstör allt. Tack gode Gud att nån sträng filmbolagspamp sa ifrån 1979 då det begav sig. Annars hade Apocalypse Now på sin höjd blivit en fotnot i filmhistorien. Jag förstår att scenerna hamnade på klippgolvet för de tillför verkligen ingenting till filmen. Tvärtom. Hade det inte varit för att resten av filmen fortfarande är sådär sjukt briljant hade detta kunnat landa på en tvåa i betyg. Så illa är de nya scenerna. Så denna lägger vi på skräphögen och glömmer så fort som möjligt.
/Surskägget

Milius

@@@@

Fascinerande och intressant film om John Milius, manusförfattaren bakom bl a Dirty Harry, Magnum Force, Apocalypse Now, Conan och Red Dawn samt även regissör till bl a Conan och Red Dawn (och då pratar vi alltså klassikern från 1984, inte remaken som kom för nåt år sen). Milius är kanske inte den kändaste gubben i världen idag för den stora publiken trots sina många jättesuccéer men på 70-talet var han en av giganterna och gick i samma filmskola som Spielberg, Lucas och Coppola t ex. Tillsammans med Coppola var väl Milius den som först var ute och tjänade pengar och gjorde sig ett namn. Kruxet var att han älskade kontrovers och gärna skapade sig ett rykte om att han var en sann vapenviftande cowboy som hatade kommunister, hippies och annat vänsterpack. Sånt gick inte hem i Hollywood och till slut blev han utfryst och omsprungen av sina polare. Här har man lyckats få intervjuer med allt och alla som hade eller har med Milius att göra från polarna (Spielberg, Lucas, Coppola) och skådisarna (Harrison Ford, Arnold Schwarzenegger, Sam Elliott) till diverse samarbetspartners på filmstudiorna till rena fans (Bryan Singer, Kurt Sutter, Matthew Wiener) samt Milius två barn. Det är en helgjuten och allomfattande dokumentär som bör vara intressant inte bara för filmnördarna utan även för den breda allmänheten. Rekommenderas varmt.

/Surskägget

@@@@
Ett mycket underhållande och omfattande porträtt av Herr Milius. Såna här dokumentärer, och synnerligen så välgjorda som denna, växer inte på trän. Man tackar och bockar. Mer sånt!
/Vrångmannen

Skräckfilm nr 10

The Horror of Dracula (1958)
@@@
I den fiktiva skräckens värld så är jag inget jättefan av vampyrer och det är få filmer i den här blodsugargenren som jag gillar. Dracularullarna har alltid varit ett undantag. Det har spelats in så många filmer om detta klassiska monster så jag tror det finns ett guinnessrekord där någonstans . The Horror of Dracula är i alla fall den första Draculafilmen av brittiska Hammer Films med Christopher Lee i rollen som Dracula och Peter Cushing som Van Helsing. Här försöker man följa Bram Stokers odödliga roman (hehehe) men har gjort en hel del förändringar. Francis Ford Coppola som på 90-talet gav oss schyssta ”Bram Stoker’s Dracula” följde romanen mycket mer nitiskt men vem bråkar. Den här Hammerversionen har klass. Man sitter inte och biter på naglarna direkt. Faktum är att det inte finns en sekund som skrämmer. Det är dock väldigt stiligt och underhållande. Det finns en slags oskuldsfullhet i filmerna från den här tiden och den här är en av de bättre. Christopher Lee blev väldigt populär som greve Dracula och många fler delar följde på 60 och 70-talet. Sevärd filmhistoria i snyggt paket.
/Vrångmannen