Wayne's World@@@
Jag tror att alla vi som var i tonåren i början av 90-talet sprang runt och sa saker som "Schwing!", "Exsqueeze me", "If she were a president she'd be Baberaham Lincoln", "Extreme Close-up!!!" och "Not!" mest hela tiden. Allt var Mike Myers fel. Långt innan han blev Austin Powers med hela världen var han Wayne Campbell med åtminstone halva världen. Tillsammans med sidekicken Garth (Dana Carvey) gled Wayne runt i tillvaron och gjorde teveshow på lokalteve och lyssnade på hårdrock. Där Wayne var sjukligt avslappnad var Garth mer uppstressad och klarade inte av sociala situationer som att skaka hand eller prata med tjejer. Tillsammans var de självklart oslagbara, och när onde tevebolagssnubben Benjamin (Rob Lowe) försöker sno konceptet med Wayne's teveshow slår naturligtvis grabbarna tillbaka. Filmen gjorde även superstjärna av Tia Carrere som dock lika snabbt lyckades döda sin egen karriär med smarta filmval som Kull the Conqueror, Jury Duty, Treacherous (mot C. Thomas Howell vilket säger typ allt om den filmens kvalitet) och en uppsjö teveproduktioner. Filmen var en sensation på sin tid, och många scener är fortfarande moderna klassiker. Dock har åren farit hårdare fram med filmen än jag trodde, och på många ställen känns den riktigt föråldrad. Fullmatad med cameos från Alice Cooper, Chris Farley, Meat Loaf, Robert Patrick och roligast av alla Ed (Al Bundy) O'Neill som en caféägare som är heeeeeeeelt slut. Varför fick aldrig den karaktären en egen film?
/Surskägget
Wayne's World 2@@@
Om man har ett vinnande koncept, varför bryta det? Så har väl Mike Myers tänkt jämnt egentligen (The Love Guru är på sätt och vis bara ännu en Wayne's World) och när det var dags för uppföljaren till superpopulära Wayne's World körde man på med mer av det goda. Den här gången får Wayne en uppenbarelse där Jim Morrison i en dröm säger åt honom att skapa en rockfestival (If you book them, they will come) för att liva upp saker och ting i trista lilla förorten. Rob Lowe som elak teveboss är ersatt av Christopher Walken som ännu ondare skivbolagsboss, Tia Carrere njuter av det sista stora ögonblicket i sin karriär nånsin, Dana Carvey som Garth är fantastisk (scenerna mot Kim Basinger är magiska), Drew Barrymore dyker upp som svenska Bjergen Kjergen (hahahahaha och så blandar de ihop Sverige och Norge genom att snacka fjordar, lysande!), Chris Farley får en större (och naturligtvis roligare) roll och självaste Charlton Heston dyker upp innan Aerosmith avslutar med lite rock n roll. Det är liksom i första filmen mycket metahumor och ordvitsar i hederlig Myersstil. Återigen något föråldrad på sina ställen, men fortfarande riktigt kul.
/Surskägget
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar