Varför är det i princip alltid så (eller är det bara jag som fått för mig detta? näää, det är fan så) att när en tjej i en svensk film ska porträtteras som "framåt", "stark" och "självsäker" så gör man henne till en otrevlig brud ingen vettig person skulle vilja umgås med mer än i fem minuter? Det är onödigt och sjukt störande och dessutom kontraproduktivt att ha en huvudroll man bara stör sig på hela tiden (såvida det inte är den komiska poängen att man stör sig på karaktären som t ex Vince Vaughns arroganta, självupptagna och helt egocentrerade idiot i briljanta Made). Eva Röses karaktär Ulla vill köra rally i 50-talets Norrland. Hon är riktigt duktig på att köra, men männen garvar mest åt hennes drömmar och hon måste kämpa dubbelt så hårt för att bevisa att hon kan. Klassisk story med andra ord och inga konstigheter. Förutom att Ulla är så otrevlig mot allt och alla mest hela tiden att man önskar att hon körde in i ett träd och dog så man slapp henne en gång för alla. Istället är det en av birollerna (Jesper Malm som ensamma bonden Arne) man blir intresserad av och skulle velat sett en film om. Kanske nästa gång?
/Surskägget
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar