Pathfinder

@@

När jag såg trailern för ett par år sedan placerade jag omedelbart filmen i kalkonfacket. Jag råkade snubbla över den, bestämde mig för att se den och gick in med förväntingarna lägre än lägst (varför man ser film som man tror är dålig övergår mitt förstånd, men det har nog att göra med att man innan man dör helt enkelt vill se alla filmer minst en gång). Nu var inte filmen så usel som jag trodde (typ överstruken etta) men naturligtvis inget Oscarsbidrag heller. En liten vikingpojke blir adopterad av en indianstam och växer upp med mardrömmar om sin barbariska pappa som piskade honom när han som liten inte ville döda. Indianerna kallar honom Ghost (spelas av Karl Urban för övrigt) för han blir aldrig riktigt kvitt sitt förflutna. När han når tjugostrecket kommer ett nytt gäng vikingar i land och gör det de gör bäst - skövlar, dödar, skrävlar, lemlästar och dödar lite till. Ghost blir ensam överlevare och kör en hämnd i bästa Rambostil där han ute i skogen gillrar fällor och dödar halva vikingarmén (många fällor är rakt av tagna från de tre olika Ramborullarna, om det är hyllning eller plagiat får ni avgöra). Med hjälp av naturens krafter lyckas han utplåna alla vikingar från Amerikas yta och kan återuppta sitt stilla indianliv med en annan stam.

Det finns en del bra med filmen som det faktum att vikingarna snackar isländska och har groteskt läskiga masker av döda djurskallar (som de med all förmodan hade på den tiden) som skrämmer vettet ur alla indianer. Stämningen ute i skogarna när vikingarna smyger på Ghost samtidigt som han egentligen smyger på dem är skön. Att Clancy "There can be only one" Brown återigen är en skurk med svärd är både bra och dåligt på något sätt. Kan man köpa en del logiska luckor och det faktum att en snubbe kan utplåna en hel armé (hey, det funkade för Rambo) kan man få ut en viss behållning av filmen. Men får jag se en indian och ett gäng vikingar jaga varandra på kälkar igen så smäller det! Ett annat problem är att det inte finns en tillräckligt bra/magnetisk skådis som håller ihop storyn och får oss engagerade. Karl Urban funkar som birollskille. I huvudrollen faller han platt. Till syvende och sist vill filmen mer än den lyckas förmedla. Knappt okej en tisdagskväll när inget annat går på teve.

/Surskägget