@Nic "hårlinjen kryper bakåt och ögonen sticker ut mer och mer" Cage är nån sorts professor som kan allt om solen typ (framgår inte så värst tydligt men det spelar liksom ingen roll). Han har en son som får ett 50 år gammalt brev på skolan fyllt med siffror (som ett skolprojekt 50 år tidigare fick alla barn rita en teckning om hur de tror framtiden kommer att se ut, men en liten flicka klottrade ner mängder med siffror istället). Cage tar sig en whisky och listar ut på stubb att siffrorna är datum då det skett katastrofer, hur många som dött och vilken latitud och longitud olyckan inträffade på. Det känner han naturligtvis är lite kusligt eftersom att brevet legat i en förseglad cylinder i 50 år. Hur kunde flickan veta att alla olyckor skulle ske? Men det allra värsta är att det finns tre datum som ligger i nära framtid. Cage gör förstås vad vem som helst skulle göra när man inser att man har en siffersekvens som visar exakt var och när en jättekatastrof som dödar hundratals ska ske - han åker dit. Genom flera mirakel undkommer han döden varje gång trots att det regnar explosioner och bråte runt honom gång på gång. Snart nog inser han dessutom att den sista siffersekvensen visar datumet då hela jorden kommer gå under. Och som en slump är det solen som kommer göra det (vilket är bra då Cage kan allt om solen så han kan inse detta). Inledande halvtimmen är faktiskt ganska spännande och jag gillar idén med siffrorna som visar alla katastrofer, men att Cage listar ut detta på en sekund är löjligt och sen barkar det utåt fort som fan med den ena löjliga sekvensen efter den andra och själva slutklämmen (vilket man listade ut typ på en gång) känns bara nej nej nej. Sen väljer filmskaparna att slänga in den mest hysteriska kvinna jag sett på film och när hon väl dör vill man mest applådera.
/Surskägget
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar