@
Blipp Bliip Blupp. Wahlberg har en fånig frisyr. Massa robotar slåss. Hela tiden. Ingen vet varför. Nån är släkt med kung Arthur. Blupp. Blipp. Allting sprängs hela tiden. Helikoptrar i slowmotion. Bliip. Blääp. Ingen. Vet. Varför. Manus. Finns. Inte.
Blipp.
Bliip.
Blupp.
/Surskägget
Visar inlägg med etikett anthony hopkins. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett anthony hopkins. Visa alla inlägg
måndag 31 december 2018
lördag 28 oktober 2017
Thor: Ragnarök
@@@@
Hahahaha javisst, exakt såhär ska en slipsten dras. Redan i första Thorfilmen satte man ribban för hur denna karaktär skulle porträtteras, nämligen med en stor dos humor. När det till stor del försvann i del två blev också den filmen en av de svagare i den serie Marvelfilmer som knyter ihop de två första Avengersfilmerna. Tack och lov har man tagit den sköna humorn tillbaka i trean, och dessutom boostat den en hel del nivåer. Kanske är det regissören Taika Waititis förtjänst. Han har regisserat bl a Flight of the Concords och What We Do In The Shadows och han tar helt klart med sig den typen av humor in i detta actionspektakel som är Thor. Chris Hemsworth repriserar rollen som Thor och gör det med en självklar pondus nu när han gjort karaktären i fem filmer. Charmig och med glimten i ögat glider han igenom filmen som den självklare åskguden som växt som människa en hel del sedan han var hetsig "tonåring" i den första filmen. Lika självklar är Tom Hiddleston som Loke och pendlar lekande lätt mellan att vara schysst och att vara elak. Loke är trots allt inte alltigenom ond, det får vi aldrig glömma. Cate Blanchett gör en helt okej dödsrikesdrottning, Idris Elba är med lite för lite som Heimdal, Jeff Goldblum är en magiskt bra ny karaktär som heter Grandmaster, Mark Ruffalo är alltid bra som Bruce Banner, Anthony Hopkins känns lite blasé som Oden, Karl Urban som skurksidekick känns helt onödig som karaktär så det är relativa nykomligen Tessa Thompson (Westworld, Creed) som lyser allra klarast som en försupen valkyria på jakt efter hämnd eller total glömska beroende på vad som kommer först. Precis som trailern har lovat osar hela filmen skönt 80-tal utan att för den sakens skull kännas mossig eller dammig. Det är hippt och modernt men väldigt 80-tal ändå. Perfekt kombo. Musiken är en skön blandning av Carpenter möter C64 och höjer helt klart stämning på rätt sätt. Jag är nästan på vippen att slänga dit en femma i betyg för det finns inga egentliga fel (dessutom fick Spider-Man: Homecoming en femma på samma grunder) men spar den till nästa titt.
/Surskägget
Hahahaha javisst, exakt såhär ska en slipsten dras. Redan i första Thorfilmen satte man ribban för hur denna karaktär skulle porträtteras, nämligen med en stor dos humor. När det till stor del försvann i del två blev också den filmen en av de svagare i den serie Marvelfilmer som knyter ihop de två första Avengersfilmerna. Tack och lov har man tagit den sköna humorn tillbaka i trean, och dessutom boostat den en hel del nivåer. Kanske är det regissören Taika Waititis förtjänst. Han har regisserat bl a Flight of the Concords och What We Do In The Shadows och han tar helt klart med sig den typen av humor in i detta actionspektakel som är Thor. Chris Hemsworth repriserar rollen som Thor och gör det med en självklar pondus nu när han gjort karaktären i fem filmer. Charmig och med glimten i ögat glider han igenom filmen som den självklare åskguden som växt som människa en hel del sedan han var hetsig "tonåring" i den första filmen. Lika självklar är Tom Hiddleston som Loke och pendlar lekande lätt mellan att vara schysst och att vara elak. Loke är trots allt inte alltigenom ond, det får vi aldrig glömma. Cate Blanchett gör en helt okej dödsrikesdrottning, Idris Elba är med lite för lite som Heimdal, Jeff Goldblum är en magiskt bra ny karaktär som heter Grandmaster, Mark Ruffalo är alltid bra som Bruce Banner, Anthony Hopkins känns lite blasé som Oden, Karl Urban som skurksidekick känns helt onödig som karaktär så det är relativa nykomligen Tessa Thompson (Westworld, Creed) som lyser allra klarast som en försupen valkyria på jakt efter hämnd eller total glömska beroende på vad som kommer först. Precis som trailern har lovat osar hela filmen skönt 80-tal utan att för den sakens skull kännas mossig eller dammig. Det är hippt och modernt men väldigt 80-tal ändå. Perfekt kombo. Musiken är en skön blandning av Carpenter möter C64 och höjer helt klart stämning på rätt sätt. Jag är nästan på vippen att slänga dit en femma i betyg för det finns inga egentliga fel (dessutom fick Spider-Man: Homecoming en femma på samma grunder) men spar den till nästa titt.
/Surskägget
söndag 11 oktober 2015
Hitchcock
@@@
Anthony Hopkins spelar Alfred Hitchcock precis när han drar igång inspelningen av det som kom att bli skräckmästarens förmodligen mest kända film, Psycho. Idag kan det kännas lite fånigt att kalla honom skräckmästare då många av filmerna snarare upplevs som thrillers eller faktiskt är rena deckarfilmerna. Dock satte Psycho en helt ny standard för vad skräck var och kan helt klart kallas för världens första slasher. Stämningen i den är magisk och trots att vi aldrig får se en massa blod och knivar i kött så är det precis det som publiken tror sig se tack vare Hitchcocks skickliga hantverk. Ett hantverk som delades med frugan Alma (spelad av Helen Mirren) som sällan fick någon cred på sin tid. Filmen Hitchcock är dels en berättelse om deras äktenskap och förhållande och dels en berättelse om inspelningen av Psycho. Hitchcock är känd för att ha varit en krävande och rätt jobbig regissör, speciellt för de kvinnliga skådisarna. För en filmvetare som jag själv är det här givetvis en intressant historisk resa. För alla andra tror jag inte filmen ger så mycket såvida man inte vill se två skickliga skådisar (Hopkins och Mirren dårå) ta sig an två intressanta karaktärer.
/Surskägget
Anthony Hopkins spelar Alfred Hitchcock precis när han drar igång inspelningen av det som kom att bli skräckmästarens förmodligen mest kända film, Psycho. Idag kan det kännas lite fånigt att kalla honom skräckmästare då många av filmerna snarare upplevs som thrillers eller faktiskt är rena deckarfilmerna. Dock satte Psycho en helt ny standard för vad skräck var och kan helt klart kallas för världens första slasher. Stämningen i den är magisk och trots att vi aldrig får se en massa blod och knivar i kött så är det precis det som publiken tror sig se tack vare Hitchcocks skickliga hantverk. Ett hantverk som delades med frugan Alma (spelad av Helen Mirren) som sällan fick någon cred på sin tid. Filmen Hitchcock är dels en berättelse om deras äktenskap och förhållande och dels en berättelse om inspelningen av Psycho. Hitchcock är känd för att ha varit en krävande och rätt jobbig regissör, speciellt för de kvinnliga skådisarna. För en filmvetare som jag själv är det här givetvis en intressant historisk resa. För alla andra tror jag inte filmen ger så mycket såvida man inte vill se två skickliga skådisar (Hopkins och Mirren dårå) ta sig an två intressanta karaktärer.
/Surskägget
Etiketter:
anthony hopkins,
drama,
helen mirren,
jessica biel,
scarlett johansson
måndag 7 april 2014
Thor: The Dark World
@@@
Marvelfilmerna kring Avengershjältarna har hittills alla hållit väldigt hög klass. Iron Mantrilogin är kanongrym, Avengersfilmen i sig är fantastisk och nu börjar uppföljarna till Captain America och Thor trilla in för att rundas av med en tredje del efter Avengers 2 får man gissa (här måste jag dock påpeka att jag absolut skulle velat haft en Black Widowtrilogi också, tycker det är lite snålt att hon får små gästroller i de andra trilogierna men inte en egen, hon är ju sjukt kick-ass och cool!). Det jag älskade med första Thorfilmen var att Kenneth Branagh i registolen tycks ha insett att "hörni allihopa, det här handlar om en stor musklig blond Fabiokopia som svingar en alldeles för stor hammare i tid och otid" och att det som koncept faktiskt är lite b. Som motvikt slängde Branagh därför in mängder med små skämt som visade prov på att man inte tog sig själva på något som helst allvar. Thor snubblade runt som värsta Charlie Chaplin mellan de stenhårda actionsekvenserna samtidigt som den stora ramhandlingen som spänner genom alla Marvelfilmer som har med Avengers att göra fick en hel del berättat. Det var snyggt, mycket action och glimten-i-ögat hela vägen. Uppföljaren gör som uppföljare brukar göra. Mer av allt. Mer action. Mer snygga effekter. Mer tillkrånglad handling. Men, och det här är ett stort men, mindre humor och knappt nån glimten-i-ögat alls. Därmed blir Thor 2 en vanlig superhjälteactionrulle och eftersom att det fortfarande i grund och botten handlar om en Fabiokopia med för stor hammare (man börjar undra vad han kompenserar för med den jättehammaren) halkar Thor 2 efter jämfört med Iron Man och Captain America. Bra, men inte lysande.
/Surskägget
@@@
Bra, men inte lysande.
/Vrångmannen
Marvelfilmerna kring Avengershjältarna har hittills alla hållit väldigt hög klass. Iron Mantrilogin är kanongrym, Avengersfilmen i sig är fantastisk och nu börjar uppföljarna till Captain America och Thor trilla in för att rundas av med en tredje del efter Avengers 2 får man gissa (här måste jag dock påpeka att jag absolut skulle velat haft en Black Widowtrilogi också, tycker det är lite snålt att hon får små gästroller i de andra trilogierna men inte en egen, hon är ju sjukt kick-ass och cool!). Det jag älskade med första Thorfilmen var att Kenneth Branagh i registolen tycks ha insett att "hörni allihopa, det här handlar om en stor musklig blond Fabiokopia som svingar en alldeles för stor hammare i tid och otid" och att det som koncept faktiskt är lite b. Som motvikt slängde Branagh därför in mängder med små skämt som visade prov på att man inte tog sig själva på något som helst allvar. Thor snubblade runt som värsta Charlie Chaplin mellan de stenhårda actionsekvenserna samtidigt som den stora ramhandlingen som spänner genom alla Marvelfilmer som har med Avengers att göra fick en hel del berättat. Det var snyggt, mycket action och glimten-i-ögat hela vägen. Uppföljaren gör som uppföljare brukar göra. Mer av allt. Mer action. Mer snygga effekter. Mer tillkrånglad handling. Men, och det här är ett stort men, mindre humor och knappt nån glimten-i-ögat alls. Därmed blir Thor 2 en vanlig superhjälteactionrulle och eftersom att det fortfarande i grund och botten handlar om en Fabiokopia med för stor hammare (man börjar undra vad han kompenserar för med den jättehammaren) halkar Thor 2 efter jämfört med Iron Man och Captain America. Bra, men inte lysande.
/Surskägget
@@@
Bra, men inte lysande.
/Vrångmannen
söndag 7 augusti 2011
The Wolfman
@
Auuuuuuuuauuuuuuuauuuuuuuuuuuuhooooooooooooooooooow!!!!!!!!!!!!!!!! Om det där är varulvens plågade skri mot månen eller mitt gråtskrikande medan jag genomled den här sörjan lämnar jag öppet för tolkning.
/Surskägget
@@@-
Ytterligare en rulle som faktiskt inte är så dålig som skägget påstår. The Wolfman är långt ifrån perfekt och inspelningen var tydligen en galen upplevelse i sig (de fick bl.a byta ut regissören mitt under pågående inspelning). Precis som Drive Angry så är det här skräp men puttrigt underhållande sådant. Lite vargtjut, lite zigenare, lite gamla London, lite dimmiga heder och blodigt värre. Man märker tydligt hur de jobbat efter principen "vi känner att vi har en flopp på gång men då får vi fan i mig se till attt det inte blir tråkigt". Jag är ledsen skägget för jag vet att du blir argare än grannen när vi festar men det här är faktiskt underhållande skräp. Underhållande. Skräp.
Du tvingar mig nu för övrigt se den utskrattade och mördade rullen Red Riding Hood som du ger ett kalasbetyg. Jag hoppas att den är ok. Jag tror inte det men jag hoppas. Hardwicke. Twilight. Hur ska jag ens orka?
/Vrångmannen
Etiketter:
anthony hopkins,
benicio del toro,
dålig,
emily blunt,
etta,
joe johnston,
skräck,
usel,
varulvar
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)



