Star Wars VIII: The Last Jedi

@@
Vi avbröt julkalendern tillfälligt för två år sedan när Star Wars VII: The Force Awakens hade premiär för att ge er en recension så snabbt som möjligt på denna fantastiska rymdsaga. Naturligtvis gör vi ett snabbt avbrott även i år när Star Wars VIII: The Last Jedi har premiär. Tyvärr är jag dock inte lika entusiastisk denna gång och kommer inte sprinkla fyror och hurrarop runt mig som med Force Awakens. Att The Last Jedi ens får en tvåa beror på att jag känner mig generös och att det faktiskt finns ett par scener som lever upp till den standard filmen borde legat på hela tiden och inte bara ett par gånger.
Men låt oss börja från början. Förtexterna rullar sakta över skärmen med John Williams fantastiska musik som bakgrund, sedan panorerar kameran neråt i rymden och vi ser ett stort Imperieskepp, eller First Orderskepp eftersom att det numera inte heter Imperiet utan First Order. Så långt, så väl och en klassisk öppning på en Star Warsfilm precis som vi vill ha det.
Men direkt efter detta går det åt pipan och jag tar fram biobiljetten ur fickan för att försäkra mig om att jag inte snubblat in på en Star Warsparodi av misstag. Är det kanske Mel Brooks som regisserat? Eller är det en SNL-sketch jag ser där de klätt ut sig till Star Warskaraktärer? Monty Python? Kort sagt, vad i helvete är det som händer?
Humor har alltid varit en viktig hörnsten i Star Warsfilmerna men den har alltid varit nåt som händer i förbigående och aldrig att en hel scen är dedikerad ett skämt. Star Wars må vara mycket men det är ingen komedi. Det PM:et har regissören och tillika manusförfattaren Rian Johnson (Brick, Looper) tydligen inte fått. Öppningsscenen fortsätter sedan klumpigt vagga sig framåt med en rätt blek actionsekvens innan den äntligen lägger sig till ro och vi hamnar på ön där Rey (Daisy Ridley) hittade Luke Skywalker i slutet på Force Awakens.
Äntligen kan den riktiga Star Warskänslan infinna sig tänker jag innan jag inser att nej, den kommer nog inte göra det överhuvudtaget i den här filmen. För det är vid fler än ett tillfälle jag kommer på mig själv att tänka på att jag inte ser en Star Warsfilm trots att det är exakt det jag gör. Stämningen är helt enkelt lite off.
När vi hamnar på en planet full av kasinon är vi inne på en intergalaktisk James Bond. När Benicio Del Toro dyker upp och spelar över undrar jag smått om vi ser en intergalaktisk Fear & Loathing in Las Vegas. När Laura Dern kliver in som töntig befälhavare känns det Star Trektaffligt. Och när vi är inne i nya superskurken Snokes knallröda våningsplan misstänker jag att det är kulisser från Kanye Wests senaste hiphopvideo som blivit över.
Då hjälper det föga att den nya trilogins utpekade arvtagare till Darth Vader, Kylo Ren (Adam Driver) som var en bra skurk i Force Awakens här beter sig som en trulig tonåring som putar med läpparna, stampar med foten och gnäller att "jag ska VISST bestämma över hela universum så det så!" (Hayden Christensen, du som är Manakin Skywalker i egen hög person, kom tillbaka, allt är förlåtet, allt allt allt!!!).
Snoke (Andy Serkis) själv avpolletteras snabbare än kvickt och dödas pang bom bara utan några som helst fanfarer. Och han ska ha varit det farligaste i universum sedan Kejsaren själv. Bah! Humbug! Kylo Ren får då en ny kompis i general Hux (Domhnall Gleeson) som även han mest är tonårsstrulig och vräker ur sig långa monologer om hur han i detalj ska krossa, döda och förinta för att i nästa stund stå och hoppa jämfota och bölvråla: "Men döda dom då! Döda dom då! Skjut! Skjut! Skjut för bövelen!".
Ja. Universums två farligaste och mäktigaste snubbar som alla invånare på alla planeter darrar inför, som rebellerna desperat försöker vinna över och som är befälhavare över hundratusentals imperiesoldater är två tonårskillar man ger varsin örfil och skickar i säng utan middag. VAD I HELVETE ÄR DET SOM HÄNDER!?!?!?!
Och då ska vi inte ens prata om huvudstoryn. Här kommer den sammanfattad i en mening. Alla imperieskepp i universum åker efter ett rebellskepp med alla kvarvarande rebeller på och väntar på att rebellskeppet ska få slut på bränsle. Läs och begrunda den meningen en gång till. Ett gäng skepp åker bakom ett annat skepp i väntan på att det skeppet ska få slut på bränsle så att man kan spränga det. Det är handlingen i Star Wars åtta. Jag är så arg så det svartnar för ögonen.
Om Force Awakens var en härlig actionstänkare med glimten i ögat och mängder med nickningar till A New Hope så hoppades jag och resten av alla Star Warsfans att The Last Jedi skulle vara en mörk och vuxen actionstänkare med nickningar till Empire Strikes Back. Istället blev det en dålig komedi med nickningar åt alla Star Warsparodier som gjorts nånsin. Ibland är det så dåligt att jag förväntar mig att Nicolas Cage ska glida in från flanken och ta över i nån sorts huvudroll.
När Luke i sin slutfight projicerar sin ande från andra sidan universum och alltså aldrig är på plats för att slåss med Kylo Ren så börjar folk faktiskt smågarva i biosalongen och inte av rätt anledningar. Hamill gör för övrigt en kanoninsats som en desillusionerad gammal jediriddare som bara vill vara i fred vilket är en av filmens små räddande stunder. Även Carrie Fisher som prinsessan Leia visar att gammal är äldst och levererar en riktigt fin prestation.
Driver i rollen som Ren tyckte jag var toppen i förra filmen men spelar här mest över och har dessutom fått en roll i manus som är löjeväckande usel, återigen till skillnad från Force Awakens där Ren kändes som en klockren arvtagare till Vader. Ridley är betydligt blekare än i Force och John Boyega som Finn känns också bortkollrad jämfört med Force. Oscar Isaac som Poe Dameron klarar sig någorlunda med hedern i behåll men även Poe känns lite malplacerad i denna. Som sagt, det är gamlingarna som sticker ut och som gör det med bravur denna omgång.
Nej fy fan. Hoppas innerligt att de skärper till sig rejält inför del nio, det som måste bli den storslagna finalen på detta rymdepos.
/Surskägget

Sicario

@@@@
Vrångmannen tog i så att han sprack när han recenserade den här för ett tag sedan. Så bra som en femma är detta inte. Jag är till och med rätt tveksam till min betygsfyra och ger den enbart för att Benicio del Toro är så sjukligt jävla bra (som alltid ska tilläggas) att hans närvaro i bild gör att filmen åker upp ett helt betygssnäpp. För om vi ska vara ärliga är handlingen och filmen i sig inget speciellt. Faktum är att vi har sett det förr. Traffic t ex berättar i stort sett samma historia men ljusår bättre. Det känns som att regissören Denis Villeneuve fick ett manus på 80 minuter i händerna och drog ut på det till 120 minuter. Det är mycket, mycket dödtid här. Vi snackar en scen där man åker bil i 20 minuter. Seriöst. Vi sitter i en bil. I 20 minuter. Inte speciellt spännande eller häftigt alls faktiskt. Det finns ett par sådana scener. Det draaaaaaas ut och slutar aldrig. Räddningen heter del Toro och även Josh Brolin gör en kanonroll. Emily Blunt i huvudrollen har det pratats mycket om. Hennes roll och karaktär är dock väldigt blek. Hon slängs in helt ovetandes i situation efter situation som sedan någon annan reder ut. För att vara en huvudroll är hennes karaktär sjukligt passiv (ungefär som Arthur Dent i En Liftares Guide Till Galaxen). Saker och ting händer runt karaktären som mest bara glider runt och inte skapar eller åstadkommer något eget överhuvudtaget. Det är sjukt synd att manusförfattaren inte satsade lite mer krut på att skapa en mer intressant karaktär. Blunt gör vad hon kan med rollen, men rollen i sig lämnar föga utrymme att glänsa i. del Toro och Brolin fick de köttiga karaktärerna, Blunt åkte på en blek kopia. Ju mer jag tänker på det, desto mer är detta en betygstrea. Så nu blev det det. Med ett plus för del Toro.
@@@+
/Surskägget

Sicario

@@@@@
Redan under första minuten av Sicario, då avgrunds-mardröms-skräckfilmsmusiken drar igång under en FBI-räd mot ett knarkhus, så känner jag hur pulsen ökar och jag får en härlig känsla av att det här kommer att bli något speciellt. En vuxen genrefilm för vuxna. Det enda jag vill säga om handlingen är att det handlar om kriget mot knarkkartellerna vid gränsen mellan USA och Mexico. Regissören Denis Villeneuve har gått från klarhet till klarhet med bl.a imponerande Enemy (2013) och Prisoners (2013) bakom sig. Frågan är ändå om han någonsin kommer att kunna toppa den här filmen i framtiden. Vi får se. Benicio Del Toro är bra som alltid och Josh Brolin likaså, men om det inte bjuds på en Oscarsnominering till Emily Blunt, som FBI-agenten Kate Macer, så blir jag vansinnig. Hon är makalöst bra. Sicario är hittills årets mest välgjorda, snygga, spännande, ruggiga och tänkvärda action-thriller. Bio för vuxna kan ibland vara fantastiskt.
/Vrångmannen

Inherent Vice

@@@@
Paul Thomas Anderson har bjussat på Boogie Nights, Magnolia och Punch Drunk Love bland andra titlar tidigare. Med det facit vet man vad man har att vänta. Ett karaktärsdrivet drama där det vimlar av udda, märkliga och fascinerande karaktärer porträtterade av en radda riktigt duktiga skådisar. Den här gången har Anderson fått ihop en ensemble bestående av bland andra Joaquin Phoenix, Josh Brolin, Eric Roberts, Maya Rudolph, Jena Malone, Benicio Del Toro, Reese Witherspoon, Martin Short och Owen Wilson. Bra grejer. Phoenix gör en kanonroll som den pårökte privatdeckaren Doc som trots att han ständigt är hög lyckas lösa typ alla fall som landar i hans knä och det är en fröjd att få följa med honom i alla vändningar och vrår som denna story tar honom till. I grund och botten är det ett ganska enkelt deckarmysterium som dock krånglas till på ett bra sätt genom alla dessa diverse udda karaktärer som poppar in och ut ur handlingen. Påminner delvis i stämning och känsla om L.A. Confidential fast det utspelas på 70-talet och där hjälten är hippie. Inte en film för den som gillar raka rör och en tydlig röd tråd, men en liten pärla för oss som gillar Andersons knäppa lilla värld som han då och då bjuder med oss till.
/Surskägget

@@@@
Håller med skägget till punkt och pricka.
/Vrångmannen

Don't Be Afraid of the Dark

@
I won't.
/Surskägget
PS. Inte Vrångmannen heller.

Julkalender 16 dec a k a Jag Har Glömt Fler Filmer Än Du Sett del 7

Som alla vet gräver det gamla Surskägget ibland i arkiven från sina år som filmjournalist på tidningar som Chili, svenska Playboy och Depå. Dessa djupdykningar har hittills fått rubriken "Jag Har Glömt Fler Filmer Än Du Har Sett". Det senaste inlägget kom i april i år och var nummer sex i ordningen. Bara för att det är jul kommer här så ännu en omgång filmer jag knappt kommer ihåg att jag sett (eller om jag kommer ihåg att jag sett dem så minns jag knappt vad som hände i dem) och vars betyg ibland (hej Coyote Ugly) är fruktansvärt felsatta. PS. Man får ha i åtanke att texterna har en tio-femton år på nacken så en del grejer som var aktuella att skriva då är väldigt inaktuella idag.

Life

@@@

En ganska enkel komedi som aldrig fick chansen på bio. Lite oförtjänt då Life tillhör det bättre Eddie Murphy gjort på senare år. Handlingen spänner sig över flera årtionden, och tar upp segregation, rasism, fångenskap och vänskap. Suverän make-up gör både Murphy och Martin Lawrence riktigt gamla.

/Surskägget

Fist Of Legend

@@@

Jet Li har fått enorm uppmärksamhet på senare tid, och har tagit över efter Jackie Chan som den nye kampsportsexperten från Hong Kong. Här briljerar han verkligen i fightingscener gjorda av samme man bakom The Matrix. Ett nytt slagsmål ungefär var femte minut, vad mer kan man önska?

/Surskägget

Way Of The Gun

@@@

Författaren till De Misstänkta regidebuterar med eget manus. Benicio Del Toro och Ryan Phillippe är som klippta och skurna för rollerna som slitna småförbrytare som kidnappar en surrogatmamma för att komma åt de blivande föräldrarnas pengar. Ett småsegt mittparti drar ner betyget på en annars mycket bra thriller.

/Surskägget

What Planet Are You From?

@@@@

Skön komedi om utomjording som ska befrukta jordkvinna som första steget i en invasion. På ett kul och avslappnat sätt tar filmen upp skillnader mellan män och kvinnor och deras relation till varandra, och bevisar slutligen att kvinnor är från Venus, män är förvirrade.

/Surskägget

Pitch Black

@@@@

Som en lågbudgetpärla med hög budget. Första Alien möter gamla John Waynerullen Diligensen med en släng av Starship Troopers. Överraskande bra story, snyggt foto och schyssta specialeffekter. Ingen pang pang science fiction, men sådana finns det nog av ändå.

/Surskägget

Naken

@@@

Med lika stor delar ”Måndag Hela Veckan” som ”Den Där Mary” är Naken en film som är jäkligt kul om man är på rätt humör. Att vakna upp varje dag naken i en hiss och återuppleva samma dag om och om igen är inte kul, tills man inser möjligheterna. En stor del av den så kallade b-kändiseliten i småroller. Ta ett par bärs och garva.

/Surskägget

Frequency

@@@@

John (Jim Caviezel) förlorade som barn sin far (Dennis Quaid) i en brandolycka. Istället för att fortsätta pappas karriär som brandman blir han polis. En dag får han kontakt med sin döde far via en gammal kortvågsradio. John bestämmer sig för att ändra det förflutna, men därigenom ändras även framtiden. En thriller som är både mänskligt varm och massmördarspännande.

/Surskägget

Dirty Pictures

@@@

Intressant blandning av fiktion och dokumentär. James Woods spelar museichefen Dennis Barrie som 1990 bokade en fotoutställning av den minst sagt kontroversielle fotografen Robert Mapplethorpe. Barrie blir stämd och det hela utvecklas till en rättegång om vad som är konst och vad som är obscent.

/Surskägget

Där Mitt Hjärta Finns

@@@

Kul och konstigt att se Prinsessan Amidala själv (Natalie Portman) spela en ung white trashmamma från djupaste södern. Siffran fem betyder stor olycka för Portman och filmen utspelar sig under fem rätt så olycksdrabbade år. Portman ger liv åt rollen, men ser ut som sjutton filmen genom trots att det ska ha hunnit gå fem år. 

/Surskägget

Coyote Ugly

@@@@

Jag har retat kompisar som gick och såg denna otroligt förutsebara film på bio, men nu tvingas jag svälja min stolthet. Självklart är handlingen så standard som den kan bli, men det är bara att kapitulera för denna lilla rulle om kärlek, vänskap och framgång. 

/Surskägget

Djävulen Och Jag

@@@@

Brendan Fraser som var en trädocka i Mumien – Återkomsten har här fått bättre regi av Harold Ramis som regisserat klassiker som Måndag Hela Veckan och Ghostbusters. Tönt säljer själ till djävulen för sju önskningar som alla slår slint. Det är stor skrattfest, och som en bonus har Elizabeth Hurley aldrig varit sexigare.

/Surskägget

Blow Dry

@@@

Josh Hartnett innan Pearl Harbor klipper hår så det står härliga till. Det är de brittiska frisörmästerskapen, och intrigerna haglar liksom de dräpande replikerna. Kärlek, cancer och ovanliga frisyrer blandas på ett varmt, kul och rörande sätt. Av mannen som skrev ”Allt Eller Inget” och med samma humor.

/Surskägget

The Wedding Planer

@@@

Historien är den enklast tänkbara. En bröllopsfixare (Jennifer Lopez) blir kär i en brudgum (Matthew McConaughey) hon anordnar bröllopet åt. Hans känner likadant för henne, men förtränger allt då han har en underbar fästmö han trots allt ska gifta sig med. Klichéartat så det förslår, men McConaugheys charm och komiska tajming vinner till slut över mig.

/Surskägget

Savages

@
Ibland vill man klösa ögonen ur sig, mala ner dem i en köttkvarn, slänga ut det på verandan så att en tvättbjörn kan äta upp ögonfärsen och lomma iväg ut i skogen där den skiter ut det mot ett träd som man ett par dagar senare kan gå till och pissa på. Det skulle inte ge en två och en halv timmes slösad tid tillbaka, men skulle förmodligen vara mer underhållande än denna lyxsörja. Med miljoners med dollars i budget, talang som fan (det är fucking Oliver "jag gav er Plutonen, Wall Street, JFK, Natural Born Killers etc etc" Stone i registolen för bövelen) och affischnamn som Travolta, Hayek, Del Toro så ska ju detta egentligen inte kunna bli såhär dåligt. Den enda, och jag menar enda, som kan lämna detta projekt med hakan högt och stål i blick är Benicio Del Toro som bjussar på en riktigt finfin tolkning av en iskall mördare och rent allmänt äcklig människa. Alla andra borde ställa sig i ett hörn och skämmas långt och länge. Blake Lively som är någon sort ny "it-girl" är så tråkig att femton timmars väntan i en övergiven väntsal på akutmottagningen känns som att ratta en Formel-1bil i jämförelse. Travolta har visserligen den goda smaken att se ut som att han skäms över att vara där men levererar inte mer än så. Taylor "jag har John Carter och Battleship på resumén" Kitsch ska spela tuff men ser mest ut som att han kisar för att han närsomhelst ska lägga en prutt. Och slutet. Gud slutet. Vi får två slut. Ett ganska dåligt slut och ett katastrofalt dåligt slut. Trist och tråkigt och färglöst rakt igenom.
Vrångmannen måste varit på världens gladaste humör när han gav detta betyg.
/Surskägget

Savages

@@
Oliver Stone. Hur kunde du fucka upp det här? Du fick ju ett filmmanus baserat på en roman som innehåller brutalt med pang-pang, knarkkarteller, tuffingar, kidnappning, kupper och färgstarka karaktärer. Du hyrde in krämen av karismatiska huvudrollsinnehavare som John Travolta, Salma Hayek och Benicio Del Toro (samt en handfull unga talanger som Taylor Kitsch och Blake ”Gossip Girl” Lively). Du fick en hygglig budget och du handplockade ditt filmteam. Då passar du på att göra vanlig halvboring söndagsfilm av det? Standardthriller 1A som knappt har någonting att tillföra någon någonsin? Oliver ”Glipan” Stone. Hur står det till? Är det någon hemma längre? Du som gav oss fina Plutonen, JFK, Natural Born Killers, Wall Street m.fl och du skrev manus till två gigantiska filmklassiker, Scarface och Conan Barbaren. Du tycker alltså det är på tiden att bli lite lat? Köra lite tjofadderittan? Fan vad less jag blir. Men ok, allt är inte skit. Filmen börjar bra och är hyggligt intressant och spännande en liten stund (för att bli näst intill katastrof). Fotot är vrålsnyggt också (Dan Mindel som bl.a plåtat Enemy of the State, Spy Game, MI3). Savages är våldsam så det förslår (det spelas fotboll med huvuden..) och fläckvis rätt underhållande men det kan det vara att gå på muggen också. Jag bjuckar på en tvåa i betyg men jag känner mig fan riktigt snäll då alltså. Gå i pension nu gubbjävel. Slösa på MIN tid?!
/Vrångmannen

Knarkvecka: Traffic

@@@@
En av mina favoritfilmer från en överlag mycket intressant och produktiv regissör - Steven Soderbergh. Vi får följa tre olika handlingar där knark har en central plats i varje historia. Det handlar om smugglingen av knark, missbruket av knark och försöken att politiskt stoppa knark genom lagstiftning. Soderbergh använder olika färgfilter för varje handling så det blir busenkelt att hålla isär dem, samt att det blir jävligt snyggt visuellt. Handlingarna vävs in i varandra men det innebär inte alltid att karaktärerna träffas eller ens känner till varandra. Soderbergh lyckades få med en bunt duktiga skådisar till den här. Michael Douglas, Catherine Zeta-Jones, James Brolin, Don Cheadle, Benicio Del Toro, Topher Grace, Erika Christensen, Dennis Quaid, Albert Finney, Luíz Guzman, Salma Hayek och Miguel Ferrer gör alla riktigt bra i från sig i större och mindre roller. Del Toro knep t o m hem en Oscar för Bästa Manliga Biroll. Soderbergh lyckas också med konststycket att göra en film om knark utan att vifta med pekfingrar eller glamorisera användandet. Han håller sig neutral och låter oss som publik själva avgöra om vi vill heja på Douglas när hans familj imploderar i överdoser och jävligheter eller om vi istället hoppas på Zeta-Jones som tar över den mördade makens knarkimperium för att behålla sin dyra livsstil. Snygg och smart film som tål många sittningar.
/Surskägget

Knarkvecka: Fear & Loathing in Las Vegas

@ och @@@@@
Knarkfilmernas knarkfilm! Här sparas det inte på flummerier, hallucinationer eller utsvävningar. Baserad på Hunter S. Thompsons bok med samma namn som basically handlar om när Thompson (mästerligt porträtterad av Johnny Depp) och hans advokat kallad Dr Gonzo (lysande tolkad av Benicio del Toro) åker till Las Vegas för att skriva ett reportage (för dem av er som inte vet var Thompson journalist och författare som drog runt och härjade och skrev om sina upplevelser, lite som en Hemingway on crack). Med sig har de typ alla kända droger och några de inte uppfunnit än. LSD, kokain, meskalin, marijuana, sprit, amfetamin och fan och hans moster petar de två herrarna gladeligen i sig och agerar därefter. Regissören Terry Gilliam som älskar att spotta ur sig visuella färgfester fyllda av galna detaljer och knäppa karaktärer har aldrig fått så fritt spelrum att balla ur som här. Till betyget då. Ja det är en etta. Filmen är för knäpp, det finns ingen röd tråd, karaktärer kommer och går, det händer grejer som inte har med varandra att göra, vissa scener är sjukt överflödiga och för långt utdragna, dialogen är ibland skrattretande och rent generellt är det bara som en enda lång LSD-tripp som någon råkat filma. Artsy-fartsy med en budget. Ja det är en femma. Depp och del Toro är sjukt bra i sina roller, kanske det bästa bägge herrar presterat någonsin. Filmen sitter kvar i minnet länge, länge efter att man har sett den och den finns så många olika detaljer och nivåer att upptäcka och analysera så filmen tål att ses många gånger. Visuellt är det en fantastiskt resa. Gilliam går verkligen bananas och utan att jag någonsin själv testat LSD så känns det som att en hallucination kan vara precis så som det framställs i filmen. Den är på samma gång realistisk och helt orealistisk. En magisk resa in i en briljant och samtidigt sjuk hjärna som var Hunter S. Thompson.
/Surskägget

The Wolfman

@
Auuuuuuuuauuuuuuuauuuuuuuuuuuuhooooooooooooooooooow!!!!!!!!!!!!!!!! Om det där är varulvens plågade skri mot månen eller mitt gråtskrikande medan jag genomled den här sörjan lämnar jag öppet för tolkning.
/Surskägget

@@@-
Ytterligare en rulle som faktiskt inte är så dålig som skägget påstår. The Wolfman är långt ifrån perfekt och inspelningen var tydligen en galen upplevelse i sig (de fick bl.a byta ut regissören mitt under pågående inspelning). Precis som Drive Angry så är det här skräp men puttrigt underhållande sådant. Lite vargtjut, lite zigenare, lite gamla London, lite dimmiga heder och blodigt värre. Man märker tydligt hur de jobbat efter principen "vi känner att vi har en flopp på gång men då får vi fan i mig se till attt det inte blir tråkigt". Jag är ledsen skägget för jag vet att du blir argare än grannen när vi festar men det här är faktiskt underhållande skräp. Underhållande. Skräp.
Du tvingar mig nu för övrigt se den utskrattade och mördade rullen Red Riding Hood som du ger ett kalasbetyg. Jag hoppas att den är ok. Jag tror inte det men jag hoppas. Hardwicke. Twilight. Hur ska jag ens orka?
/Vrångmannen