The Hitman's Bodyguard

@@

”Det där nya som skulle vara så bra” – Bob Hund

Upplägget är i princip felfritt och flera trailers har lockat med känslan av ”årets actionkomedi”. Ryan Reynolds, Samuel L. Jackson och Salma Hayek verkar ha haft det skoj och de är faktiskt den enda behållningen i den här röriga röran. The Hitman’s Bodyguard är bitvis rolig TROTS ett svagt och klyschigt manus, med larvig och tillgjord dialog. Den ÄR bitvis rolig eftersom Reynolds och Jackson, med sin sköna kemi, kan få de uslaste av repliker att bli underhållande. Sen har vi ju det här med actionscenerna... Gah! Så oinspirerat och trist! Lite dataanimerade explosioner, lite pang pang, några skittråkiga slagsmål. Allt genom linsen på en galet viftande handkamera så man vill kräkas. WTF liksom?! Det tar sig dock konstigt nog mot slutet då någon förmodligen föreslaget ett stativ, ett storyboard eller liknande till regissören. Slutstriden blir således hyggligt koreograferad action. Hyggligt. Som sagt, våra huvudrollsinnehavare går skuldfria här. De har ett tungt lass att bära och gör det med glädje. Regissören Patrick Hughes (The Expendables 3) och manusförfattaren Tom O’Connor (nån skräpig B-rulle direkt till dvd med Bruce Willis, vad är det här?!) är dock ingen skön kombo. Vart är Shane Black när man behöver honom?

/Vrångmannen

@@
Måste hålla med Vrångis i det här fallet. Jag ville så gärna, så gärna att det här skulle vara the rocking and a the rolling rock-a-rolla som trailern lovade oss (LOVADE!!!) att det skulle vara. Men trailern ljög för oss. Ljög säger jag. Reynolds har ju charmen som den luttrade och trötte livvakten. Jackson är ju alltid bäst som skurk med hjärta. Men. Det. Här. Är. Trist. Actionscenerna är sådär med undantag för en biljakt på trånga smala Amsterdamgator/broar (den är däremot toppen faktiskt) och manuset är tunnare än pappret det skrevs på. Ja var fan är Shane Black när man behöver honom?
/Surskägget

Sausage Party

@@@@@
HAHAHAHAHA!!!! Dra åt helvete vad kul det här var. Jag ska erkänna att jag var sjukt skeptisk när jag först fick höra talas om den här filmen. En animerad rulle om korven Frank som blir lämnad i butiken av misstag när alla andra korvkompisar blir köpta av en människa och tagna till paradiset. Frank måste kämpa sig igenom både det ena och det andra för att också få komma till paradiset och på vägen dit inser han att allt är en enda stor lögn och att paradiset egentligen är rena rama helvetet för all mat. I ärlighetens namn låter det ju lite sådär. Men bakom detta står trion Seth Rogen, Jonah Hill och Evan Goldberg som gett oss otal komediklassiker och som med denna härligt sjuka animerade film har bjussat på ännu ett mästerverk inom komedigenren. Karaktärerna är kanon, dialogen riktigt smutsig och skitig och storyn långt mycket bättre och smartare än den låter när man sammanfattar den som jag gjorde nyss. Det är sjukt uppfriskande att se en animerad film där de svär mer än i alla Tarantinofilmer ihopslagna och som inte ens låtsas vara till för kidsen. Det här är en film för tonåringar och alla vuxna som har tonåringarnas sinne kvar. Rösterna görs bland andra av Seth Rogen, Kristen Wiig, Jonah Hill, Michael Cera, James Franco, Bill Hader, Salma Hayek, Anders Holm, Danny McBride, Edward Norton, Nick Kroll, Craig Robinson och Paul Rudd så man har onekligen samlat in ett gäng sköna människor som alla är klockrena i sina karaktärer som diverse matvaror. Avslutningsorgien där all mat ligger och knullar hejvilt kan vara det sjukaste och roligaste som visats på film. HAHAHAHAHAHA! Shit, nu blev jag sugen på att se om den.
/Surskägget

Cirque du Freak: The Vampire's Assistant

@@
Ännu en tonårsfilm om tonårsmonster baserad på en tonårsbok om tonårsmonster. Det är tonårsmonster och klassiska tonårsproblem som drabbar tonårsmonster. Eftersom att det är tonårsmonster och man vill få in tonåringar till biograferna får det inte bli läskigt eller blodigt så att man behåller tonårsåldersgränsen och tjänar pengar. Paul Weitz som regisserade American Pie får regissera för han "har koll på vad tonåringar vill ha". Eller hade det 1999 i alla fall. John C. Reilly är med som gammelmonster för han är en bra skådis som ger tyngd till tonårsfluffet. Josh Hutcherson är med för han är med i andra tonårsmonsterfilmer (okej, i Hunger Games är det inga tonårsmonster men det är ju samma jävla formula ändå). Ray Stevenson är med för han ser elak och läskig ut i rätt smink och vi behöver ju nån skurk. Salma Hayek är med så tonårsgrabbarna har nåt att glo på. Det är väl på det stora taget det hela.
/Surskägget

Everly

@
Nej det här var ingen kul historia. När jag såg trailern fick jag en känsla av att detta skulle kunna bli sådär serietidningskul som Shoot 'Em Up eller Sin City. Istället fick vi ett ovanligt kallt och sadistiskt magplask. Ultravåld utan humor och glimten i ögat är bara trist att glo på såvida man inte är psykopat. Ta bara sköna Desperado och jämför med trista uppföljaren Once Upon A Time In Mexico. Samma typ av galna våld men i första filmen är det gjort med stil och finess och i den andra filmen är det seriöst och analytiskt vilket förstör allt. Everly skulle behövt ett par riktigt stora doser humor för att det här skulle funka. Då spelar det liksom ingen roll att Salma Hayek är snyggast och man bara vill älska filmen lika mycket som man älskar henne. Det går inte. Det gåååååååååååååår inte!
/Surskägget

@
Skräp.
/Vrångmannen

Julkalendern 10 dec - Tonårsslashers

Två av mina favoritgenrer är high school/collegefilmer och slashers. När man kombinerar dessa klappar jag barnsligt förtjust i händerna och hoppar glatt. Ja, oftast är det ju skit, men till skillnad från andra dåliga skräckfilmer så är dåliga tonårsslashers roliga att titta på ändå. Visst kan man hävda att alla slashers är tonårsslashers då det i de allra flesta fall mestadels handlar om kåta tonåringar som blir brutalt mördade, men jag tänker här och nu på filmer som utspelar sig i och kring skolan. Antingen att en stor del av handlingen är förlagd dit eller att man rentav bor på campus och allt utspelar sig där. Så här kommer ett urval tonårsslashers!

Scream (1996)
@@@@
Lika bra och börja med en av de mest kända tonårsslasherfilmerna. Scream var otroligt nyskapande när den kom och mer eller mindre alla tonårsslashers efter denna har jämförts med den och dessutom snott det mesta från den. Idag kan den kännas lite daterad på vissa håll, men det är fortfarande ett bra tempo i den och för att vara en tonårsslasher är den faktiskt hyfsat brutal i sitt våld vilket förmodligen var en av anledningarna till att den gick så bra. Wes Craven hade inte haft en hit på år och dagar och behövde verkligen den här. Och Neve Campbell fick sitt stora genombrott på bioduk efter succén på teve. Twisten på slutet kändes fräsch och ball då, sedan dess har det gjorts ett par gånger. Manusförfattaren Kevin Williamson hade god hand med både high schoolbitarna liksom slasherbitarna vilket också gör att Scream höjer sig från mängden. Williamson gick sedan vidare och skapade Dawson's Creek där vi fick ännu mer tonårsångest och drama. Scream är en klassiker och håller än idag i en genre där filmerna brukar ha ett väldigt kort bäst-före-datum.
/Surskägget

Scream 2 (1997)
@@@@
Sjävklart får en supersuccé som Scream en uppföljare. Här tar man hela metaidén från film ett och drar det ett par snäpp till. Du har nu karaktärer som spelar karaktärerna från första filmen i en film i filmens värld. Hahahaha. Alla skådisarna (vars karaktärer överlevde ettan) är tillbaka liksom Craven i registolen och Williamson med manuset. Detta bäddar för en riktigt bra uppföljare. Istället för high school befinner vi oss nu på college vilket är en naturlig utveckling. Fler mord, blodigare mord och högre tempo är precis vad man vill ha i en uppföljare och det får vi här. Snyggt jobbat.
/Surskägget

Scream 3 (2000)
@@@
Utspelar sig inte i skolmiljö och därmed får den inte ta upp plats på denna lista mer än som hastigast. Dock måste den nämnas då jag ressar de andra två. Okej film men något snurrig och ett manus (ej av Williamson) som känns lite ofärdigt. Fyran skrev jag om här.
/Surskägget

The Faculty (1998)
@@@@
Det var en period här på slutet av 90-talet när skräckfilm blev riktigt rumsrent och många duktiga skådisar (varav många blev rejäla affischnamn senare i karriären) gärna ställde upp. Allt tack vare Scream och den succén givetvis. I The Faculty har Robert Rodriguez samlat ihop Josh Hartnett, Clea Duvall, Jordana Brewster, Salma Hayek, Famke Janssen, Robert Patrick, Elijah Wood och Christopher McDonald för en helvild high-school/slasher/sci-firulle som rockar stenhårt med manus av - ja du gissade det - Kevin Williamson. Det här är verkligen Breakfast Club möter Halloween möter Invasion of the Body Snatchers. Hahahaha. Med Rodriguez säkra hand som rattar skutan blir det här nästan löjligt bra underhållning. Lärarna på skolan blir rymdmonster och börjar slakta elever och det är nu upp till ett litet gäng ungdomar att sätta stopp för galenskaperna. Bra ös, bra tempo och kul story med liten tvist på slutet. Allt man vill ha.
/Surskägget

Sorority Row (2009)

@@@
Alla som sett en collegefilm vet att det finns studentföreningar med lustiga grekiska bokstavskombinationer som namn, typ Beta Kappa Alpha Gamma. För att komma in måste man först bli antagen och sedan genomgå en veckas förnedring innan man slutligen blir medlem. Tanken är att detta ska stärka vänskapsband för evigt. Här är det ett gäng tjejer som bestämmer sig för att spela ett spratt på en kille som varit otrogen mot en av dem. De låtsas att han gett henne en överdos och att hon dött. Nu ska de dumpa liket. Problemet är att snubben får panik och råkar döda tjejen på riktigt varpå deras fejkade plan plötsligt måste bli på riktigt (givetvis är idén att ringa polisen helt utesluten, det är den alltid i den här typen av filmer). Så de slänger ner liket i ett hål och går vidare i sina liv. Spola fram några månader och plötsligt är det någon som börjar mörda tjejerna en efter en. Kan det vara spöket av deras kompis som ska hämnas? Jag gillar det här lite för mycket än vad jag borde. Egentligen är det ganska standard 1A men jag gillar att man varit kreativ med mördarens vapen och tycker det är minst lika ikoniskt som Jasons machete, Freddys handske eller Myers kökskniv. Tjejerna är söta, tempot bra och morden blodiga. Hahaha då blir det en trea.
/Surskägget

Cry Wolf (2005)
@@
En nyanländ kille på ett highschoolcampus lär känna ett gäng som ägnar sig åt en ljuglek där det gäller att försöka lista ut vem som är "vargen" i gruppen och vilka som bara är "får". Ganska snart eskalerar leken och de sprider ut ett fejkat mail att det huserar en seriemördare på campus efter ett mord på en av eleverna. Märkligt nog börjar det dyka upp en hotfull figur som har ihjäl våra vänner en efter en som ser ut och beter sig exakt som den påhittade seriemördaren. Låt leken börja! Det är en okej idé, det tråkiga med filmen är att det sker alldeles för få mord. En slasher utan slash helt enkelt och det är ju aldrig bra. Däremot hyfsade (om än okända) skådisar med Jon Bon Jovi i en biroll som lärare hahahahaha! Hur tänkte man där? Okej rulle som tjänat på att öppnat upp blodbanken.
/Surskägget

Cheerleader Massacre (2003)
@
HAHAHAHAHA! Neeeeej det här går inte. Porrfilmsdåliga skådisar, obefintligt manus, tafflig klippning, dålig bildkvalitet och bara rent allmänt jäkligt sunkigt. Som att titta på porr ungefär fast utan sexet. Tuttar däremot får vi massor av här då regissören inser att det är det enda han har att komma med. Inte blir filmen bättre för det. Budgeten var väl ungefär 1 500 svenska kronor och det syns. Så dåligt så att det bara blir dåligt till skillnad från när det är så dåligt så det blir bra (eller roligt).
/Surskägget

Ginger Snaps (2000)
@
Om jag inte minns helt fel lanserades den här lite som den första "feministiska skräckfilmen". Hur det än må ha varit med det är det här riktigt illa. Till skillnad från Cheerleader Massacre där det inte finns vare sig pengar eller talang finns ju bägge här och då är det ännu tråkigare att man inte lyckas. Ginger (Katharine Isabelle) blir biten av varulv och påbörjar sin förvandling till syrran Brigittes (Emily Perkins) stora fasa. Det är mycket snack om kvinnliga drifter av det sexuella slaget, en förvandling från nörd till sexdrottning i plugget och en mamma (spelad av Mimi Rogers) som visar sig vara den karaktär som är mest slut i huvudet av allihop. Jag har heller aldrig sett en riktigt bra varulv på film och inte heller denna gång blir jag överraskad. Varulven är möjligtvis det fånigaste som fångats på film sen 50-talets skrattretande masker. Jisses. Och så kom det flera uppföljare på detta. Varför?!?!?!
/Surskägget

Attack of the 50ft Cheerleader (2012)
@@@
HAHAHAHAHA! Såhär ska en slipsten dras. Okej, det är mer en komedi än en skräckfilm (det läskigaste är en muterad jättespindel gjord med dålig CGI som inte är läskig alls) men den faller ändå in i facket för skräckfilm. Utan att skämmas snor man från gamla 50-talsrullar á la Grindhouse och ger det en viss modern touch. Lika delar American Pie och skräckfilm helt enkelt. Nej, det här är ju inte en bra film men den är förbannat underhållande i sin egen idioti och alla medverkande vet att det här är en b-rulle och låtsas inte om nåt annat. Givetvis mycket naket som sig bör i en collegefilm och alltid med glimten i ögat. En smart dum film. Producerad av Roger Corman så vet ni vad ni har att vänta.
/Surskägget

All Cheerleaders Die (2013)
@@@
Den enda filmen förutom Scream på listan som verkligen överraskade. Hade förväntat mig ännu en hjärnslö skräckkomedi med mycket hud och lite handling i stil med Attack of the 50ft Cheerleader men fick tvärtom en ganska så komplex film som med snygga övergångar går från att vara en tonårsrulle i stil med Bring it On till att bli en film om häxor som The Craft och sen vampyrer och sen en ren hämndrulle för att landa i slasher och lite zombie. Coolt. Just när man tror man vet var filmen är på väg och vilken kliché som kommer härnäst svänger filmen och det blir nåt annat. Kul att man kan göra mycket med liten budget om bara idéerna finns där. Inte perfekt på nåt sätt i övrigt men bara att den var så mycket mer än filmaffischen och titeln antyder gillade jag skarpt.
/Surskägget

Jag Vet Vad Du Gjorde Förra Sommaren (1997)
@@@@
HAHAHAHAHA! Jaaaa jag ger den en fyra! Fuck you! Vi har manus av Kevin "Scream" Williamson och Jennifer Love Hewitt, Sarah Michelle Gellar och Ryan Phillippe i huvudrollerna. Vi har en mördare som smyger runt i sydväst och med gigantisk fiskkrok som vapen och vi har en hel del riktigt blodiga mord. Love Hewitt har världens mest generösa urringning och Ryan Phillippe smyger runt och ser "svår" ut. Vad finns att inte älska med den här?
/Surskägget

Jag Vet Fortfarande Vad Du Gjorde Förra Sommaren (1998)
@
Hahahahaha nej nej nej. Nej.
/Surskägget

Urban Legend (1998)
@@@
Som sagt det var inne ett tag på slutet av 90-talet att vara med i skräckfilmer. Här bjussas vi på Jared Leto, Tara Reid, Alicia Witt, Rebecca Gayheart och Joshua Jackson vilka alla var rising stars på denna tiden. En del gick det bättre för (Jared Leto) än andra (Tara Reid) men så kan det vara. Här smyger en mördare runt på campus och dödar folk enligt råttan-i-pizzan-myter, så kallade urban legends och därav titeln. Tvisten på slutet är snygg och vår mördare är faktiskt heeeeeeelt bindgalen när avslöjandet kommer. Bland de galnare faktiskt överhuvudtaget i genren. Tara Reid gör dessutom en av de bästa "hjälp-mä-jag-blir-mördad-hjälp-hjäälp-guuu-hjälp-mä" scenerna som fångats på film och bara den gör filmen sevärd.
/Surskägget

Urban Legends: Final Cut (2000)
@
NEJ SA JAG!
/Surskägget

Tamara
@@
Klassisk 80-talsstory i modernare tappning. Man har mer eller mindre snott allt från Carrie men istället för psykiska krafter har vi med en häxa att göra. Hippa innegänget mobbar tjej, råkar ha ihjäl henne, gräver ner henne (som vanligt vill knappt nån gå till polisen "tänk på våra framtida liv som vi inte kan förstöra!") och blir sedan hårt chockade när hon kliver in på skolan på måndag som att inget hade hänt. Eller jo förresten. Hon gick på fredag som en nörd och kommer in på måndag som en sexgudinna. Snart nog står det klart att hon besitter magiska krafter och tänker döda dem allihop en och en. Här är en av filmens snygga vändningar. Vi går från att heja på mobb/mordoffret till att heja på hennes mördare när hon ger sig på även dem som faktiskt inte hade direkt med mordet att göra, bara inte hade mod att anmäla. Tyvärr går filmen från att vara en tonårsslasher i high schoolmiljö till att bli nån sorts häxfilm utan större poäng och där slutjakten tar alldeles för lång tid utan att det blir lite action. Bra första halvlek räddar helheten. Knappt.
/Surskägget

Here Comes the Boom

@
Here comes the zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz...
/Surskägget

Savages

@
Ibland vill man klösa ögonen ur sig, mala ner dem i en köttkvarn, slänga ut det på verandan så att en tvättbjörn kan äta upp ögonfärsen och lomma iväg ut i skogen där den skiter ut det mot ett träd som man ett par dagar senare kan gå till och pissa på. Det skulle inte ge en två och en halv timmes slösad tid tillbaka, men skulle förmodligen vara mer underhållande än denna lyxsörja. Med miljoners med dollars i budget, talang som fan (det är fucking Oliver "jag gav er Plutonen, Wall Street, JFK, Natural Born Killers etc etc" Stone i registolen för bövelen) och affischnamn som Travolta, Hayek, Del Toro så ska ju detta egentligen inte kunna bli såhär dåligt. Den enda, och jag menar enda, som kan lämna detta projekt med hakan högt och stål i blick är Benicio Del Toro som bjussar på en riktigt finfin tolkning av en iskall mördare och rent allmänt äcklig människa. Alla andra borde ställa sig i ett hörn och skämmas långt och länge. Blake Lively som är någon sort ny "it-girl" är så tråkig att femton timmars väntan i en övergiven väntsal på akutmottagningen känns som att ratta en Formel-1bil i jämförelse. Travolta har visserligen den goda smaken att se ut som att han skäms över att vara där men levererar inte mer än så. Taylor "jag har John Carter och Battleship på resumén" Kitsch ska spela tuff men ser mest ut som att han kisar för att han närsomhelst ska lägga en prutt. Och slutet. Gud slutet. Vi får två slut. Ett ganska dåligt slut och ett katastrofalt dåligt slut. Trist och tråkigt och färglöst rakt igenom.
Vrångmannen måste varit på världens gladaste humör när han gav detta betyg.
/Surskägget

Savages

@@
Oliver Stone. Hur kunde du fucka upp det här? Du fick ju ett filmmanus baserat på en roman som innehåller brutalt med pang-pang, knarkkarteller, tuffingar, kidnappning, kupper och färgstarka karaktärer. Du hyrde in krämen av karismatiska huvudrollsinnehavare som John Travolta, Salma Hayek och Benicio Del Toro (samt en handfull unga talanger som Taylor Kitsch och Blake ”Gossip Girl” Lively). Du fick en hygglig budget och du handplockade ditt filmteam. Då passar du på att göra vanlig halvboring söndagsfilm av det? Standardthriller 1A som knappt har någonting att tillföra någon någonsin? Oliver ”Glipan” Stone. Hur står det till? Är det någon hemma längre? Du som gav oss fina Plutonen, JFK, Natural Born Killers, Wall Street m.fl och du skrev manus till två gigantiska filmklassiker, Scarface och Conan Barbaren. Du tycker alltså det är på tiden att bli lite lat? Köra lite tjofadderittan? Fan vad less jag blir. Men ok, allt är inte skit. Filmen börjar bra och är hyggligt intressant och spännande en liten stund (för att bli näst intill katastrof). Fotot är vrålsnyggt också (Dan Mindel som bl.a plåtat Enemy of the State, Spy Game, MI3). Savages är våldsam så det förslår (det spelas fotboll med huvuden..) och fläckvis rätt underhållande men det kan det vara att gå på muggen också. Jag bjuckar på en tvåa i betyg men jag känner mig fan riktigt snäll då alltså. Gå i pension nu gubbjävel. Slösa på MIN tid?!
/Vrångmannen

Knarkvecka: Traffic

@@@@
En av mina favoritfilmer från en överlag mycket intressant och produktiv regissör - Steven Soderbergh. Vi får följa tre olika handlingar där knark har en central plats i varje historia. Det handlar om smugglingen av knark, missbruket av knark och försöken att politiskt stoppa knark genom lagstiftning. Soderbergh använder olika färgfilter för varje handling så det blir busenkelt att hålla isär dem, samt att det blir jävligt snyggt visuellt. Handlingarna vävs in i varandra men det innebär inte alltid att karaktärerna träffas eller ens känner till varandra. Soderbergh lyckades få med en bunt duktiga skådisar till den här. Michael Douglas, Catherine Zeta-Jones, James Brolin, Don Cheadle, Benicio Del Toro, Topher Grace, Erika Christensen, Dennis Quaid, Albert Finney, Luíz Guzman, Salma Hayek och Miguel Ferrer gör alla riktigt bra i från sig i större och mindre roller. Del Toro knep t o m hem en Oscar för Bästa Manliga Biroll. Soderbergh lyckas också med konststycket att göra en film om knark utan att vifta med pekfingrar eller glamorisera användandet. Han håller sig neutral och låter oss som publik själva avgöra om vi vill heja på Douglas när hans familj imploderar i överdoser och jävligheter eller om vi istället hoppas på Zeta-Jones som tar över den mördade makens knarkimperium för att behålla sin dyra livsstil. Snygg och smart film som tål många sittningar.
/Surskägget

54

@@@@
Jag vet, jag vet. Den ligger alltid bland 3 för 100-filmerna så fort man kliver in på närmaste bensinmack eller matbutik. Omslaget ser sådär lite b-fult ut. Inte bäddat för sådär superkvalitativa filmer direkt. Men ser man bara förbi dessa smådetaljer och köper rullen kommer man upptäcka en riktigt bra film om Studio 54 i New York i slutet av 70-talet. Shane (en klockren Ryan Phillippe) är New Jerseygrabben som vill dansa bland det hippa innefolket på världens mest kända disko - Studio 54. Han lyckas få jobb som bartender och glider in i en värld fylld av kändisar, knark, supande, skandaler, kärlekstrassel och snabba pengar. Självklart snurrar allt fortare och fortare för honom innan allt kraschar i bästa Hollywoodstil. Förutom Phillippe får vi Salma Hayek, Neve Campbell, Breckin Meyer och framförallt Mike Myers i en sjukt bra rolltolkning som den smått knäppe och excentriske ägaren Steve Rubell. Det här är en underskattad film som fått utstå mycket glåpord. Bullshit säger jag. Ser om den med jämna mellanrum och den håller än nu fjorton år efter biopremiären.
/Surskägget

Grown Ups

@@@+

Ja ser det framför mig. Adam Sandler sitter hemma i sin lyxvilla/lägenhet och funderar på vad han ska dra igång för projekt härnäst. Samtidigt närmar sig sommaren och han vill mest av allt hänga med sina polare Chris Rock, David Spade, Rob Schneider och Kevin James. Hmmm tänker Adam, varför skulle jag inte kunna skriva om en film där min karaktär hänger med sina polare en sommar? Sagt och gjort. En lös story (f d coach till grabbarna dör och de sörjer under en helg i hans ära) och en bunt gags specialskrivna för varje komikers styrka (Spade är sarkastisk, Rock verbal, James fysisk och Schneider tokrolig) senare så är det bara att hänga tillsammans en sommar medan kamerorna rullar. Förmodligen är långt mer improviserat än vad som är lämpligt för en stor komedi av den här kalibern, men å andra sidan kommer boysen undan med det. Och Adam Sandler vore inte Adam Sandler om inte andra polare dök upp i små biroller (hej Steve Buscemi och Tim Meadows). Släng in Salma Hayek och Maria Bello i ett par ganska platta och onödiga men ändå charmiga roller och du får en schysst familjekomedi med några av dagens toppnamn inom humor. Inget speciellt på nåt vis men fan vad jag garvar mest hela tiden.

/Surskägget

@@@-
En harmlös, snäll och smått underhållande "romp" med ett par sköna garv. Sandler blir snällare och snällare och tjockare och tjockare både på mage och i bank. Inget speciellt på något vis men fan vad jag ler lite och tittar på klockan mest hela tiden.
/Vrångmannen

Bandidas

@@@

Hehehehe Salma Hayek och Penelope Cruz i en westernrulle. Hade inga direkta förhoppningar på den här alls och kanske därför riktigt positivt överraskad. Luc Besson har varit med och producerat och skrivit manus och det märks. Det är lite busigt på det där Taxisättet, och stora delar av filmen är gjord med en stor glimt i ögat. Alla inblandade är väl medvetna om att inga Oscarsstatyetter kommer vinnas med den här, men allt man vill är att underhålla folk i 90 minuter. Och underhållen blir man. Storyn är sjukt klassisk. En amerikansk bank vill dra järnväg i Mexiko. För att lyckas måste man köpa upp mark där det redan bor folk. Det löser man genom att skicka en galen revolverman (en lysande Dwight Yoakam som är så slut i huvudet så det knappt är sant) som dödar alla som motsätter sig. Både Salma Hayek och Penelopes Cruz föräldrar blir därmed skjutna och de bildar snabbt ett team för att ge igen och sno tillbaka pengar till folket. En sorts Robin Hoodhistoria där Robin bytts ut mot två superläckra brudar som är tuffa som få. Det skjuts lite, kastas lite kniv, brottas och stökas lite, rånas lite banker och slutet gott allting gott. Inget speciellt kanske, men en skön rulle.

/Surskägget

Veckans Trippel

El Mariachi

@@
Robert Rodriguez skrapade ihop lite stålars och spelade in sin debutlångfilm för en ostmacka och lite fejkblod i Mexiko...where life is cheap! (Pluspoäng till den som vet var taglinen är snodd ifrån egentligen.) Storyn är brutalt enkel. En mariachi, d v s en kringvandrande gitarr- och sångartist, råkar bli misstagen för en elak jävel vilket resulterar i att ett gäng andra elaka jävlar vill ha ihjäl honom på stående fot. Massa shoot-outs följer tills vår hjälte återigen kan vandra iväg i dammet på vägen. Dialogen hålls till ett minimum och alla pratar naturligtvis spanska eftersom att det är inspelat i Mexiko som sagt. Rodriguez har ju en jävligt cool visuell stil som inte riktigt hade tagit form här än, men det syns vad han vill göra även om han kanske inte har medlen att göra det. Den är inte lika bra som många försöker måla upp den att vara, men som en debut visar den helt klart prov på vad som komma skulle.
/Surskägget

@@@
Äh, kom igen. Den är helt ok för vad den är. Har alltid stor respekt för en kille som skramlar lite mynt ur fickan och gör en actionrulle. Vad han lyckades åstadkomma är fan legendariskt. Ok, långt ifrån perfekt men riktigt underhållande och skoj. En klar trea just för att situationen kräver det.
/Vrångmannen

Desperado
@@@@
Liksom Sam Raimi före honom bestämde sig Rodriguez för att göra en inofficiell remake av sin egen rulle när han väl fick lägga vantarna på lite riktiga Hollywoodstålar. Ut åkte alla okända mexikanska skådisar, och in slängde man Antonio Banderas, Cheech Marin, Steve Buscemi, Salma Hayek (visserligen okänd då), Danny Trejo och nya bäste vännen Quentin Tarantino. Plötsligt hade Rodriguez råd att göra exakt alla coola kameraåkningar, vinklar och tagningar han alltid velat göra - och han gör dem med råge. Dialogen vässades till rejält från El Mariachi och det bjussas på många sköna oneliners (man kan rentav misstänka att herr Tarantino hjälpte till att putsa på det där manuset litegrann). En lite djupare backstory hittades på, men i stort sett är det exakt samma film en gång till. Fast bättre, roligare, snabbare, coolare, tuffare och med mer pangpang. Vissa shoot-outs kan liknas vid en blandning av John Woos balettliknande våldskoreografier och Sergio Leones poetiskt lagda dito. Rock n roll baby!
/Surskägget


@@@+
Visst är det här snygg och riktigt skoj action för biljettslanten. Lite tomt bara.
/Vrångmannen

Once Upon A Time In Mexico
@
Neeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeej! Vad är det här!? VAD ÄR DET HÄR!!?!?!? Hur i helvete kunde Rodriguez svika så? Det charmiga, busiga, glimten-i-ögat-våldet är helt och hållet ersatt av kallt, stelt och opersonligt blodsorgievåld som är 1) skittrist att titta på 2) totalt icke-underhållande och 3) usch! Johnny Depp gör visserligen en skitbra skurk (men han är alltid bra ju) men det räddar inte filmen på långa vägar. Handlingen är rörig och tack vare filmens knäppa användande av flashbacks och korsklippning hit och dit blir det ännu rörigare att hålla koll på vad fan man tittar på. Och skulle man nu försöka tänka igenom det hela drar man på max på ljudvolymen och skjuter av 1 miljon skott i sekunden (antagligen för att hålla folk vakna i biosalongen) så att all tankeverksamhet upphör att existera. Dumt, dumt, dumt. Det här kunde Rodriguez låtit bli att göra. Tack och lov att han gjorde Sin City och räddade sitt illa tilltygade rykte.
/Surskägget

@@
Lugn och fin nu. Du kastar ettor omkring dig som om det vore tisdag. Rodriguez börjar här havva med digitala mediet istället för riktig film och det syns. Snuskfult på många ställen men säkert billigt och snabbt sätt att göra film. Depp rycker upp filmen till en tvåa i allafall och det finns några balla actionscener. Tyvärr är det också det enda.
/Vrångmannen