Dubbel Trubbel (2x Death Race)

För ett gäng år sedan recenserade vi remaken på Death Race 2000 som kort och gott fått namnet Death Race. Det släpptes ju två uppföljare till den remaken, och här har ni dem!

Death Race 2
@@@
När det var dags för uppföljaren till Death Race ville inte Jason Statham vara med längre. Därmed skrev man bort hans karaktär ur manus och ersatte honom med Luke "du har aldrig hört talas om mig" Goss som du kanske, fast förmodligen inte, sett i Blade 2 och Hellboy 2. Goss spelar Luke som efter ett bankrån som går snett hamnar i finkan. Skurkbossen Sean Bean är orolig att Luke ska pladdra lite för mycket och skickar in en bunt farliga snubbar för att ha ihjäl honom. Det går inte och Luke vill nu hämnas. Samtidigt tar fängelsechefen tag i en ny underhållningsform för folket som döps till Death Race där internerna får köra bil mot varandra i utbyte mot sin frihet. Ja, tvåan utspelar sig alltså innan ettan och handlar egentligen om karaktären Frankenstein som dör i första filmens början för att ersättas av Statham. Man har vävt in storyn snyggt mot ettan och det funkar ovanligt bra för att vara en direkt-till-dvd-rulle. Muskelaction utan hjärna med mycket pangpang, snabba bilar och explosioner. Varför inte?
/Surskägget

Death Race: Inferno (a k a Death Race 3)
@@
Hahahaha! Här börjar man spåra ur rejält. Den gamla välkända fängselsemiljön från de två första filmerna är nu borta (hade i o f s varit lite sådär men en tredje film med exakt samma handling) och här tar man Death Racekonceptet ut i öknen istället. Lite som Mad Max fast sämre med andra ord. Jag ska erkänna att jag är sjukt generös som ger filmen en tvåa i betyg för den ligger och sniffar på en etta mest hela tiden. Men actionsekvenserna är många och tätt på varandra och de är snyggt utförda vilket gör att intresset och humöret hålls uppe trots allt. Har du sett de första två kan du lika gärna se trean för chansen är stor att du kommer gilla det du ser.
/Surskägget

Machete Kills

@@@@
HAHAHAHAHAHA! Jag är så sjuuuukt svag för såna här filmer. Ända sedan Robert Rodriguez introducerade sin galna talang för mig via Desperado har jag älskat de allra flesta av hans filmer. Efter några år som småbarnspappa och enbart busiga familjeactionepos som Spy Kids gjorde Rodriguez äntligen comeback till de "riktiga" actionfilmernas värld med Sin City och Planet Terror. Den sistnämnda var en hyllning till 60/70-talens b-filmer där Rodriguez fantastiska talang verkligen fick utlopp. Det var zombies, galna karaktärer och vapen som fick ersätta kapade ben. Allt det galnaste galna som man kunde se i sopiga b-filmer hade Rodriguez tagit och skapat guld av. Tack och lov har han fortsatt på den inslagna vägen och bjussade snart på Machete och nu uppföljaren Machete Kills. Hahahahaha! Det här är för snygg dumaction där alla karaktärer antingen är superonda, supergalna skurkar eller supertuffa, supermacho hjältar. Danny Trejo i huvudrollen funkar klockrent som den fåordiga Machete som är världens tuffaste snut och som helst går loss på skurkarna med en machete (var trodde ni han fått namnet ifrån?). I princip alla repliker är oneliners och Machete vadar snart i blod från alla skurkar han har ihjäl. Allt är gjort som världens enklaste b-film men med så mycket talang och hjärta och kärlek att allt man ser är lysande hela tiden. Dessutom verkar alla i Hollywood vilja jobba med Rodriguez så vi får Mel Gibson, Amber Heard, Jessica Alba, Michelle Rodriguez, Sofia Vergara, Charlie Sheen, Lady Gaga, Cuba Gooding Jr, Vanessa Hudgens och Antonio Banderas i mer eller mindre stora roller. Hahahaha! Låt slaktfesten börja!
/Surskägget
Vrångmannen missade hela poängen med filmen.

Death Wish I-IV

Death Wish (1974)
@@@
Filmen som för alltid kommer att vara mest förknippad med Charles Bronson trots att han hade betydligt bättre filmer under sitt bälte (Once Upon A Time In The West t ex). Clintan satte med Dirty Harry den ensamme och förbannade snuten som skiter i lagen och skjuter ihjäl skurkarna på kartan. Bronson sätter den ensamme och förbannade privatpersonen som skiter i lagen och skjuter ihjäl skurkarna på kartan med karaktären Paul Kersey. På sätt och vis är Harry och Paul samma mynt fast bara de olika sidorna. Båda är trötta på att skurkarna tycks komma undan med vad som helst och lagens ramar är alldeles för snäva för att verkligen kunna komma åt de värsta syndarna. Men där Harry trots allt har en polisbricka räcker det med en revolver för Kerseys del. När hans fru bli rånmördad och dottern hamnar på psyket på grund av våldtäkten i samband med inbrottet lackar Kersey ur. Beväpnad med en revolver ger han sig ut på New Yorks gator nattetid och skjuter ihjäl alla som försöker råna honom. Tidningarna börjar skriva om fenomenet och snart nog springer var och varannan civilist runt och stoppar rån. Snuten är Kersey på spåret men när det kommer till kritan väljer de att låta honom löpa. Det här är typiskt 70-tal. För stora glasögon, alla röker hela tiden, alla färger är nyanser av brunt och det är lite smutsigt och skitigt eller "realistiskt" hela tiden. Bronson har ett ansiktsuttryck som han kör nonstop hela tiden vilket ibland hindrar honom från att förmedla all dramatik Kersey upplever när han t ex skjuter ihjäl sin första skurk. I det stora hela dock en gedigen film som åldrats hyfsat väl om man kan bortse från vissa fånigheter som att skurkarna är så sjukt over-the-top och busigt onda så man verkligen ska förstå att de är skurkar.
Kändis: I Death Wishfilmerna poppade skådisar som var okända då men blev kända sen upp i små biroller som skurkar. I denna är det Jeff Goldblum som våldtar och rånar.
Antal skurkar Kersey dödar: 10.
Partyfolk med ballonger: Ja. Regissören Michael Winner gillade tydligen ballonger för i de tre Death Wishfilmer han regisserade finns det folk som festar ute på gatan med massa ballonger.
/Surskägget

Death Wish II (1982)
@@
Kersey har flyttat till Los Angeles och skaffat sig en ny flickvän. Dottern bor på mentalsjukhus men är på bättringsväg. Tills ett gäng skurkar gör inbrott hemma hos Kersey, våldtar och dödar hans hushållerska och sedan kidnappar dottern och våldtar henne också. Strax efter det tar hon livet av sig och Kersey plockar fram yea olde revolverino och ger sig ut på gatorna igen. Där skurkarna i ettan aldrig får sina straff ger sig Kersey uttryckligen efter de skurkar som är skyldiga denna gång. De skurkar som råkar komma i vägen när Kersey letar "sina" skurkar får skylla sig själva helt enkelt. En uppföljare borde vara mer av allt i, men det enda vi får mer av i denna rulle är mer utdragna scener där inget händer. 90 minuter känns som 120 och det är till och med FÄRRE skurkar som blir dödade än i ettan. Trams.
Kändis: Laurence Fishburne dyker upp som skurk innan Kersey skjuter honom till filmskurkehimlen.
Antal skurkar Kersey dödar: 9.
Partyfolk med ballonger: Ja.
/Surskägget

Death Wish 3 (1985)
@@@@
HAHAHAHAHAHA!!!! JAAAAAA! Nu börjar vi snacka. Här tappar filmserien slutligen alla koncept. Från att ha varit en ganska seriös dramafilm om en kille som fick nog och tog lagen i egna händer i ettan har vi nu tagit klivit till en typisk 80-talsactionrulle. Med andra ord mängder med skurkar som ser ut som om de kom direkt från Mad Max alternativt en Duran Duranvideo, en hjälte som skjuter först, skjuter sen och aldrig frågar och en story som är apfånig och enbart skapad för att hjälten ska kunna döda så många som möjligt. Den här gången kommer Kersey tillbaka till New York till en gammal polare bara för att upptäcka att polaren är död och kvarteret styrs av galna mutantklädda skurkar i ett stort gäng som terroriserar allt och alla. Snuten håller sig undan så det finns givetvis bara en sak för Kersey att göra. Precis, fram med pickadollen så kör vi. Första timmen är ganska långsam och halvseg med bara ett par skjutna skurkar men sista halvtimmen kompenserar i överflöd och aldrig har så många skurkar dödats på så kort tid sedan Arnold klev i land i Commando. Låt mig också påpeka att betyget absolut inte har något med att göra i bemärkelsen att det här är en bra film som t ex Gudfadern eller Taxi Driver. Det här är rätt uselt men sån galen pangpang att man bara måste älska det, jag menar huvudskurken skjuts ihjäl med ett raketgevär. PANG! Hahahahaha!
Kändis: Alex Winter blev känd för Bill & Tedfilmerna senare samt rollen som vampyrlakej i Lost Boys så han får väl räknas.
Antal skurkar Kersey dödar: 49 (det dör betydligt fler skurkar, tror runt 80-90, men Kersey skjuter 49, i alla fall fick jag det till det).
Partyfolk med ballonger: Ja.
/Surskägget

Death Wish 4: The Crackdown (1987)
@@@
Kersey är tillbaka i LA med ny flickvän och plastdotter. Nån som orkar gissa vad som händer? Jorå, dottern dör av drogöverdos och Kersey halar fram pistolen. Nu jäklar ska det dödas skurkar. Han får snabbt tag i knarklangaren som langade kokainet till dottern och ordnar biffen. Strax efter det får han ett samtal från en mystisk miljonär som ger honom all info han behöver om de två rivaliserande knarkgängen. Kersey ger sig självklart ut på jakt efter knarkkungarna och snart svämmar gatorna över av blod. Meeeeeen när dammet lagt sig och ligorna är utplånade visar det sig att den "snälle" miljonären är ännu en knarkkung som låtit Kersey jobba åt honom. Sånt kan Kersey givetvis inte tolerera så vi får en sista shoot-out innan eftertexterna rullar. Bland annat skjuts huvudskurken med ett raketgevär - igen. Men så stora smällar måste man bara älska. Ganska bra tempo genomgående men det börjar märkas att Bronson är 200 år gammal.
Kändis: Danny Trejo är med i 30 sekunder som knarkboss innan Bronson tar hand om honom.
Antal skurkar Kersey dödar: 44.
Partyfolk med ballonger: Nej. Winner regisserade inte denna.
/Surskägget

Death Wish 5 finns också, men det var så längesen jag såg den och hade inte tillgång till att se om den som jag hade med de fyra första. Därför blir det ingen recension på den.

Machete

@@@@

Hahahahaha! Underbart. Det är sleazy, smutsigt, överdrivet blodigt och för våldsamt men ändå hela tiden med glimten i ögat och nära till skratt (om man gillar sina överdrivna våldsskämt). Robert "jag skaffade barn och gjorde Spy Kids 1-3 för att de skulle ha nåt å kolla på men nu när de har växt upp kan jag göra coola filmer igen som Sin City och Planet Terror" Rodriguez har regisserat denna lilla grindhousepärla som är Planet Terrors naturliga systerfilm (Death Proof kan ta sig i röven och dö!). Jag hoppas vi får se fler grindhouserullar från herr Rodriguez för han har uppenbarligen fattat vad det handlar om. Och när han lyckas peta in Danny Trejo, Jessica Alba, Michelle Rodriguez, Robert DeNiro, Jeff Fahey, Cheech Marin, Lindsay Lohan, Don Johnson och en jättetjock Steven Seagal som fortfarande tror att han är Nico trots att han ska spela mexikansk knarkbaron kan man inte annat än att kapitulera. Visserligen är Trejo som huvudroll träigare än en påse sågspån (det är i birollerna han funkar bäst) och man köper aldrig att brudarna faller som käglor för honom men samtidigt passar det grindhousetemat så vadå? SÅ VADÅ!?. Den som gillar sitt våld våldsamt och lite omotiverade tuttar inslängda med jämna mellanrum har nåt att se framemot.

/Surskägget

Vrångmannen skrev nåt liknande om filmen.

Machete

@@@+
Robert Rodriguez är tillbaka med en ny stjärtsparkare som hyllande ska se ut som den gjordes på 70 och/eller 80-talet. Machete är en ex-snut i Mexiko som ska kräva hämnd på vad som verkar allt och alla. Steven Seagal är överdrivet tuff skurk, Robert De Niro är en elak senator och Michelle Rodriguez och Jessica Alba är tuffa brudar som sparkar stjärt när det behövs. Lindsay Lohan visar tuttarna och kroppsdelar flyger åt alla håll för Danny Trejo är Machete och Machete gillar sin MACHETA! Det här är löjligt underhållande, galet våldsamt med massor av humor. Jag får ändå känslan av att regissören Rodriguez börjar göra lite samma rullar. Vi har liksom sett att han kan detta och vi hajar att han hyllar mexikaner i alla sina filmer och att han älskar den här sortens genrefilm som han hyllar och stjäl från. Han kan nog göra Machete 2 i sömnen men förhoppningsvis faller han inte i den fällan utan utmanar sig själv i framtiden. Nåväl ska inte klaga för mycket utan ser väl om denna någon gång i framtiden och garvar lika gott då. Ibland behövs det inget mer.
/Vrångmannen

Machete!

Vrångmannen & Surskägget är tillbaka från fet semester. Bjussar därför på en prutt-i-byxan-trailer. Japp. Machete blir film på riktigt men det visste ni väl redan.

Veckans Trippel

El Mariachi

@@
Robert Rodriguez skrapade ihop lite stålars och spelade in sin debutlångfilm för en ostmacka och lite fejkblod i Mexiko...where life is cheap! (Pluspoäng till den som vet var taglinen är snodd ifrån egentligen.) Storyn är brutalt enkel. En mariachi, d v s en kringvandrande gitarr- och sångartist, råkar bli misstagen för en elak jävel vilket resulterar i att ett gäng andra elaka jävlar vill ha ihjäl honom på stående fot. Massa shoot-outs följer tills vår hjälte återigen kan vandra iväg i dammet på vägen. Dialogen hålls till ett minimum och alla pratar naturligtvis spanska eftersom att det är inspelat i Mexiko som sagt. Rodriguez har ju en jävligt cool visuell stil som inte riktigt hade tagit form här än, men det syns vad han vill göra även om han kanske inte har medlen att göra det. Den är inte lika bra som många försöker måla upp den att vara, men som en debut visar den helt klart prov på vad som komma skulle.
/Surskägget

@@@
Äh, kom igen. Den är helt ok för vad den är. Har alltid stor respekt för en kille som skramlar lite mynt ur fickan och gör en actionrulle. Vad han lyckades åstadkomma är fan legendariskt. Ok, långt ifrån perfekt men riktigt underhållande och skoj. En klar trea just för att situationen kräver det.
/Vrångmannen

Desperado
@@@@
Liksom Sam Raimi före honom bestämde sig Rodriguez för att göra en inofficiell remake av sin egen rulle när han väl fick lägga vantarna på lite riktiga Hollywoodstålar. Ut åkte alla okända mexikanska skådisar, och in slängde man Antonio Banderas, Cheech Marin, Steve Buscemi, Salma Hayek (visserligen okänd då), Danny Trejo och nya bäste vännen Quentin Tarantino. Plötsligt hade Rodriguez råd att göra exakt alla coola kameraåkningar, vinklar och tagningar han alltid velat göra - och han gör dem med råge. Dialogen vässades till rejält från El Mariachi och det bjussas på många sköna oneliners (man kan rentav misstänka att herr Tarantino hjälpte till att putsa på det där manuset litegrann). En lite djupare backstory hittades på, men i stort sett är det exakt samma film en gång till. Fast bättre, roligare, snabbare, coolare, tuffare och med mer pangpang. Vissa shoot-outs kan liknas vid en blandning av John Woos balettliknande våldskoreografier och Sergio Leones poetiskt lagda dito. Rock n roll baby!
/Surskägget


@@@+
Visst är det här snygg och riktigt skoj action för biljettslanten. Lite tomt bara.
/Vrångmannen

Once Upon A Time In Mexico
@
Neeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeej! Vad är det här!? VAD ÄR DET HÄR!!?!?!? Hur i helvete kunde Rodriguez svika så? Det charmiga, busiga, glimten-i-ögat-våldet är helt och hållet ersatt av kallt, stelt och opersonligt blodsorgievåld som är 1) skittrist att titta på 2) totalt icke-underhållande och 3) usch! Johnny Depp gör visserligen en skitbra skurk (men han är alltid bra ju) men det räddar inte filmen på långa vägar. Handlingen är rörig och tack vare filmens knäppa användande av flashbacks och korsklippning hit och dit blir det ännu rörigare att hålla koll på vad fan man tittar på. Och skulle man nu försöka tänka igenom det hela drar man på max på ljudvolymen och skjuter av 1 miljon skott i sekunden (antagligen för att hålla folk vakna i biosalongen) så att all tankeverksamhet upphör att existera. Dumt, dumt, dumt. Det här kunde Rodriguez låtit bli att göra. Tack och lov att han gjorde Sin City och räddade sitt illa tilltygade rykte.
/Surskägget

@@
Lugn och fin nu. Du kastar ettor omkring dig som om det vore tisdag. Rodriguez börjar här havva med digitala mediet istället för riktig film och det syns. Snuskfult på många ställen men säkert billigt och snabbt sätt att göra film. Depp rycker upp filmen till en tvåa i allafall och det finns några balla actionscener. Tyvärr är det också det enda.
/Vrångmannen