Ant-Man and the Wasp

@@@+
Marvel spottar ur sig filmer till höger och vänster hela tiden känns det som. Det mesta håller mycket hög klass dessutom. Ant-Man är väl ingen av mina favorithjältar men Paul Rudd gör faktiskt ett kanonjobb att hålla mig underhållen trots att hjälten jag glor på är sådär i ärlighetens namn. Första filmen tyckte jag var helt okej om än inte sådär superimponerande. Och det är väl exakt samma lika med tvåan. Visserligen är betygsfyran betydligt närmare, därav ett plus, men jag blir helt enkelt inte lika impad av den här hjälten som av andra. Paul Rudd gör återigen ett toppenjobb i rollen som Ant-Man och favoriten Michael Pena får mer utrymme som comic relief vilket är fantastisk. Evangeline Lilly som vi såg lite för lite av i första filmen är nu också av naturliga skäl med betydligt mer (det är trots allt hon som är The Wasp). Även Michael Douglas är tillbaka som gamle gubben och Laurence Fishburne dyker upp som halvskurk. Den riktiga skurken spelas dock av Hannah John-Kamen och hon gör ett bra jobb även om jag återigen känner att skurken i sig är lite platt jämfört med andra skurkar i Marvelvärlden. Sedan måste jag bara nämna att Michelle Pfeiffers entré är bland det mest konstiga jag sett på film. Här har vi en kvinna som levt i årtionden i en märklig dimension där inget existerar men ändå lyckas komma fullt sminkad och fönad i ett par kläder hennes karaktär definitivt inte hade på sig när hon hamnade i dimensionen. Weird.
/Surskägget

Haywire

@@@@
Steven Soderbergh är en av få artsy-fartsyregissörer jag klarar av. Visst gör han stora blockbusterrullar som följer Hollywoodmallen när han vill (se Ocean Elevenfilmerna) men han gör också artsy-fartsyfilmer när han känner för det. Som bäst blir det när han blandar Hollywood med artsy-fartsy som t ex i Out of Sight, The Limey eller här i Haywire. För det här är en standardactionrulle som följer alla mallar i handlingen. En spion (supertuffa Gina Carano) blir blåst av sin spionchef (Ewan McGregor) som utan att skämmas sätter andra spioner på att döda henne (bl a  Channing Tatum och Michael Fassbender). Hon spöar skiten ur alla och med hjälp av toppspionen (Michael Douglas) lyckas hon få rätt info så att hon kan döda alla som står i vägen. Vi har sett det förr i Mission:Impossiblefilmerna, Bournefilmerna och i stort sett alla andra spionfilmer. Men det är här Soderberghs geni kliver in. Sättet han berättar det hela på är allt annat än klassiskt och följer inga mallar alls. När det ska vara tuff musik är det knäpptyst och allt som hörs är sparkar och slag. När historien borde vara linjär hoppar den än hit och än dit. Och där det alltid är en cool snubbe med massa muskler i huvudrollen är det en cool brud med massa muskler istället. Jag gillar det här som fan. Action med hjärna utan att kompromissa med musklerna.
/Surskägget
PS. Vrångmannen höll i stort med, men ändå inte.

Last Vegas

@@@
Gammal är äldst och när man samlar ihop Douglas, Kline, Freeman och De Niro räcker det med efternamn för att man ska veta exakt vilka fyra skådisar vi snackar om. De fyra är gamla barndomsvänner från New York som alla hamnat i olika ställen med olika livsöden men ändå hållit kontakten genom åren. Douglas har nu hittat en ny flamma ung nog att vara hans barnbarn och ska gifta sig. För att fira detta och för att pika honom riktigt rejält att han håller på och begå barnarov bestämmer sig gubbarna för att slå till med en svensexa i Las Vegas. Allt är dock inte frid och fröjd då De Niro hatar Douglas sedan Douglas vägrat komma på De Niros frus begravning. Så Kline och Freeman gör det enda rätta och lurar med De Niro. Let the games begin! Det här är en dussinrulle och vi har sett det tusen gånger. Meeeeeeen med fyra så kompetenta och charmiga gubbar går det inte att värja sig. Det är lite för roligt och lite för mycket feelgood för att jag ska ha hjärta att ge ett lägre betyg, tvärtom vill jag egentligen ge ett högre (vilket den dock inte är värd). Som sagt, by the book, mall 1A och allt det där. Men charmen. CHARMEN!
/Surskägget

Ant-Man

@@@
Såna förväntningar jag hade. Visst, det är kanske inte Marvels mest spännande hjälte, men vi vet ju vilket ös och vilket action vi kan förvänta oss av Marvels coola superhjältefilmer. Och kanske var det jag som hade en dålig dag eller så var förväntningarna för högt satta för det här flög inte alls till samma nivåer jag lärt mig att Marvel håller. Dåligt är det inte. Absolut inte. Men lysande är det inte heller. En helt okej actionrulle som saknar de stora actionscenerna vi vill ha när superhjältar är i farten. Paul Rudd är absolut helt rätt i rollen, det fanns det ju en viss tvekan om när man först hörde talas om det. Rudd lägger in en del av sin patenterade humor utan att det för den sakens skull tar över och gör filmen till en komedi. Vi vet ju dessutom att humor är en stor del av Marvelfilmerna (och ingen gör det väl så briljant som Robert Downey Jr som Iron Man). Visst är det också kul för alla inbitna Marvelfans att Michael Douglas kliver in och spelar rollen som den förste Ant-Man som vi känner till från serietidningarna. Det räcker dock inte. Skurken är relativt lam och jag saknar de riktigt stora actionsekvenserna. Nja, det här blir godkänt på sin höjd. Tillbaka till ritbordet och gör lite mer av denna karaktär.
/Surskägget

@@@@
ARGA Saijonmaa over there! Surskägget, du hade en dålig dag OCH dina förväntningar var skyhöga (på myrmannen?!). Kom igeeen! Rom-di-dom-dom-dom-dom! Busigt, fartfyllt actionskoj utan krusiduller. Ant-Man kanske inte ligger i toppskiktet av Marvels bästa men är helt klart värd betyget. Vi välkomnar Paul Rudd och company tillbaka för en uppföljare. Så det så!
/Vrångmannen

Knarkvecka: Traffic

@@@@
En av mina favoritfilmer från en överlag mycket intressant och produktiv regissör - Steven Soderbergh. Vi får följa tre olika handlingar där knark har en central plats i varje historia. Det handlar om smugglingen av knark, missbruket av knark och försöken att politiskt stoppa knark genom lagstiftning. Soderbergh använder olika färgfilter för varje handling så det blir busenkelt att hålla isär dem, samt att det blir jävligt snyggt visuellt. Handlingarna vävs in i varandra men det innebär inte alltid att karaktärerna träffas eller ens känner till varandra. Soderbergh lyckades få med en bunt duktiga skådisar till den här. Michael Douglas, Catherine Zeta-Jones, James Brolin, Don Cheadle, Benicio Del Toro, Topher Grace, Erika Christensen, Dennis Quaid, Albert Finney, Luíz Guzman, Salma Hayek och Miguel Ferrer gör alla riktigt bra i från sig i större och mindre roller. Del Toro knep t o m hem en Oscar för Bästa Manliga Biroll. Soderbergh lyckas också med konststycket att göra en film om knark utan att vifta med pekfingrar eller glamorisera användandet. Han håller sig neutral och låter oss som publik själva avgöra om vi vill heja på Douglas när hans familj imploderar i överdoser och jävligheter eller om vi istället hoppas på Zeta-Jones som tar över den mördade makens knarkimperium för att behålla sin dyra livsstil. Snygg och smart film som tål många sittningar.
/Surskägget