Dirty Grandpa

@@@@
HAHAHAHAHAHAHA!!!! Jag älskar ju såna här filmer. Kom igen, mer sånt jämnt. Älskar också att Zac "snart har alla glömt att jag var en Disneysnyggning" Efron gång på gång på gång hoppar in i den här typen av projekt. Förmodligen för att tvätta bort Disneystämpeln. Han gör helt enkelt en manlig version av att göra en Miley Cyrus. Kan man inte visa tuttarna stup i kvarten för att säga till världen att: "kolla på mig, jag är en fri kvinna full av sexualitet och trots och anarki och ingen Disneyfjant" så får man istället vara med i alla kiss- och bajskomedier som finns för att göra ett enkelt statement att: "koll på mig, jag är en cool snubbe, full av självinsikt och humor och ballhet och ingen Disneyfjant". Bra så. Här får Efron sällskap av Robert De Niro som fem minuter eller så in i filmen bjussar på en runkscen och då vet man att det här kommer bli bra. Efron är barnbarn till De Niro och De Niro tycker Efron är en liten vekling som nu måste lära sig att släppa loss lite. Det gör man bäst genom att dra ner till valfri stad där man satsar på Spring Break, denna karneval av dekadens och dumdristighet amerikanska collegeungdomar går igenom varje vårtermin. Väl där möter man bland andra Aubrey Plaza som även hon går från klarhet till klarhet för varje film hon gör och är som vanligt heeeeeeelt jävla bindgalet slut i den här hahahahahahahaha! Det här är fullt av sex- alkohol- drog- och kiss/bajsskämt så gillar man inte det kan man titta på Kieslowskis samlade verk och dricka ekologisk kravmärkt örtthé med torra kex till.
/Surskägget

Skräckfilm nr 19

Saw (2004)

@

Efter alla dessa år satte jag mig slutligen och tittade igenom Saw. Har tänkt se den hur många gånger som helst genom åren, men har aldrig känt mig tillräckligt lockad. Och det av goda skäl som det skulle visa sig. Cary "I'm also right handed" Elwes och Danny "jag skickar inga julkort till Mel Gibson längre" Glover är affischnamnen i en liten minibudgetskräckis som gjorde för ungefär en italiensk lire men som kom att spela in millions of millions of dollars världen över och därmed fick en sisådär en miljard uppföljare. Om jag inte missminner mig helt var Saw även den första rullen i vågen av tortyrskräckisarna (även om den är rätt tam i den bemärkelsen) som stinker ner biograferna i tid och otid nuförtiden med mängder av "realistiska" tortyrscener som ska vara ett subsitut för handling och riktig skräck men som mest framkallar äckelkänslor hos de mindre starkmagade. Anywho... Elwes vaknar upp fastkedjad i ett låst rum med en annan snubbe som också är fastkedjad. Mellan dem ligger ett lik. Glover är snuten som försöker fånga seriemördaren som fångat Elwes. Alla repliker Elwes har är av typen: "vi kan inte förklara det här för publiken på ett snyggt och/eller smart sätt så vi låter Elwes bara säga saker som för handlingen framåt men som egentligen aldrig skulle sägas på riktigt av någon i den situationen". Glover spelar över så mycket att Mel Gibson för ett ögonblick kändes helt normal. Att det här blev en dundersuccé har jag ingen som helst förklaring till. Ospännande, fult filmat, träiga skådisar, trista tvister, ganska lama specialeffekter och världens förmodligen sämsta repliker gör ingen skräckfilm. Till och med när Freddy var som sämst var han bättre än det här.

/Surskägget

Death at a Funeral

@

Chris Rock, Martin Lawrence, Luke Wilson, Tracy Morgan, Zoe Saldana, Danny Glover, James Marsden, Kevin Hart m.fl i en dratta-på-ändan-fars som kretsar kring en begravning och detta är det enda regissören Neil LaBute (Lakeview Terrace, Nurse Betty) kunde prutta ur sig? Å andra sidan gick han väl vilse under nyinspelningen av The Wicker Man och har inte ens hittat hem. Fy fan vad pinsamt uselt och o-roligt. Death at a Funeral är en nyinspelning av en brittisk rulle med samma namn från 2007. Hoppas den är bättre men jag vågar inte ens se skiten efter att ha sett den här stinkbomben. En riktig begravning är fan nästan roligare. Jag skojar inte ens.

/Vrångmannen

2012

@@

Först och främst, alla som är rädda att jorden kommer gå under 2012 kan sluta oroa sig direkt. På 500-talet räknade en munk fel när han skulle sätta datumet för Jesus födelse och räknade fyra år fel. Vi är därför redan på 2014 och inte 2010 och eftersom att jag sitter här och skriver den här recensionen får jag lov att anta att 2012 kom och gick och världen överlevde. Hela hysterin beror på mayaindianernas kalender som tar sitt slut 2012 enligt vår tidräkning, men som sagt vi är på 2014 nu egentligen så...men å andra sidan kanske allt tar slut 2016 istället och gissa om Roland Emmerich önskar att han döpt sin film korrekt då. I vilket fall som helst får vi följa John Cusack som enligt modell 1A om man är hjälte i katastroffilmer är lite bitter på livet, frånskild med två barn som vägrar kalla honom för pappa och en f d fru som hittat den perfekte snälle mannen hon numer bor med. Emmerich slängde manuset i en papperskorg och skrek att alla skulle göra tuffa explosioner i datorn som han kunde ha med i filmen. Sagt och gjort. Man spränger bort större delen av världen och några få (gissa om Cusack överlever eller inte!) överlever i Noaks Arkbåtar. Det här är ju inte bra egentligen men samtidigt är jag faktiskt underhållen större delen av tiden. Jag har kul helt enkelt. Ibland räcker det till en tvåa. Vrångmannen skrev nåt liknande här.

/Surskägget

Julkalendern 11 dec: Dödligt Vapen

@@@@
Behöver jag berätta vad den här filmen handlar om så blir jag vansinnig. Gör det i alla fall. I ALLA FALL! Martin Riggs (Mel Gibson) är en ung självmordsbenägen supersnut (han ÄR actually ett dödligt vapen) och Roger Murtaugh (Danny Glover) är en gammal polis som ser fram emot pensionen. De blir ett udda L.A team mitt i värsta julrushen och löser fallet med härligt övervåld a’la Hollywood samt busiga one-liners. De gillar inte först varandra men blir till slut förstås de bästa av vänner. En actionfilm på kartan och jag känner ingen som inte har sett den här minst två gånger. Dödligt Vapen banade lite väg för en ny typ av action där humorn var viktig och våldet skruvades till. Har man humor och charm så kan man vara hårdare. Det här är en riktigt bra actionrulle på alla plan (även om jag ändå föredrar uppföljaren Dödligt Vapen II). Det enda som stör mig idag är de galna saxofonerna i filmmusiken, annars är den fan i mig tidlös.
/Vrångmannen

@@@@@
Återigen ett manus av Shane Black (se Kiss Kiss Bang Bang nedan) och det är ju då naturligtvis som bäddat för fräcka oneliners, sköna karaktärer och onödigt (men filmtufft) övervåld som är superoverkligt egentligen men som i sammanhanget känns väldigt äkta (får jag se hjälten och skurken spöa på varandra så hårt som de gör i slutscenen här och sen inte behöva likkista båda två egentligen så vet jag inte). Minns att detta var första gången för mig som jag på bio såg en av hjältarna (Gibson i det här fallet) bli skjuten mitt i filmen. Jag trodde på riktigt att han var död och förstod ingenting. Hur kunde de döda huvudrollen när halva filmen är kvar? Vad är det här? VAD ÄR DET HÄR!? Sen visade det sig att han hade skottsäker väst. Det här tricket återanvänds ju av var och varannan actionrulle nuförtiden och det är inte spännande alls längre. Dödligt Vapen var dock först (såvitt jag vet och kan minnas) och bara det ger den klassikerstatus direkt. Att sen resten av filmen är sjukt underhållande med massor av härlig action, komedi och sjukt bra karaktärer som än idag känns ny och fräsch varje gång jag ser den betyder att ja - det är en femma!
/Surskägget