Visar inlägg med etikett 2012. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett 2012. Visa alla inlägg

måndag 19 april 2010

2012

@@
Först och främst, alla som är rädda att jorden kommer gå under 2012 kan sluta oroa sig direkt. På 500-talet räknade en munk fel när han skulle sätta datumet för Jesus födelse och räknade fyra år fel. Vi är därför redan på 2014 och inte 2010 och eftersom att jag sitter här och skriver den här recensionen får jag lov att anta att 2012 kom och gick och världen överlevde. Hela hysterin beror på mayaindianernas kalender som tar sitt slut 2012 enligt vår tidräkning, men som sagt vi är på 2014 nu egentligen så...men å andra sidan kanske allt tar slut 2016 istället och gissa om Roland Emmerich önskar att han döpt sin film korrekt då. I vilket fall som helst får vi följa John Cusack som enligt modell 1A om man är hjälte i katastroffilmer är lite bitter på livet, frånskild med två barn som vägrar kalla honom för pappa och en f d fru som hittat den perfekte snälle mannen hon numer bor med. Emmerich slängde manuset i en papperskorg och skrek att alla skulle göra tuffa explosioner i datorn som han kunde ha med i filmen. Sagt och gjort. Man spränger bort större delen av världen och några få (gissa om Cusack överlever eller inte!) överlever i Noaks Arkbåtar. Det här är ju inte bra egentligen men samtidigt är jag faktiskt underhållen större delen av tiden. Jag har kul helt enkelt. Ibland räcker det till en tvåa. Vrångmannen skrev nåt liknande här.
/Surskägget

onsdag 6 januari 2010

2012

@@+
Roland Emmerich, regissören som gav oss bl.a busiga Independence Day, skrattfesten Stargate och sömnpillret The Day After Tomorrow, är tillbaka med en ny katastrofrulle. John Cusack försöker rädda spillrorna av sin familj då jorden, som Mayafolket förutspådde, går under 2012. Det pangas högljutt och effekter löser av varandra. Skådisarna går inte ens på reserven och manuset skrevs på några servetter på toaletten. Det är ändå milt kittlande underhållning (som en hyfsad karusell på Grönan) och man får skratta mycket, även om det inte är meningen. Jag har glömt hela filmen nu men minns fnitter och geléhallon. Första gången jag inte brytt mig att några tonårstjejer satt och snackade sig genom halva filmen bakom mig i salongen. Bara det måste vara värt något. Det och elefanter i sele hahahaha!
/Vrångmannen