Jumanji: Welcome To The Jungle

@@
Då var det dags att återuppväcka den gamla klassikerna Jumanji från 1995 som hade Robin Williams i huvudrollen. Eftersom att det nu är 20 år senare och vi är mer hippa och coola och har bättre specialeffekter nöjer sig inte filmskaparna med ett gammalt, dammigt brädspel utan man uppgraderar hela idén till tevespelsvärlden. För er som inte sett första filmen eller den här går det i korthet ut på att man spelar ett spel och dras in i den världen. De monster som attackeras på brädet (eller i tevespelet i detta fall) attackerar på riktigt och du som spelare riskerar att dö på riktigt. Oj oj oj, nu blev det spännande! Man slänger in två av världens absolut största filmstjärnor för tillfället, Dwayne Johnson och Kevin Hart, och ger dem sällskap med relativa nykomlingen Karen Gillan (från Guardians of the Galaxy och Avengers 3) samt gamle stöten Jack Black. Det här är busig matinéunderhållning för hela familjen. Lagom mycket av allt utan att det blir för läskigt, spännande eller roligt utan bara puttrar på sådär lite lagom. Mellanmjölk och Bregott helt enkelt. Funkar för stunden, men man glömmer bort det när eftertexterna rullar.
/Surskägget

About Last Night (2014)

@@@
Remake på gamla 80-talsklassikern med samma namn där Rob Lowe, Demi Moore, Jim Belushi och Elizabeth Perkins hade huvudrollerna. Här är det Michael Ealy, Regina Hall, Joy Bryant och roligast-just-nu Kevin Hart som tagit sig an dessa karaktärer. Storyn är ganska mycket exakt likadan (baserad på en pjäs av David Mamet) nämligen två snubbar som blir kära i två brudar och alla tokigheter som sedan uppstår. I grund och botten är det inget direkt speciellt med filmen och man kan lista ut det mesta som kommer att hända även om man inte råkar ha sett originalet. Med det sagt har ju Mamet skrivit ett bra originalmanus för den nya manusförfattaren att utgå ifrån vilket innebär karaktärer vi bryr oss om och tillräckligt många busiga scener och situationer för att det ska vara intressant och kul. Givetvis är det Hart som står för de riktigt roliga stunderna i filmen med Regina Hall som god tvåa. Inget speciellt på nåt sätt och originalet är tusen gånger bättre så gör dig själv en tjänst och se den istället för den här, men som en liten romcom en söndag lirar detta absolut.
/Surskägget

The Secret Life of Pets

@
Jag brukar gilla animerade filmer. Pixar bjussar på idel bra filmer, Disney har ryckt upp sig rejält på senare år och t o m Dreamworks är en stark kandidat att räkna med när det släpps en ny animerad biofilm. Här görs dessutom huvudrollsrösterna av två av de roligaste komikerna just nu, Louis CK och Kevin Hart. De är uppbackade av Ellie Kemper, Albert Brooks, Dana Carvey och Bobby Moynihan för att nämna några. Det här borde alltså vara en laugh-a-palooza med tvåhundra garv i minuten. Men nej. Jag garvar knappt en enda gång. Tittar på klockan mest hela tiden. Och undrar vem fan i helvetet som skrev det här sopiga manuset. När så många roliga människor inte kan få nånting i filmen att vara kul då är det problem på högsta nivå. De animerade karaktärerna känns oerhört platta, animeringen tråkig och handlingen obefintlig. Nej, gör om gör rätt. Nu går jag och ser om Toy Story istället.
/Surskägget

The Wedding Ringer

@@@
HAHAHAHAHA MER KEVIN HART ÅT FOLKET SA JAG!!! SAAAA JAAAAAG!!!! Här spelar Hart en snubbe som har gjort business på att ställa upp som låtsaskompis och fejkbest man åt grabbar som ska gifta sig men som inte har några vänner. In i hans liv dimper en dag Josh Gad, en helt hopplös och misslyckad snubbe utan några som helst vänner som lyckats fånga söta Kaley Cuoco på kroken och nu sitter och planerar ett bröllop han inte har någon att bjuda till. Från början är det förstås bara business för Hart som varit med tusen gånger förut. Men snart nog inser han att Gad är en riktigt cool snubbe och business och vänskap börjar blandas på ett sätt Hart inte varit redo för. Det här är en klassisk komedi som följer alla mallar och regler i boken med ett par riktigt knäppa skämt inslängda här och där. Gad och Hart har bra kemi ihop och Cuoco lyckas bra med standardrollen som knäpp (och ganska elak) brud. Vi har sett det mesta förr (förutom ett par skämt som hahahaha är för snuskiga för att ens vara lagliga i 43 av delstaterna och Norge) vilket är okej då det levereras av Hart till största del men även Gad.
/Surskägget

Ride Along 2

@@@
Hahaha mer Kevin Hart åt folket! Första Ride Along (som jag sett om och som jag nu menar på är en klockren trea, den har ju allt det där som behövs utan att vara nåt supermärkvärdigt) blev en supersuccé och givetvis ville man se mer av vrånge Ice Cube tillsammans med snälle Hart. Här har vi precis som i Central Intelligence två skådisar med magisk kemi ihop och buddy movies med snutar får man väl aldrig nog av? Den här gången drar de till Miami och som vanligt är Ice Cube arg, bitter och vrång medan Hart är ettrig, gapig och allmänt odrägligt rolig hahahaha! För att det är en uppföljare får vi såklart lite nya karaktärer och Olivia Munn kliver in som en helgalen snut i bästa Ice Cubestil fast betydligt sötare och kanske lite galnare. Benjamin Bratt gör ett bra porträtt som Scarfaceskurken och är sådär lagom nonchig och galen utan att överdriva det till överspel. Tvåan är en lika stor bagatell som ettan men den är också lika charmig och rolig så det här sura skägget är i alla fall nöjd och belåten.
/Surskägget

Central Intelligence

@@@@
Hahahaha Dwayne "The Rock" Johnson och Kevin Hart paras upp i en klassisk buddy movie/udda parfilm där man spelar på att The Rock är stor och ball men ändå ganska nördig och Hart är liten och mesig men ändå ganska cool. Det är en actionkomedi av den gamla sköna 80-talsskolan där man inte lägger ner för mycket tid på att skapa nåt direkt trovärdigt. Här handlar det snarare om att skapa en humoristisk stämning med actionscener med jämna mellanrum för att ge folket vad folket vill ha (om man nu är inne på att vilja ha en 80-talsstänkare och det är alltid jag). Samtidigt passar man på att göra vad jag kallar för "en Sandler" och lägga in lite fint och känslosamt även om mestadelen av filmen är kiss- och bajshumor hahaha. I detta fall är det fina och lite känslosamma en lagom moralisk pekpinne att man inte ska mobba folk och att den man är i skolan inte nödvändigtvis behöver vara den man är som vuxen. Kemin mellan Hart och The Rock är otrolig och nu vill jag bara se mer av de här två i samma film.
/Surskägget

Julkalendern 2 dec - Kevin Hart

Hahahaha den lilla dåren från Flandern. Okej, han är från Philadelphia. Samma lika. Hursomhelst skulle man kunna luras att tro att han helt plötsligt poppat upp från ingenstans då vi på kort tid sett honom i Ride Along 1+2, Get Hard och Central Intelligence. Som vanligt när någon får ett genombrott ligger det dock många års hårt jobb bakom. Hart var med i sin första film redan 2001 och släppte sin första stand-upfilm 2009 (I'm A Grown Little Man). Harts humor kretsar mycket kring att han själv är rätt osäker och rädd för saker och ting medan alla stora, tuffa polare eller bara folk runt honom är balla och hårda. Harts styrka ligger i charmen. Snubben är älskvärd helt enkelt. Han är kanske inte den som levererar mest, bäst och flest skämt hela tiden. Men när han är som roligast är det få som slår honom. Hans shower är därmed lite ojämna affärer som pendlar mellan hysteriskt, skratta-ihjäl-må-kul till mnja-jaha-ja. Stand-upmässigt ska man se Seriously Funny och Laugh At My Pain som bägge är riktigt bra. 2013 års Let Me Explain var däremot lite tråkigare och den senaste från 2016 (What Now?) har jag ännu inte hunnit se. Sedan ska vi inte glömma hans sköna insatser i ovan nämnda filmer. Här ett par typiska klipp hahahahaha!
/Surskägget

Get Hard

@@@@+
Årets mest emotsedda komedi och den första av förhoppningsvis många fler filmer där Will Ferrell teamar upp med Kevin Hart. Två fantastiska komiker som båda har sin egna stil och som lyckas komplettera varandra perfekt. Direkt tänker jag på Gene Wilder och Richard Pryor som också hade den typen av kemi. Hahahahaha! Ferrell spelar superframgångsrike miljonären James som blir lurad att ta smällen för en ekonomisk svindel i miljardklassen. Allmänheten hatar honom då de tror att han förskingrat deras kollektiva sparpengar och juryn dömer honom till livstid. Snygga frugan (Alison Brie) lämnar honom och han har blott 30 dagar på sig att ordna upp sina affärer innan det är finkan for life. I panik vänder han sig till Darnell (Hart) en hårt arbetande biltvättare som försöker få kapitalet att dra igång sin firma. James, som den ytliga rika korkskallen han är, tror nämligen Darnell är tuff gangster som kan hjälpa honom att komma i form för fängelset. Darnell är visserligen snällast i världen och ingen gangster alls, men tackar ja till jobbet då pengarna behövs för firman. Detta är ca 15 min in i filmen och sedan sätter dårarnas julafton igång. Ferrell och Hart är oslagbara ihop. Det är verbal och fysisk humor i fulländad form och båda komiker får chans att lysa i vad som gissningsvis är specialskrivna scener just för dem. Tänker till exempel på inledningen där Ferrell får glida runt näck och korkad eller scenen där Hart spelar tre olika karaktärer på en inbillad fängelsegård. HAHAHAHAHAHAHAHAHA! Lysande. Övervägde att ge den en femma, men fegar lite. Vill se om den först för att se att den verkligen håller för det betyget men fyra plus är det garanterat. Se endast om du är beredd att skratta ihjäl dig och se till att du har testamentet i ordning innan.
/Surskägget

@@@@
Ferrell och Hart levererar. Sjukt rolig!
/Vrångmannen

Ride Along

@@@
Det här är egentligen en tvåa i betyg men Kevin Hart har så mycket charm och glädje så jag bara kan inte annat än att bjussa på en trea. En klassisk omaka-par-komedi där arga Ice Cube blir ihopparad med glada Kevin Hart. Cube är en tuff snut vars syster dejtar Hart som är en rätt så tam skolvakt som vill bli snut. För att avskräcka honom tar Cube med sig honom på en dagstur (ja exakt därför heter filmen Ride Along). Hart snubblar in i den ena komiska situationen efter den andra och mer än en gång ser vi väldigt tydligt att Hart älskar Eddie Murphy och alla hans 80-talsrullar (och vem gör inte det?). Dock är Hart aldrig en Murphykopia till skillnad från låt oss säga sopan Chris Tucker. Hart har sin stil och sin charm och den är svårslagen. Det är kul att han börjar få lite ordentliga huvudroller efter många år i sidekickträsket. Det här kommer inte bli Harts stora genombrott, men tro mig, den filmen är bara runt hörnet. Ja, jag menar Get Hard med Will Ferrell! HAHAHAHA!
/Surskägget

Grudge Match

@@@@
Mer Stallone! Det här var en trailer jag såg förra året som jag blev sugen på att se filmen av, men som jag sedan helt glömde bort tills jag såg rullen i butiken i veckan. Jäkligt trist att denna tycks ha försvunnit under de flestas radar. Konceptet är lysande. Vi tar Stallone som Rocky och De Niro som Tjuren Från Bronx, ger dem nya namn för att slippa copyrighttjafs och bygger upp en story där de är gamla rivaler som vunnit varsin match mot varandra när de stod på topp i sin ungdom och sedan i 30 år velat ha den där sista avgörande matchen för att se vem som är bäst. Kevin Hart är boxningspromotorn som äntligen får saker och ting att börja rulla och trots att Stallone inte vill ställer han motvilligt upp för han behöver pengarna för att hjälpa sin gamla tränare Alan Arkin. Mitt i denna smet slänger vi in Stallones gamla flamma Kim Basinger som han dumpade för 30 år sedan när hon var otrogen med De Niro, något hon har ångrat ända sedan dess då Stallone alltid varit hennes livs kärlek. Det är faktiskt sällan det blir riktigt så här bra. Stallone är givetvis perfekt som Rocky...förlåt, jag menar Razor och De Niro lika givetvis perfekt som Tjuren Från Bronx...förlåt, jag menar The Kid. Samspelet dem emellan är klockrent och trots att karaktärerna hatar varandra lyser den gemensamma beundran för den andres förmåga igenom. Alan Arkin borde varit Oscarsnominerad för sin biroll som gammal, grinig boxningstränare med hjärtat på rätt ställe. En värdig arvtagare till Rockys gamle tränare Mickey (Burgess Meredith). Kevin Hart är rolig så fort han visar sig i bild och drar av fjorton skämt per sekund. Även Kim Basinger är fantastiskt bra som flickvännen från förr som dyker upp för en ny chans i livet (dessutom är hon trippelt så sexig idag som hon nånsin var på 80-talet, jebus!). Det här är karaktärsdrivet med ett välskrivet manus som bjuder på en del allvar men framförallt många skratt. De Niro kan ju vara roligast när han vill, och Stallone med sorgsna hundögonen bjussar även han på en mängd oneliners. Självklart läggs det små hyllningar och blinkningar mot både Rocky och Tjuren Från Bronx (Stallone går in på ett slakteri och ska börja boxa på djurkroppar när Arkin hindrar honom, en lite för fet De Niro sitter på sin restaurang och drar dåliga stand-upskämt, etc etc) vilket bara adderar till filmens charm. Ge mig fler filmer som den här.
/Surskägget

Death at a Funeral

@

Chris Rock, Martin Lawrence, Luke Wilson, Tracy Morgan, Zoe Saldana, Danny Glover, James Marsden, Kevin Hart m.fl i en dratta-på-ändan-fars som kretsar kring en begravning och detta är det enda regissören Neil LaBute (Lakeview Terrace, Nurse Betty) kunde prutta ur sig? Å andra sidan gick han väl vilse under nyinspelningen av The Wicker Man och har inte ens hittat hem. Fy fan vad pinsamt uselt och o-roligt. Death at a Funeral är en nyinspelning av en brittisk rulle med samma namn från 2007. Hoppas den är bättre men jag vågar inte ens se skiten efter att ha sett den här stinkbomben. En riktig begravning är fan nästan roligare. Jag skojar inte ens.

/Vrångmannen