Burnt

@@@
Bradley Cooper som en sort Gordon Ramseyliknande mästerkock som fallit på hårda tider på grund av för mycket alkohol, knark och sex. Men efter att ha jobbat på en liten skitkrog i New Orleans och öppnat en miljon ostron känner han sig redo att ge sig tillbaka in i hetluften och öppna en superkrog i London där han äntligen ska få sin tredje Michelinstjärna. Han bygger upp ett nytt team med Sienna Miller i spetsen och börjar få ordning på det perfekta köket och den perfekta menyn när hans förflutna hinner ikapp honom. Det här är en rolig och underhållande liten bagatell som är mysig medan man tittar (speciellt om man är lite matintresserad) men som snabbt bleknar bort. Cooper är bra, Miller likaså och allas vår Alicia Vikander dyker upp ett par minuter i en pytteliten biroll och är även hon bra.
/Surskägget

Cowspiracy

@@@
Dokumentärfilm som går hårt åt köttindustrin. Mängder med fakta presenteras där det snabbt står klart att köttproduktion är skadligt för miljö och natur och att jordens resurser används väldigt illa då man skulle kunna få ut betydligt mycket mer kilo mat om man odlade vegetariskt på samma yta istället för att upplåta det åt djuruppfödning för köttätarna. Givetvis har köttindustrin snabbt som attan slagit till i motattack och hävdar nu att flertalet fakta är felaktiga. Den diskussionen överlåter jag åt alla som vill och orkar. Här kan jag bara konstatera att denna Leonardo Di Caprioproducerade filmen är fascinerande och intressant och faktiskt lärorik på ett underhållande sätt. Bitvis blir den kanske lite väl tung med alla siffror och grafer och ett evigt rabblande om hur farligt kött är och hur ofarliga grönsaker. Bortsett från detta är det en film alla med minsta intresse för vad man stoppar i sig och hur det påverkar omgivningen bör se.
/Surskägget

GMO OMG

@@@@

Vad är det vi egentligen stoppar i oss? Denna debatt har varit på tapeten många gånger de senaste åren mycket tack vare att det skrivits ett par uppmärksammade böcker i ämnet. I USA är det kanske främst i Kalifornien folk har tagit till sig att det helst ska vara organiskt och ekologiskt och närodlat. När regissören Jeremy Seifert fick barn började han reflektera mer och mer vad han egentligen stoppade i familjen och började gräva och forska och kom rätt snabbt underfund med att väldigt mycket av maten i USA är genmanipulerad, s k GMO. Detta är han till en början helt neutral till men vill veta mer vad det egentligen innebär och ju mer han börjar nysta i det hela desto mer inser han att GMO är skit på flera plan. Dels finns inga långsiktiga studier på hur detta påverkar oss människor då GMO inte funnits mer än kanske 20 år. De bolag som utvecklar GMO har gjort egna studier som givetvis visar att det inte finns påverkan alls. Andra oberoende studier visar att cancer bland labbråttorna var betydligt högre om de käkade GMO än vanligt odlad mat. Dels har bolagen som utvecklar GMO tagit patent på grödorna vilket gör att du som bonde måste betala dyra pengar varje år för att få så grödorna. Kruxet är att om du är en grannbonde som kör vanliga grödor så kommer GMO-grödorna att pollinera dina grödor och ta över varpå du blir stämd för att inte ha betalat GMO-licensen. Hur sjukt det än låter är det sant. Den tredje stora nackdelen är att GMO-grödorna både är mat och gift på samma gång. Istället för att bespruta dem med diverse kemikalier för att hålla skadeinsekterna borta innehåller grödorna kemikalierna i sitt DNA varpå skadedjuren dör. Problemet är bara att GMO verkar slå ut även nyttiga djur som t ex bin och utan bin ingen mat alls. I USA är närmare 95% av majs, sojabönor och andra stora viktiga grödor GMO och det gör att man får i sig det oavsett vad man äter då majsstärkelse och soja finns i typ all mat man köper där borta samt att boskap få GMO-mat. Tack och lov är GMO mestadels ett amerikanskt problem och här i Europa har regeringarna intagit en kallare hållning och förbjudit GMO till stor del. Detta är en ögonöppnande film även för såna som oss som länge försökt ha koll på vad vi faktiskt stoppar i oss och hur många ”hemliga” fällor det finns som matproducenterna försöker undanhålla oss.

/Surskägget

Ramen Girl

@@@

Bland de sista filmerna Brittany Murphy var med i innan hon dog. Hon spelar en jänkartjej som åker till Tokyo för att vara med sin pojkvän. Hon skaffar ett helt meningslöst kontorsjobb där hon inte trivs bara för att kunna vara med snubben. Han tar sitt pick och pack och dumpar henne och Murphy måste plötsligt bestämma om hon ska tillbaka till USA eller kämpa på i Tokyo. Av en slump hamnar hon på en liten kvarterskrog och bestämmer sig för att hon vill bli lärling där och lära sig hur man gör den perfekta nudelsoppan. Kocken och ägaren är en sur vresig gammal gubbe som inte kan engelska och kulturkrocken kan börja. Det här är en charmig liten bagatell om hur livet ibland kan ta vändningar man inte förväntade sig och hur man bäst kommer igenom sin livskris. Det är lite humor, lite tårar, lite hjärta och en del käk. Påminner stundtals en del om Lost in Translation just för att det är en jänkare på drift och vift i Tokyo utan att för den sakens skull handla om samma saker. Murphy är perfekt i rollen och hade hon bara valt lite vettigare filmer överlag istället för mycket av skräpet hon gjorde hade hon förmodligen varit betydligt större än hon hann bli. Den här behöver hon dock inte skämmas för.

/Surskägget

Cloudy With A Chance of Meatballs

@@

Okej animerad rulle om uppfinnare som lyckas uppfinna en maskin som får det att regna mat från himlen. Önska köttbullar och det regnar köttbullar. Önska pizza och det regnar pizza. Önska utrotningshotad pandastek och inget händer för det här är EN BARNFILM KOM IGEN!!! Alltså, det var ett par månader sen jag såg den och tänkt recensera den ända sen dess men har liksom glömt bort hela filmen ungefär fem minuter efter att jag såg den. Jag var vare sig uttråkad eller jätteunderhållen medan jag tittade. Det var aldrig uselt men aldrig riktigt bra heller. En ganska grå och intetsägande film som jag ändå inte känner förtjänar en etta. Det är knepigt det där ibland. Ungarna verkar tycka samma sak. I vanliga fall vill de se om en film typ 15 gånger på raken kommande fem veckor efter att de sett den första gången. Den här filmen är det ingen av ungarna som bett att få se igen.

/Surskägget

Waiting

@@@

På en restaurang ska en ny kille, Mitch (John Francis Daley) börja jobba. Chefen säger åt honom att hänga på veteranen Monty (Ryan Reynolds) och lära sig allt om hur saker och ting funkar från honom. Problemet är att Monty är en slacker av rang och gör allt för att jobba så lite som möjligt och ändå tjäna så mycket dricks som möjligt. Monty tar med Mitch på en resa genom restaurangens kvällsservering där vi också får lära känna Serena (Anna Faris när hon fortfarande var söt = innan alla jävla plastikingrepp), Raddimus (en överkåt och hysteriskt rolig Luiz Guzmán), den snuskigt äcklige kocken Floyd (Dane Cook), hyperarga Naomi (Alanna Ubach) och neurotiske Dean (Justin Long). Vi får följa varje servitör/tris när de brottas med sina problem och sina kunder och naturligtvis sprinklas det lagom doser humor under dessa små scener. Waiting fångar på både ett verkligt och humoristiskt sätt hur det kan vara att jobba på restaurang. En liten rulle som bjussar på en hel del värme och humor. Inget mästerverk på nåt sätt men absolut en sevärd och trevlig film.

/Surskägget