Nyårskaramell 17 - Tomb Raider (2018)

@
Hörni vad sägs om att vi lämnar komedierna därhän ett tag? Vi har fortfarande rätt många timmar kvar på denna härliga Nyårsafton. Vi måste ju också hinna med ett par snabba ettor. Först ut bland sågningarna blir, tyvärr får jag säga, rebooten av Tomb Raider med allas vår stolthet, Oscarsvinnaren, Alicia Vikander. Jag säger tyvärr för jag ville verkligen att det här skulle bli bra. Angelina Jolies version av Lara Croft var helt okej utan att bli det superspännande Indiana Jonesäventyr det borde varit. Alicias version av Lara Croft blir ett superstort sömnpiller som är så tråkigt, intetsägande och rätt fult att man häpnar att ett filmbolag år 2018 är berett att slänga in alla de miljoner som ändå krävs för en film av den här typen efter att ha läst manuset. Fast, var det verkligen nån som lästa manus? Shit, fanns det ens ett manus? Jag vet inte om det var Alicia själv eller hennes management som tappade alla begrepp men det här borde hon aldrig lovat att göra. Jag lyckas somna hela tre gånger under filmens gång och varje gång jag vaknar är det som att inget i filmen hänt. Nej, ska jag se en äventyrsactionstänkare som Tomb Raider förväntar jag mig mer. Mycket, mycket mer.
/Surskägget

The Fifth Estate

@@
På tal om Snowden och nutidshistoria får vi här en film om Julian Assange (spelad av Benedict Cumberbatch) och Wikileaks tidiga år där Assange fick stor hjälp av Daniel Berg (spelad av Daniel Brühl). Tyvärr snurrar man till det rejält och försöker vara lite lagom artsy fartsy samtidigt som man vill berätta om all teknik bakom på ett lätt sätt som snarare dock bara blir förvirrande. Kill your darlings brukar jag tjata om och här är helt klart ett sådant exempel. Filmen är strax över två timmar lång och intresset dalar snabbt. Det här skulle man klippt ner till 90 minuter. Cumberbatch är bra som Assange och det är egentligen enda anledning till att man inte stänger av efter en stund. Långdraget och segt mest hela tiden och när det väl börjar bli någorlunda intressant (när de läcker Mannings alla snodda hemliga dokument) så är filmen slut. Assanges påstådda sexuella övergrepp berör man överhuvudtaget inte alls mer än lite kort i en sluttext vilket känns väldigt fegt. Nej det här kan man skippa alla dagar i veckan.
/Surskägget

Jason Bourne

@@
Likt karaktären Jason Bourne själv tycks jag ha fått en minnesförlust efter att ha sett den här och alla övriga filmer i serien förutom ettan. Det är nämligen så att jag inte för mitt liv kan komma ihåg vad fan storyn handlade om, vilka actionscener som hör hemma i vilken film och för all del vilka actionscener som överhuvudtaget var med. Matt Damon springer runt som Bourne och regissören Paul Greengrass klipper så snabbt och skakar så mycket som möjligt med den handhållna kameran att sugas upp i en tornado känns mindre förvirrande i jämförelse än att titta på Bourne (Greengrass har alltså gjort alla Bournefilmer förutom den första, hmmm, undrar om jag kan skönja ett visst mönster). Den här, den senaste i raden av Bournefilmer, såg jag för lite drygt en månad sedan och har inget att säga om den. Det jag minns är att jag var hyfsat underhållen medan jag tittade på den och att det var rätt bra ös i actionscenerna. Men jag kan inte göra nån som helst analys eller ge en summering av handlingen för det är som bortblåst ur skallen på mig. Jag gick in och tittade på imdb.com precis. Tydligen är Alicia Vikander, Tommy Lee Jones och Vincent Cassel med också. Bra för dem.
/Surskägget

Burnt

@@@
Bradley Cooper som en sort Gordon Ramseyliknande mästerkock som fallit på hårda tider på grund av för mycket alkohol, knark och sex. Men efter att ha jobbat på en liten skitkrog i New Orleans och öppnat en miljon ostron känner han sig redo att ge sig tillbaka in i hetluften och öppna en superkrog i London där han äntligen ska få sin tredje Michelinstjärna. Han bygger upp ett nytt team med Sienna Miller i spetsen och börjar få ordning på det perfekta köket och den perfekta menyn när hans förflutna hinner ikapp honom. Det här är en rolig och underhållande liten bagatell som är mysig medan man tittar (speciellt om man är lite matintresserad) men som snabbt bleknar bort. Cooper är bra, Miller likaså och allas vår Alicia Vikander dyker upp ett par minuter i en pytteliten biroll och är även hon bra.
/Surskägget

The Man From U.N.C.L.E.

@@@
Gammal teveserie blir långfilm ungefär 40 år för sent. Här i Sverige är det väl knappt nån överhuvudtaget som sett teveserien och i USA (och kanske England om den var stor där) är det väl knappt nån som kommer ihåg den nuförtiden. Kidsen har ju knappast sett den i alla fall. Därmed är det lite halvmärkligt projekt att dra igång kan tyckas, speciellt av Guy Ritchie som nu rider högt igen efter framgångarna med Sherlock Holmes. Hursomhaver är det dock en trevlig och lättsam spionaction som utspelar sig på 60-talet fylld med actionsekvenser och lagom doser humor. I huvudrollerna har vi Henry "Stålmannen" Cavill, Armie "The Lone Ranger" Hammer och Alicia "OSCARSVINNAREN!!!" Vikander. Denna trojka sätts mot en bunt skurkar och tar till alla knep och knåp för att vinna och rädda världen. Cavill och Hammer är bägge bra i sina roller, men det är Vikander som snor hem scenerna med charm, glimt i ögat och stora doser talang. Nu när hon har en Oscar ska det bli riktigt intressant att se var hennes karriär tar vägen och vi hoppas på stordåd i framtiden. Just den här filmen må vara en liten bagatell i sammanhanget, men en trevlig bagatell och värd att ge en titt åtminstone en söndag som matiné för hela familjen.
/Surskägget

Ex Machina

@@@@
Alex Garland blev först superhyllad för sin roman The Beach som sedermera blev en sådär film med Leo Di Caprio. Sedan skrev han manus till helt ok 28 Dagar Senare som hyllades för mycket, men som absolut var bra. Sen kom en riktigt intressant film, Sunshine, med manus av Garland som visade att här fanns det verkligen prov på nåt mer än bara din gamla vanliga sci-fithriller. Och när han nu får regissera för första gången (givetvis med eget manus) visar han att det kanske är det här han skulle gjort hela tiden. Med skicklig hand styr han det lilla kammardramat med iskall precision. Karaktärerna är intressanta. Dialogen känns fräsch. Och frågorna som ställs och lyfts är av den typen som: "vad är egentligen meningen med livet?" och "vad är egentligen intelligens?". Tunga ämnen i vad som och grund och botten är en sci-fithriller. Detta är en film som tungt vilar på skådisarna då det är helt och hållet karaktärsdrivet. Och de tre skådisarna i huvudrollerna, Domhnall Gleeson (hittills kanske mest känd för att ha varit med sista Harry Potterfilmen), Oscar Isaac (numer superkändis från Star Wars: The Force Awakens) och allas vår Alicia Vikander är alla tre underbart bra. Jag vill säga att Vikander snor filmen, men det kanske bara är mitt patriotiska svenska hjärta som talar då både Gleeson och Isaac faktiskt också är väldigt, väldigt bra. Hursomhelst en klart annorlunda film med både hjärta och hjärna som också innehåller en del samhällskritik. Bravo!
/Surskägget